Sverige Piratpartiet: Svenskt politiskt parti

Den här artikeln kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2022-08) Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan.

Piratpartiet
Piratpartiet
Förkortning	PP
Land	Sverige
Partiledare	Katarina Stensson
Vice partiordförande	Mikael Enmalm
Partisekreterare	Isabel Hernández Humbla
Grundat	1 januari 2006
Antal medlemmar	4 599 (egen uppgift)
Politisk ideologi	Piratideologi Frihetlig ideologi Stärkt personlig integritet Anti-korruption
Internationellt samarbetsorgan	Pirate Parties International
Europeiskt samarbetsorgan	Europeiska Piratpartiet
Politisk grupp i Europaparlamentet	Gruppen G/EFA
Färg(er)	Lila
Ungdomsförbund	Ung Pirat
Europaparlamentet
Röstandel	0,64 %
Mandat	0 / 20
Riksdagen
Röstandel	0,14 %
Mandat	0 / 349
Regionfullmäktige
Röstandel	0,04 %
Mandat	0 / 1 720
Kommunfullmäktige
Röstandel	0,06 %
Mandat	0 / 12 614
Webbplats
www.piratpartiet.se
Svensk politik Politiska partier Val

Partiet fick betydande uppmärksamhet och stöd efter en polisrazzia mot fildelningssajten The Pirate Bay i maj 2006, vilken skedde efter påtryckningar från USA och den debatt om Internet som uppstod. De ansvariga för sajten dömdes senare till fängelsestraff och stora skadestånd 2009, i vad som blev känt som The Pirate-Bay målet.

I Europaparlamentsvalet samma år erhöll Piratpartiet 7,13 procent av rösterna, vilket gav 2 mandat. Partiet valde att ingå i Gröna gruppen och ledde gruppens politik relaterad till internetfrågor. I EU-valet 2014 förlorade partiet sina mandat efter att ha erhållit 2,23 procent av rösterna.

Därefter har representationen i Europaparlamentet bestått av piratpartister från Tyskland (1 mandat 2014-2019 och 2019-2024) och Tjeckien (3 mandat 2019-2024). I EU-valet 2019 fick det svenska piratpartiet 0,64 procent av rösterna.

I svenska riksdagsval har Piratpartiet som bäst fått 0,65 procent av rösterna (2010). I riksdagsvalet 2022 fick partiet 0,14 procent av rösterna. Piratpartiet har även deltagit i vissa kommun- och landstingsval (numera regioner) utan att hittills lyckas få några mandat.

Den 30 oktober 2023 kungjorde Piratpartiet sin EU-lista inför Europaparlaments valet 2024 som toppas av partiledare Katarina Stensson.

Partiet grundades i ett engagemang för rätten till ett privatliv och personlig integritet, samt rätten att dela med sig av kultur och kunskap. Partiet är motståndare till massövervakning av icke misstänkta medborgare, webbleverantörernas påtvingade lagring av kundernas trafikdata (enligt det av EU-domstolen ogiltigförklarade Datalagringsdirektivet), statliga trojanvirus som i Hemliga Dataavläsningen, tilltänkta men stoppade handelsavtal som ACTA och TTIP (som skulle ge storföretag rätt att stämma stater), IPRED-lagen som låter upphovsrättsföretag kräva tillträde till IP-adresser, FRA-lagen (som medger avlyssning av all telefon- och internettrafik som passerar landgränsen), Chat Control med mera.

Partiet har på senare år utmärkt sig genom att bland annat bedriva frihetsfrågor som basinkomst, en human drogpolitik, legalisering av cannabis, HBTQ-frågor, AI-frågor, anti-korruption med mera. Man verkar fortsatt för att rädda ett öppet internet och göra digitaliseringen till ett fortsatt verktyg för personlig kreativitet och samverkan, liksom demokratisk kontroll av myndigheter.

