Antimon: Grundämne

Antimon används bland annat i mascara och batterier, samt som legeringsämne i typmetall, där det ökar hårdheten.

Antimon
Nummer 51 Tecken Sb Grupp 15 Period 5 Block p
As ↑ Sb ↓ Bi Tenn ← Antimon → Tellur     [Kr] 4d10 5s2 5p3             51Sb                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	121,76 u
Utseende	Silverglänsande grå
Fysikaliska egenskaper
Densitet	6 697 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	903,78 K (631 °C)
Kokpunkt	1 908 K (1 635 °C)
Molvolym	18,19 × 10-6 m³/mol
Smältvärme	19,87 kJ/mol
Ångbildningsvärme	77,17 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	145 (133) pm
Kovalent radie	138 pm
Jonisationspotential	Första: 834 kJ/mol Andra: 1 594,9 kJ/mol Tredje: 2 440 kJ/mol Fjärde: 4 260 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Kr] 4d10 5s2 5p3
e− per skal	2, 8, 18, 18, 5
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	±1 (svagt sur)
Elektronegativitet	2,05 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur	romboedrisk
Elektrisk konduktivitet	2,88×106 A/(V × m)
Mohs hårdhet	3
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Antimonisotoper Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP 121Sb 57,36 % Stabil 123Sb 42,64 % Stabil 125Sb {syn.} 2,7582 år β- 0,767 125Te
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Spetsglans (även kallat antimonglans), en form av antimonsulfid, användes som ögonsmink redan under antiken och kallades av romarna för stibium (därav kemiskt tecken Sb). Ordet antimon användes senare och härstammar från det franska ordet för "Munkdödare" eftersom munkar använde det för att studera alkemi, ovetande om hur giftigt det var för människor. Rent antimon framställdes tidigt, men ända in på medeltiden ansågs det vara bly.

Antimon är en utomordentligt spröd metall som i rent tillstånd lätt kristalliserar i stora romboedrar. Som halvmetall har antimon fyra allotroper.

I kemiskt avseende liknar antimon metalloiderna inom kvävegruppen, men räknas normalt på grund av sina mekaniska egenskaper till metallerna. Vid normal temperatur påverkas antimon ej av luften, men vid glödgning oxideras den snabbt till oxid, som bildar en tjock, vit rök.

Antimon förekommer knappast gediget i naturen utan i förening med svavel som antimonglans (antimonit eller stibnit), vilket är den viktigaste malmen med en halt av antimon av 71,7 % i rent tillstånd. De främsta förekomsterna finns i Kina, Mexiko, Bolivia, Algeriet, Frankrike och Italien.

Antimon framställs huvudsakligen ur spetsglans genom rostning av denna vid omkring 350 °C varvid antimonoxid uppstår och avdestilleras. Oxiderna smälts reducerande under tillsättning av soda eller koksalt för att erhålla en lättsmält slagg. Rikare malmer reduceras direkt i en degelugn tillsammans med järnskrot varvid det till antimon bundna svavlet förenar sig med järnet. Råantimonet raffineras från föroreningar genom olika smältmetoder så att den marknadsmässigt rena antimonmetallen med en renhetsgrad på 99,7 % erhålles.

Antimon används som tillsats i bly-, koppar-, tenn- och zinklegeringar för att öka hårdheten. Antimonoxiderna används som färgämnen inom glas- och keramikindustrin, och antimon(III)sulfid används inom pyrotekniken.

• Periodiska systemet