Ordnungspolizei

Även känt som Gröna Polisen, Grüne Polizei, efter sin uniformsfärg.

Ordnungspolizei
OrPo:s flagga
Underordnad	Chef der Deutschen Polizei
Departement	Inrikesministeriet
Ansvarigt statsråd	Riksinrikesministern
Organisationstyp	Polis
Ledning	Chef der Deutschen Polizei
Säte	Berlin
Inrättad	26 juni 1936
Nedlagd	1945
Chef der Ordnungspolizei	Kurt Daluege 1936–1943 Alfred Wünnenberg 1943–1945

Heinrich Himmler blev 1936 tysk rikspolischef - Chef der Deutschen Polizei im Reichsministerium des Innern - sedan Adolf Hitler utfärdat en förordning för att enhetliggöra polisväsendet i Tyskland. Traditionellt hade det tyska polisväsendet varit en delstatlig och kommunal uppgift. Som rikspolischef var Himmler formellt underordnad inrikesministern Wilhelm Frick, men Himmler blev i praktiken oberoende av Frick och skapade nya centrala ledningsorgan för polisen, vars högre befattningar fylldes med SS-medlemmar. Polisen delades i Ordnungspolizei (den uniformerade polisen) och Sicherheitspolizei (kriminalpolis, säkerhetspolis och säkerhetstjänst).

Ordnungspolizei spelade en central roll i Förintelsen och genomförde otaliga deportationer och massavrättningar.

 

 

 

Chef för OrPo 1936–1943 var SS-Oberstgruppenführer Kurt Daluege och 1943–1945 SS-Obergruppenführer Alfred Wünnenberg. Chefen för OrPo var direkt underställd Reichsführer-SS Heinrich Himmler i hans egenskap av rikspolischef, Chef der Deutschen Polizei.

Hauptamt Ordungspolizei

 

Ordningspolisens huvudstyrelse under Kurt Daluege var det centrala ämbetsverk som ledde OrPos verksamhet.

• Amt Verwaltung und Recht [Administrativ och juridisk avdelning]
• Kommando-Amt [Stabsavdelning]
• Reichsämter [Riksavdelningar]
  • Reichsamt Techniche Nothilfe (se nedan)
  • Reichsamt Freiwilligen Feuerwehren [Frivilliga brandkårerna]
• Wirtschaftsverwaltungsamt [Ekonomiförvaltningsavdelning]
• Rechtsamt [Rättsavdelning]
• Sanitätsamt [Sjukvårdsavdelning]
• Generalinspektörer
  • Generalinspektören för SchuPo (se nedan)
  • Generalinspektören för GemPo och Gendarmeriet (se nedan)
  • Generalinspektören för polisskolorna
  • Generalinspektören för brandförsvaret
  • Generalinspektören för förläggningsväsendet
  • Generalinspektören för sjukvårdstjänsten
• Inspektörer
  • Inspektören för världsåskådlig uppfostran
  • Inspektör för tandvårdstjänsten
  • Inspektören för sjöpolisen
  • Ekonomiinspektören
  • Inspektören för motorfordonstjänsten
  • Inspektören för signaltjänsten
  • Inspektör för luftskyddstjänsten
  • Inspektören för brandtjänsten
  • Inspektören för veterinärtjänsten

Polisskolor

• Tekniska SS- och Polishögskolan
• Ordningspolisens officersskola i Eberswalde
• Ordningspolisens officersskola i Fürstenfeldbruck
• Ordningspolisens officersskola i Oranienburg
• Polisofficersskolan i Berlin-Köpenick
• Polisens stridsskola I
• Polisens förvaltningstjänstemannaskola i Linz
• Polisens förvaltningstjänstemannaskola i München-Haar
• Polisens motorskola i Woisen
• Polisens rid- och körskola i Bendsburg
• Polisens teknik och trafikskola
• Sjöpolisskolan i Stettin

Territoriell organisation

Höherer SS- und Polizeiführer

Det fanns en Höherer SS- und Polizeiführer i varje SS-Oberabschnitt, som motsvarade en Wehrkreis, det vill säga militärområde i Tyskland. Under kriget infördes motsvarande organisation i de ockuperade områdena.

Inspekteur/Befelshaber der Ordnungspolizei

Ordningspolisinspektörerna (IdO) förde uppsikt över hela den uniformerade polisen (OrPo och dess tjänstegrenar). IdO övervakade OrPos utbildning och fortbildning och förde vid större polisinsatser det direkta operativa befälet. IdO ansvarade också för förbindelserna med nazistpartiet och med Wehrmacht.