 

2006-2007

Rickard Falkvinge skapade den första januari 2006 webbsidan www.piratpartiet.se, som snabbt blev välbesökt. ^{[källa behövs]}

Den 15 januari 2006 antog partiet ett preliminärt principprogram som bland annat omfattade frågor om varumärkesskydd och upphovsrätt. ^{[källa behövs]}Den 12 februari 2006 antog partiet sedan en tredje version av principprogrammet. ^{[källa behövs]}Den 15 februari registrerades partiet formellt av Valmyndigheten.

Partiets medlemsantal steg kraftigt i samband med polisrazzian mot PRQ, som senare skulle leda till åtalet mot The Pirate Bay den 31 maj 2006. I riksdagsvalet 2006 fick Piratpartiet 34 918 röster (0,63 procent), vilket gjorde dem till det tredje största partiet utanför Sveriges riksdag.

2008

Våren och sommaren 2008 debatterades FRA-lagen mycket i svensk media. Den samlade kritiken från bland andra piratpartistiska webbjournaler kom att kallas ”bloggbävning”. I slutet av 2008, efter att regeringen lagt en omdebatterad proposition om Ipred-lagen, ökade Piratpartiets medlemsantal och de hade fler medlemmar än Miljöpartiet de gröna.

 

2009

 

I februari 2009 pågick rättegången mot The Pirate Bay och IPRED godkändes i riksdagen. Flera medlemmar i Piratpartiet skrev och publicerade webbjournalinlägg samtidigt som Pirate Bay-rättegångens huvudförhandling pågick^{[källa behövs]}. I samband med den fällande domen 17 april ökade partiets medlemsantal. Den 18 april anordnade Piratpartiet demonstrationer i Stockholm, Karlstad och Lund mot domslutet.^{[källa behövs]}

I april uppmärksammade flera medier att partiet kunde få mandat i Europaparlamentet och i det nära förestående allmänna valet. I skolvalet 2009 fick Piratpartiet flest röster av alla partier med ungefär 19,1 procent av alla röster.

I Europaparlamentsvalet 2009 fick partiet 7,1 procent av rösterna. Partiet fick därmed ett mandat i Europaparlamentet, vilket besattes av Christian Engström.Piratpartiet gick med i den gröna gruppen i Europaparlamentet. Engström röstade för telekompaketet efter att ha varit med och drivit igenom tillägg 138.

2010

Den 18 maj började partiet leverera Internet till The Pirate Bay.

Den 18 mars 2010 gick en ersättare i Skåne läns landstingssfullmäktige (regionfullmäktige), som blivit invald för Folkpartiet liberalerna, över till Piratpartiet.

I april antogs en modifierad variant av principprogrammet.

I riksdagsvalet 2010 fick Piratpartiet 0,65 procent av rösterna, en ökning med 0,02 procentenheter i jämförelse med valet 2006. Trots den försumbara ökningen innebar Sverigedemokraternas riksdagsinträde och Feministiskt initiativs minskning att Piratpartiet blev det största partiet utanför riksdagen.

Valdagen den 19 september menade bland andra Anna Troberg från Piratpartiet att flera partier och vallokaler använt uppenbart valfusk mot mindre partier såsom Piratpartiet och Feministiskt initiativ. Det avsåg bland annat att Centerpartiet och Socialdemokraterna använt egna valsedelslådor i en vallokal (se bild), och att Piratpartiet och Feministiskt initiativ förvägrats lägga ut valsedlar på flera ställen. Kritiken gällde även att riksdagspartier hade bedrivit valpropaganda vid Stockholms Centrals vallokal på valdagen.

I ett blogginlägg dagen efter valet menade före detta partiledaren Rick Falkvinge att andra partier kunnat "påverka timingen" och noterade att flera beslut i för Piratpartiet viktiga frågor förlagts efter valet, (Datalagringsdirektivet, polismetodutredningen, The-Pirate-Bay-rättegången och Acta-signeringen) vilket öppnat dörren för ”ett integritetsfientligt parti” istället. I samma blogginlägg meddelade Falkvinge att Piratpartiet skulle ställa upp både i Europaparlamentsvalet 2014 och riksdagsvalet samma år.

