| | | | - แปลจากต้นฉบับภาษาฟินแลนด์ (Source: [1])
| |
| 1. | - Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,
- soi, sana kultainen!
- Ei laaksoa, ei kukkulaa,
- ei vettä rantaa rakkaampaa,
- kuin kotimaa tää pohjoinen,
- maa kallis isien!
| - Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
- Ljud högt, o dyra ord!
- Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
- Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
- Mer älskad än vår bygd i nord,
- Än våra fäders jord.
| - O our land Finland, our land of birth,
- sound, the golden word!
- There's no a valley, no a hill
- not a water, a shore more precious
- than this northern homeland
- the dear land of our fathers!
| - Our land, our land, our Fatherland!
- Ring out, dear word, oh sound!
- No rising hill, or mountain grand,
- No sloping dale, no northern strand,
- There is, more loved, to be found,
- Than this — our fathers’ ground.
|
| 2. | - On maamme köyhä, siksi jää,
- jos kultaa kaivannet
- Sen vieras kyllä hylkäjää,
- mut meille kallein maa on tää,
- sen salot, saaret, manteret,
- ne meist on kultaiset.
| - Vårt land är fattigt, skall så bli
- För den, som guld begär.
- En främling far oss stolt förbi:
- Men detta landet älska vi,
- För oss med moar, fjäll och skär
- Ett guldland dock det är.
| - Our land is poor, so it remains,
- if you long for gold
- A stranger sure abandons it,
- but to us, the most precious land is this,
- its wilds, islands, mainlands,
- to us, they are golden.
| - Our land is poor, and so shall be
- To him who gold will crave.
- The strangers proudly pass, but we
- Shall ever love this land, we see,
- In moor, and fell, and isle and wave,
- A golden land, so brave.
|
| 3. | - Ovatpa meille rakkahat
- koskemme kuohuineen,
- ikuisten honkain huminat,
- täht'yömme, kesät kirkkahat,
- kaikk'kuvineen ja lauluineen
- mi painui sydämeen.
| - Vi älska våra strömmars brus
- Och våra bäckars språng.
- Den mörka skogens dystra sus,
- Vår stjärnenatt, vårt sommarlju.
- Allt, allt, vad här som syn, som sång
- Vårt hjärta rört en gång.
| - They are dear to us
- our rapids with their surges
- the hummings of eternal pines
- our starnights, the summers bright
- all that with their pictures and songs
- closed to heart.
| - We love our rippling brooks, so bright,
- Our gushing streams, so strong,
- The whisper of dark woods, at night,
- Our starry skies, our summer light,
- All, all that we, in sight and song,
- Have felt and lived among.
|
| 4. | - Täss auroin, miekoin, miettehin
- isämme sotivat,
- kun päivä piili pilvihin
- tai loisti onnen paistehin,
- täss Suomen kansan vaikeimmat
- he vaivat kokivat.
| - Här striddes våra fäders strid
- Med tanke, svärd och plog.
- Här, här, i klar som mulen tid.
- Med lycka hård, med lycka blid.
- Det finska folkets hjärta slog.
- Här bars vad det fördrog.
| - Here with ploughs, swords, thoughts
- our fathers fought,
- when the day hid in the clouds
- or shone with shines of happiness
- here the nation of Finland, the most difficult
- troubles they experienced.
| - Here fought our fathers, without fear,
- With sword, and plough, and thought.
- And here, in clouded times, and clear,
- With fortune in their front or rear,
- Their Finnish hearts have beat, and wrought
- And borne what bear they ought.
|
| 5. | - Tään kansan taistelut ken voi
- ne kertoella, ken?
- Kun sota laaksoissamme soi,
- ja halla näläntuskan toi,
- ken mittasi sen hurmehen
- ja kärsimykset sen?
| - Vem täljde väl de striders tal.
- Som detta folk bestod.
- Då kriget röt från dal till dal.
- Då frosten kom med hungers kval.
- Vem mätte allt dess spillda blod
- Och allt dess tålamod?
| - This nation's battles who can
- tell them, who?
- When a war sounded in our valleys,
- and frost brought the pain of hunger,
- who measured the blood
- and its sufferings?
| - Who tells, of all the fights, the tale,
- In which this folk withstood,
- When war did rage from dale to dale,
- When frost set in, with hunger’s wail?
- Who measured all their pouring blood,
- And all their patience good?
|
| 6. | - Täss on sen veri virrannut
- hyväksi meidänkin,
- täss iloaan on nauttinut
- ja murheitansa huokaillut
- se kansa, jolle muinaisin
- kuormamme pantihin.
| - Och det var här det blodet flöt,
- Ja, här för oss det var,
- Och det var här sin fröjd det njöt,
- Och det var här sin suck det göt.