Polismyndigheter

Högre polismyndigheter

Högre polismyndighet utövades av de högre förvaltningsmyndigheterna, såvitt de hade till uppdrag att utöva den myndighet som före det nazistiska maktövertaganden utövades av de tyska delstaterna. De utövade tillsyn över kretspolismyndigheterna.

Källa:

Högre polismyndigheter i Preussen 1941

I Preussen var landshövdingarna (Regierungspräsidenten) i följande län (Regierungsbezirke) högre polismyndighetschefer.

Kretspolismyndigheter

I lantkretsarna, vari ingick ett flertal landskommuner, var lantrådet (kretslandshövdingen) chef för kretspolismyndigheten. I stadskretsar (städer som inte ingick i en lantkrets), där det inte fanns en statlig polisförvaltning, det vill säga där GemPo (se nedan) var ordningspolis, var stadens överborgmästare chef för kretspolismyndigheten.

Lokala polismyndigheter

Statliga polisförvaltningar

I de städer som föll under SchuPos ansvarsområde (se nedan) utövades både kretspolismyndigheten och den lokala polismyndigheten av den lokala statliga polisförvaltningen som ansvarade för SchuPo, KriPo och Verwaltungspolizei.

Kommunala polisförvaltningar

I de städer som föll under GemPos ansvarsområde (se nedan) var borgmästaren lokal polismyndighetschef. Han var underställd lantrådet som chef för kretspolismyndigheten.

Schutzpolizei des Reiches

SchuPo (Schutzpolizei) var en ordningsstatspolis som huvudsakligen verkade i medelstora och större städer. Till SchuPo hörde den patrullerande polisen, den kasernerade polisen, trafikpolisen, polisrytteriet, sjöpolisen och polisflyget.

Schutzpolizei der Gemeinden

GemPo var den kommunal polisen, som verkade i städer med över 2 000 invånare vilka saknade en statlig polisförvaltning.

Gendarmeri

Gendarmeriet i Nazityskland var en statlig ordningspolis som verkade på landsbygden. Till gendarmeriet hörde det patrullerande gendarmeriet och det motoriserade gendarmeriet (för samlade insatser och trafikreglering). Dessutom ansvarade gendarmeriet tillsammans med tullverkets gränsbevakning (Zollgrenzschutz) och Gestapos gränspolis för bevakning av riksgränserna.

Feuerschutzpolizei

FSchPo (Feuerschutzpolizei) bildades 1938 när de tyska kommunala yrkesbrandkårerna underställdes ordningspolisen (Orpo) som en särskild tjänstegren.

Hilfspolizei

Luftschutzpolizei

LS-Pol (Luftschutzpolizei) bildades när de tyska civilförsvaret omorganiserades 1942. Sicherheits- und Hilfsdienst (SHD) vilket var civilförsvarets undsättningsorganisation och lydde under Riksluftfartsministeriet delades då upp mellan flygvapnet och polisen. De motoriserade undsättningskolonnerna överfördes till flygvapnet (Luftwaffe) som motoriserade räddningsbataljoner, medan de ortsfasta kolonnerna bildade LS-Pol.

Technische Nothilfe

TeNo (Technische Nothilfe), en frivillig teknisk beredskapsorganisation, var Hilfspolizei, underställd OrPo.

Feuerwehren

Frivilliga brandkårer, brandvärn och industribrandkårer var Hilfspolizei, underställda OrPo.

Stadt- und Landwacht

Stadt- und Landwacht war Hilfspolizei för att biträda vid ordningens upprätthållande i städer och på landsbygden.

Bergwacht

Den alpina räddningstjänsten blev under kriget en hjälppolis med ansvar även för naturskyddet. Den underställdes 1944 de militära myndigheterna.

Verwaltungspolizei

Förvaltningspolisen (Verwaltungspolizei) bestod av polisjurister och polisförvaltningstjänstemän. De lokala statliga polismyndighetscheferna var polisjurister. Förvaltningspolisen ansvarade också för folkbokföring, Gesundheitspolizei (hälsovårdsinspektörer), Gewerbepolizei (näringstillstånd) och Baupolizei (byggnadslov).

 

 

 

 

Under andra världskriget hade Ordnungspolizei militära förband i fält. Storleken av dessa var sådan, att man kan tala om en femte försvarsgren vid sidan av armén, Kriegsmarine, Luftwaffe och Waffen-SS. Till polisens fältförband hörde inte 4. SS-Polizei-Panzergrenadier-Division eller 35. SS- und Polizei-Grenadier-Division vilka ingick i Waffen-SS. Inte heller Wehrmachts krigspolis räknades dit.