 

2011

 

På partiets femårsdag, den 1 januari 2011, avgick grundaren Rick Falkvinge från posten som partiledare, och Anna Troberg, tidigare vice partiordförande, blev tillförordnad partiledare. Falkvinge förklarade sin avgång i form av en serie blogginlägg, men den främsta anledning var att han sade sig inte ha mer att lära och hade stagnerat, och att Troberg skulle vara perfekt för jobbet. Han ville i stället fokusera på ”politisk evangelism” – att resa runt i Europa och tala på konferenser inför andra piratpartier.

Piratpartisten Isak Gerson från Uppsala startade under våren 2011 den religiösa rörelsen Kopimistsamfundet, som bygger på tanken att kunskapsutbyte och fildelning är en etisk rättighet. Rörelsen ansökte om att få klassificeras som ett trossamfund, vilket krävde tre olika framställningar till kammarrätten, men i december 2011 erkände svenska staten Det Missionerande Kopimistsamfundet som ett religiöst samfund, som det första landet i världen.

Amelia Andersdotter tillträdde som Piratpartiets andra Europaparlamentariker den 1 december 2011, efter att ett tillägg till Lissabonfördraget om att utöka Europaparlamentets mandat ratificerats.

Webbsidan live.piratpartiet.se samlade inlägg från ett stort antal relaterade bloggar.

2012

Den 27 mars gavs första numret av partiets nya nyhetsbrev Tapiren ut. Det utgavs i 14 nummer fram till maj 2013.

Under partiets vårmöte i april och maj antogs version 4.0 av principprogrammet. Medan tidigare principprogram innehållit partiets sakpolitik, innehöll denna version enbart bakomliggande principer och åsikter. Partiet fattade under vårmötet beslut om att som komplement ta fram särskild sakpolitik för bland annat skola, forskning och sjukvård.

I april startade partiet en "breddningsblogg" dit vem som helst kunde skicka förslag på partiets framtida politik. Den 25 juni postades den 2000:e kommentaren.

Breddningsarbetets nästa steg var höstmötet i oktober 2012, då partiet tog ställning i nya motioner och propositioner om framtida sakpolitik. Målet var att ha ett samlat partiprogram till det s.k. supervalåret 2014.

Den 1 oktober genomfördes en polisrazzia mot webbhotellbolaget PRQ, mot vilka Pirate Bay-razzian genomfördes 2006. Som resultat sänktes ett flertal fildelningssidor, enligt vissa källor dussintals och enligt andra ett femtiotal. Denna gång var målet fildelningssidan Tankafetast.com. Dagarna efter razzian fick Piratpartiet ett uppsving i medlemsantal, från 7 600 till över det dubbla på mindre än två veckor.

I december lanserade partiet tillsammans med ungdomsförbundet Ung Pirat en kampanj om Dataskyddsförordningen på www.dataskydd.net.

2013

Den 19 februari 2013 skickades ett brev till Piratpartiet och dess styrelse, i vilket Rättighetsalliansen (före detta Antipiratbyrån) krävde att partiet skulle upphöra att ge internetaccess till The Pirate Bay. Om detta inte gjorts innan den 26 februari skulle Rättighetsalliansen driva en rättslig process mot partiet och dess företrädare. Dagarna efter hotbrevet blev känt fick partiet hundratals nya medlemmar och aktivister. Den 26 februari meddelade Piratpartiet att man inte längre kommer att ge internetåtkomst till The Pirate Bay, istället skulle Piratpartiets systerpartier i Norge och Katalonien förse denna internetåtkomst.

 

På det höstmöte som avslutades i november antogs bland annat en valplan inför det kommande EU-valet, en del ny sakpolitik, och ny styrelse. Till styrelsen valdes bland andra sittande partisekreterare Jan Lindgren, som på sin blogg sade att han skulle avgå från den positionen om han blev vald, eftersom stadgarna inte tillåter styrelseledamöter på ledningsplats. Samtidigt valdes inte partiets grundare Rick Falkvinge, som avgick som partiledare 2011, till styrelsepost på första gången sedan partiets grundande 2006.

