bureätten/Arkiv 2010

Som föddes i Skokloster och blev kristen 990. Sen åkte han upp till Bure och lät av egna medel bygga en kyrka där. Fullkomligt fel! Det skiljer ca. 400 år mellan de händelserna. Läs! Läs rätt version på http://www.falebure.se SR Redigering och tillägg av författaren Marc Hernelind.

Bureättens släktsaga

Tord "I Byre" Han kristnades år 992 i Uppland,Han dog i Skobolandet Skokloster ,Uppland. Tord som ibland kallas "Tord i Byre" ,skall ha levat i konung Erik Segersälls tid vid år 992,i Uppland där han låtit på egen bekostnad uppbygga en kyrka som länge kallades Byre kyrka och socken" Källa: citat från Nils Wilhelm Marks von Wurtembergs adelsgenealogier Volym no. 1195r -207r från omkring 1800.

År 1599 avbildasdes runstenen nr. 27 Skolosters kyrka av Johan Bureus som var djupt intresserad av den då han ansåg att den där nämnde Tord och hans 5 söner som hans egna förfäder, vilka skulle gett namn åt Platsen "Byrelandet" dvs Skobolandet ,en gamal sägen har också förknippad stenen med Falsta borg ruin då "Tord Bure " skulle ha bott på Falsta, stenen låg då inne i Kyrkan framför västra portalen men torde ha stjälpts någon gång emellan 1727 och 1819,då runsidan vändes nedåt väl för att skona den från nötning ,år 1860 upptogs den och sattes mot norra vägen där den fick stå i 33 år ,då häst bilderna starkt aviker från de normala vikingatiden och påminner om vendelstidens bronsarbeten från tiden krin 700 talet har B.Almgren framkastat idéen att vi skulle ha att göra med en äldre bild sten från 700 talet men det visas sig vara felaktigt därför runristaren Fot skulle ha huggit denna inskrift tidigast omkr 1050 talet troligtvis senare,varpå han själv tillfogat signatarbalken samt fördjupat baksidans linjer,Fot har singnerat endast fem runstenar där utöver ristat mer än fyrtio han var verksam i mer än 25 år till in på 1070 talet och hans stenar tillhör Stockholms och Uppsala området ,Beskrivning av runstenen :den omsorgsfullt huggna stenen av randig blå grå gnejs med glimmer står sen 1893 rest på en kulle 10 meter öster om kyrkans korgavel och är ristad på båda sidor,den bakre dock endast med en lansbärande ryttarbild inom dubbelram utan runor ,run sidan har alldeles sammaryttare med ett svärd instucket under armen han rider under ett kors med konstrik upphängning och med ett till större delen avnött glasögonornament nederstdet hela omges av en långsmalt rektangulär ram med tvärbalkner till på vilken hästentrampar.rektangelramen bär egentilga skriften med följande skrift: "Antuitr x auk x Kulaifr x auk x Kunar x auk x Haursi x auk x Rulaifr x litu x raisa x stain xat xporp x fapurxsin /fotrx hiukx runaR " översatt "Andvätt och Gulle och Gunnar och Herse och Rolev läto resa stenen efter Tord fader sin ,Fot högg runorna." Källa:Boken "100 svenska Runskrifter av Åke Olhmark.

Tord levde under Erik Segersälls tid och blev kristen 992. Han bodde vid Skokloster i Uppland och lät av egna medel bygga en kyrka i socknen Bure. Vid kyrkdörren restes av sönerna till faderns minne denna runsten (nr.27 den kan ses via länken http://www.falebure.se/bure-attens_slakt-saga_ny.htm)

• OBS.Nils Burman var troligen den första som läste ihop namnen Gunnar och Herse ,kopian av Genealogika x 53 på riksarkivet har ett svagt skrivet auk = och emmellan namnen vilket kan ha gjort han missa det,detta fel tar även Nils Casström tagit med 1746 i sin avhandling.

Tord var av stormansätt och möjligen son till den mäktige Herse i Uppland, Han föddes i staden Sigtuna och som trogen underhövding till Erik Segersäll,(min egen fundering gundat på bland annat nedan stående * källuppgifter.)

1) av stormansätt (rik och mäktig) Runorna hade var ristade me röd färg vilket tydde på att der var en betydande person,samt att de var ristade av runskrift mästaren Fot Källa:Boken "100 svenska Runskrifter av Åke Olhmark.

2) trogen Underhövning till Erik Segersäll Tord i Byre" ,skall ha levat i konung Erik Segersälls tid vid år 992, blivit kristen och bodde vid Skokloster,i Uppland där han låtit på egen bekostnad uppbygga en kyrka som länge kallades Byre kyrka och socken" Källa: citat från Nils Wilhelm Marks von Wurtembergs adelsgenealogier Volym no. 1195r -207r från omkring 1800 .

Erik Segersäll att bryta hedendomen och de konservativa krafterna i Uppsala. och markera att ny tid inträtt som han far Olof Skötkonung redan gjort genom att bygga en egen Kungastad Sigtuna ,dit kallade Olof Engelska Myntmästare för att prägla de första svenska mynten ,men asa läran skulle leva kvar ett tag till och som det står på runsten landet hette fortfarande Svitjord.Det var en bit utanför Sigtuna som han byggde Byre kyrka i det så kallade skobolandet (som i dag kallas Skokloster) Källa: den svenska historien av Herman Lindqvist sid. 9-10

3) möjlig son till Mäktige Herse från Uppland.En orsak är säregna namnet Herse som också han son heter. Sen lever han tidsmässigt rätt och dom båda är bosatta i Uppland.

Om Jämtlands bebyggande finns en notis i Islands Landnamabok, där det står: Vedorm son av Vemund den Gamle var den mäktige Herse i Uppländerna. Han flyktade undan Norske kungen Harald Halvdansson " Hårfager" som levde mellan åren 850 och 933,från östan till Jämtland och röjde där marker till boplatser. Hans son Holmfast och hans systerson Grim foro i viking på Västerhavet, dräpte på Söderöarna jarlen Asbjörn Skerjablesa och togo hans syster och dotter. Holmfast fick dottern på sin lott och överlämnade henne till sin fader att vara hans slavinna.Källa: Alf Henrikson, Islands Landnamabok.

Sonen Herse tycks levat vid år 1040 i konung Aucent Jakobs tid. Herse kan ha fått sitt namn efter sin farfar. Källa:Biskop Andreas Olai Rhyzelius, tar upp denna Herse. Källa: Johan Bureus i Genealogica 53.

Sonen Tord (Tords Jerker eller Torsärke) "Förföljelserna av de tidigt kristna blev svåra under Blot Sven tid och burefamiljen flydde till dåtida stor Hälsingland" Han tycks levat uti konung Inge den äldres tid och synes under det sista asaupproret lett av Blotswien emot kristendomen och vite Krist hava nödsakat honom att flytta från Uppland till Norrland, där som mera säkert han skall sig nedslå. Källa: Johan Bureus i Genealogica x53.

Tord (Tords Jerker eller Torsärke)levde 1150. Tycks ha levat uti Konung Inge den Äldres tid, och synes förföljelsen emot Christendomen uti Konung Blotsweins tid hafva nödsakat honom att flytta från Uppland till Norrland, där som mera säkert han skall sig nedslå Källa:Ur boken "700 anor under tio sekel" sid 256 av Lars Bäcklund

Det står att Kristendomen och Asaläran levde alltså parallellt i Birka en öppen stad ända sen Olof Skötkonung blev kristnad var Birka en av dom få städer till sammans med Sigtuna som var öppna för Kristendomen och asa läran,men ett sista uppror lett av Kung Inge den Äldres egen svåger "Blot-Sven" kallad men som Inge den d.ä. till slut lyckadesslå ner upproret Det gamla Uppsala templet förstördes och offerträdet höggs ner ingenting lämnades kvar, detta skulle ha skett omkring år 1087. Källa: den Svenska Historien av Herman Lindqvist sid. 9-10

Enligt sägen skulle Tord vid flykten grävt ner en silverskatt som varit i släkten ett tag dvs arvegods. vid selånger tillhör bevisligen en gamal kultur. Redan år 1835 framgrävdes här en silverskatt som dateras till senare delen av 800 talet,med silverdaler och Arabiska mynt ingick och påstås vara Bures nergrävda skatt. Källa: Säbrå boken sid. 80

SonenHerse levde under kung Ragnvald Knapphövdes och Sverker den Gamles tid omkr. 1130 –1148. På Selånger runstenen stod: Siuhurp. auk.purir,haipin.auk.herser. raistu. stain. pena. abitir. pursiarka.fabur.sin. översatt står det: Sigurd och Tore, Heden och Herse reste denna sten efter Torsärke sin fader. OBS.denna feltolkning av *Torsärke till *Tords Jerker är en fel läsning som följt i släktforkningen länge. Källa: Översatt av Helmer Gustavsson chef på Runstensverket, Han fick att översätta i från Johan Bureus Släkttavla från år 1601 som tidigare hängt uppe på Uppsala domkyrkas södra väg.Där framkommer även att Herse var bosatt i Selånger. Obs.Selånger runstenen finns avbildad träsnitt av Johannes Peringskiöld år 1687 och i träsnitt av Johannes Buréus år 1600.

Sonen Fåle Bure kallas Fale hin gamle, han var Landsdomare i Medelpad och varit en myndig man i Hälsingland.Som slogs för Hälsingland och konung Erik den Helige med Fales och Guttorm Östands tillhjälp van slaget år 1156 lade under Sveriges krona, som följd därav skulle han blivit satt till landsdomare. Han skall och varit Hälsingarnas anförare under bemälte konung då han intog Finland där (Hälsingfors) dåvarande Helsinge by förmenas fått namn av hans folk. Källa: Johan Bure Genealogica x 53 Källa:Professor och historiografen Johannes Loccenius författade på latin svensk hisoria från år 1654

Erik den Helige mördades 1161 vid trefaldighetskyrkan av den danske prisen Magnus Henriksson,Hälsingarna uppbådas för att vedergälla konungens död och vid ett slag år 1161 den 16 maj, utanför Uppsala och den Danske prinsen Magnus Henrikson ha uppsatt och anfört Upplänningarna dvs Sverkers trupper,Fåle från Byrestad som anfört Hälsingarna och Norrlänningarna mot kungamördarna den norrländska härföraren Fåle Bure,som själv stupat då han sökt att hämnas sin konung ,kämpade modigt och fick platsen namgiven efter sig Fålebro. Källa:J Thun år 1717,sid 101f Källa:Loccenius 1662 sid.79-81 Källa:Örnhielm år 1689 sid .478 Källa:Svelids Historia sid 94.

När ädle Kung Erik IX lidit en skymflig död vid Uppsala den 18 maj 1160 av kunga mördaren Danska Prinsen Magnus Henriksson , Anförande af Fåle i Byrestad eller Fåle Bure reste han Hälsingarna och Norrlänningarna (Ångermannland,Medelpad,Jämtland) sådeles en stor här tågade till Uppland och slogo där utanför Uppsala konung Eriks mördare,i ett slag den 16 maj 1161 vid Fålebro (i dag Fårebro) nära Uppsala sades hava blivit uppkallad efter anföraren,Fåle kämpade tappert bland de främsta i denna grymma drabbning,föll ärorikt inte långt ifrån den bro som av honom fick sitt namn Fålebro, skall i själva döds kampen ha utropat Jag har levt tillräckligt ,ty jag dör obesegrad. Mangnus Henriksson danskar och Sverkers medförbundena hade så stor manspillan att man knappt hitta en budbärare som kunde tala omm nederlaget till Danmark. När Fåle Bure sålunda hämnas han den frome Konugens Erik IX själ,Fåle gick döden till mötes ,men hans dygds ära lever kvar ,Med sin väpnade hand hävade han fädernelandets frihet och Karl Sverkerssons myndighet ,med samma hand som han reste åt sig denna evärdiga seger trofe och mot alla avundsmän,uppförde han ett minnesmärke,och han förevigas i krönikorna,Herse Bure den prisade hjältens ende son,vars namn tack vare krönikorna kommit till vår kännedom. Källa:Nils Casströms avhandling år 1746. Källa : "Gamla krönikor", ur vilka antikvarien Johan Bureus gjort dessa utdrag. Källa: Prosten Olof Johannis Broman har i del 2 av sitt mastodontverk 'Glysisvallur'

Sonen Herse Bure levde 1180 och var rik och mäktig,när Fåle Bure sålunda hämnas han den frome Konugens Erik IX själ,Fåle gick döden till mötes ,men hans dygds ära lever kvar ,Med sin väpnade hand hävade han fädernelandets frihet och Karl Sverkerssons myndighet ,med samma hand som han reste åt sig denna evärdiga seger trofe och mot alla avundsmän,uppförde han ett minnesmärke,och han förevigas i krönikorna ,Herse Bure den prisade hjältens ende son,vars namn tack vare krönikorna kommit till vår kännedom. Källa:Nils Casströms avhandling år 1746.

Sonen Fale Bure kallas "Fale hin unge" Efter Kung Knut Eriksson död 1195,och 1199 gjordes en förbund mellan Eriks ätten och Sverkersätten att Sverker den II skulle ensam få bli rikets herre och sen skulle makten gå över till Eriks sönerna ,men Sverker vill att endast hans ättlingar skulle ha kunga makten så han besluta sig att undanröja Knut söner som var lika berättigade till kunga makten,så han skickade lönnmördare till ättens Kungsgård belägen vid Hova Västergötland där Knut söner dåförtiden Uppfostrades.Dessa mördare slaktade med omättlig grymhet alla oskyldiga samt Knut söner dödades,alla utom en Erik den yngsta av Knuts söner tack vare föreståndaren Fale mod med risk för sitt eget liv ryckte han undan prinsen från detta Blodbad under ett täcke satte honom på armen och bar honom efter att ha passerat Tivedens skog,och lyckosamt genom Värmland ,Dalarna och Hälsingland till fädernesätet Byrestad.när Erik hade gömt sig där i två och ett halvt år på grund av hans låga ålder var han inte tryggad där från fiendens lömska anslag i trakten,han bar därför prins Erik på samma armar till dennes släkting Kung Inge av Norge:efter att ha korsat den myckey höga bergkedjan som avgränsar Svergie till Norge Uppehöll han sig i Norge ända till Erik Mannas. när nu Prisen framskridit i ålder återvände han och Fale samma väg till Medelpad tillsammans med soldater han mottagit av Kung Inge som understöd,för att återvinna riket samt att hämnas oförrätterna åstakom han genomsinnaturliga vältalighet och inflytande samla hela Hälsingland Jämtland,Medelpad,och stora delar av ångermanland rustade med denna styrka skyndade Fale till Västergötland för att möta Sverker ,denne hade av den Danska Kungen Valdemar fått 18000 fot soldater och ryttare till sitt understöd under Ledning av Ebbe Sunesson Sverkers svärfar och tre av Sverkers bröder Lars,Jacob och Peder ledde Sverkersstyrkor, Erik hade Fale Bure som härförare för stor Hälsingland (inklusive Norrland) och Mangus Minnessköld härförare för folkungarna samt Västgötarna.den 31 jan 1208 vid Lena i Västergötland stod slaget.Tre av sverkers härförare dog i stridens hetta Ebbe och bröderna Lars och Jacob och det grepp det få överlevande i sådan skräck att Sverker och Peder vilka nu hade berövats allt hopp om seger och återstoden av deras här undkom take vare deras snabba fötter,så rädda dom sina liv. Även Eriks sida hade förlorat många män tex.härföraren Magnus MInnessköld.Men minnet av denna stora seger har endast bevarats av munkarna i Uppsala i dessa verser ”Anno Millena bis deco celeno pleno beclum Sverikonis in Geflo Geronis, contigiet in LenumÓ. TvŒ Danske löpo inom Svenskom Sverom togo derom Werbere plerum." däremot finns i de Norska krönikorna mer skrivet om denna mirakelösa seger och genom Johannes Bureus citeras:Slaget vid Lena 1208 gjorde han Fale till Herre och förbättrade hans ärvda adelskap och gav honom en beväpnad arm till Sköldmärke därför att Fale burit honom på sin arm under farligheter, och på hjälmen norska vapenyxor, därför att han med norske män hade börjat intaga riket, Konungen till handa. Då gav ock Konung Erik honom i förläninghela Medelpad, Jämtland och ett stycke av Ångermanland.Fales griftesten ligger på Sköns kyrkogård med detta vapen uthuggen (finns i dag uppsatt i vapenhuset i Sköns Kyrka. ” Ty de danske hjälpte Konung Sverker mot Herr Erik. det står att den svenska adeln krigade uti Gestilren i andra slaget år 1210 Sedan Konung Sverker vart slagen är 1210 vid avgörande slaget vid Gestrillien dår konung Sverker blev dödad Sunne Folkesson Härförare för Västgötarna var en av de djärva som dödade Sverker och på det sätet vann slaget,men många dog även av västgötarna tex. Birger Jarls far har Magnus Minnesköld, han finns belagd åtskilliga gånger i samtida handlingar. Man är väl också rätt säker på att han stupade vid Gestilren,Fale lät bygga Bureslott, vilket senare blev förvandlat till Sköns första kyrka.och Erik Knutsson var kommen till regering,bild av Fale Bures gravhäll tecknad 1869 av Nils Månsson Mandelgren. Lägg märke till de åtta fördjupningarna på hjälmen,påpeka att uppgiften om Sune Folkesson som Sverker Karlssons baneman återgår på uppgiften från Västgötalagens kungakrönika där det står ungefär: Folkungarna tog livet av honom, hans egen måg gjorde det i Gestrilien.han var gift med Helena Sverkersdotter 1210. "enligt Krönikan skulle Sunne efter att Sverker var dödad, med några av sina närmaste män ridit till klostret och "kloster rövat henne"eller hämtat henne därifrån där Sverker satt henne dom gifte sig med varandra,det blev ner skrivet i krönikan för det var en kärlek som trotsa omständigheterna,där Sverker stupade, valdes Erik Knutsson till kung.Erik Knutsson Blev Kung 1210 -1216. Källor: Johannes Magnus bok 19 kapitel 12 Källa:referens till Carlssons genomgång i PHT 1953, s 73 ff Källa:Krönikörerna Simon Skrivare [fol. 141r ] Loccenius,Örnhielm,Schefferus Källa:Johan Bureus nedskriver denna muntliga berättelse av herr Peder i Skön.