- Det folk som våra bördor bar
- Långt före våra dar.
| - Here has its blood flown
- for our sake, too
- here has it enjoyed its happiness
- and sighed its worries
- that nation, to which the most ancient
- burden of ours was given.
| - And it was here their blood was shed,
- For us, here, on this shore;
- And it was here their joys were bred,
- Here, that their sighs were heaved and fled,
- That people’s who our burdens bore
- Before us, long before.
|
| 7. | - Tääll' olo meill on verraton
- ja kaikki suotuisaa,
- vaikk onni mikä tulkohon,
- maa isänmaa se meillä on.
- Mi maailmass on armaampaa
- ja mikä kalliimpaa?
| - Här är oss ljuvt, här är oss gott,
- Här är oss allt beskärt;
- Hur ödet kastar än vår lott.
- Ett land, ett fosterland vi fått,
- Vad finns på jorden mera värt
- Att hållas dyrt och kärt?
| - Here we have a feeling excellent
- and everything favourable,
- although be it whatever luck
- land fatherland is what we have.
- What's sweeter in the world
- and what's more precious?
| - Here it is sweet and good, we wot,
- All, too, is giv’n us here;
- However fate may cast our lot,
- A land, a fatherland, we’ve got.
- Will there a thing on earth appear
- More worthy, to hold dear?
|
| 8. | - Ja tässä, täss' on tämä maa,
- sen näkee silmämme.
- me kättä voimme ojentaa
- ja vettä rantaa osoittaa
- ja sanoa: kas tuoss' on se,
- maa armas isäimme.
| - Och här och här är detta land.
- Vårt öga ser det här,
- Vi kunna sträcka ut vår hand
- Och visa glatt på sjö och strand
- Och säga: se det landet där.
- Vårt fosterland det är.
| - And here is this land,
- our eyes see it.
- We can reach out a hand
- and point at water, shore
- and say: see, there's
- our father's dearest land.
| - And here’s, and here’s this fatherland,
- Here every eye it sees;
- And we can stretch a pointing hand,
- To show, with joy, its sea and strand,
- And say, “Behold this country, this,
- Our Fatherland it is.”
|
| 9. | - Jos loistoon meitä saatettais
- vaikk' kultapilvihin,
- mis itkien ei huoattais,
- vaan tärkein riemun sielu sais,
- ois tähän köyhään kotihin
- halumme kuitenkin.
| - Och fördes vi att bo i glans
- Bland guldmoln i det blå,
- Och blev vårt liv en stjärnedans.
- Där tår ej göts, där suck ej fanns.
- Till detta arma land ändå
- Vår längtan skulle stå.
| - If we were accompained to glory
- even to golden clouds,
- where we wouldn't cry
- but most important joy the soul would get,
- to this poor home
- our will would be.
| - And if we once were made to rise
- To gold clouds, from below,
- And if we moved in starry skies,
- Where no one weeps, where no one sighs,
- To this poor lonely country, though,
- Our longing hearts would go.
|
| 10. | - Totuuden, runon kotimaa
- maa tuhatjärvinen
- miss' elämämme suojan saa,
- sa muistojen, sa toivon maa,
- ain ollos, onnees tyytyen,
- vapaa ja iloinen.
| - O land, du tusen sjöars land,
- Där sång och trohet byggt,
- Där livets hav oss gett en strand,
- Vår forntids land, vår framtids land.
- Var för din fattigdom ej skyggt.
- Var fritt, var glatt, var tryggt.
| - The homeland of truth and poet
- the land with a thousand lakes
- where our life gets protection,
- you the land of memories and hopes,
- always be, content with your luck,
- free and joyful.
| - Oh land, the thousand lakes’ own land,
- Of faith, and lay, and glee,
- Where life’s main sea gave us a strand,
- Our fore-time’s land, our future’s land,
- Shy of thy poorness, never be,
- Be calm, be glad, be free!
|
| 11. | - Sun kukoistukses kuorestaan
- kerrankin puhkeaa,
- viel lempemme saa nousemaan
- sun toivos, riemus loistossaan,
- ja kerran, laulus synnyinmaa
- korkeemman kaiun saa.
| - Din blomning, sluten än i knopp,
- Skall mogna ur sitt tvång;
- Se, ur vår kärlek skall gå opp
- Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.
- Och högre klinga skall en gång
- Vår fosterländska sång.
| - Your prosperity from its hide
- shall break out once
- yet our love it shall rise
- your hope, joy in its brilliance,
- and once, your song, the land of birth
- shall get the highest echo.
| - Thy blossom, hidden now from sight,
- Shall burst its bud ere long.
- Lo! from our love, shall rise aright,
- Thy sun, thy hope, thy joy, thy light,
- And higher, once, more full and strong,
- Shall ring Our Country’s song.
|