I november presenterade Piratpartiet sin kandidatlista inför Europaparlamentsvalet 2014. Listan leddes av sittande parlamentariker Christian Engström och Amelia Andersdotter, följda av partiledare Anna Troberg och ungdomsförbundet Ung Pirats ordförande Gustav Nipe.

Den 25 november kungjorde partiledningen en del interna förändringar i förberedelsen inför valåret 2014. Partiledare Anna Troberg skulle nu främst fokusera på utåtriktat arbete, medan resterande ledning fick ökat ansvar för organisationen. Flera ändringar ägde rum gällande ansvarsområden i och utanför ledning, och vice partiledare Henrik Brändén utsågs till ny partisekreterare när Jan Lindgren gick över till ordinarie styrelseledamot vid årsskiftet till 2014. Samtidigt utannonserade partiet flera heltidstjänster inom partiet under valåret.

I december 2013 sammanställdes principprogrammet och ett antal sakprogram i ett partiprogram.

2014

I EU-valet 2014 erhöll Piratpartiet 2,23 procent och tappade bägge sina mandat, samtidigt som det tyska Piratpartiet kom in för första gången med parlamentariker Julia Reda (sedermera Felix Reda). Inför riksdagsvalet senare samma år drev partiet de traditionella "piratfrågorna", men även idén om garanterad basinkomst. Dåvarande partiledare Anna Troberg framhöll automatiseringen som skäl för reformen, men också att arbete är mer än lönearbete och att basinkomst främjar såväl företagande som trygghet. Riksdagskandidaterna Gustav Nipe, Nathalie Ylitalo och Christian Engström var andra som lät publicera artiklar inför valet i frågan, med liknande argument.

 

Partiet backade något jämfört med föregående riksdagsval, om än måttligt, till 0,43 procent. Strax efter valet meddelade partiledaren Anna Troberg liksom även vice partiledare Marit Deldén och partisekreterare Henrik Brändén att de ställde sina platser till förfogande 2015. Den 3 december 2014 meddelade partiet att de kandiderade till det riksdagsvalet 2015, som dåvarande statsminister Stefan Löfvén hotat utlysa, men som inte blev av. Kort därpå valde partistyrelsen att utse Anton Nordenfur till tf. partiorganisatör med ansvar för den tidigare partiledningens interna uppgifter.

2015

I mars 2015 ställde Piratpartiet upp på Mediedagarna i Göteborg efter en gräsrotsinsamling, och sponsrade närvaron för journalisten Glenn Greenwald, EU-parlamentarikern Julia Reda och The Pirate Bay-grundaren Peter Sunde. Piratpartiets närvaro ledde till viss diskussion i media och kritik från bland andra ordföranden för branschorganisationen Film- och TV-producenterna, som tyckte att det var "märkligt" av Mediedagarna att ta med Piratpartiet som sponsor. I samband med Mediedagarna anordnades konferensen Internet Freedom Weekend, som inkluderade talare i Piratpartiets monter på Mediedagarna samt en separat heldagskonferens med gäster som Julia Reda, Peter Sunde och Alexander Bard.

2018

I riksdagsvalet 2018 erhöll Piratpartiet 7326 röster (0,11 procent).

2019

I Europaparlamentsvalet 2019 minskade också Piratpartiet, då man fick 0,64 procentenheter av rösterna. På valnatten redigerade SVT bort partiets resultatstapel från Valmyndighetens redovisning "av pedagogiska skäl", något som sedan godkändes av Granskningsnämnden för Radio och TV.

I oktober 2019 utsågs Katarina Stensson, teknisk fysiker och lärare, till ny partiledare med mandat från och med 2020.

2020

Piratdelegationen i Bryssel började publicera nyhetsbrev.

2021

 

Ett nytt principprogram antogs i januari.

2022

Inför riksdagsvalet 2022 ställde partiet upp med ett antaget valmanifest. Därtill ställde man upp med förtryckta listor i ett antal kommuner och regioner, som Stockholm, Lund och Örebro. I riksdagsvalet erhöll partiet 9135 röster (0,14 procent) och fick därmed inga mandat.