Fale Bure "Fale hin Unge" ägde fädernegården Byrestad. Levde c:a 1190 i kung Knut Erikssons tid och vistades efter kungens död hos dennes omyndiga barn, såsom deras förmyndare på borgen Näs på Visingsö sydspets. Källa:Sten Rigedahl

Kungsgården i samband med slaget brändes Kungsgården ner och idag vet ingen exakt var den låg.En muntlig tradition i bygden säger att platsen ligger "2000 steg från Älgarås kyrka åt det håll solen går upp en septembermorgon". Många är de som har sökt, men ännu har ingen lyckats hitta den rätta platsen. Källa:Krönikörerna Simon Skrivare [fol. 141r ] Loccenius,Örnhielm,Schefferus Källa:Johan Bureus volym x37

Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön lär ha härstammat från Byreholm Slott skall tidigre ha hetat Skönborgs slott från de gamla hälsinge kungarna som hade sitt sätte i Skön Medelpad.Källa:Reinhold Olsson

Fale Bure Kist lock (gravsten) vita marmorliknade sten finns i skön Kyrka i dag finns den på väggen på vänstersida i ingången till kyrkosalen. den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar i alla fyra hörnen finns maltser kors på stenen finns ett kors och i detta en vid cirkel där en Vapensköld är avbildad en vapensköld som man alltid kallat Bures vapen, Det föreställer en väpnad krökt arm ovanför den ett par korslagda bilor.Skön socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt socken sigill.Källa: Säbråboken sid 80-84

Sonen Herse (Bure) ärvde hela rikedomen efter sin fader och bodde på sin faders gård Byrstad i Skön socken 1210.Hövitsman för Norrland. Färdigställde Bure Slott ( Byreholms Slott) till sin fars minne. (Senare ombyggd till Skön kyrka) Skrev också om sin fars "Fales" Bravader i en krönika som låg förvarad i Sköns kyrka och som innehöll det som hade hänt under Fales tid. Skölden och skriften kom på 1500-talet att hamna i Åby kyrka vid Kalmar genom Johan Siggesson. Fales griftehäll med detta vapen uthugget finns bevarad i Sköns nya kyrkas vapenhus, samma vapen var målat med guld och ljusa färger och hängde på kyrkoväggen. Herse skrivit den krönika som låg förvarad i Sköns kyrka och som innehöll det som hade hänt under Fales tid. Skölden och skriften kom på 1578 att hamna i Åby sn sen i Åby kyrka vid Kalmar när dom begrades där. Johan Siggesson hade tagit Fale Bures vapen som satt på kyrkoväggen i Skönskyrka, Samt en Krönika skriven om Fales Bure bedrifter nerskriven av Herse hans son., han hade vapnet med till kung Johan och erhöll frälse. till sköldmärket fick han ett spjut genom halsen samt en halvhäst.samma vapen som Christhoper Siggesson och Johan Siggesson var adlad den 25 Sep 1572 .Han var Överste och Hövitsman,på Kalmar slott Källa:Sköldebrevet finns i Bergshammarssamlingen, pergamentsbrev 1572 25/9; dnr 42-2005/3570. Källa:Utdrag från HSH av Leornad Bygdén

(möjligen) Son Fale d.ä. bosatt i Birsta ,Skön socken och var Hövitsman och Landsdomare. Farthieng var av Stormans ätt och han var en rik och mäktig Storman,ett bevis på hans rikedom var de många diplom han hade som fiskrättsinnehavare, och i ett bekant Diplom från 1314 27/2, En Höker i Kalvnäs uppträder som en av de främste stormän i Ångermasnland, som står som fastar i ångermanläningarnas löftesbrev om S:tOlofsgärden. Före Höker i Kalvnäs står i detta brev kan man läsa att Farthieng födelse ort "Farthiengo de Herbeby" stavas i ett annat diplom Herkeli som Norlander förmodligen träffat rätt när han sagt Herlekien är identisk med nuvarade Holm sätteri. källa: Utredning av en mångårig forskare Gunnar Lindgren som studerat Nils Ahnlunds efterlämnade skrifter på medeltids avdelningen på Riksarkivet.

Fale d.ä och Nils Fales torde vara de äldsta och främsta av ångermanläningarna. 28 år senare, framträder Höker Petersson, då han beseglar Farde Unges bytesbrev med Spjälbud Spjälbudsson, då Farde Unge med sin hustrus samtycke bortbyter jord i Bälinge sn och hd, där även Jumkils sn ingår, mot jord i Ångermanland. Denne Höker torde sannolikt inte vara densamme som Hökar i Kalvnäs år 1314;Höker Petersson var ju 1352 högst levande och aktiv som lagman, och borde då i så fall vara mer 80 år gammal. En fader Peter torde således saknas i arkivhandlingarna, såvida detta inte kan vara just den Peter Unge som tillsammans med Nils Fardjäknsson delar hälsingarnas del vid delningen förläningen av Lule ålvdal 1327. Källa:Dens: "Landsdomarsläkten i Norrland 1300-1900 " särtryck ur Ångermanland 1974. Källa: Nämnd 1300-1314 det står i Angur i Tord Bylunds databas över Bureättlingar.

Birjer Jarls fyra söner stred om kronan år 1275 var Mangus ladulås krönt till kung ,Farteng d.ä. var bara 25 år och ung Hövitsman när han gav sitt fullastöd.och belönas med godset i Näshem. Källa:Historkern Nils Ahnlund

Att släktskap förelåg mellan Nils Falesson och Fale d.ä stöds av 1) Nils var bosatta på godset i Näshem som Fale d.ä. då han var 25 år och ung Hövitsman när han gav sitt fullastöd.och belönas med godset i Näshem. Källa:Historkern Nils Ahnlund. 2) Nils Falesson giver år 1324 ärkebiskop Olof i Uppsala den del som hans fader ägt i Indalsån med tillhörande fiske och omgivningar. (se Brev 3287 i Nils Falesson anteckningar ) Fale d.ä. var av Stormans ätt och han var en rik och mäktig Storman,ett bevis på hans rikedom var de många diplom han hade som fiskrättsinnehavare, och i ett bekant Diplom från 1314 27/2, Bl.annat nämns Indalsån ,Källa:Dens: "Landsdomarsläkten i Norrland 1300-1900 " särtryck ur Ångermanland 1974

sonen Nils Falesson (Fartengsson) Bosatt i skön Han var Lagman samt Storman han var Nämnd 1324 -1352. Kolonisationen av övre Norrlands kvarvarande obebyggda älvdalar skedde under 1320-talet. Ärkebiskop Olof Björnsson hade under kung Magnus Erikssons omyndighetstid haft uppdraget att “för utvidgande av Kristi dyrkan å våra vägnar giva och upplåta de öde trakterna (deserta loca) i vårt land Hälsingland mot norden åt dem, som där ville bosätta sig”.

Tre brev Belägger Nils Falesson som storman och Lagman, att släkt skap föreligger mellan Nils och Faleunge framgår bland annat av fördelningsbrevet per den 26 febr d å (DS 2606), Det framgår klart, att förläningen delades i tre delar med tydliga företrädare för tre maktcentra: den kyrkliga, den världsliga och den regionala makten. Den senare delad i två delar; var för sig representerande Medelpad och Ångermanland. Således ärkebiskop Olof, kungsåren Johan Ingemarsson, för de förstnämnda maktsfärerna och Nils Fardjäknsson - för Medelpad, och Peter Unge - för Ångermanland. Det sista brev vari Höker Petersson omtalas handlar om ett dråpmål på tinget i Berg på Frösön. Tre ångermanläningar står åtalade för dråp på fogden Nils Peterssons (vingad lansspets) svåger Birger Larsson. De åtalade hade icke inställt sig till tinget varför kungen underrättades med detta brev, som jämtlands lagman Besse Berdorsson och tinget bisittare beseglade. Jämte dem även Höker Petersson och Peter Kettilbjörnsson. Detta brev antas vara grund till tvisten mellan Fartegn Unge och fogden Nils Petersson. Källa:SRP 62, 138 och 167.

Dessutom Herse från Näshem,hade på en resa förnyat råmärkena på en ö i Ule älv mellan Hälsingland och Finland. Och Herse representerade Nils Falesson lott, ärkebiskopen Hemming Nilsson ärkestiftets lott och Nils Petersson från Utnäs, sockenbo i Styrnäs, Peter unges lott så är det bara Johan Ingemarsson som saknas av kompanjonerna i det konsortium som av ärkebiskop Olof Björnsson hade fått koncession att kolonisera Skellefteå ådal. Därtill finns Nils Abjörnsson med som hade fått koncession på koloniseringen av Piteå ådal . Källa:utdrag av medeltida brev [DS 3134] och [DS 8666].

År 1374 var Fale Unge död ,Herse fick alltså representra hans farfar s lott Nils Falesson, tilläggas kan att Sigurd i Klappsta vittnade i prästgården i Luleå den 21 augusti 1374 om förnyandet av de råmärkena,han var då Gift med Ingeborg och alltså styvfar till Herse,av två orsaker 1) annars hade han fått representera Nils Falesson Lott 2) enligt medeltida brevnr.4745 Var ingeborg Gift med Fale Unge före år 1342 och Herse var född omkr 1340 och alla tre Herse ,Fale,Nils var bosatta på godset i Näshem.

Att släktskap förelåg mellan Nils Falesson och Fale d.ä stöds av 1) Nils var bosatta på godset i Näshem som Faled.ä. då han var 25 år och ung Hövitsman när han gav sitt fullastöd.och belönas med godset i Näshem. Källa:Historkern Nils Ahnlund. 2) Nils Falesson giver år 1324 ärkebiskop Olof i Uppsala den del som hans fader ägt i Indalsån med tillhörande fiske och omgivningar. (se Brev 3287 nedan) Fale d.ä. var av Stormans ätt och han var en rik och mäktig Storman,ett bevis på hans rikedom var de många diplom han hade som fiskrättsinnehavare, och i ett bekant Diplom från 1314 27/2, Bl.annat nämns Indalsån Källa:Dens: "Landsdomarsläkten i Norrland 1300-1900 " särtryck ur Ångermanland 1974.

Bure sägnerna handlar ju om de Erikiska kungaätten och som JB Skildrar Bureödena är dessa starkt förknippade med Erikiska ätten personligheter på ett sådant sätt som tyder på nära personliga Kontakter att så måste vara fallet tyder också den omständighet på att Fale d.ä. söner Nils och Peder deltog i den Erikiska Släktens sista stora Kolonisationsföretag som omfattade både Luleå och Piteå Älvdalar och där även Stormanssläktens Sparre av tofta (Nils Abjörnsson) deltog,tillsamans med Kungsåren Johan Ingemarsson(Balksparre) och Ärkebiskopen =Olof Björnsson Rikets högsta dignitär. Sparresläkten har dessutom Blodsband till den Erikiska Släkten och hade tjänat den troget under år av fejd. Källa:Erik Gunnar Lindgren och Nils Ahnlund.

Sonen Fale Unge (Farthegn) var underlagman för Medelpad (stor Hälsingland med Medelpad, Ångermanland) Nämnd under åren 1342-1363 Nils Ahnlund och Bygdén anser att Nils Fartengsson sannolikt skulle kunna vara Farthegn unges far på grund av namnlikheten,yrket som ofta gick ifrån far till son, båda var lagmän ,sen andvände dom samma sigill Burevapnet Med böjd arm.

Dessutom Herse från Näshem,hade på en resa förnyat råmärkena på en ö i Ule älv mellan Hälsingland och Finland. Och Herse representerade Nils Falesson lott, ärkebiskopen Hemming Nilsson ärkestiftets lott och Nils Petersson från Utnäs, sockenbo i Styrnäs, Peter unges lott så är det bara Johan Ingemarsson som saknas av kompanjonerna i det konsortium som av ärkebiskop Olof Björnsson hade fått koncession att kolonisera Skellefteå ådal. Därtill finns Nils Abjörnsson med som hade fått koncession på koloniseringen av Piteå ådal .Tre medeltida dokument som stärker släktskap och berättar om Fartengs verksamhet som Underlagman . Källa:utdrag av medeltida brev [DS 3134] och [DS 8666][DS 6737][DS 6772]

År 1374 var Fale Unge död ,Herse fick alltså representra hans farfar s lott Nils Falesson, tilläggas kan att Sigurd i Klappsta vittnade i prästgården i Luleå den 21 augusti 1374 om förnyandet av de råmärkena,han var då Gift med Ingeborg och alltså styvfar till Herse,av två orsaker 1) annars hade han fått representera Nils Falesson Lott 2) enligt medeltida brev nr.4745 Var ingeborg Gift med Fale Unge före år 1342 och Herse var född omkr 1340 och alla tre Herse ,Fale,Nils var bosatta på godset i Näshem.

