Wilhelm Frick: Tysk nazistisk politiker

Frick spelade en betydande roll vid uppbyggandet och konsolideringen av den tyska nazistiska staten. Han var inrikesminister från 1933 till 1943 och riksprotektor för Böhmen-Mähren från 1943 till 1945.

Wilhelm Frick
Wilhelm Frick år 1938.
Riksinrikesminister
Tid i befattningen 30 januari 1933–20 augusti 1943
President	Paul von Hindenburg (1933–1934) Adolf Hitler (1934–1945)
Kansler	Adolf Hitler
Företrädare	Franz Bracht
Efterträdare	Heinrich Himmler
Riksprotektor för Böhmen-Mähren
Tid i befattningen 24 augusti 1943–4 maj 1945
Född	12 mars 1877 Alsenz, Bayern, Tyskland
Död	16 oktober 1946 (69 år) Nürnberg, Tyskland
Gravplats	Kroppen kremerad; askan strödd i floden Isar.
Nationalitet	Tyskland
Politiskt parti	Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet
Utbildning	Juridik
Alma mater	Universitetet i München, Universitetet i Göttingen, Universitetet i Berlin, Universitet i Heidelberg
Yrke	Jurist
Maka	1) Elisabetha Emilie Nagel (1890–1978; giftermål 1910, skilsmässa 1934) 2) Margarete Schultze-Naumburg (född Doerr; 1896–1960; giftermål 1934)
Barn	1) Hans (1911–1945), Walter (född 1913), Annelise (född 1920) 2) Renate (1935–2011), Dieter (1937–2007)

Frick var en av de huvudansvariga för Tredje Rikets inrikespolitik och som sådan ställdes han inför rätta vid Nürnbergprocessen 1945–1946. Domstolen ansåg Frick vara skyldig till brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten och dömde honom till döden genom hängning.

Wilhelm Frick föddes 1877 i Alsenz som son till läraren Wilhelm Frick (1837–1918) och dennes hustru Henriette (född Schmidt; 1837–1893). Frick studerade filologi vid unviversitet i München 1896 och sedan rättsvetenskap vid universiteten i Göttingen och Berlin mellan 1897 och 1900. 1901 promoverades han till juris doktor vid universitetet i Heidelberg.

Frick var en av Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiets gamla partifunktionärer. Han deltog i Hitlers misslyckade ölkällarkupp i München den 8–9 november 1923. Han arresterades och dömdes till ett kortvarigt fängelsestraff. Senare arbetade han inom Münchens polisväsen och var under en tid chef för stadens kriminalpolis.

 

När Hitler utnämndes till rikskansler och bildade regering den 30 januari 1933, utnämndes Frick till inrikesminister, en post som han innehade till i augusti 1943. Som inrikesminister var han ansvarig för de successivt företagna restriktioner och förbud som riktades mot judars medborgarskap och näringsverksamhet. Nürnberglagarna, 1935, bär hans signum. Frick gjorde ingenting för att förhindra övergreppen i samband med Kristallnatten i november 1938. Fricks betydelse som politiker började dock redan nu att försvagas, eftersom hans stora uppgift hade varit att hjälpa Hitler att legalt konsolidera dennes makt och etablera den totalitära polisstaten.

Andra världskriget

När andra världskriget hade brutit ut 1939, intensifierades nazisternas eutanasiprogram, vilket innebar att ”icke önskvärda” individer som fysiskt och mentalt funktionshindrade systematiskt avlivades. De ”eutanasiinstitut” (Tötungsanstalt), där dessa brott mot mänskligheten företogs, stod direkt under Fricks kontroll. Efter en tvist med Heinrich Himmler och SS 1943 entledigades Frick från sin post som inrikesminister och utnämndes istället till riksprotektor i Böhmen-Mähren, som efterträdare till den åldrige Konstantin von Neurath. Den reella makten i protektoratet låg dock hos den sudettyske politikern Karl Hermann Frank.