2023

Piratpartiet anordnande en större demonstration i Stockholm mot EU-förslaget Chat Control både under maj och september månad.

Den 30 oktober 2023 kungjorde Piratpartiet sin lista inför EU-valet 2024. Listan toppas av nuvarande partiledare Katarina Stensson, följd av Mattias Bjärnemalm och Mattias Rubenson.

Namnet Piratpartiet kommer från hackarkulturens benämning på personer som kopierar upphovsrättsskyddat material. Dessa benämndes pirater, en benämning som gick igen i företeelser som piratradio och piratkopierande och sedermera Piratbyrån och The Pirate Bay.

Piratpartiets officiella symbol är ett svart segel på en vit bakgrund, format som ett P. Partiets ursprungliga färg var svart, men har sedan ändrats till violett (”piratlila”), för att symbolisera att partiet varken kan räknas som ”blått” eller ”rött” politiskt.

Partiet förespråkar en avsevärd reducering av den ekonomiska ensamrätt som idag är satt till 70 år efter upphovsmannens död och som gäller samtliga verk som skyddas av upphovsrätten. Samtidigt vill de släppa all icke-kommersiell delning fri, vilket betyder att filmer, fonogram och program kan kopieras fritt så länge verksamheten inte drivs kommersiellt.

Partiet har även den personliga integriteten som kärnvärdering, och motsätter sig lagar som FRA-lagen, IPRED1, ACTA, telekompaketet och Chat Control.

Partiet förespråkar stärkt integritetsskydd för individen, är emot det av EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet (som trots detta är infört i svensk lag förutom ett mindre undantag). Man vill upphöja brevhemligheten till generell kommunikationshemlighet och tillämpa det befintliga grundlagsskyddet för privatlivet. Partiet vill också se en kraftig modifiering av immaterialrätten (upphovsrätt och patent) med bifogade effekter (som kassettersättning), men vill inte ändra på varumärken eller mönsterskydd. Partiet ser sig självt som försvarare av medborgarrätt i ett samhälle där lagar för massövervakning och kontroll ökar påtagligt.

Inför riksdagsvalet 2010 tog partiet ingen ställning i andra frågor, och kunde därför betraktas som ett enfrågeparti. Efter 2010 började partiet att öppna upp för en breddad politik. Ett nytt principprogram började formas under 2011, och vid vårmötet 2012 antogs en del ny politik inom bland annat skola, forskning och sjukvård, som utgick ifrån partiets principprogram. Sedan dess har flera principprogram antagits, det senaste 2021.

Idag bekänner sig Piratpartiet som ett frihetligt och framstegsvänligt parti, drivna av piratideologin, som vill stärka den personliga integriteten, främja AI-utvecklingen och arbeta för mer transparens och anti-korruption.

•   Wikisource har originalverk relaterade till Piratpartiets principprogram.
  Piratpartiets principprogram

Piratpartiets högsta beslutande organ är två medlemsmöten per år, vårmötet och höstmötet, där medlemmar tar ställning om motioner, väljer förtroendevalda, med mera. Partiet använder i mycket hög grad Internet för sitt interna arbete. Även vårmötet och höstmötet sker oftast på Internet, genom partiets forum.

Partiets högsta beslutande organ mellan medlemsmöten är partistyrelsen, som möter minst sex gånger om året och leder strategiskt långtgående arbete.

Styrelse

Partistyrelsen är partiets högsta beslutande organ näst medlemsmötet. Enligt partiets stadgar är styrelsen "ett långsiktigt, beslutande och strategiskt organ för partiet och har ett kollektivt ansvar för partiets verksamhet och att medlemsmötets beslut genomförs." Styrelsen beslutar bland annat om budget.

Sex styrelseledamöter väljs av medlemmarna varje höstmöte, och sitter under en tvåårsperiod. Styrelsen består alltså av femton medlemmar i taget. Inom sig väljer styrelsen en intern sammankallande samt en sekreterare.