Ingeborg Ärvde och ägde Moberga i Bällinge sn och Söderby i Åkerby sn. gods i uppland Ingeborg var Johan Ingemarssons fränka. Hur de var släkt med varandra går dock inte att utläsa 1342 Skiftar Farthægn Unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg, jord med Spielbude Om vi så återgår till jordabytet 1342 så finns det ytterligare några intressanta omständigheter ,Spielbude, som får 14 öresland (1:6) jord i Morberga i Bälinge socken (i Uppland) och en gård i Söderby ,Åkerby Socken (i Uppland) i utbyte mot Herresta,Berg och Mjällom i Vibyggerå socken, Klappsta i Ulleråker. Källa:medeltida brev nr.4745

sonen Herse Falesson var Hövitsman för Norrland och ärvde hela rikedomen från sin far och gifte sig med Olofsdotter i från Burträsk slog sig ned i Bureå socken och bodde på Bure gård som var stamgården, Han påbörjade Bure Kloster i Bure åminne."Herse gick med silfskenor och silfbelte,han war en mächta god siäla karl, han brukade myndrick och myndstång (åsyftar en typ av båt och redskap som anvädes vid säljakt).Somblige kalla honom derföre Abboten i Bure för att han en mächta lärd och wijs man war.Hr Ragwald i Löfånger säges hafwa honom jordat i Löfånger kyrkia år 1387,the honom mördade, säijes därföre fått kåsa nampnet, att the honom falskeligen bödo till gäst. Samma kåser Steglades på Kallholmen.Källa:Johan Bure [fol.137r] genealogica. 53x

Skall ha varit son till den lärde Herse, som gick med silverskenor och silverbälte. Olof besatt sin faders gård Bure i Bureå socken och byggde Bure kloster på en holme i Bureälven. "Bodde på stamgården i Bure i kung Birgers tid och fullbordade bygget av Bura kloster på en holma uti Bure åminne."Källa:Nils Burman: Bureätten, Kungl Bibl Hb 7

Det fanns endast tre Herse vid den här tiden och alla tre i ångermanland. och jag har valt den Herse som visar släktskap med Nils Falesson, den Herse från Näshem, även fadern var lagman i Medelpad och sätet i skön ,så var godset i Näshem

Nämnas att Sigurd i Klappsta vittnade i prästgården i Luleå den 21 augusti 1374 om förnyandet av de råmärken som markerade gränsen mellan Uppsala och Åbo stift . Riddaren Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta), lagmannen Johan Krok och herr Torsten Styrbjörnsson (Sandbroätten) hade på en resa förnyat råmärkena på en ö i Ule älv mellan Hälsingland och Finland. Och Herse representerade Nils Falesson lott, ärkebiskopen Hemming Nilsson ärkestiftets lott och Nils Petersson från Utnäs, sockenbo i Styrnäs, Peter unges lott så är det bara Johan Ingemarsson som saknas av kompanjonerna i det konsortium som av ärkebiskop Olof Björnsson hade fått koncession att kolonisera Skellefteå ådal. Därtill finns Nils Abjörnsson med som hade fått koncession på koloniseringen av Piteå ådal . Källa:utdrag av medeltida brev [DS 3134] och [DS 8666].

sonen Olov Hersesson "Gamle Olov" var Hemmansägare Bure nr.1 "Stamgården" Bureå socken,Birkarl och han var de första Abbot han var gift och hade barn dom kallas "bröder" och Munk, prior, abbot på Munkholmen, Källa: Ulf Lundström - Bönder och gårdar i Skellefteå sn åren1539-1650,

Född omkr 1380 i Bure , Bodde på stamgården Bure i Konung Birgers tid och byggde Bure kloster på en holme i Bure åhminne. Olof Bure bodde på stamgården i Bureå i kung Birgers tid och fullbordade bygget av Bure kloster på en holme i Bure å-mynne. Klostret hade en abbot och 12 bröder. Han kallades "Gamle Olof" och hade tre söner Källa:Ur boken "700 anor under tio sekel" sid 252 av Lars Bäcklund

Ett dombrev rörande arv i Yttertavle från år 1443, ger den första större sammanhängande bilden av socknen. Vi ser existensen av ett antal spridda byar runt älven - havskusten avstånd högst 3 - 4 km enligt namnlistan: Närvarande var: Johannes Ivari, prost i Luleå, ordförande och domare, Laurens Paulsson, Underlagman Norrbotten (i vilket Umeå ingick), herr Erik, kyrkoherde i Umeå. Man hade i socknen en tolvmannanämnd, som även tjänstgjorde som kyrkoråd, varför nedan personer är äldsta kända svenska kyrkoråd enligt Nils Ahnlund: Jon Sibbursson i Tavle, Laurens Eriksson, Herman i Degernäs, Olof Önson, Holger i Forsom, Jon Lång, Sigvard i Skravelsjön, Olov i Lövö, Mickel Hansson, Håkan i Hissjö, Olov i Röbäck. Källa :Johan Bure Genealogica 53.

Olov Herseson "Gamle Olov" Birkarl och hemmansägare av stamgården Bure, Bureå sn. och fullbordade bygget Bure kloster på en holme i Bureälven. Källa: Klosterholmen skulle haft en kyrklig byggnad med grunden ännu bevarad enligt Historikern Jarl Gallen färdigbyggt i slutet av1300 talet början av 1400 talet,en öltunna och tappkran daterad till medeltidens slut står i Norrländsk uppslagsbok del 1, år 1993 sid. 14.

Herses son Olov Herseson,som besatt sin faders gård Bure,men Fale hans broder fick sin faders fäbodar ,och bygde der,och kallade thet Falamark,Ther nu boo sexton grannar,som alle af honomkomne äro,och intet finnes i thenna booken.Thenne Olof kalla de gamble Oluff. Han upbygde Bura Kloster på en hollma uti Bura åminne.Anders Olofs yngste son,Levde i Bureholm.Källa:[fol.136v] JB genealogica 53

Sonen Anders Olofsson (Bure) han var Underlagman för västerbotten och även Bonde och ägare av Bure no.6 i Bureå. Källa:Johan Bures släktbok ,signum X36, folio 136v. pag. Seq. Lit. A. Uppsala universitetsbibliotek

Anders tas upp som Olovs son,Levde i Bure no.6 "Bureholm." Källa Johan Bure Genealogica x 53,pag 54v.

Bosatt på den gård där Nils Hansson ,Olof Olofssons sonsons dotterson bodde 1602,norr om ån. Källa Johan Bure Genealogica x 53,pag 54v.

Sonen Jacob Andersson(Bure) Hemmansägare av Bure no.6 "Bureholm" Bureå socken. Underlagman för Västerbotten, kallas"Jacob Lagman" Nämnd år 1485"I Min faders skrift "för uppgiften att hustru Brita i Järva var syster till Moses Jacobsson och därmed dotter till Jacob Andersson. Källa Johan Bure Genealogica x 53,pag 54v. Källa:Isak Grape på s. 955-958 Källa:Ärkebiskop Jacob Ulfsson den 1507-02-28 i Skellefteå.

Underlagmannen Jacob Andersson Bures dotter *Anna Jacobsdotter i Bure var gift med Anders *Persson Grubb den första att kallas efter Gården Grubb.

• Claesson skall förmodligen vara Persson
• rättelse Anna eller Maria

Källa: Prosten Olof Johannis Broman har i del 2 av sitt mastodontverk 'Glysisvallur' del 2,1953, s. 620-621.

Underlagmannen Jacob Andersson Bure äldsta dotter Anna Jacobsdotter och Anders Jacobsson af Bure äldre syster.gift med hustru Kälug från Grubbe. Källa: Prosten Olof Johannis Broman har i del 2 av sitt mastodontverk 'Glysisvallur' del 2 , 1953, s. 620-621.

sammanställda uppgifter av Marc Hernelind,tacksam för rätelser och mer info.

Det står att Bureätten skulle härstamma från den välbekante och välbärgare sälfiskaren Herse...! Detta är ett hoax. Någon välbekant sälfiskare Herse finns inte belagd eller omtalad. Det finns bara tre Herse i medeltida handlingar i sammanlagt tre brev (se SMP): Gudlef Bilders son Härse (brev 1337), Härse, son till Sigurd i Klappsta (brev 1374), och Herssa i Väja, Ytterlännäs socken (brev ca 1479). Herse omtalas inte heller som sälfiskare av Johannes Bureus eller Nils Burman.

"Hersse gick med silfskenor och silfbelte, han war en mächta god Siäla karl, han brukade Myndrick och Myndstång. Somliga kallade honom derföre Abboten i Bure, att han en mächta Lärd och wijs man war"

Detta blir på modern svenska: Herse giock med silverskenor och silverbälte. Han var en mycket god själakarl, han brukade myndrik och myndstång. Somliga kallade honom därför abboten i Bure..."

Lägg märke till att Herse kallades abbot för att han brukade dessa svårtolkade ord myndrik och myndstång. Säljägare brukar inte kallas klosterabbotar så det blir rent nonsens att följa Riegedals tolkning av orden. Vad de än må betyda. Det finns dock "stänger" som används av religiösa ämbeten, som kräkla.

Nonsens att påstå att jag tolkat ord som jag aldrig nämnt, läs gärna www.falebure.se under "Gruvan" Nordanland. SR Sten Rigedahl (diskussion) 5 december 2010 kl. 17.02 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)
Några vänligt menade tips: Gör gärna indrag av texten åt höger vid svarsinlägg genom att skriva ett eller flera kolon i början av varje textstycke. Och underteckna inläggen genom att avsluta med fyra tildetecken: ~~~~. För övrigt är bästa sättet att vinna en diskussion på Wikipedia att leta fram en publicerad källa. Webbkällor som inte är publicerade böcker eller tidskriftsartklar har inte samma tyngd. Mange01 6 december 2010 kl. 18.42 (CET)

Att Herse i Bure var säljägare eller sälfiskare framgår av den släkttradition som bonden Anders Olsson i Bure förmedlade och som Johan Bure nedtecknade. Jakt till skogs och havs var länge den viktigaste näringen i dessa norrländska kusttrakter. "Själ" är den äldre benämningen på säl, och "själkarl" är den benämning för säljägare eller sälfiskare vilken användes i Norrland åtminstone ännu under 1600-talets andra hälft. Anders Olssons uppgift att hans förfader skulle ha kallats "abboten i Bure" syftar inte på den föregående frasen, den som nämner myndriken och myndstången, utan på den följande. Anpassad till nutida svenska lyder meningen: "Somliga kallade honom abboten i Bure, eftersom han var synnerligen lärd och vis." Uttrycket 'därföre ... att' betyder just 'av den orsak att', 'eftersom'. Jag ger för övrigt en förklaring med belägg för orden myndrik och myndstång - som båda hör ihop med säljakten - i min artikel i Släktforskarnas årsbok 2010. --Minor 6 maj 2010 kl. 19.00 (CEST)

Min bedömning av Herse som Burättens hittils äldsta Belagda stamfar är att efternamnet Falesson inte går att styrka till hundra procent. Det fanns endast tre Herse den här tiden och alla i ångermanland. och här visas så den Herse Jag valt har släktskap med Fale Unge,och Nils Falesson,Herse var i från Näshem, även Fale och Nils var lagman i Medelpad och sätet i skön ,så var godset i Näshemdet Gods som Fale d.ä fick i förlänning av se artikeln ovan om deras ev.släktskap. sen om han ägna sig åt säljakt enligt den info jag fått betyder inte att hans titel var fiskare,utan han var Hövitsman och Gods ägare av Bure no.1 som var stamgården,rik och mäktig man.

Herse Falesson var Hövitsman för Norrland och ärvde hela rikedomen från sin far och gifte sig med Olofsdotter i från Burträsk slog sig ned i Bureå socken och bodde på Bure gård som var stamgården, Han påbörjade Bure Kloster i Bure åminne."Herse gick med silfskenor och silfbelte,han war en mächta god siäla karl, han brukade myndrick och myndstång (åsyftar en typ av båt och redskap som anvädes vid säljakt).Somblige kalla honom derföre Abboten i Bure för att han en mächta lärd och wijs man war.Hr Ragwald i Löfånger säges hafwa honom jordat i Löfånger kyrkia år 1387,the honom mördade, säijes därföre fått kåsa nampnet, att the honom falskeligen bödo till gäst. Samma kåser Steglades på Kallholmen. Källa:Johan Bure [fol.137r] genealogica. 53x

Skall ha varit son till den lärde Herse, som gick med silverskenor och silverbälte. Olof besatt sin faders gård Bure i Bureå socken och byggde Bure kloster på en holme i Bureälven. "Bodde på stamgården i Bure i kung Birgers tid och fullbordade bygget av Bura kloster på en holma uti Bure åminne." Källa:Nils Burman: Bureätten, Kungl Bibl Hb 7

Nämnas att Sigurd i Klappsta vittnade i prästgården i Luleå den 21 augusti 1374 om förnyandet av de råmärken som markerade gränsen mellan Uppsala och Åbo stift . Riddaren Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta), lagmannen Johan Krok och herr Torsten Styrbjörnsson (Sandbroätten) hade på en resa förnyat råmärkena på en ö i Ule älv mellan Hälsingland och Finland. Och Herse representerade Nils Falesson lott, ärkebiskopen Hemming Nilsson ärkestiftets lott och Nils Petersson från Utnäs, sockenbo i Styrnäs, Peter unges lott så är det bara Johan Ingemarsson som saknas av kompanjonerna i det konsortium som av ärkebiskop Olof Björnsson hade fått koncession att kolonisera Skellefteå ådal. Därtill finns Nils Abjörnsson med som hade fått koncession på koloniseringen av Piteå ådal. Källa:utdrag av medeltida brev [DS 3134] och [DS 8666]. Av Marc Hernelind.

Under rubriken Legendernas fortlevnad finns ett resonemang om fortlevnaden om de föregivna förfäderna. Av utstuderade själviska intressen kom ättlingar vilka arbetade med fornvård att vidarebefordra dessa lögner, står det. Det är en ganska hård moralisk dom. Vem står för den tolkningen av orsakerna? Kunde det inte ha varit så att de faktiskt trodde på en auktoritet som Johannes Bureus och en kyrkoherde, och att de handlade i god tro? Av styckena ovanför detta, som är taget från Nordisk familjebok http://runeberg.org/nfbd/0329.html framgår i stället att det var andra människor än de från Bureätten som vidarebefrodrade dessa myter, nämligen Loccenius, Örnhiälm, Anrep, samt att det var en Bureättling, Nordin, som avfärdade dem. Jag tar bort det stycket som uppenbarligen är lögn.

Flera av de tidigaste skribenter som behandlar Bureätten under 1700-talets första hälft är Bureättlingar eller har annan släktanknytning till denna. Bland dem märks Andreas Rhyzelius, Nils Jacob Burman, Nicolaus Sternel, Elias Palmskiöld och A.A. von Stiernman. De övriga har fått sina uppgifter av Bureättlingar: Loccenius (1654, 1662) hänvisar felaktigt till den framlidne Johan Bures släktbok (då ännu i privat ägo) för uppgiften om Fale Bure den äldre och uppgifter har väl troligast förmedlats av den genealogiskt intresserade kusinen Jonas Bure; Schefferus (1666) och Örnhielm (1689) kopierar enbart Loccenius uppgifter utan ytterligare reflektion eller tillägg; Joseph Thun (1707) återger i sin tur dessas uppgifter och hänvisar till Bureättlingen Elias Palmskiöld för de kompletterande data han ger om Bureätten. Det är också Bureättlingar själva som under 1700-talet skickade in släkttavlor över sina familjer till Riddarhuset och där vi får de flesta falsarierna och sammanblandningarna. Flera av Johan Bures yngre släktingar var just verksamma vid Riksarkivet eller ansvarade för landets fornvård, och de om några borde ha haft möjlighet att avgöra trovärdigheten i det alltmer utökade och förvanskade släktbygget utifrån arkivbelägg. Jag kan bara konstatera att ingen av dem gjorde detta. --Minor 6 maj 2010 kl. 19.00 (CEST)

De flesta i den akademiska världen och faktiskt också på Riddarhuset (kanske inte de flesta men många fler än vad jag vetat förr)verkar vara antingen ättlingar till, eller på något annat sätt ingift släkt med, Bureätten om man utgår från vilka som räknades på 1700- och 1800-talet. Jag har gjort en lista, Professorslängd för Uppsala universitet till 1700, ännu ofullständig, för att testa ditt påstående och för att försöka kunna bedöma hur rimligt det är. Jag har inte lyckats hitta uppgifter om alla, och några har jag inte orkat skriva om än, och du får mer än gärna gå igenom vad som står i de olika artiklarna. Listan tar förstås inte med lektorer vid universitetet. Min uppfattning är att Bureättlingar framför allt sysslade med teologi och matematik vid universitetet, inte med historia. Sedan har vi förstås de statliga befattningarna vid Riksantikvarieämbetet, kungliga biblioteket, riksarkivet, med mera.

