Mu Isamaa On Minu Arm

Diktet fekk sin eigen melodi, komponert av Aleksander Kunileid, til den første estiske korfestivalen i 1869.

«Mu isamaa on minu arm» vart ein svært populær fedrelandssong i sovjettida. I 1944 fekk songen ein ny melodi, skriven av Gustav Ernesaks. Sidan 1947 har songen alltid vore sungen som avslutning på songfestivalen. I sovjettida vart «Mu isamaa on minu arm» nær som ein uoffisiell nasjonalsong.

Mu isamaa on minu arm,
kel südant annud ma.
Sull' laulan ma, mu ülem õnn,
mu õitsev Eestimaa!
Su valu südames mul keeb,
su õnn ja rõõm mind rõõmsaks teeb,
mu isamaa, mu isamaa!

Mu isamaa on minu arm,
ei teda jäta ma,
ja peaksin sada surma ma

Mu isamaa on minu arm,
ei teda jäta ma,
ja peaksin sada surma ma
see pärast surema!
Kas laimab võõra kadedus,
sa siiski elad südames,
mu isamaa, mu isamaa!

Mu isamaa on minu arm,
ja tahan puhata,
su rüppe heidan unele,
mu püha Eestimaa!
Su linnud und mull' laulavad,
mu põrmust lilled õitsetad,
mu isamaa, mu isamaa!

Mitt eget hemland är mig kärt,
mitt hjärta hennes är.
Dig sjunger jag av glädje stor,
o Estland, blomma kär!
Den sorg du känner rör min själ,
din glädje får mig att må väl,
mitt fosterland, mitt fosterland!

Mitt eget hemland är mig kärt,
min håg av trohet full.
Jag skulle hundra gånger om
dö blott för hennes skull!
Om främlingar förtalar dig,
bor du i hjärtat än hos mig,
mitt fosterland, mitt fosterland!

Mitt eget hemland är mig kärt,
där vill jag vila ut,
och i din famn jag möta skall,
o Estland, livets slut!
Mig fåglar sjunga skall till ro,
och från mitt stoft skall blommor gro,
mitt fosterland, mitt fosterland!

• Mu isamaa, mu õnn ja rõõm
• Den syngande revolusjonen