Édouard Manet: Fransk målare

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Han var föregångare och inspirationskälla till den franska impressionismen, och hans egen mest kända tavla är den skandalomsusade Frukosten i det gröna.

Édouard Manet
Édouard Manet. Fotografi av Félix Nadar (cirka 1870)
Född	23 januari 1832 Paris, Frankrike
Död	30 april 1883 (51 år) Paris, Frankrike
Begravningsplats	Passys begravningsplats
Föräldrar	Auguste Manet Eugénie-Désirée Fournier
Make/maka	Suzanne Manet
Konstnärskap
Fält	Måleri
Motiv	Porträtt, landskap
Verk	"Frukosten i det gröna" (1863) "Olympia" (1863) "Flöjtspelaren" (1866) "Kvinna med papegoja" (1866) "Arkebuseringen av kejsar Maximilian" (1867) "Balkongen" (1869) "Nana" (1877)
Utbildning	Collège-lycée Jacques-Decour
Rörelse	impressionism, realism
Signatur
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Asteroiden 11984 Manet är uppkallad efter honom.

Manet studerade för Thomas Couture på École des Beaux-Arts (1850–1856). Han debuterade på Parissalongen 1859 med Överraskad nymf och Barn med körsbär. Målningen Den spanske sångaren (1860) fick på 1861 års salong ett hedersomnämnande. Detta var dock Manets enda publika framgång. Hans Frukost i det gröna (1863) och Olympia (1863) hälsades med ett ramaskri av den samtida kulturopinionen.

Manet utmanade i grunden den akademiska traditionen i Frankrike och blev på grund av detta offer för kontroverser och förlöjliganden. Detta berodde i huvudsak på att de kvinnliga gestalterna i många av hans verk var eller föreställde prostituerade vilket uppfattades som ytterst stötande av den borgerliga publiken.

I sin skildring av samtiden hämtade Manet inspiration från mycket respekterade traditionella kompositioner, främst av renässanskonstnärer som Giorgione, Rafael och Tizian. Den målare som utövade det största inflytandet på Manets konst var dock spanjoren Diego Velázquez, som Manet 1865 utropade till "målarnas målare". Från Velázquez hämtade Manet främst den svala grå-gröna färgskalan.

Under 1870-talet kom Manet i Argenteuil under inflytande av impressionisterna med Claude Monet i spetsen. Detta märks kanske tydligast i Claude Monet målar i sin ateljébåt och Argenteuil (båda 1874). Impressionisterna lät sig i sin tur påverkas av Manets brist på intresse för målningens motiv och hans betoning av konstnärens totala frihet i valet av färger och valörer.

Manets målningar hänger på konstmuseer runt hela världen, bland annat på Musée d'Orsay i Paris och Nationalmuseum.

Édouard Manet gifte sig 1863 med sin nederländska pianolärare Suzanne Manet, född Leenhoff. Hon hade 1852 fött en son, Léon Koëlla Leenhoff bekant från Frukost i ateljén och Päronskalaren, vars biologiska far sannolikt var Manet själv. Hustrun stod modell för ett antal av hans målningar, där Överraskad nymf (1861) var en av de tidigaste.

En annan som stod modell för Manet var konstnären Berthe Morisot som var gift med Manets yngre bror Eugène (1833–1892). Hon syns i bland annat Balkongen (1868–1869) och Berthe Morisot med en bukett violer (1872).

•  
  Frukosten i det gröna (1861–1863). Musée d'Orsay, Paris
•  
  Olympia (1863). Musée d'Orsay, Paris
•  
  Flöjtspelaren, 1866. Musée d'Orsay
•  
  Frukost i ateljén, 1868. Neue Pinakothek, München
•  
  Hirondelles, 1873. Stiftung Sammlung E. G. Bührle, Zürich
•  
  En bar i Folies Bergère, 1882. Courtauld Institute of Art i London.
•  
  Parisiska, 1883. Sedan 1917 Nationalmuseum i Stockholm.

•   Wiki Commons har media som rör Édouard Manet.
  Bilder & media
• Édouard Manet hos Europeana