För att kunna bedöma om det beror på Bureättlingarnas ställning i den akademiska världen, måste man göra en (fullståndig) bibliografi över vilka verk som nämner Bureätten och sedan titta på vilka som skrivit dessa verk. Förutom sakprosa finns skönlitteratur i massor där Fale Bure figurerar. Jacob De la Gardie (1768-1842) skrev ett drama som sattes upp på Dramaten på slutet av 1700-talet, och hans mor var en Rålamb, vars svåger tillhörde ätten. Men Franzén gjorde inte det vad jag vet. Inte heller Loccenius och den "successionen" har något släktband med Bureätten.

Eftersom "successionen" från Loccenius inte tillhörde Bureätten, och eftersom Bureättlingen Nordin var antingen den förste eller en av de första att vederlägga sagan, så är det fel att påstå att det är Bureättlingar som vidmakthållit sagorna.

Det går heller inte att bortse från att gravhällen varit en viktig vattenspridare. Den var fullt synlig på Riddartorget och sedan domkyrkan, och många måste ha undrat vad den handlade om.--90.233.166.110 6 maj 2010 kl. 23.19 (CEST)

Läser man texten i ena bilden från släktboken, http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/db/X37_uppsl_26.jpg framgår att Johannes Bureus verkar åberopa Johannes Magnus och Ericus Olai i sin berättelse om slaget i Älgarås:

2. Hersse. 2 1/2 /.../ Olaus Petri. Joh. Mag. [Johannes Magnus] lib. 19 cap. 12 ait Ericus ex exilio redusse sed modum deductionis in exilium tacet. Ericus Canonicus [Ericus Olai] lib. 3 p. 10 ait Sverkerum occidisse filios Canuti filu Sancti Erici et Solum Ericum Canuti filium in Norvegiam eva risse.

Jag kan inte tyda hela texten för 1. Fale, men det börjar med "Om Fale hin unge berättade för... herr Peder i Skön sål: at när han tjänte i Upsala Konungsgård"

Har Johannes Magnus och Ericus Olai berättat om Herses far så styrker ju detta ingenting geneologiskt. Men det ger lite upprättelse till herr Peder och Johannes Bureus.

Den citerade texten från Olaus Petri (eller Johannes Magnus ? ) nämner inte någon Bure.--FBQ 24 februari 2010 kl. 20.36 (CET)

Nu fick jag tid att läsa texten. Bureus har skrivit 2 1/2 år - alltså hänvisar han till Olaus Petri och Johannes Magnus för att bevisa att Fale Bure skall ha vistats två och ett halvt år i Norge med Erik Knutsson. Inga av dessa nämner dock någon Fale Bure. Där baserar han sig helt på herr Peder Skiön.--FBQ 24 februari 2010 kl. 22.34 (CET)
Jag kan ansluta till FBQ och bekräfta att varken Johannes Magnus eller någon annan svensk krönikeskrivare före 1600-talet nämner något om denna fantastiska berättelse och Fale Bure. Jag har själv gått igenom dem alla. – Det felaktiga påståendet att Johannes Magnus är källan till uppgifterna om Fale hin unge återfinns tidigast i ett protokoll från antikvitetsrannsakningen i Selånger 1684: »Skiön d. 27 Nov: Refererades allenast att Fahle ellr Falco Hin unge om hwilken Joh: Magni talar uthi Konung Erichs den Helges Historia, skall i Skiöhn hafft sitt Slått och Grifft warande på Grifften hans Wapn att see af 2 bilor i korss, hwilket och nu sigillum parociæ [dvs. sockensigillet] är.» (S. 225 i Rannsakningar efter antikviteter, d. 1, Uppland, Västmanland, Dalarna, Norrland, Finland. Utg. Ingemar Olsson, Nils Gustaf Stahre och Carl Ivar Ståhle genom Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. Uppsala 1960) - I tryck möter vi påståendet att Fale Burarna skulle vara omnämnda av tidiga svenska krönikörer tidigast 1738, i en släkttavla upprättad av Bureättlingen Nils Jacob Burman och som bilagts en likpredikan från 1738 av Nicolaus Sternels hand. Där sägs inledningsvis om Fale hin unge: »Om hwilcken ERICUS Upsaliensis, och JOHANNES Magn. så wæl som månge flere skrifwit (...)». [Sternel, Nicolaus: The Christtrognas Sannskyldige Glädje / När Kyrkioherden wid Offerdals Försambling / Och Probsten öfwer Jemtelands Norra contract, Högärewördige och Höglärde / Nu hos Gud ewinnerligen Salig / Mag. ABRAHAM LARSSON BURMAN / Hwilken efter en Christelig och berömlig lefnads wandel / samt andächtig och Gudelig beredelse til döden / hade / på sitt ålders 81 och ämbetes 50 år / uti Abrahams tro på sin Frälsare JEsum Christum / sachtmodeligen och sal. afsomnat / den 4 Aug. år Christi 1737; Blef / under talrik och förnäm Församlings öfwerwaro / uti Offerdals Kyrkio offenteligen och hederligen begrafwen den 12 Jan. år 1738; Förstäld och bewisad af NICOLAO STERNEL, SUPERINT. i Hernösand.] Samma släkttavla innehåller för övrigt flera andra förskönande eller påhittade tillägg om de äldre leden, uppgifter som sedan spritts i litteraturen. Några källor till stöd finns inte. --Minor 6 maj 2010 kl. 19.00 (CEST)

Fin artikel trots bristerna som påpekats ovan. Även om den inte fick vara bra kan vi väl flagga som rekommenderad?? hejkompis 19 april 2010 kl. 09.08 (CEST)

Eftersom artikeln i sitt nuvarande skick innehåller flera felaktigheter har jag tagit bort flaggan för rekommenderad artikel. Jag har inte krafter just nu att redigera artikeln. En del kompletterande (och korrigerande) uppgifter kommer att presenteras i Släktforskarnas årsbok 2010. / Minor, 2010-04-26, kl. 16:51.

artikeln är förbättrad nu tycker jag --Marc Hernelind 4 juni 2010 kl. 12.39 (CEST)

(Infogad text av Sten Rigedal nedflyttad till eget avsnitt.) -- Något som artikeln saknar är en genomgång av vad som står i släktboken. Som det har skrivits nu, av rädsla för att återuppväcka myterna, så nöjer man sig med vederläggningen. Innan dess borde man redogöra för vad det är som vederläggs. I den äldre Svenskt biografiskt lexikon från 1859 står om Fale d.ä. och d.y. t.ex. om hur de skulle ha grundat Helsingfors och Helsingmalm och fler orter med Helsing- i namnet. jag har hört något om att det ska stå något att Bureätten skulle ha tillhört någon av de germanska stammarna som kom till Gotland etc vilket också hade kunnat redogöras för. Inte för att undervisa i Bureättens ursprung, utan för att artikeln ska vara begriplig också för den som aldrig tidigare hört talas om ätten.

Källkritiken borde utökas. Dels borde det stå mer om vilka Johannes Bureus källor var, för uppgifterna i släktboken bedöms ju mycket olika beroende på varifrån han hämtat dessa uppgifter. Dels finns en annan källkritisk aspekt: Mark Hernelinds och Rigedahls böcker (de saluförs på Skellefteå kommuns hemsida), olika släktforskare och hemsidor på internet med mera.

Någon efterlyste en lista över vilka som tillhör ätten, och jag svarade då att det är metodiskt omöjligt att besvara detta. Jag vidhåller detta, men man borde kunna utöka med vilka som i Anrep uppges härstamma från denna ätt.

Jag tycker också, vilket jag även skrivit på annat håll, att professorn i genetik som skrivit om Nolbystenen förtjänar mer respekt. Men märk väl att jag med detta inte påstår dittan eller dattan om huruvida han har rätt i sin forskning. Eftersom ingen vet hur han har gått tillväga kan ingen kritisera han forskning. Skulle det finnas via Falkengren borde det dock vara sökerställt. Men sådan här forskning faller under sekretess och därigenom kan man inte bedöma hans forskarinsats. Däremot borde den redovisas, så pass mycket respekt förtjänar en professor.

Det finns faktiskt mycket man kan skriva om Falarna, fastän det är sagor. De har förekommit i mycket skönlitteratur. Det finns artiklarom Pokemonfigurer, så varför inte om Falarna så länge som man är tydlig med att det är saga.--90.233.134.219 6 maj 2010 kl. 22.13 (CEST)

Håller absolut med, visst kan man skriva om falarna även om det är sagor - så länge det framgår. Sedan bör det framgå att Karl-Henrik Gustavsson är genetiker och inte genealog. Vad genealoger tycker om han kopplingar mellan Nolbystenen och Bureätten framgår delvis här: [2].--FBQ 7 maj 2010 kl. 17.32 (CEST)

I källan i artikeln om Nolbystenen framgår att genetikprofessorn faktiskt använder samma material som geneologerna, men att han dessutom använder DNA-undersökningar. Han har sysslat med Bureätten sedan - jag minns inte om det var 70- eller 90-talet, men hur som helst så han är ingen nybörjare. Spontant låter det mycket mer trovärdigt än att enbart använda släktforskares material, men det innebär ju inte att han har rätt - forskare har gjort fel förr. Egentligen hade jag velat omdisponera texten, men jag har inte riktigt kommit på hur jag tycker att den borde vara skriven.--90.233.178.191 7 maj 2010 kl. 17.55 (CEST)
Men han har ju inte visat något nytt - bortsett från att den genetiska sjukdommen Västerbottensyndromet förkommer dels i Västerbotten och dels i Sundsvallstrakten (samt på vissa andra håll). Har du tillgång till Släktforskarnas årsbok? Helst den från 2010, men även de andra. Det vore ju bra om de artiklarna kom med i själva texten som noter. Urban Sikeborg har ju börjat skriva lite artiklar här på wikipedia, han kanske tar sig an ämnet.--FBQ 7 maj 2010 kl. 20.18 (CEST)

Han framställer det som om att genetiken visar att släktträdet stämmer. Sjukdomen finns inte uteslutnde i dessa trakter, men huvudsakligen. Eftersom han måste känna till den massiva kritiken mot anträdet och ändå uttrycker sig som han gör, håller jag det öppet att han i de andra fallen funnit belägg för ansedeln. Eller rättare sagt: det är det enda som skulle kunna legitimera hans sätt att framställa saken.--90.233.135.137 8 maj 2010 kl. 05.33 (CEST)

Angånde Professor Henrik Gustavsson Uppsala forskning tillsamans med Doccent Sten Jagell Gävle har dom flertal fall av denna sjukdomtestade i sundsvall trakten och även i Bureå trakten som har båda föräldrar som ättlingar till Olov Hersesson och resultatet kan läsas i ovan länkar jag är rätt säker på att en av forskarna inte är Bure släkt och på det sättet inte har något egen intresse.av resultaten --Marc Hernelind 3 juni 2010 kl. 13.26 (CEST)

Artikelns disposition borde göras om helt efter de senaste redigeringarna. Man skulle då slippa dubbleringen av informationen om Fale hin unge respektive Johan Bures minnessten i artikeln. Utöver detta och en allmän känsla av otillfredsställelse över att högt som lågt blandas ser jag direkt några saker som borde justeras eller kompletteras:

1. Uppgiften att den minnessten över sin släkt som Johan Bure lät hugga 1611 ursprungligen skulle ha legat som gravsten på hans föräldrars grav är väl tvivelaktig? Stenen är till att börja med utformad som en minnestavla, inte som en gravsten. Johan Bure själv nämner stenen endast i en dagboksanteckning från 1611: "Den sama sommaren lät iagh hugga griftestenen som står i Academiae mur. gaf 17 daler för arbetzlönen." [Klemming, G.E.: Anteckningar af Johannes Thomae Agrivillensis Bureus, Samlaren årg. 4, 1883, s. 41.] Stenen har inte kallats "Burestenen" (vilket i stället är den benämning som brukar användas på runstenen i Nolby, Njurunda, med runverkets signum M 1). I samband med att minnesstenen togs fram ur Uppsala domkyrkas magasin omnämndes den som "Bureusstenen". Det är missvisande att påstå att "Bureätten finns nedtecknad" på denna sten; korrekt är att stenen efter att på övre delen hänvisa till goter och hälsingeadel i en avlägsen forntid kortfattat nämner de släktled som leder fram till Johan Bure, alltså bara en mycket liten del av den fullständiga Buregenealogin. Minnesstenen tar också upp flera personer som strängt taget inte tillhörde Bureätten.

2) Johan Bures egenhändigt skrivna släktbok hade inte titeln "Om Bura namn och ätt". Detta är i själva verket den inledande kapitelrubriken i den avhandling som han senare tillfogade släkttavlorna. Handskriften är nu förlorad, men två avskrifter gjordes 1714, de som har signum X36 och X37 i Uppsala Universitetsbiblioteks handskriftssamling. Det är en senare avskrift av X37 i sin tur som har nummer 53 i Riksarkivets Genealogica-serie. Jag redogör i detalj för dessa handskrifter i en kortare, ännu opublicerad artikel.

3) Nils Jakobsson Burmans och senare af Klerckers kompletteringar till släktleden är sammanställda i den handskrift i Kungliga Biblioteket som bär signum Hb. 7: ”Bure-Ätten. Samlad i Lifstiden af Krigs-Commissarien och Camereraren i Kongl. Krigs Collegio Nils Burman. (Derunder ses Bure-vapnet. Fortsatt till 1823 af N. U. af Klercker.” Man bör framhålla att dessa tillägg innehåller en hel del felaktigheter och missuppfattningar.

4) Det är inte kyrkoherden Petrus Laurentii i Skön som "försöker sätta in den vaga och opreciserade legenden i ett historiskt sammanhang"; det är Johan Bure som gör det. Se såväl Bygdén 1890 och min artikel i Släktforskarnas årsbok 1996, s. 251 f.

5) Att "Fale skulle ha låtit bygga Byresholms slott, vilket senare förvandlades till Sköns första kyrka" är en uppgift som återfinns först 1707 i Josef Thuns äreminne över arkivsekreteraren Erik Palmskiöld, s. 104-106. Det rör sig här om en felläsning av namnet på borgen Styresholm, som låg i Torsåkers socken i Ångermanland och som nämns i ett riksrådsbrev 1398. Om denna borg, se Stora Ådalen : Kulturmiljön och dess glömda förflutna. Red: Gunnel Boström, Leif Grundberg, Tommy Puktörne. (Arkiv för norrländsk hembygdsforskning XXVII). Härnösand 2005. ISBN 91-85222-05-4. / --Minor 13 maj 2010 kl. 17.20 (CEST)

Vad beträffar punkt 4 så finns artikeln av Bygdén på nätet, inscannat av runeberg. Där citerar Bygdén Nordin, Strinnholm och Reuterdahl, och Bygdén sätter i motsats till dessa Bureus i samma historikertradition som Johannes Magnus och Olof Rudbeck. Bygdén skriver att Peder i Skön bär skulden till den uppdiktade Fale Bure, men att Bureus av önsketänkande sätter detta i sitt släktträd. Han är mildare mot Bureus än vad du är, för han kallar Bureus bara naiv och kallar konstruktionen önsketänkare, och skriver inte att han led av storhetsvansinne eller grandiosa föreställningar.