Den som suttit med i flest styrelser är partiets grundare Rick Falkvinge, som satt i alla styrelser sedan partiets grundande till och med 2013. Andra som tidigare suttit i styrelsen är bland andra tidigare partiledare Anna Troberg och Europaparlamentariker Christian Engström.

Arbetsutskottet

Arbetsutskottet (AU) är främst ansvarigt för partiets dagliga arbete. Det består av tre poster som väljs av medlemmarna – partiledare, vice partiledare och partisekreterare – samt två övriga ledamöter som väljs av partistyrelsen.

2020 års arbetsutskott bestod av Katarina Stensson, Henrik Passmark, Mattias Rubenson samt Mikael Enmalm och Maj Stenmark.

2022 bestod AU av Katarina Stensson, Henrik Passmark, Johan Karlsson, Camilla Josephson och Alexandra Lebedeva.

Före en stadgeändring 2011 fanns ingen partisekreterare, vilket är varför denna inte listas förrän 2011. Under en period mellan början av 2015 och våren 2016 stod partiet utan ledning, efter Anna Trobergs avhopp då partistyrelsen inte ville stressa fram en ersättare.

Lokala föreningar

I april 2014 fanns godkända kommunföreningar i Helsingborg, Karlstad, Linköping, Malmö, Norrköping, Stockholm, Uppsala och Västerås, och regionföreningar i Norrbotten, Stockholms län, Värmland, Västmanland, Östergötland, Jämtland, Skåne, Södermanland, Uppsala län, Västerbotten, Kalmar och Västergötland.

Ungdomsförbund och närstående organisationer

År 2006 bildades ett politiskt ungdomsförbund till partiet, Ung Pirat. Piratpartiet har ett oberoende kvinnonätverk med namnet Nätstrumporna. Kårpartiet Piratstudenterna, med ledamöter i fullmäktige för Uppsala studentkår, ingår i Ung Pirat. Den 14 mars 2014 bildades Piratpartiets HBTQ-förbund, Regnbågspiraterna.

 

Partiets medlemsantal har varierat kraftigt under dess existens. Piratpartiet har haft som mest 50 000 medlemmar, vilket partiet hade i juni 2009 och var då landets tredje största parti. Piratpartiets ungdomsförbund Ung Pirat blev i april 2009 Sveriges största politiska ungdomsförbund, men i oktober 2012 hade medlemskåren krympt till ungefär 4324 vilket gjorde dem till det fjärde största ungdomsförbundet efter MUF, KDU och SSU. Piratpartiets ungdomsantal har inte offentliggjorts sedan MUCF presenterade nya siffror 2019.

Historia

Den 31 maj 2006, bara ett halvår efter att partiet grundats, ledde den stora razzian mot bland annat fildelningsjätten The Pirate Bay till en betydande medlemsökning. Redan efter lite drygt ett dygn hade medlemsantalet ökat med 50 procent och efter två dygn hade partiet fått över 2000 nya medlemmar. Många av dessa valde dock året därpå att inte förnya sitt medlemskap, varpå antalet medlemmar sjönk.

År 2008 kom flera lagförslag som enligt Piratpartiet innebar kraftiga inskränkningar i den personliga integriteten, vilket fick till följd att Piratpartiets medlemsantal ökade ytterligare, särskilt i samband med den utlysta ”Gå med i Piratpartiet-dagen”.

Våren 2009, i och med kampanjen inför Europaparlamentsvalet, Ipred-lagen och den första domen mot The Pirate Bay, ökade medlemsantalet till 45 000. Ett år senare lät återigen många bli att förnya sina medlemskap, och partiets medlemsantal minskade till ungefär 15 000, vilket det var fram till april 2011.

I oktober 2012 genomfördes en polisrazzia mot webbhotellbolaget PRQ, och som resultat sänktes ett flertal fildelningssidor. Dagarna efter razzian fick Piratpartiet ett uppsving i medlemsantal, från 7600 till över det dubbla på mindre än två veckor. Den 16 december 2014 hade partiet 8456 medlemmar.