Organisation

• Polisregementen
• Polisbataljoner
• Polisryttarbataljoner
• Polissignalbataljoner
• Polispansarkompanier
• Poliskanonplutoner
• Polisingenjörsplutonr
• Verkstadsplutoner

Källa:

Utveckling under kriget

Vid mobiliseringen 1939 uppsatte Ordnungspolizei 21 polisbataljoner om vardera ca 500 poliser. 13 av dessa underställdes Wehrmacht som säkerhetsförband. Vid mitten av 1940 fanns det 101 polisbataljoner i fält; ytterligare 30 bataljoner uppställdes under slutet av 1940 och under 1941. De senare rekryterades med frivilliga från yngre årsklasser (se nedan) och bildade bataljonerna 251-256 och 301-325. De bataljoner som bestod av många värnpliktiga från polisreserven benämndes Reserve-Polizeibataillone; övriga Polizei-bataillone. 1940 fanns det 13 polisbataljoner i det polska generalguvernementet, sju i de annekterade västliga delarna av Polen, tio i protektoratet Böhmen-Mähren, sex i Norge och fyra i Holland. Från juli 1942 inordnades polisbataljonerna i polisregementen med nummer 1-28. I februari 1943 ombenämndes alla polisregementen till SS-Polizei-Regimenter. Samtidigt nyuppsattes 1943 och 1944 Polizei-Schützen-Regimenter där den andra och tredje bataljon bestod av ukrainska eller baltiska frivilliga.

Till polisens fältförband hörde även de bland lokalbefolkningen i det ockuperade Sovjetunionen uppställda Schutzmannschaft om tillsammans 300 000 man i närmare 200 bataljoner. Många av dessa infogades sedan i de ovan omnämnda polisskytteregementena. Under Ordnungspolizei hörde även de av lokalbefolkningen rekryterade Selbstschutz.

Polisbataljonernas uppgifter varierade mellan de olika fronterna och de olika förbanden. Några polisbataljoner användes huvudsakligen som säkerhetsförband bakom frontlinjen, medan andra var direkt medverkande i förintelsen. Det senare blev under efterkrigstiden okänt eftersom fokus kom att riktas mot de mer välkända Einsatzgruppen, som var direkt underställda Reichssicherheitshauptamt under Reinhard Heydrich. Polisens fältförband var organisatoriskt och administrativt underställda chefen för Ordnungspolizei, Kurt Daluege, men operativt var de underställda de regionala Höhere SS-und-Polizeiführer (se ovan), som var direkt underställda Reichsführer SS Heinrich Himmler.

Under invasionen av Polen 1939 begick polisens fältförband övergrepp både mot den katolska och den judiska befolkningen. Som ordningspolis bevakade de de judiska getton som upprättades i Polen, medan Sicherheitsdienst (SD) var ansvarig för säkerhetstjänsten inne i gettona tillsammans med den judiska gettoförvaltningen.. Från 1941 medverkade polisens fältförband tillsammans med lokalt Schutzmannschaft såväl vid avtransport av judar och andra till koncentrationsläger, som vid att infånga och döda judar utanför gettona.

Både i en självständig operativ roll och i samordning med Einsatzgruppen var polisens fältförband en del av den slutgiltiga lösningen under Operation Barbarossa, invasionen av Sovjetunionen 1941. De deltog i den första och andra vågen av utrotningar i Sovjet 1941 och medverkade även vid utrotningsoperationer i Polen. Polisens fältförband beräknas att vara ansvariga för åtminstone en miljon bakom fronten dödade människor. Det kan också anmärkas, att Ordnungspolizei tillsammans med Waffen-SS utgjorde huvuddelen av personalen i Einsatzgruppen.

Ordnungspolizei hade 1938 en personalstyrka om 62 000 uniformerade poliser. Av dessa tillhörde ungefär 9 000 den kasernerade polisen (se ovan). Sedan polistjänsten började räknas som avtjänad värnplikt hade det inte funnits några svårigheter att i fredstid rekrytera tillräcklig personal. Vid andra världskrigets början hade Ordnungspolizei en personalstyrka om 131 000 poliser. 16 000 överfördes till den polisdivision som sedermera blev 4. SS-Polizei-Panzergrenadier-Division. Vidare avgav Ordnungspolizei 8 000 poliser till det vid krigets början av Wehrmacht upprättade fältgendarmeriet. Som ersättning för dessa avgångar fick Ordnungspolizei anställa 26 000 polisrekryter ur årsklasserna 1909-1912 och 1918-1920 (se nedan). Vid mobiliseringen 1939 inkallades också 91 500 tjänstepliktiga i polisreserven ur årsklasserna 1901-09 till aktiv tjänstgöring. Dessa inkallelser utsträcktes efterhand till äldre årsklasser; 1940 hade Ordnungspolizei en uniformerad personalstyrka om 244 500 man. 1941 hade Ordnungspolizei en styrka av 276 000 man (se nedan). Då Ordnungspolizei var huvudansvariga för partisanbekämpningen i arméns etappområde på östfronten, krävdes en allt större personalstyrka, så att vid mitten av 1943 fanns det enbart i det ockuperade Sovjetunionen 328 000 man som tillhörde Ordnungspolizei.