Någon skrev under omröstningen att Bureätten är unik för sina fantasifulla äldre led, men då har man inte läst vad Anrep skriver om Hiärne, von Ungern-Sternberg, flertalet ätter som uppger sig härstamma från skottsk adel (vilket indirekt är att uppge samma sak som Bureus).--90.233.154.245 31 maj 2010 kl. 11.00 (CEST)

Bygdén skriver uttryckligen: "Men ännu en sak anse vi oss ha visat, nämligen att Johan Bureus ingalunda kan anses hafva gjort sig skyldig till uppsåtligt bedrägeri".[3] Bygdéns framställning av hans skuld får alltså inte samma ton av aversion som den som stått att läsa i den här artikeln.--90.233.154.245 31 maj 2010 kl. 11.11 (CEST)

En annan sak: du skriver genomgående Johan Bure. man standardiserar namnet till Johannes Bureus, så skriver Nationalecyklopedin, och den formen har Kungliga biblioteket valt som standard för Libris.--90.233.154.245 31 maj 2010 kl. 11.15 (CEST)

Det namn som Johan Bure själv oftast använder, i såväl privata som officiella sammanhang, och med vilket han tilltalas av bekanta är just Johan Bure eller Johan Thomasson Bure. Den stora monografi över honom, som akademiledamoten och förre riksantikvarien Hans Hildebrand skrev och publicerade 1910, är visserligen betitlad 'Minne af riksantikvarien Johannes Bureus', men i texten använder han genomgående just den svenska namnformen Johan Bure av samma skäl. Också i det stora Svenskt biografiskt lexikon återfinns biografin över honom under namnet 'Bure, Johan'. Nationalencyklopedin och och KB må sedan standardisera som de vill; för KB:s del har man väl bara utgått från den latiniserade namnform som Johan Bure använde som författarnamn till några av sina publikationer. (Det mesta av stormaktstidens litteratur var på latin, och som författare var det naturligt att i ett sådant sammanhang använda den latinska namnformen. Det betyder inte att vi därför är skyldiga att kalla stava historiografen Örnhielms namn Oernhielm eller Oernhielmius, bara därför att han benämns så i latinsk litteratur, för att ta ett exempel på rak arm.)
Att Leonard Bygdén i sitt föredrag 1890 avfärdar Johan Bures släktkonstruktioner som önsketänkande betyder i sig inte att mitt uttryck 'grandiosa föreställningar' är felaktigt. Med förlov sagt så var Bygdéns föredrag inte så initierat till alla delar; han har inte ens noterat att Johan Bure aldrig talar om en Fale hin gamle, att Johan Bure själv uttryckligen hävdar att hans släkt aldrig kan ledas tillbaka längre än till Fale hin unge, trots att detta framgår av den litteratur Bygdén anför som källa. Inte heller är min karaktärisering 'grandiosa föreställningar om sin släkt' synonymt med ditt 'storhetsvansinne'. Jag föreslår att du läser min artikel i Släktforskarnas årsbok 2010, där jag går in på djupet då det gäller Johan Bures idéer om sin släkts äldsta historia (och delvis också om sig själv).
För övrigt står jag öppet för vem jag är; skulle du också vilja ha artigheten att uppge ditt namn? Det bär mig emot att diskutera med en IP-adress 90.233.154.245. / Urban Sikeborg, --Minor 31 maj 2010 kl. 21.23 (CEST)

Jag läste på punkt no.1) av ändringar ,om Johan Bures Släktavla och minnes tavla ovan jag vill bara komplettera den synpunkten det är en släkttavla som överst tar upp Herse från Selånger under texten fanns ett sköld märke av en stenbock,Sen kommer Fale hin unge (osäker om Bure) var neristat under fanns Bure sköldmärke och yterliggare personer i släkten ner till han själv ,under står något på latin som vi hade översatt.på sidorna fanns runskrift från Nolbystenen och Selångerstenen,vi hade Helmer Gustavsson chef på Runstensverket att översätta dom det fanns en skillnad på selånger stenen det som tidigare trott stå " Tords Jerker" och efter som man idag inte har tillgång till selånger stennen har man inte tidigare ifråga satt uppgiften men nu har vi fått en perfekt avbild av Johan Bure och upptäker att det står "Torsäker" det är kort och gått vad jag tar från minnet har ej dokument med mej på resan.--Marc Hernelind 3 juni 2010 kl. 10.33 (CEST)

Jag vill passa på att nämn lite om punkt 2) det är riktigt att Orginal handskriften är borta vilket gör att felaktigheter i avskrifterna Volym X36 och Genealoica 53 numera (x37)skrevs ner långt seneare,en 60:tal år efter förlusten av orginalet där av visa felaktigheter och feltydningar av vad Johan Bure egentligen skrev,därför är minnstavlan tillexempel av stor vikt den visar vad Johan bure egentilgen sagt.

till exempel no. 5) att Byreholms slott skulle vara en feltolkning och det skulle stå Styresholm (nej det är er tolkning )..vad man kan läsa av bland annat forskaren Reinhold Olsson är att Skönborgs slott som kom att kallas Byreholm slott efter bl.annat Fåle Bure från Byrestad, som senare byggdes om till Sköns Kyrka,vi som har varit där har sett resterna av muren, Sköns kyka förstördes under 1700 talets slut men har byggts om sen dess i minder form.så det där med fel läsning är mycket omtvistat och än finns inget säkert svar även om det låter så ovan.

punkt 4, det var inte endast herr Peder som återgav från den krönika som skulle ha funnits i Sköns kyrka till Johan Bure som sages man om Bure släkt utan också hans far Herr Lars skall också läst ur krönikan, innan Sigge Chrisophersson hämta den och vapnen skölde från skön kyrka för sitt adlande,förutom det var det oberonde källor av varandra som Berätta tex om Herse, Anders Olai och sages mannen Moses Nilsson berätta om Herse och Fale ect.var det inte så att det fanns i traken vid Skön och Bureå en muntlig tradition om Buresläkten och tex Bura Kloster. Johan Bure hitta inte på något utan han nedteckna noga vad sagesmännen sagt,och nedteckna det i orginal handskriften som nu inte finns. men tydligt är att han själv tar upp Herse från selånger som stamfar.det innebär att han har med Fale hin unge (Fale Bure) också.--Marc Hernelind 3 juni 2010 kl. 11.25 (CEST)

Ändringar som jag tycker borde göras handlar om Herse (Härse) och den info som finns i släktforskarnas årsbok i artikel av Urban Sikesborg 1996.

Det säregna namnet Härse eller Härsa finns belagt som dopnamn i endast tre medeltida handlingar, alla tydligen av ångermanländskt ursprung

• Gudlef Bilders son Härse 1337; och
• Härse, son till Sigurd i Klappsta, 1374 den 21 augusti;
• "Hersa" i Väja, Ytterlännäs socken, år 1479. Som fadersnamn har det kunnat beläggas en gång, med den Martin Härsasson, som nämns i Stockholm 1496. Som tillnamn tycks det ha använts av den Lasse Härsa, som 1470 den 19 mars donerar jord till Eskilstuna kloster.

Källa:Uppgifterna om namnet Härse meddelade av Evert Melefors ur Sveriges Medeltida Personnamns samlingar, Urban Sikeborg har tagit med det i Artikeln.

Jag ifråga sätter om Härse nr. var Sigurd från Klappsta son,Jag har av följande info satt Härse som styvson till Sigurd från Klappsta och Fale unge som far. skälen är först att Ingeborg var gift två gånger 1) Fale Unge 2)Sigurd Ingebor var gift med Fale(Farteng) Unge omkr 1340(ungefär när Härse beräknas vara född dvs.1340.) Ingeborg Ärvde och ägde Moberga i Bällinge sn och Söderby i Åkerby sn. gods i uppland Ingeborg var Johan Ingemarssons fränka. Hur de var släkt med varandra går dock inte att utläsa år 1342 Skiftar Farthægn Unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg, jord med Spielbude.

Brev-nr: 4745 Utfärdandedatum: 1342-00-00 Språk: (latin) Utfärdare: Farthaeign unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg. Innehåll: Farthaeign unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg, skiftar jord med Spielbuder Spielbudersson, som får jord i Morberga (i Bälinge socken i Uppland) och en gård i Åkerby (i Uppland) i utbyte mot Herresta, Berg och Mjällom i Vibyggerå socken, Klappsta i Ullerångers socken i Ångermanland. Vittnen: Spielbuder Bilder, lagman Höker Petersson, Peter i Nässom, Pål i Lundvik och "Aswid". Sigillanter:Johan Ingemarsson, kungens ombudsman i Hälsingland, lagman Uno, Spielbuder Bilder och Hökar Petersson Original:fölorat med Miscellaneaknippa X Övr. efter- medeltida regester/notiser:se nedan a.a. Hänv. till annat brev: Fotokopia:Faksimil: Tryckt regest:Gillingstam, Brev ur askan (1996), s. 96 f.

Dessvärre saknas uppgifter om motbrevet, d v s det som Spielbud Spielbudsson måste ha utfärda Om vi så återgår till jordabytet 1342 så finns det ytterligare några intressanta omständigheter ,Spielbudersson, som får 14 öresland (1:6) jord i Morberga i Bälinge socken (i Uppland) och en gård i Söderby ,Åkerby Socken (i Uppland) i utbyte mot Herresta,Berg och Mjällom i Vibyggerå socken, Klappsta i Ulleråker. Fale unge nämns till 1363 sen förmodas han dött.

Sigurd har alltså gift sig med Ingeborg efter 1363..Att han inte heller kan vara Härse far framgår av detta. År 1374 var Fale Unge död ,Dessutom Herse från Näshem,hade på en resa förnyat råmärkena på en ö i Ule älv mellan Hälsingland och Finland. Och Herse representerade Nils Falesson lott, ärkebiskopen Hemming Nilsson ärkestiftets lott och Nils Petersson från Utnäs, sockenbo i Styrnäs, Peter unges lott så är det bara Johan Ingemarsson som saknas av kompanjonerna i det konsortium som av ärkebiskop Olof Björnsson hade fått koncession att kolonisera Skellefteå ådal. Därtill finns Nils Abjörnsson med som hade fått koncession på koloniseringen av Piteå ådal.Källa:utdrag av medeltida brev [DS 3134] och [DS 8666].

År 1374 var Fale Unge död ,Herse fick alltså representra hans farfar s lott Nils Falesson, tilläggas kan att Sigurd i Klappsta vittnade i prästgården i Luleå den 21 augusti 1374 om förnyandet av de råmärkena,han var då Gift med Ingeborg och alltså styvfar till Herse,av två orsaker 1) annars hade han fått representera Nils Falesson Lott 2) enligt medeltida brevnr.4745 Var ingeborg Gift med Fale Unge före år 1342 och Herse var född omkr 1340 och alla tre Herse ,Fale,Nils var bosatta på godset i Näshem.

Att släktskap förelåg mellan Nils Falesson och Fale d.ä stöds av 1) Nils var bosatta på godset i Näshem som Faled.ä. då han var 25 år och ung Hövitsman när han gav sitt fullastöd. och belönas med godset i Näshem. Källa:Historkern Nils Ahnlund.

2) Nils Falesson giver år 1324 ärkebiskop Olof i Uppsala den del som hans fader ägt i Indalsån med tillhörande fiske och omgivningar. (se Brev 3287 nedan) Fale d.ä. var av Stormans ätt och han var en rik och mäktig Storman,ett bevis på hans rikedom var de många diplom han hade som fiskrättsinnehavare, och i ett bekant Diplom från 1314 27/2, Bl.annat nämns Indalsån. Källa:Dens: "Landsdomarsläkten i Norrland 1300-1900 " särtryck ur Ångermanland 1974

Dessa uppgifter anser jag var viktiga för det handlar om bureättens belagda stamfar Herse (Härse) ursprung. och knut punkten till Fale Unge som ev. kan vara ättling till historiska Fåle Bure. Uppgifter framforskade av Marc Hernelind --Marc Hernelind 3 juni 2010 kl. 10.33 (CEST)

Angående Tord (i Byre) frågan är inte om han levat det är bevisat genom skokloster runsten frågan är om han är Bureättens stamfar om man kan bevisa släktskap från far till son ner till Herse.Jag har forskat i 20 år på de äldre anorna och hitta några pusselbitar till. som jag gärna delar med mej av här. Först om man ser till Tord så har jag alltid undrat över hans ursprung,jag kom över den här informationen förra året..

Om Jämtlands bebyggande finns en notis i Islands Landnamabok, där det står: Vedorm son av Vemund den Gamle var den mäktige Herse i Uppländerna. Han flyktade undan Norske kungen Harald Halvdansson " Hårfager" som levde mellan åren 850 och 933,från östan till Jämtland och röjde där marker till boplatser. Hans son Holmfast och hans systerson Grim foro i viking på Västerhavet, dräpte på Söderöarna jarlen Asbjörn Skerjablesa och togo hans syster och dotter. Holmfast fick dottern på sin lott och överlämnade henne till sin fader att vara hans slavinna. Källa: Alf Henrikson, Islands Landnamabok. Här talas om em mäktig person som hette Herse i från Uppland kan det vara Tord far och farfar till Herse på Skokloster runsten?

Tord (i Byre) "I Byre" Han kristnades år 992 i Birka,Björkö . Han dog i Skobolandet Skokloster ,Uppland."Och som ibland kallas "Tord i Byre" ,skall ha levat i konung Erik Segersälls tid vid år 992, blivit kristen och bodde vid Skokloster ,i Uppland där han låtit på egen bekostnad uppbygga en kyrka som länge kallades Byre kyrka och socken" Källa: citat från NIls Wilhelm Marks von Wurtembergs adelsgenealogier Volym no. 1195r -207r från omkring 1800 .

År 1599 avbildasdes runstenen nr. 27 Skolosters kyrka av Johan Bureus som var djupt intresserad av den då han ansåg att den där nämnde Tord och hans 5 söner som hans egna förfäder, vilka skulle gett namn åt Platsen "Burelandet" dvs Skobolandet ,en gamal sägen har också förknippad stenen med Falsta borg ruin då "Tord Bure " skulle ha bott på Falsta, stenen låg då inne i Kyrkan framför västra portalen men torde ha stjälpts någon gång emellan 1727 och 1819,då runsidan vändes nedåt väl för att skona den från nötning ,år 1860 upptogs den och sattes mot norra vägen där den fick stå i 33 år ,då häst bilderna starkt aviker från de normala vikingatiden och påminner om vendelstidens bronsarbeten från tiden krin 700 talet har B.Almgren framkastat idéen att vi skulle ha att göra med en äldre bild sten från 700 talet men det visas sig vara felaktigt därför runristaren Fot skulle ha huggit denna inskrift tidigast omkr 1050 talet troligtvis senare,varpå han själv tillfogat signatarbalken samt fördjupat baksidans linjer,Fot har singnerat endast fem runstenar där utöver ristat mer än fyrtio han var verksam i mer än 25 år till in på 1070 talet och hans stenar tillhör Stockholms och Uppsala området ,Beskrivning av runstenen :den omsorgsfullt huggna stenen av randig blå grå gnejs med glimmer står sen 1893 rest på en kulle 10 meter öster om kyrkans korgavel och är ristad på båda sidor,den bakre dock endast med en lansbärande ryttarbild inom dubbelram utan runor ,run sidan har alldeles sammaryttare med ett svärd instucket under armen han rider under ett kors med konstrik upphängning och med ett till större delen avnött glasögonornament nederstdet hela omges av en långsmalt rektangulär ram med tvärbalkner till på vilken hästentrampar.rektangelramen bär egentilga skriften med följande skrift: "Antuitr x auk x Kulaifr x auk x Kunar x auk x Haursi x auk x Rulaifr x litu x raisa x stain xat xporp x fapurxsin /fotrx hiukx runaR " översatt "Andvätt och Gulle och Gunnar och Herse och Rolev läto resa stenen efter Tord fader sin ,Fot högg runorna." Källa:Boken "100 svenska Runskrifter av Åke Olhmark.

Tord var av stormansätt troligen son till den mäktige Herse i Uppland, Han föddes i Staden Sigtuna och som trogen underhövding till Erik Segersäll,Stödde han idéen av Erik Segersäll att bryta hedendomen och de konservativa krafterna i Uppsala. och markera att ny tid inträtt som han far Olof Skötkonung redan gjort genom att bygga en egen Kungastad Sigtuna ,dit kallade Olof Engelska Myntmästare för att prägla de första svenska mynten ,men asa läran skulle leva kvar ett tag till och som det står på runsten landet hette fortfarande Svitjord.Det var en bit utanför Sigtuna som han byggde Byre Kyrka i det så kallade skobolandet (som i dag kallas Skokloster) Källa: den svenska historien av Herman Lindqvist sid. 9-10

En annan som tar upp" Tord i Byr" är Johan Bureus han nämner även de 5 sönerna,och från den 4 sonen Herse avkomlingar uppstår Bureätten.