Nürnbergprocessen

Frick lämnade Prag den 27 april 1945 och begav sig till Kempfenhausen i södra Bayern. Den 1 maj tågade amerikanska trupper in i München; dagen därpå överlämnade sig Frick. Han fördes till krigsfångelägret Camp Ashcan i Mondorf-les-Bains i Luxemburg, där även bland andra Hermann Göring, Joachim von Ribbentrop, Wilhelm Keitel och Alfred Jodl internerades. I november 1945 ställdes Frick och 21 andra politiker och militärer inför rätta inför den internationella militärtribunalen i Nürnberg. Frick anklagades enligt samtliga fyra åtalspunkter: 1) planerande av anfallskrig 2) brott mot freden 3) krigsförbrytelser och 4) brott mot mänskligheten. Frick var som inrikesminister bland annat ansvarig för germaniseringen av ockuperade territorier och massmordet på fysiskt och psykiskt funktionshindrade inom ramen för Aktion T4, Nazitysklands eutanasiprogram. I egenskap av riksprotektor för Böhmen-Mähren hade han låtit deportera tjeckiska judar till koncentrationsläger.

 

Frick avböjde att avlägga vittnesmål i egen sak, då han ansåg det vara meningslöst att försöka försvara sig inför sina fiender. Fricks advokat, Otto Pannenbecker, bestred inte åklagarnas anklagelser mot hans klient. I sitt slutanförande inför rätten den 31 augusti 1946 yttrade Frick:

Tribunalen friade Frick på den första åtalspunkten, men fällde honom på punkterna 2, 3 och 4, det vill säga brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han och 10 andra av de som satt i militärtribunalen dömdes till döden och avrättades genom hängning den 16 oktober 1946, som skulle utföras av sergeanten John C. Woods och militärpolisen Joseph Malta (1918-1999). Enligt uppgift skall han som reaktion på dödsdomen ha yttrat: ”Hängning – jag väntade mig ingenting annat ... Nåja, jag hoppas de gör det snabbt.” Frick var den sjätte man som avrättades då, den 16 oktober 1946. Han sista ord vid galgen var: ”Länge leve det eviga Tyskland!” Falluckan var dock för liten, vilket ledde till att Frick dog av skallskador som han fick när han slog i falluckans kanter, vilket också hände flera av de andra som avrättades.

Efter avrättningen fotograferades Fricks döda kropp. Senare samma dag transporterades hans kropp jämte de andra avrättades samt Görings till ett hus vid Heilmanstrasse i München-Solln, som amerikanska armén hade använt som bårhus. Allierade myndigheter inspekterade kropparna, varefter dessa kremerades. Askan ströddes i den närbelägna bäcken Conwentzbach, ett biflöde till Isar.

• Blodsorden
• NSDAP:s partitecken i guld
• Storkorset av Tyska örnens orden

• Die Nationalsozialisten im Reichstag 1924–1928, München 1928
• Erziehung zum lebendigen Volke, Berlin 1933
• Der Neuaufbau des Reichs, Berlin 1934
• Die deutsche Frau im nationalsozialistischen Staate, Langensalza 1934
• Wir bauen das Dritte Reich, Oldenburg 1934
• Student im Volk. Völkische Aufgaben der Hochschulen, Langensalza 1934
• Ein Volk – ein Reich. Zur Verkündung der Reichsreform, Langensalza 1934
• Nordisches Gedankengut im Dritten Reich, München 1936
• Freiheit und Bindung der Selbstverwaltung, München 1937
• Die Verwaltung im Kriege, Freiburg im Breisgau 1940

Noter

Tryckta källor

• Davidson, Eugene (1997) [1966] (på engelska). The Trial of the Germans. Columbia, Missouri York: University of Missouri Press. ISBN 0-8262-1139-9 
• Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
• MacDonogh, Giles (2008) (på engelska). After the Reich: The Brutal History of the Allied Occupation. London: John Murray. ISBN 0-465-00338-9 
• Nürnbergprocessen I. Domstolsstadga och anklagelseakter. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. 1946 
• Nürnbergprocessen II. Anklagelseakter och domar. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. 1947 
• Pätzold, Kurt & Weißbecker, Manfred (Hrsg.), red (1999) (på tyska). Stufen zum Galgen: Lebenswege vor den Nürnberger Urteilen. Leipzig: Militzke. ISBN 3-86189-163-8 
• Trial of the Major War Criminals before the International Military Tribunal. Nuremberg 14 November 1945 – 1 October 1946, "22", Nuremberg: International Military Tribunal, 1948 
• Tusa, Ann; Tusa, John (1987). Nürnbergprocessen. Stockholm: Legenda. ISBN 91-582-1070-9 

• Neliba, Günter (1992) (på tyska). Wilhelm Frick: der Legalist des Unrechtsstaates: eine politische Biographie. Paderborn: Schöningh. ISBN 3-506-77486-7 

•   Wiki Commons har media som rör Wilhelm Frick.
  Bilder & media