Kritik mot medlemsantalet

 

Det har framkommit kritik att Piratpartiets medlemsantal inte går att jämföra med andra partiers då detta sker via Internet, att det är kostnadsfritt samt att det går att registrera falska medlemmar. Piratpartiet får dock genom frivilliga donationer in i genomsnitt 60 kronor per år och medlem. Personer som bemött detta har svarat att samtliga riksdagspartier samt flera andra också har medlemsregistrering via sina webbplatser, ungefär lika enkelt som Piratpartiet. Riksdagspartiernas blivande medlemmar får dock hem en blankett för påskrift innan medlemskapet ingås. Att falskregistreringar förekommer förnekas inte, men partiets administratörer rensar bort sådana så snart de upptäcks.

Politikerbloggen argumenterade att Piratpartiets medlemsantal byggde på ett stort antal falska registreringar och visade i en artikel hur de registrerade en icke-existerande person, ”Kalle Kula”. Bara några dagar senare berättade dock Christian Engström i en intervju i Sydsvenskan att alla nya medlemmar kontrollerades manuellt och att ”Kalle Kula” var bortplockad redan innan Politikerbloggen publicerade sin artikel.

Att medlemskapet i Piratpartiet är kostnadsfritt är en ideologisk fråga. Från början var det inte gratis, då partiet hade behov av pengar för att kunna sköta sin dagliga verksamhet, men denna medlemsavgift avskaffades senare till förmån för ett program av anonyma donationer, eller frivillig medlemsavgift (”Guldpirat”). Piratpartiet anser att medlemskap och engagemang i ett politiskt parti inte borde kosta något.

Ett annat argument som använts är att även andra partier och organisationer gjort sig kända för fusk med medlemslistor och antal.

Det angivna medlemsantalet är direkt kopplat till Piratpartiets medlemsdatabas, och visar det aktuella antalet medlemmar med högst fem minuters fördröjning. Medlemskap i Piratpartiet gäller i 365 dagar från aktivering eller förnyelse och är alltså inte kopplat till kalenderår. Det gör att medlemsantalet kan förväntas ändra sig både uppåt och nedåt över tiden. Eftersom andra partier och förbund endast publicerar medlemsantal en gång om året, vid respektive topp den 31 december innan deras medlemskap går ut, så haltar jämförelsen något till deras fördel.

The Pirate Bay

Piratpartiet har inga formella band till vare sig Piratbyrån eller The Pirate Bay, men har flera gånger uttryckt sitt stöd för deras verksamhet. Den 14 augusti 2006 lanserade Labs2 den kommersiella anonymitetstjänsten Relakks med officiellt uttryckt stöd från Piratpartiet. I februari 2013 anmälde Antipiratbyrån, under sitt nya namn Rättighetsalliansen, Piratpartiet och hotade att ta dem till rättegång om de inte upphörde med att leverera bandbredd till TPB.

Wikileaks

Piratpartiet har erbjudit sig att ge Wikileaks serverplats om den amerikanska staten börjar utöva påtryckning att Wikileaks ska stängas ner. Wikileaks har nu ställt sin databas under Piratpartiets skydd.

PirateISP

Några medlemmar i Piratpartiet har bildat en internetleverantör, PirateISP, som tillhandahåller Internetanslutning till sina kunder i enlighet med Piratpartiets principer. Det är tänkt att en del av vinsten skall gå till att finansiera partiverksamheten. PirateISP har sedermera upphört med sin verksamhet.

Internationella piratpartier

Det finns piratpartier i ett fyrtiotal länder. Piratpartiet i Sverige var det första att grundas och har inspirerat partibildningar i andra länder. Officiellt registrerade piratpartier finns i Belgien, Bulgarien, Kanada, Kroatien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Tjeckien, Tunisien, Tyskland, Österrike, Island och vissa delstater i USA. En del partier har vunnit kommunfullmäktigeplatser, det tyska partiet har fått plats i Berlins delstatsparlament och i EU-parlamentet. Det isländska sitter i det nationella parlamentet och har stundom varit största parti i opinionen. Tjeckiska piratpartiet är år 2021 näst största parti, har tre EU-parlamentariker och innehar borgmästarposten i Prag. Sedan 2022 sitter partiet med i en regeringskoalition med tre ministrar. I parlamentsvalet i Luxemburg 2023 utökade piraterna sina mandat från 2 till 3.