• OBS.Nils Burman var troligen den första som läste ihop namnen Gunnar och Herse ,kopian av Genealogika x53 på riksarkivet har ett svagt skrivet auk = och emmellan namnen vilket kan ha gjort han missa det,detta fel tar även Nils Casström tagit med 1746 i sin avhandling, och flera inklusive mej själv.

av Marc HernelindMarc Hernelind (diskussion) 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Diskussion som flyttades från Bybrunnen.

Jag har gjort en återställning som förmodligen kan sticka i ögonen på somliga. Det gäller artikeln Bureätten. Språkligt och stilistiskt innehöll de bidrag jag återställde så grava problem att jag fann dem oläsliga.

Ifrågavarande artikel är kontroversiell och jag skulle vilja uppmärksamma på grunderna för detta. Det finns f.n. drygt fyra-fem som som forskar på Bureätten. Två av dem är Sten Riegedahl och Mark Hernelind som givit ut böcker om ätten som säljs via Skellefteå kommuns hemsida (google och se). Båda är verksamma här, och det var användare:Marc Hernelinds bidrag som jag återställde.

Dessa båda företräder en tolkningstradition angående Bureätten som anses förlegad av det stora flertalet släktforskare, där Urban Sikeborg är en av de mer framträdande personerna. Urban skriver här som användare:Minor. Urbans tolkningstradition är i linje med den man kan finna i Svenskt biografiskt lexikon från 1920-talet. Hernelinds får man gå längre tillbaka för att finna stöd för - hans uppfattning står att läsa i Gabriel Anreps ättartavlor från 1800-talet och de var redan då kritiserade. Sedan dess har en genetik-professor i Uppsala uppgett sig finna bevis för att den äldre uppfattningen, samma som Hernelind framför, stämmer, men han har inte fått gehör för denna uppfattning bland släktforskare. Se för övrigt Nolbystenen.

Problemet gäller alltså både form och sak. Det är också en trovärdighetsfråga.--90.233.180.179 23 maj 2010 kl. 16.21 (CEST)

Varför skrivs inte detta på artikelns diskussionssida och varför "outar" du användare?--LittleGun 23 maj 2010 kl. 16.26 (CEST)

Jag tänker inte diskutera med en person som inte ids kolla sina sakpåståenden innan den skriver. Urban uppger själv sitt namn på sin användarsida.--90.233.180.179 23 maj 2010 kl. 16.31 (CEST)

Din återställning var förståelig. Men försök gärna komma överens om en kompromiss här på artikelns diskussionssida.Mange01 23 maj 2010 kl. 16.56 (CEST)

Om sakfrågan: Normalt sett skulle böcker som säljs via en kommuns webbplats och vilka företräder en syn som bekräftas av en professor i genetik, ha 100% stöd. Mot detta skulle artiklar för lokala släktforskarföreningar - eller ens nationellt utbredda släktforskarföreningars publikationer - ha noll och ingen tyngd. Men i det här fallet vet jag att det borde vara tvärt om. Om Urban Sikeborg skulle få ge vika för Marc Hernelind skulle de bli ramaskri bland de släktforskare som vet det minsta lilla om Bureätten. En kompromiss vore kanske att beskriva synsätt. Jag har dock inte själv de publikationer som man skulle behöva för att redovisa deras ståndpunkter, även om jag via webbforum och publicerade antavlor kunnat läsa mig till vad de skriver.--90.233.209.49 23 maj 2010 kl. 17.17 (CEST)

F ö har jag i ett par tre månader försökt mig på en kompromiss men inte fått något stöd för detta. Jag har tvärt om fått ta emot ganska mycket ovett under de här månaderna. Under de månaderna har diskussionen förts på diskussionssidor. Därför vände jag mig till Bybrunnen där jag trodde att man kunde ta upp låsta fall.--90.233.209.49 23 maj 2010 kl. 17.30 (CEST)

Det var rätt att vända sig till Bybrunnen. Hoppas det var okej att jag ändå flyttade själva diskussionen hit.

Kan man redogöra för två synsätten under olika rubriker? Ett avsnitt kan kallas "Äldre tolkningstradition" där Riegedal, Hermelind, etc, får ganska fritt utrymme. Ett kan heta "Yngre tolkningstradition", "Etablerad tolkningstradition bland släktforskare" eller "Skeptisk tolkningstradition". I båda avsnitten bör uppgifterna kunna källbeläggas. Fördelen med separata avsnitt är att det blir något lättare att vara sams. Dock får inte avsnitten bli "POV forks" - både argument för och emot synsättet bör ges utrymme i dess avsnitt. Mange01 23 maj 2010 kl. 17.40 (CEST)
Jag skulle gärna se en principiell diskussion om den här frågan, eftersom det är ett återkommande problem. Det gäller inte bara bureätten, det kan gälla andra sagogestalter ur historien som många kommuner önskar se bekräftade som verkliga historiska personer, och som icke källkritiskt skolade personer med gärna bygger vidare på. Angående genetikprofessorn, så handlar det om att han har bekräftat att den gen som förorsakar skelleftesjukan även finns i Sundsvallstrakten (om jag inte minns fel även i en population i Frankrike) - men det bevisar inget om Fale Bure. Nu behöver han inte bevisa något för att de lite spekulativa uppgifterna - han är professor i genetik och inte i genealogi. Det är dock ett sidospår - jag vill egentligen ägna min tid på wikipedia åt annat, det finns massor med artiklar som saknas, och jag har egentligen för lite material för att skriva någon bra artikel om Bureätten, som sagt finns ju Urban Sikeborg här på wikipedia och jag hoppas att han tar tag i artikeln. Annars tycker jag att det här är en fråga om wikipedias trovärdighet - den här artikeln är inte den första som ramponerats på det här sättet - wikigemenskapen måste hitta ett sätt att hantera den här typen av frågor om vi skall kunna skapa ett trovärdigt uppslagsverk.
Vi har haft fråga uppe tidigare - Grillo har skrivit en essä i ämnet, även om jag inte riktigt håller med i hans ståndpunkt - att vara hårdare och blockera enfrågekonton med tydlig POV-åsikt. Tyvärr är inte alla tydliga POV-are enfrågeanvändare, och felaktiga uppgifter måste bedömmas utifrån att de är felaktiga - inte vem som skapat dem.--FBQ 23 maj 2010 kl. 18.06 (CEST)

FBQ har rätt förutom i en sak. Den ende som uttalat sig i sammanhanget och som professionellt sysslar med släktforskning är just genetikprofessorn. Detta har jag redan två gånger påpekat och angett källa till (en officiell sida på Uppsala universitets webbplats) och det är onödig tidspillan att än en gång behöva upprpa detta.--90.233.214.96 23 maj 2010 kl. 18.32 (CEST)

Mark Hernelinds senaste bidrag finns här, men har nu återställts vid två tillfällen av flera skäl: Den ersatte mer välskriven text. Den står för en gammal tolkningstradition. Den innehåller romantiska och osakliga uttryck som "den prisade hjälten". Några meningar är plagierade från http://www.sikaby.se/bure/bure.html och bör skrivas om med egna ord. Den infogade texten överlappar med artikelns övriga innehåll. Källhänvisningar är inte korrekt formaterade. Texten har språkliga brister, såsom stor bokstav på fel ställe. Självklart kan vi hjälpas åt om det bara är några få problem i texten, men nu är problemen för många och texten för lång för att någon ska orka ta sig an den.

Fråga: Finns det något av substans i Marks text som kan infogas i nuvarande artikel, och som överensstämmer med etablerad uppfattning? Finns det något som istället bör placeras i ett avsnitt i slutet av artekeln, med rubriken "Äldre tolkningstradition"?

Genetikprofessorn, kompetens och påstående

Så här står det på Institutionen och genetik & patologi vid Uppsala universitets webbplats:[4]

... När medelpadingen Nikolaus Fartegnson lämnade Sundsvall för att kolonisera Västerbotten 1327, tog han med sig en ovanlig sjukdom...

Denne finns inte med i Anreps ättartavlor. Anrep anger Tord i Byr - Gunnar Haursi - Tord Bure - Erik Tordsson - Herser Eriksson - Fale hin gamle - Herse Bure - Fale hin unge - Herse Falesson - Olof Bure den gamle - Fale Olofsson - etc.

Kopplar han denna ändå till Bureätten? Ja, sidan fortsätter:

(citat:) Vi hade också kartlagt ärftligheten i olika familjer och spårat sjukdomen till Bureussläkten (slut citat) ... Redan innan fyndet med släkttavlan visste man att Bureus var släkt med Nikolaus Fartegnson som kom Västerbotten 1327. Därför kunde man konstatera att nu levande patienter med Västerbottensyndromet var släkt med Fartegnson...

Vad ingår i genetikprofessorns kompetens? På samma hemsida står:

Att kartlägga ärftliga sjukdomar som denna är ofta ett drygt och tidsödande arbete. DNA-baserade metoder kombineras med släktforskning från kyrkböcker och husförhörslängder

Detta är alltså vad som ingår i hans profession. DNA-abserade metoder och släktforskning.--90.233.214.96 23 maj 2010 kl. 18.48 (CEST)

Det är inte en giltig slutledning. Han må i sitt arbete som genetiker ägna sig åt att studera kyrkböcker och husförhörslängder - men han har uppebart ingen skolning i källkritik inom historievetenskaper, då hade han däremot förstått att den slutledningen inte gått att göra.
1. Vi hade också kartlagt ärftligheten i olika familjer och spårat sjukdomen till Bureussläkten. Sant, personer inom Bureätten bär på sjukdomen, men också andra. Är sjukdomen därmed kopplad till bureätten? Nej, exakt varifrån generna som gett upphov till sjukdomen är inte klart. Karl-Henrik Gustavson lyckades aldrig spåra någon gemensam ättling för bärarna av sjukdomen.

2. Redan innan fyndet med släkttavlan visste man att Bureus var släkt med Nikolaus Fartegnson som kom Västerbotten 1327". Här är svaret nej. Som påpekats tidigare är släkttavlans uppgifter starkt ifrågasatta av seriösare forskare inom genealogin. Därmed finns ingen koppling mellan bureätten och Västerbottensyndromet.--FBQ 23 maj 2010 kl. 20.01 (CEST)

Kan du inte läsa innantill? En genetikprofessor som kartlägger sjukdomar är en professionell släktforskare som BÅDE använder DNA-analyser OCH släktforskning. Detta började institutionen ifråga med redan under Rasbiologiska institutets dagar (för det är väl arvtagaren till detta). Det ingår i hans YRKE att släktforska. Han är professor emeritus delvis såsom SLÄKTFORSKARE.

Sedan behöver han förstås inte ha rätt. Men det ska till källor för att bestrida honom. Vad en anonym FBQ anser om hans förmåga till källkritik är fullständigt irrelevant.--90.233.176.192 23 maj 2010 kl. 20.29 (CEST)

Jag beklagar om jag missuppfattade. Vad jag fortfarande vidhåller är - att i en kurs inom historia, museologi eller arkeologi hade du inte fått igenom en B-uppsats om du hänvisat till en gravsten över Bureus som sanning utan någon källkritik. Sedan må det ingå i hans arbetsuppgifter att känna till landsarkivens olika handlingar, läsa kyrkbokslatin och tysk skrivstil. Sedan är det sant att det är FBQ:s personliga åsikt - jag är dock helt säker på att de flesta inom de ämnen där jag studerat skulle hålla med mig. Men absolut - de får svara för sig själva :-) --FBQ 23 maj 2010 kl. 22.26 (CEST)

Innan han utsågs till professor eller kanske t.o.m. innan han fick doktorera fick han med all sannolikhet erforderlig utbildning i källkritik av universitetet. Du verkar dock ännu inte riktig ha läst vad som redovisas om hans forskning. Han menar att det är statistiskt säkerställt att Nils Falesson flyttade från Sundsvallstrakten med sin sjuka gen för 700 år sedan och att det var Johannes Bureus (kritiserade) släktforskning som förklarar sjukdomsförekomsten i Sverige. Sedan vet ingen exakt hur han har gått till väga för att uttrycka sig så hårresande som han gör. Vi har inte sett släktträden, vi vet inte vilka metoder han använt, vi vet inte om han uteslutande studerat den sjuka genen eller även andra, och vi vet inte om sjukdomen finns via t.ex. Falkengren vilket hade varit ett bevis för Johannes Bureus släktträd. Eftersom vi inte vet - och troligen inte kommer att veta pga av sekretess - kan vi inte ha en underbyggd åsikt ens om hans forskning. Att kommentera den utan att ha fått ta del av undersökningar som han företagit sedan 70-talet, är bortkastad tid. Vi har inte kunskaperna och vi har inte materialet.--90.233.133.205 23 maj 2010 kl. 22.33 (CEST)

Är det så att FBQ tycker att inget av det professorn kommer fram till bör omnämnas i artikeln? Eller kan man värdera professorns genetikforskning tillräckligt högt för ett omnämnande i artiklen, men vara mer restriktiv mot hans släktforskning? Eller kan man även nämna släktforskningen men även redovisa argument emot den? Jag är inne på det senare. Mange01 24 maj 2010 kl. 12.32 (CEST)

Jag är inte säker på att det finns kritik mot genetikprofessorn med någon egentlig tyngd bakom (man hittar några inlägg på webbforum men det räknas väl inte). Jag menar - det är svårt att argumentera emot när man inte har materialet, eller vet hur undersökningen gått till eller vilket urval som gjorts. En släktforskare som säger emot en släktforskare som dessutom använder DNA-analyser står ganska slätt. (Och återigen, jag menar inte därmed att han har rätt.)--90.233.216.125 24 maj 2010 kl. 22.00 (CEST)

Länken du gav är bara en populärvetenskaplig artikel. Nämner han släktforskningen i någon av sina vetenskapliga publikationer om ämnet? Här finns de:

• Maritta Pigg, Sten Jagell, Anna Sillén, Jean Weissenbach, Karl-Henrik Gustavson, Claes Wadelius, The Sjögren-Larsson Syndrome gene is close to D17S805 as determined by linkage analysis and allelic association, Nature Genetics 8, 361 - 364 (1994), doi:10.1038/ng1294-361
• Sten Jagell, Karl-Henrik Gustavson, Gösta Holmgren, Sjögren-Larsson syndrome in Sweden. A clinical, genetic and epidemiological study, Clinical Genetics, Volume 19 Issue 4, Pages 233 - 256, 1981.
• Sten Jagell, Göran Hallmans, Karl-Henrik Gustavson, Zinc and Copper Concentration in Serum of Patients with Congenital Ichthyosis, Spastic Di- or Tetraplegia and Mental Retardation (Sjögren-Larsson Syndrome), Upsala Journal of Medical Sciences, 1981, Vol. 86, No. 3, Pages 291-295
• K. H. Gustavson 1 S. Jagell 1 , 2 , Dermatoglyphic patterns in the Sjögren-Larsson syndrome, Clinical genetics Feb 1980, vol 17, iss:2, p 120 -124.
• Böök, J. A., d'Avignon, M., Gustavson, K. H., Söderhjelm, L.: [http://scholar.google.se/scholar?cluster=18009691320340158764&hl=sv&as_sdt=2000 The karyotype in T. Sjögren's

syndrome]. Acta psychiat. scand. 39, 114--118 (1963).

Jag lyckas emellertid inte tanka ned någon av dem via universitetsbiblioteket, men jag skulle kunna beställa om någon vill att jag kollar närmare.

Mange01 25 maj 2010 kl. 11.23 (CEST).

Visst är den populärvetenskapligt hållen. Men den är ändå utgiven på själva institutionens webbplats. Det är inte en privat hemsida (studenter kan ibland lägga upp hemsidor på universitetens servrar under uu.se, su.se och dylikt). Och där säger han själv att han använt sig av släktforskning. Nu har inte jag tillgång till de artiklar som de länkar till, men som sagt faller sådan här släktforskning under sekretess. Det vore mycket allvarligt att lägga ut släktträden. Om jag ska vara ärlig tycker jag att det gått för långt när han utpekar ätten så öppet eftersom det är så otrligt lätt att finna släktträd.

Man kan inte överhuvudtaget tala om ärftlighet angående sjukdomar om man inte bedrivit släktforskning. SLS och dess ärftlighet behandlas också i en avhandling som refereras här.

