Britannia: Geografiskt område och romersk provins

För andra betydelser, se Britannia (olika betydelser).

Storbritanniens historia
Keltisk period (britanner och pikter) Britannia och Kaledonien Medeltiden (England och Skottland) Tidigmoderna Storbritannien Brittiska imperiet Storbritannien under efterkrigstiden

Namnet förekommer dock första gången redan hos greken Pytheas 325 f.Kr. i verket Om havet, där det benämnes Prettanike. Vid tiden för den romerska invasionen beboddes området främst av den keltiska folkstammen britanner.

Romarnas namn för Skottland var Caledonia och ön Irland kallade de Hibernia.

Julius Caesar invaderade Britannien 55 och 54 f.Kr. som en del av de galliska krigen som romarna förde på kontinenten. Enligt Caesar hade britannerna blivit kulturellt assimilerade av andra keltiska grupper under förromersk järnålder och stödde Roms fiender. Caesar mottog tributer, installerade en vänligt sinnad kung över trinovanterna och återvände till Gallien. År 43 e.Kr. gav kejsar Claudius order om att fyra legioner skulle invandera Britannien. Romarna organiserade det erövrade området som (latin: Provincia Britannia).

På 100-talet under kejsarna Hadrianus och Antoninus Pius byggdes två murar för att försvara Britannia från pikterna och skoterna i Kaledonien. Omkring år 197 e.Kr. delades Britannia i två provinser, Britannia Superior och Britannia Inferior.

I slutet av 200-talet delades Britannia i fyra provinser, under en vicarius som styrde Dioecesis Britanniae. En femte britannisk provins, Valentia, omnämns i källorna från slutet av 300-talet. Under det romerska Britanniens senare perioder utsattes provinserna för germanska invasioner och blev ofta styrda av romerska usurpatorer. Den romerska armén och förvaltningen lämnade slutligen Britannien omkring år 410.

De viktigaste städerna eller samhällena var:

• William Camdens Britannia (1607) (på latin med engelsk översättning)