Personalstyrka 1941

På order av chefen för Ordnungspolizei gjordes en sammanställning över Ordnungspolizeis personalstyrka 1941 fördelad på dess olika tjänstegrenar. Nedan följer en sammanfattning av denna sammanställning.

Blev som Luftschutzpolizei en del av Ordnungspolizei 1942.

Polispersonalens grader och löner

Lönegrad	Årslön 1938 Reichsmark (RM) (grundlön utan tillägg)	Unterführer	Führer	Motsvarande grad i SS (Armén)
A9	1 800-2 700	Unterwachtmeister		SS-Sturmmann (Gefreiter)
A8c5	..	Rottwachtmeister		SS-Rottenführer (Obergefreiter)
A8c4	..	Wachtmeister		SS-Unterscharführer (Unteroffizier)
A8c3	..	Oberwachtmeister		SS-Scharführer (Unterfeldwebel)
A7c	2 000-3 000	Revieroberwachtmeister		SS-Oberscharführer (Feldwebel)
A7c	2 000-3 000	Hauptwachtmeister		SS-Hauptscharführer (Oberfeldwebel)
A7a	2 350-3 500	Meister		SS-Sturmscharführer (Stabsfeldwebel)
A5b	2 300-4 200	Obermeister senare Revierleutnant		SS-Untersturmführer (Leutnant)
A4e	2 800-4 600		Leutnant	SS-Untersturmführer (Leutnant)
A4e	2 800-4 600		Oberleutnant	SS-Obersturmführer (Oberleutnant)
A4c2	2 800-5000	Inspektor senare Revieroberleutnant		SS-Obersturmführer (Oberleutnant)
A4c1	2 800-5 300	Revierhauptmann		SS-Hauptsturmführer (Hauptmann)
A3b	4 800-6 900		Hauptmann	SS-Hauptsturmführer (Hauptmann)
A2c2	8 400		Major	SS-Sturmbannführer (Major)
A2b	9 700		Oberstleutnant	SS-Obersturmbannführer (Oberstleutnant)
A1a	12 600		Oberst	SS-Standartenführer (Oberst)
B7a	16 000		Generalmajor	SS-Brigadeführer (Generalmajor)
B4	19 000		Generalleutnant	SS-Gruppenführer (Generalleutnant)
B3a	24 000		General	SS-Obergruppenführer (General)

Medellönen för en industriarbetare var 1939 1459 RM per år.

Medellönen för en privatanställd tjänsteman var 1939 2772 RM per år.

Jämförelse av grader i Sipo, Verwaltungspolizei, Ordnungspolisei och SS

• Rak stil = Einfache Dienst, Mittlere Dienst (lägre tjänstemän, mellantjänstemän)
• Fetstil = Gehobene Dienst (högre mellantjänstemän), Einheitslaufbahn (polisofficer)
• Kursiv = Höhere Dienst (högre tjänstemän)

Jämförelse med svenska polisens grader

Gradbeteckningar 1941-1945

 

 

1 = Unterwachtmeister der Schutzpolizei 2 = Rottwachtmeister der Schutzpolizei 3 = Wachtmeister der Schutzpolizei 4 = Oberwachtmeister der Schutzpolizei 5 = Revier-Oberwachtmeister der Schutzpolizei 6 = Hauptwachtmeister der Schutzpolizei 7 = Meister der Schutzpolizei 8 = Leutnant der Schutzpolizei 9 = Oberarzt der Polizei 10 = Stabsarzt der Polizei 11 = Regierungsrat 12 = Oberfeldarzt der Polizei 13 = Oberst der Gendarmerie 14 = SS-Brigadeführer und Generalmajor der Polizei 15 = SS-Gruppenführer und Generalleutnant der Polizei 16 = SS-Obergruppenführer und General der Polizei 17 = SS-Oberst-Gruppenführer und Generaloberst der Polizei 18 = Reichsführer SS und Chef der Deutschen Polizei

Från 1942 ersattes polisgeneralernas gröna generalskragspeglar med gröna SS-kragspeglar.

17

16

15

14

• Nazitysklands polisväsen

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wiki, Ordnungspolizei, 22 februari 2013.

Noter