Se även detta--90.233.181.182 25 maj 2010 kl. 11.36 (CEST)

[Redigeringskonflikt]Det verkar vara väldigt gamla studier. Lyckas inte tanka ned dem själv via universitetsbiblioteket. Några av dem har citerats av många (sök på http://scholar.google.com).

En annan ändå tidigare artikel på samma tema hittar jag: Ursel Theile, Sjögren-Larsson Syndrome, Humangenetik 22, 91--118 (1974), Springer-Verlag 1974.
Där ges Larsson och Sjögren (efter vilka sjukdomen är uppkallad) äran för att ha spårat sjukdomen i släktforskningen i följande monografi från 1957:
• SJOGREN T, LARSSON T (1957). ”Oligophrenia in combination with congenital ichthyosis and spastic disorders; a clinical and genetic study”. Acta Psychiatr Neurol Scand Suppl 113: sid. 1–112. PMID 13457946. 
THeile skriver; "The excellent facilities for genealogical research in the Scandinavian countries enabled the authors to trace the pathogenic hereditary disposition of most of their probands back to a common ancestor who lived in North Sweden (Västerbotten) 600 years ago." Kanske blandar Theile ihop detta med vår professor - inte lätt att hålla reda på alla svenskar. I ett annat sammanhang hänvisar Theile till följande artikel av vår professor:
• Böök, J. A., d'Avignon, M., Gustavson, K. H., Söderhjelm, L.: The karyotype in T. Sjögren's syndrome. Acta psychiat. scand. 39, 114--118 (1963).

Förstår f.ö. inte det där med hemligstämpeln. Vid genetikforskning krävs kanske hemlighetsmakeri kring testpersonernas identitet, men knappast vid släktforskning om så gamla anor. Det torde vara preskriberat. Rent matematiskt borde stor andel av alla svenskar ha rötter tillbaka till Bureätten.

En delvis relaterad fråga: Vad är synen idag på kopplingen mellan Erik Ångerman Sursill och Burarna? Är släktskapet bara en gammal tolkningstradition? Typ halva Finlands befolkning härrör ju från Sursillarna. Mange01 25 maj 2010 kl. 12.31 (CEST)

Sursillarnas förhållande till Bureätten brukar mig veterligt beskrivas som "enligt Johannes Bureus ... vilket dock inte kan styrkas". Gamla studier eller inte, genetisk kopplingsanalys håller traditionellt på med ren släktforskning och de som sysslar med detta är de enda professionella släktforskarna i Sverige (bortsett från möjligen någon vid Riddarhuset och kanske någon arkivarie eller bibliotekarie). Se en typisk (vetenskaplig) pedigree på pdf-sidan 30 (artikelns sida 27) här - den går tillbaka till 1700-talet. Numera sysslar de väl oftare med ren DNA-analys, men släktforskning är ett måste för denna forskning. Mot detta finns bara privata släktforskare som ägnar sig åt detta på amatörbasis.--90.233.167.195 25 maj 2010 kl. 13.30 (CEST)

Intressant. Skulle vara intressant att veta vilka fler relationer som cirkulerar på släktforskningsdatabaser och litteraturen som inte är styrka. Därför kan ett separat avsnitt om "äldre tolkningstradition" vara värd utrymme.Mange01 26 maj 2010 kl. 18.54 (CEST)

Från runsten till gen som du kallar populärvetenskaplig och som ligger på institutionens webbplats, hänvisas till av Socialstyrelsen i deras sida om SLS. Den publicerades i Läkartidningen. Se under Litteratur: http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/sjogren-larssonssyndrom --90.233.181.182 25 maj 2010 kl. 12.16 (CEST)

Helt klar förtjänar hans forskning omnämnande i denna artikel. Artikeln du nämner är helt okej. Om vi hittar en vetenskaplig publikation om frågan vore det ändå bättre. Enligt din länk kom han fram till detta på 1970-talet, men jag hittar ingen källa från 1970-talet. Mange01 26 maj 2010 kl. 18.54 (CEST)

Om sekretessen: låt säga att Oscar II skulle visa sig vara anlagsbärare till en dålig mutation. Att publicerade detta skulle vara att peka ut kungen och kungabarnen som möjliga anlagsbärare, även om det inte skulle skrivas rakt ut. Bureätten är för all del inte kunglig, men det finns så lättillängligt vilka många av ättlingarna är. Lättillgängligheten gör att sekretessen inte bara gäller anlagsbäraren. Se hur de behandlar identieten på anfäderna i pedigreen ovan, de nämns bara med initialer, deras hemort ringas in på en annan sida utan att bynamnet skrivs ut, och för de övriga behandlas bara kön och sjukdomsförekomst. F ö var det inte "vår" professor som spårade sjukdomen till Bureätten, det gjorde mycket riktigt Sjögren och/eller Larsson. Det han gjorde var att koppla ihop förekomsten i Skellefteåtrakten med Sundsvalls trakten (och fler?) via Johannes Bureus släktträd, påstår han.--90.233.138.56 26 maj 2010 kl. 19.18 (CEST)

Det är en fråga om den enskildes trovärdighet att uppge om en uppgift är bevisad eller om den grundas på källor som inte riktigt håller måttet. Sedan kan man ju ha olika uppfattningar om när en uppgift är bevisad/styrkt/hörsägen/påhitt, men det är ju en annan komplikation.--90.233.138.56 26 maj 2010 kl. 19.22 (CEST)

Gällande sekretess: Jag tycker inte vi behöver vara rädda för att bli utpekade. Bureätten är alldeles för stor för det, och sjukdomen alldeles för ovanlig (59 Svenskar idag). Hittade uppgift om att en person född för 400 år sedan hade 14000 kända ättlingar. En gemensam anfader 600 år tillbaka borde därför approximativt ha 14000*sqrt(14000)= 1.6 miljoner ättlingar. (Här anter jag att befolkningstillväxten har varit konstant och sannolikheten att man beblandningar sig med andra ättlingar och anförlust således uppstår också varit konstant. Naturligtvis en grov förenkling, men ändå.) Så det är inte mer utpekande än att prata om sjukdomar som är särskilt vanliga i Stockholms län.

Gällande omnämnande i denna artikel: Anledningen skulle vara att forskningen ev ger stöd för Bureus släkttavla. Ger Sjögrens och Larssons forskning sådant stöd, eller är det först i och med Gustavssons observation som det stödet upptäcks?
När Sjögren och Larsson kopplar sjukdomen till en anfader "600 år tillbaka", är det då någon av föräldrarna till Herse Falesson man åsyftar? Vet vi att någon av 1300-talets burar hade sjukdomen? Hur vet vi att det inte var någon helt annan person från Medelpad som flyttade till Västerbotten vid den tiden som tog med sig sjukdomen?
Mange01 26 maj 2010 kl. 20.31 (CEST)

De sista frågeställningarna har vi redan luftat. Det enda jag skulle kunna se som stöd för släktträdet och sjukdomen, vore att någon som härstammar från Falkengren (möjligen någon annan släkt också som jag kan ha missat) fått SLS och det inte kan förklaras på annat sätt. Jag vet inte om det är så, och där skulle sannolikt sekretessen gälla.--90.233.138.165 27 maj 2010 kl. 08.44 (CEST)

Om utbredning: alla personer är inte lika "framgångsrika" i att få ättlingar, så man brukar inte ange generella tal om detta eftersom det vore att bestrida det sexuella urvalet. I landskapet Västerbotten härstammar nog alla från Bureätten, de jag känner till i tiotals led, och i Piteå och Luleå är det ganska vanligt. En del nybyggare i fjällvärlden härstammade från den. Sedan har vi prästsläkterna som flyttade ut från Västerbotten, de adliga och borgare i Gävle (nu talar jag om innan 1900-talet då migrationen varit stor för alla).--90.233.138.165 27 maj 2010 kl. 09.09 (CEST)

Allmänna reflektioner över tolkningstraditioner

Jag har följt Bure disskutionen sen 1980, snart 30 år och tonen av de yngre forskarna har ändras,mot de ödmjuka äldre släktfrskarna jag då möte, vilket tyvärr kanske gör att man dras in sån ordväxling,vilket jag försöker undvika.Det jag och många andra representerar och det jag förepråkar, är några döda tex Historikern Nils Ahnlund, bygdeforskaren Gunnar Lindgren,Reinhold Olsson också bygdeforskare ,andra som stödde den så kallade ädre tolknings tradition var Lars Bäcklund (min fyrmänning) en släktforskar profil i Östergötland känd på DIS Öst,som bland annat ,när "unge" Urban Sikesborg 1996 (smile)ville ha insikt i sin kommande artikel och skrev till min kunnige bure kollega,en annan som stödde min forskning var Sten Lundgren och alla levde i under 1900 talet OBS ej under 1600 talet.... Jag tror även Sten Rigedahl och den Bure förening som är startad södjer den äldre tolknings traditionen.

grovt sett innbär det två olika teorier , den äldre baseras på förmedlade källor som Johan Bure Handskrift Volymer x36 och Genealogica 53 på forskare som Örnberg, Loccenius,krönie skrivare som Peder svart dvs,krönikeböcker,sagemän som tidigre tagis upp,Herdaminnen,Elgienstierna och en massa förmedlade källor , men motsåndarna till denna teori vill endast ha oförmedlade källor, vilket är näst till omöjligt eftersom det enda som finns i oförmedlade källor på den tiden 1100 och 1200 är medel tida brev och hur stor är chansen att just de personerna har en sånt brev skrivit ,den är minnimal sen dessutom om det finns så är det mannupilerat med vilka gärna motståndarna vill ha sagt . det är lite webbulistisk att ta bort alla förmedlade källor.

Det gör man inte i någon annan medeltida släkt, man behåller dessa källor och sen påpekar att inga oförmedlade källor finns för vi har inte råd att använda veteskapen på alla 1200 tals fall som på Birger Jarl, Vi alla som stödde den äldre tolknings traditionen ansåg Fale Bure som knyts till det kistlock i Sköns kyrka ,skulle tillhöra den Fale Bure (Fale hin Unge) levde på 1200 talet. Med mellan liggande släktled ned till Herse Falesson som levde ca.1380 "Nils Anhlund och Gunnar lindgren var bland de första som gav släktleden Fale Unge, Nils Falesson,Fale d.ä alla belagda med oförmedlade källor" Sen lägger man till den Herse på 1200 talet Herse Bure som JB säger var sonen till Fale Bure,och som skulle av skulle skrivit en krönika om Fale Bures bedrifter och som bevarades senare i sköns kyrka tillsammans med bure vapnet enligt herr Lars och herr Peder sagesmän för,JB källor som står i herdaminnet så skulle Johan Siggesson som grund för han adlande som ståthållare på kalmarsslott. adels brevet finns i bergshammra arkivet.

Medans de teorin som bygger på den nya tolknings tradition av Bygdén och Urban Sikesborg med fler, är att man plockar ut från Nils Ahnlunds mellanled den belagde Fale Unge underlagmanen som levde 1340 och satte honom i samband med Fale Bure kistlock ,Bygdén tror sig läsa att det står död 140? på kistlocket ,vilket är ren smörja vi som varit där och sett den vita kistlocket ser att den ev. text som funnis är bortnött av tidens tand, 0ch inte försvunnit helt på hundra år sen bygden hade utläst detta,men där emot syns burevapnet ristat i hörnen och i mitten. och enligt Renhold Olsson mfl. är kistlocket äldre än 1300slut /1400 talet början det är troligare från 1200 talet sen ganska välbevarat i och med att det var inne i gammla sköns Kyrka och även nu inne i Skönskyrka.

Det som förvånar mej är den oerhörda partiskhet man har till sina egna förmedlade källor.det är rena teori stödda källor och någon oförmedlad källa som backar upp deras teori saknas,det är däför det fortfarnde kallas teori och inte är belagda fakta.

Men man tar gärna forskning som jag och Roger Axelsson ,Ingvar dahl, mfl.tagit fram tex när Anders Burman togs fram en Primär källa och Anders Jacbsson av Bure likaleds fanns i medeltida brev,

Nu har jag hitta ett brev som ev. Olof Olovsson (Bure) ägare av Bure nr.1 " Stamgården " Bureå socken.också Abbot på Bura kloster. Möjligen belagd i medeltida brev...

SDHK 33030 Datera den 17/12 1493 Utfärdandeort: Strängnäs Innehåll: Helge, domprost i Strängnäs, skriver till biskop Konrad i Strängnäs att kapitlet till ombudsmän i tvisten med johanniterna i Eskilstuna valt doctor Ragvaldus, ärkedjäkne i Uppsala, och strängnäskanikerna Karolus Andree, magister Nicolaus Bang och magister Olaus Bure samt kommer med förfrågan varifrån medlen till deras utgifter skulle tagas." Herr Olof som Abbot för Franciscan munkarna lydde under Eskilstuna kloster.

Det är också tidsmässigt rätt om han var född på 1420 talet att "Gamle olof " skulle levt 1493. Det kommer att tas bort det med tills de "etablerade" godkänt det eller att jag får stöd av någon verklig medeltid kännare som Kaj Janzon, eller Roger Axelsson

Vad många inte vet är att jag är med Leif Boström och Thord Bylund att Herse hövitsmanen som levde 1380 är den äldste belagad Bure ättlingen, det fanns bara tre vid den tiden alla i västernorrland. Jag valde den Härse, *styvson till Sigurd i Klappsta, 1374 den 21 augusti; och son till Fale Unge. före Herse är inget hundra procentigt men av de två teorierna så finns mer stödd i form av källor oberoenda av varran för den så kallade ädre tolknings tradition.

Jag är tacksam när man opartiskt från dessa syn sätt tar fam fakta. mvh --Marc Hernelind 8 juni 2010 kl. 04.45 (CEST)

Vad tycker ni om mitt förslag att lägga in en rubrik i slutet av artiklen kallad "Äldre tolkningstradition" för att tydliggöra vad som är etablerat och vad som är mer kontroversiellt? Man skulle t.ex. kunna döpa om avsnittet "de äldsta leden" till "äldre tolkningstradition", och lägga in fler detaljer om Bureusstenen där. Även kritik av denna tradition måste finnas med.

Mark: Går det att kondensera vad som är ditt viktigaste förslag till förändring av artikeln? Om du fick ändra eller lägga till tre meningar i artiklen till att börja med, vad skulle det då vara? Mange01 8 juni 2010 kl. 11.34 (CEST)

Jag tycker det är en bra idee´ och behövlig. skall försöka skriva ner viktigast fändrings förslagen i ett par mennigar.

1) Att skriva fakta ,inte det man tror t.ex. "att namnet Bure kommit från platsen,vaför inte tvärtom".

2) Att behålla de få gamla källor som finns tex. 1100 och 1200 talet även om det inte är oförmedlade, för annars forsätter man att skala bort genrationer muntilga traditioner och historia.

3)Att man skall värderar herdaminnen ,Klercker-Mattonska handskrift samlingarna. Elgenstierna ect,högre. Finns ingen primär källa just nu ,kan en person som i ovannämda källor kallar sig (Bure) säger man helt enkelt att han inte kallas sig Bure, tills man ändrar sig för en ny hittad primärkälla som en gravsten,

mvh --Marc Hernelind 14 juni 2010 kl. 08.01 (CEST)

Gällande förslag 3: Kan man markera vilka källor som är primärkällor respektive sekundärkällor?

Jag menar att även Urban Sikesborg i sin artikel 1996 sa att fåle Bure (Fale Hin Gamle) nämndes av samtida källor. Men det går inte att knyta honom till Bure ätten, med andra ord från Herse (Falesson) född omkr 1380 till Fåle Bure som dog 16 maj 1161 islaget utanför Uppsala. Det år sju genration emellan dom som redovisats ovan i Bure släkt saga som man valt att kalla den jag skulle gärna kalla den Buresläkt krönika i och med att Johan Bure fött höra den muntligt av flera person tex.Herr Peder i skön ,Andress Olai ,Moses Nilsson,och många fler under hans resa i Västerbotten och västernorrland. sen är tre av de generationern bland annat upp tagna av Proffesor och historikern Nils Ahnlund och Bygdeforskaren Gunnar Lindgren och många fler nämligen Fale Unge ,Nils Falesson ,Fale .d.ä jag har spätt på dom leden med medeltida brev som södjer teorin,som de källkritiska självutnämda gruppen inte har tagit till disskution kan bara tolkas som att det förstör deras redan inslagna väg.