Samordningsorganisationer

Pirate Parties International är den främsta samordningsorganisationen som samlar piratpartier i olika länder. Bland medlemmarna finns både officiellt registrerade partier och partier som inte är det, såsom det i Ryssland. Det svenska Piratpartiet blev 2013 observatörsmedlem, men lämnade senare organisationen.

European Pirate Party grundades 2014 för att samla olika piratpartier i EU och hjälpa dem komma in i EU-parlamentet.

Riksdagsval och EU-val

 

I Piratpartiets första val, riksdagsvalet 2006, fick partiet 34 918 röster (0,63 procent). Partiet fick avsevärt bättre resultat i skolvalet samma år med 4,44 procent av rösterna. Detta trots att det inte fanns några förtryckta röstsedlar med partiets namn.

I Europaparlamentsvalet 2009 fick Piratpartiet 7,13 procent (225 915 röster). Resultatet gav dem ett mandat till Europaparlamentet; det tillföll Christian Engström. Ett tillägg till Lissabonfördraget om att utöka Europaparlamentets mandat, som ratificerades av unionens medlemsstater 2011, medförde att Piratpartiet fick ytterligare ett mandat i parlamentet. Amelia Andersdotter tillträdde som ledamot den 1 december 2011.

I riksdagsvalet 2010 fick Piratpartiet 38 491 röster (0,65 procent av alla avlagda giltiga röster), en ökning med 0,02 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2006. I Skolvalet 2010 fick partiet 4,54 procent, en ökning på 0,10 procentenheter.

I riksdagsvalet 2014 fick Piratpartiet 26 515 röster (0,43 procent av alla avlagda giltiga röster), en minskning med 0,22 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2010. I Skolvalet 2014 minskade partiet till 1,99%.

I riksdagsvalet 2018 fick Piratpartiet 7326 röster (0,11 procent av alla avlagda giltiga röster), en minskning med 0,32 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2014.

I riksdagsvalet 2022 fick Piratpartiet 9135 röster (0,14 procent av alla avlagda giltiga röster), en ökning med 0,03 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2018. Med detta resultat blev Piratpartiet det fjärde största partiet utanför Sveriges riksdag.

Kommunalval

Richard Stallman har tidigare uttryckt oro över att Piratpartiets mål att sänka upphovsrättens skyddstid till fem år kan skada fri programvara, detta då vissa av de licenser som fri mjukvara och öppen källkod använder (främst GPL) är baserade på upphovsrättens utformning. 2012 uttryckte han dock att han ändrat sig, och att han nu håller med om Piratpartiets politik. Han uttrycker dock oro för att blanda ihop de tre olika koncepten upphovsrätt, patent och varumärkesskydd: "Jag föreslår dock att det är bäst att inte blanda samman dessa tre problem. Varför skulle någon vilja blanda samman dessa tre orelaterade lagar? Jag misstänker att det reflekterar det missförstådda konceptet 'immaterialrätt'." Piratpartiets grundare Rick Falkvinge kommenterade Stallmans nyfunna position i en bloggpost, där han påpekade att han höll med om Stallmans kommentar om immaterialrättskonceptet.

Noter

• Rydell, Anders; Sundberg, Sam (2009). Piraterna: de svenska fildelarna som plundrade Hollywood. Stockholm: Ordfront. Libris 10740650. ISBN 978-91-7037-320-6. OCLC 301890370. http://butik.piratpartiet.se/product_info.php?cPath=65&products_id=429. Läst 7 november 2010  Arkiverad 13 oktober 2010 hämtat från the Wayback Machine.

• Officiell webbplats
•   Wiki Commons har media som rör Piratpartiet (Sverige).
  Bilder & media