Kinesiska Folkets Politiskt Rådgivande Konferens

Ledamöterna i konferensen utses av Kinas kommunistiska parti, men både medlemmar och icke-medlemmar finns representerade i KFPRK, som sammanträder en gång varje år, oftast samtidigt med Nationella folkkongressen. Sedan 10 mars 2023 är Wang Huning ordförande i konferensens nationella utskott.

Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens 中国人民政治协商会议 Zhōngguó rénmín zhèngzhì xiéshāng huìyì
Typ
Utformning	Rådgivande församling
Ledning
Ordförande i KFPRK:s nationella utskott	Wang Huning (KKP) sedan 10 mars 2023
Struktur
Antal platser	2158
Mötesplats
Folkets stora hall, Peking

 

Konferensen har sitt ursprung i de förhandlingar som skedde mellan kommunistpartiet och Kuomintang efter Japans nederlag i det andra kinesisk-japanska kriget i augusti 1945, då det fanns ett behov att skapa bred folklig sammanhållning mellan olika partier. Den första politiskt rådgivande församlingen sammanträdde 11-31 januari 1946 i Chongqing, men sammanbrottet i förhandlingarna mellan Kuomintang och kommunisterna och det kinesiska inbördeskriget satte stopp för fler gemensamma möten.

I slutet på september 1949 sammankallade kommunisterna och åtta allierade partier Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens, vilken antog ett "gemensamt program" och beslutade att upprätta Folkrepubliken Kina den 1 oktober samma år. Mellan 1949 och 1954 var KFPRK i praktiken den lagstiftande församlingen i Kina, men i 1954 års konstitution överfördes denna funktion till Nationella folkkongressen.

Sedan dess har KFPRK mest haft ceremoniell betydelse och främst tjänat att förankra regeringens politik i bredare folkskikt i enlighet med kommunistpartiets politik att bilda "enhetsfront" med landets demokratiska partier och andra "progressiva" krafter. Således finns de s.k. "demokratiska partierna" representerade i KFPRK samt representanter för Hongkong, Macao och Taiwan. En rad icke-kommunistiska nationella personligheter har också varit ledamöter i konferensen, som den siste kejsaren Puyi och Sun Yat-sens änka Soong Ching-ling.

KFPRK indelas i följande utskott:

• Motionsutskottet;
• Ekonomiutskottet;
• Utskottet för befolkning, tillgångar och miljö;
• Utskottet för utbildning, vetenskap, kultur, hälsa och sport;
• Utskottet för sociala och rättsliga angelägenheter;
• Utskottet för etniska och religiösa angelägenheter;
• Utskottet för kulturellt och historiskt material;
• Utskottet för förbindelser med Hongkong, Taiwan, Macao och utlandskineser;
• Utskottet för utrikes ärenden.

Förutom Kinas kommunistiska parti finns ett antal småpartier representerade i konferensen. Samarbetet med dem regleras av Centrala avdelningen för enhetsfronten, en avdelning som lyder under Kommunistpartiets centralkommitté.

• Kuomintangs revolutionära kommitté (Zhongguo Guomindang Geming Weiyuanhui)
• Kinas demokratiska förbund (Zhongguo Minzhu Tongmeng)
• Kinas demokratiska sällskap för nationell uppbyggnad (Zhongguo Minzhu Jianguo Hui)
• Kinas sällskap för främjande av demokratin (Zhongguo Minzhu Cujin Hui)
• Kinas demokratiska bonde- och arbetarparti (Zhongguo Nonggong Minzhu Dang)
• Kinas parti för allmänintresset (Zhongguo Zhi Gong Dang)
• Tredje september-sällskapet (Jiu San Xueshe)
• Taiwans förbund för demokratiskt självstyre (Taiwan Minzhu Zizhi Tongmeng)

• Mao Zedong, 1949-1954
• Zhou Enlai, 1954-1976
• Deng Xiaoping, 1978-1983
• Deng Yingchao, 1983-1988
• Li Xiannian, 1988-1992
• Li Ruihuan, 1993-2003
• Jia Qinglin, 2003-2013
• Yu Zhengsheng, 2013-2018
• Wang Yang, 2018-2023
• Wang Huning, 2023-

• Seymour, James D. (1987) (på engelska). China's satellite parties. Studies of the East Asian Institute, Columbia University, 0588-5310. Armonk, N.Y.: M. E. Sharpe. Libris 6197871. ISBN 0-87332-412-9