Nåja,då kan jag ta upp några av de samtida källorna som tar upp Fåle Bure med risk för att ta upp de som redan Urban Sikeborg tagit med i sin artikel 1996, för det är ingen avhandling om Bureätten som tillexempel Proffessor Nils Casström gjort och undreligt nog så har man mage att kristsera och förringa den. utan egen utbildning.

Fåle Bure eller "Fale hin gamle", han var Landsdomare i Medelpad och varit en myndig man i Hälsingland.Som slogs för Hälsingland och konung Erik den Helige med Fales och Guttorm Östands tillhjälp van slaget år 1156 lade under Sveriges krona, som följd därav skulle han blivit satt till landsdomare. Han skall och varit Hälsingarnas anförare under bemälte konung då han intog Finland där (Hälsingfors) dåvarande Helsinge by förmenas fått namn av hans folk.

Källa: Johan Bure Genealogica x 53

Källa:Professor och historiografen Johannes Loccenius författade på latin svensk hisoria från år 1654

Källa:J Thun år 1717,sid 101f

Källa:Loccenius 1662 sid.79-81

Källa:Örnhielm år 1689 sid .478

Erik den Helige mördades 1161 vid trefaldighetskyrkan av den danske prisen Magnus Henriksson,Hälsingarna uppbådas för att vedergälla konungens död och vid ett slag år 1161 den 16 maj, utanför Uppsala och den Danske prinsen Magnus Henrikson ha uppsatt och anfört Upplänningarna dvs Sverkers trupper,Fåle från Byrestad som anfört Hälsingarna och Norrlänningarna mot kungamördarna den norrländska härföraren Fåle Bure,som själv stupat då han sökt att hämnas sin konung ,kämpade modigt och fick platsen namgiven efter sig Fålebro.

Källa:Svelids Historia sid 94.

När ädle Kung Erik IX lidit en skymflig död vid Uppsala den 18 maj 1160 av kunga mördaren Danska Prinsen Magnus Henriksson , Anförande af Fåle i Byrestad eller Fåle Bure reste han Hälsingarna och Norrlänningarna (Ångermannland,Medelpad,Jämtland) sådeles en stor här tågade till Uppland och slogo där utanför Uppsala konung Eriks mördare,i ett slag den 16 maj 1161 vid Fålebro (i dag Fårebro) nära Uppsala sades hava blivit uppkallad efter anföraren,Fåle kämpade tappert bland de främsta i denna grymma drabbning,föll ärorikt inte långt ifrån den bro som av honom fick sitt namn Fålebro, skall i själva döds kampen ha utropat Jag har levt tillräckligt ,ty jag dör obesegrad. Mangnus Henriksson danskar och Sverkers med förbundena hade så stor manspillan att man knappt hitta en budbärare som kunde tala omm nederlaget till Danmark. När Fåle Bure sålunda hämnas han den frome Konugens Erik IX själ,Fåle gick döden till mötes ,men hans dygds ära lever kvar ,Med sin väpnade hand hävade han fädernelandets frihet och Karl Sverkerssons myndighet ,med samma hand som han reste åt sig denna evärdiga seger trofe och mot alla avundsmän,uppförde han ett minnesmärke,och han förevigas i krönikorna,Herse Bure den prisade hjältens ende son,vars namn tack vare krönikorna kommit till vår kännedom.

Källa:Nils Casströms avhandling år 1746.

källa : "Gamla krönikor", ur vilka antikvarien Johan Bureus gjort dessa utdrag. "Eriks Krönikan" ect.

Källa: Prosten Olof Johannis Broman har i del 2 av sitt mastodontverk 'Glysisvallur' --Marc Hernelind 2 juni 2010 kl. 06.52 (CEST)

Alltså Marc - du hänvisar till 1600-talsforskare som på fullt allvar påstod att de Grekiska och Romerska kulturen hade sitt ursprung i Uppsala - och tycker det är förmätet att någon törs ifrågasätta uppgifterna forskare med deras stora namn och dignitet... --FBQ 3 juni 2010 kl. 13.41 (CEST)

Tyvärr måste jag säga att du läser inlägget dåligt både Nils Caström och Loccenius 1662 sid.79-81 coh Johan Burew hänvisa till gamla Krönikor som gör att man fått reda på om Fåle Bure och Guttorm Östand som hämndes mordet på Erik "den helige" det tll och med står det datum när det slag var utanför uppsala där Fåle Bure dog .,så samtida Krönikor finns alltså om honom, sen vid håller jag att dessa som Nils Casström även om han gjorde sin avhandling 1746 är mer värt än alla amtör forskares tyckande i dag dessutom har Svelids Historia tagit upp den Fåle Bure så det finns väl fler än jag som vet att den person inte är en sago figur,sen är det en helt annan sak att påvisa släktskap med honom det har inte ens Johan Bure försökt att göra för som ni minns så starta Släkt tavlan med Herse från Selånger sen tog han upp Fale hin unge,det visar tydligt att han endast nerteckna sin sagomäns uppgifter,men skilde på sin egen forskning vad han tyckte sig kunna knyta till sin släkt.--Marc Hernelind 4 juni 2010 kl. 06.54 (CEST)

Precis som vi då och då stöter på påhittade källor här på Wikipedia och bidragsgivare som vill luras har historieskriva0re i gamla tider antingen medvetet förfalskat eller förts bakom ljuset av andra. Det går inte att utan reservationer hävda att "samtida krönikor finns" utan att själv kunna visa upp dem! Fernbom2 4 juni 2010 kl. 07.11 (CEST)

Problemet med de gamla krönikorna, Marc, är att de inte håller vad de lovar. Under den tid när Loccenius och Casström med flera levde fanns inte samma möjligheter att gå direkt till källorna, och resultatet är därefter. Man kan återge sådana källor, enligt min uppfattning, men då måste man vara noga med att påpeka att det är gamla, nästan antika källor och att modern forskning inte kan styrka vad de påstår. Man kan inte använda så gamla böcker som källor till sanningen. Däremot är de utmärkta som källor till vad man en gång i tiden tagit för sanning.--90.233.151.138 4 juni 2010 kl. 07.57 (CEST)

I detta sista instämmer jag gärna! Man bör absolut inte utelämna allt som genom historien tagits för sant, inte heller referera det på ett sådant sätt att människor framstår som dummare än vi - det var de säkerligen inte, men de hade inte samma förutsättningar till kritisk vetenskap (vi är ofta minst lika "lättlurade" trots den moderna tekniken och andra hjälpmedel). Jag håller det inte alls för omöjligt att Tord i Byr är Bureättens stamfader, men jag utesluter inte heller motsatsen - att genealogin bygger på falsarier och/eller önsketänkande. Nu är mitt personliga engagemang i saken ringa - jag hör veterligen inte till denna Norrlandssläkt. Däremot håller jag styvt på att jag härstammar från Gustav Vasa! Fernbom2 4 juni 2010 kl. 08.04 (CEST)

Jag vet inte om det var svårt för Johan Bure att få tillgång eller att läsa dess gamla krönikor, vars kusin Jonas Bure vars första Chef för riks antikavriet att läsa dessa Gamla Krönikor eller för var svårt för Nils Casström,Professor och historiografen Johannes Loccenius författade på latin svensk hisoria från år 1654 att Läsa dessa Krönikor Men Nils Caström hade säkert tillgång till dessa i sin avhandling han luras nog inte, medans vi vanliga idag inte kan ta dessa Gamla krönikor och läsa orginalen ,det såg vi när filmen Arn gjordes att ansvarige arkivarie läste om Sunne Folkesson kloster rövande av Helena Sverkersdotter ect. Så vi får anta att Fåle Bure och Guttorm Östland som skulle hämnas mordet på Erik "den helige" och dog i slaget utanför Uppsala 1161 ,och fick Fåle Bro uppkallat efter sig. dessa krönikor är samtida och bevittnade av fler jag tror inte Nils Casström ljuger. --Marc Hernelind 4 juni 2010 kl. 08.31 (CEST)

Ja svedlids Historia bok tar upp ovannämda person ,så fler än jag tror han existerat, ni kan läsa även Sikeborgs artikel 96 att han funnits är det källor som bekräfter men däremot anser man inte det finns tillräkligt för att knuta honom till bure ätten.--Marc Hernelind 4 juni 2010 kl. 08.31 (CEST)

Om vi börjar med att uppställa en distinktion mellan två typer av källor så går det nog lite lättare: förmedlade och oförmedlade källor. Samtida krönikor är oförmedlade källor, eller förstahands källor. Loccenius, Casström, Johannes Bureus verk osv är förmedlade källor, eller andrahands källor (utom när de skriver om sin samtid). Dina andra handskällor är för gamla för att man ska använda dem som källor till sanningen, däremot är de mycket bra för redovisning av vad man tog för sant på deras tid. Varför då? Jo nya tider ger nya metoder, nya framställnings sätt, nya sätt att se på bevisföring med mera. Jag läste häromdagen i Svenskt biografiskt lexikon att Henrik Reuterdahl så sent som under mitten av 1800-talet avfärdade Oden som historisk person. Vad hände då? Jo då fick han på pälsen av Esaias Tegnér för att han sopat bort poesien ur historien.

Finns oförmedlade källor, förstahandskällor, om Fale Bure, så bör man använda nyare förmedlade (andrahands) källor (att primärt utgå från förmedlade källor får inte göra på Wikipedia, skrev Grillo). Urban är ett exempel på en nyare förmedlad källa, Bygdén en annan, Nils Ahnlund en tredje. Det finns väl flera, fastän jag inte kommer på någon.

Jag tror inte heller att Casström ljuger (en lögn kräver uppsåt). På Google books finns massor av andra som håller Fale hin unge och his gamle för historiska personer. Däremot tror jag nog inte att han har rätt, och skulle han ha det skulle det inte kunna bevisas eftersom så vitt jag vet det saknas oförmedlade källor.--90.233.171.219 4 juni 2010 kl. 08.56 (CEST)

Jag tycker det var bra det du skrev om förmedlade och oförmedlade källor det stämmer naturligtvis och jag får lita till förmedlade källor ,på grund av att jag inte kan få tag i orginalen av dessa gamla krönikor eller kunna läsa ur dessa orginal,vad jag vet är det endast ett fåtal andra får tillgång till dessa och dessutom kunna läsa 1100/1200 tals skrift,kanske Nils Ahnlund som erkänd historker på hade tillgång till orginalet av dessa Krönikor,och ev.Johan Bure eller Nils Caström ,men varken Urban eller jag har haft tillgång till dessa Krönikor i orginal, Men en som jag respekterar mycket är Roger Axelsson han har möjligen tillgång till dessa Krönikor och kan återge vad som egentligen står.--Användare:Marc Hernelind 4 juni 2010 kl. 09.22 (CEST)

Angående Marc så har jag följt den här diskussionen på så många foran och kunnat konstatera att ingen saklig information fungerar. Jag tänker ägna mig åt andra artiklar nu. Jag hoppas bara att ingen annan tar det här på allvar. Vad du pratar om för samtida dokument övergår mitt förstånd. Ett påvebrev från 1172 säger att Erik "den helige" dog i ett fylleslag, enligt Sankt Erikslegenden vars äldsta bevarade handskrift är från 1344 blev han avrättad utan att något slag nämns. Det finns inga samtida dokument av de här händelserna. Det är dumheter att det inte går att få tillgång till krönorna - de finns t.o.m. utgivna i tryckta utgåvor.

Det var inte min mening att framställa dem som dumma. Jag anser dock att det är helt klart att de här personerna inte bara var okunniga i modern källkritik. Flera av dem har ju faktiskt förfalskat dokument. Deras uppgift i statens tjänst vara att glorifiera svensk historia och deras karriärvägar hade varit tämligen begränsade om de ägnat sig åt något annat. Bland annat hos Scheffreus anar man ett ifrågasättande av mycket mer än vad som faktiskt konkret utsägs, då det politiska klimatet knappast tillät något kraftigare ifrågasättande av rådande nationella myter. Kunde man dessutom bygga på sin egen släkts historia och förbättra sina egna karriärvägar på samma gång, då var man beredd att blunda för ganska mycket. --FBQ 4 juni 2010 kl. 09.44 (CEST)
För att utveckla, fernbom, ännu i slutet på 1800-talet fördes om hur man skulle förhålla sig till de svenska forntidskungarna från oden och framåt. Man hade från historiskt håll redan dömt ut dem som fantasigestalter - men man valde ändå att behålla dem - man ansåg att historians uppgift i första hand vara att "dana skolbarnen i nationell anda", inte om uppgifterna stämde eller inte. Läs Olof Celsius d.ä. historiska arbeten - när han kritiserar Rudbeck, är ha oerhört noga med att framhålla att Svenskarna minsann trots det var ett oerhört framstående folk, och vi var minsann duglig även om vi inte gett upphov till den grekiska kulturen - något annat hade varit otänkbart.--FBQ 4 juni 2010 kl. 10.27 (CEST)
Jag syftar inte på Dig, FBQ, när jag talar om framställande av äldre tiders människor som dumma. Vad gäller den agneda som fanns i tiden under 1600-talet har Du givetvis rätt, liksom om 1800-talets skolundervisning. Däremot är det inte helt oomstritt att det är Erik som påvebrevet handlar om och om så är fallet härstammar givetvis den Helige Faderns uppgifter från en partsinlaga. Hans informanter tillhörde Knut Erikssons motståndare och hade all anledning att få dennes far att framstå i så dålig dager som möjligt. Fernbom2 4 juni 2010 kl. 11.18 (CEST)

jag har ingen aning om vem du är ,men det kvitter jag tar gärna åt mej av saklig information när det gäller "Erik den helige" får jag väl ställa mej till de okunniga jag har endast hört Sankt Erikslegenden vars äldsta bevarade handskrift är från 1344 blev han avrättad eller mördad,och att Fåle Bure med Gutttorm Östlans tillhjälp ville hämnas Eriks död och att Fåle Bure som var hälsingarna härförare dog 1161 vid slaget utanför Uppsala. sen h ar jag inte hört om detta påvebrev från 1172 som säger att Erik "den helige" dog i ett fylleslag,finns det brev i org. kvar på riksarkivet och vad har det då för SDHK nr. jag är beredd att ändra min info direkt jag upptäcker att jag har fått fel info,sen talar du om förmedlade källor som avskrifter av dessa gamla Krönike böcker finns i bokform nu,det är ju ovesäntligt för då får ju återigen bara förmedlad källa vilket kan intehålla fel som du och andra själva sagt,jag talar om oförmedlad källa där jag själv läst orginalen av dessa Krönikor.mvh.--Marc Hernelind 4 juni 2010 kl. 10.39 (CEST)

Fernbom - absolut påvebrevet är absolut en partsinlaga. Jag nämnde det främst för att det faktiskt är det ända dokument som faktiskt ligger händelserna någorlunda nära i tid och att ett slag utanför Uppsala 16 maj 1161 presenterades i Marcs berättelse som ett faktum - tvärtom ifrågasattes de uppgifterna redan på 1700-talet, och Eriks död brukar i den mån man nu inte går på "fylleslagsteorin" som ett mord eller en avrättning.--FBQ 4 juni 2010 kl. 12.31 (CEST)
Sankt Erikslegenden är ju även den definitivt en partinlaga. --FBQ 4 juni 2010 kl. 12.32 (CEST)

Självklart! Det ligger i sakens natur! Fernbom2 4 juni 2010 kl. 12.41 (CEST)

har jag förstått rätt FBQ att inget orginal från någon gamal krönika finns kvar i dag från 1100 slut och inte heller från 1200 talet det enda som finns någolunda rätt tidsmässigt är dett påve brev 1172 ? skulle Erikskrönikan vara skriven på 1300 talet sa du ? och hur är det iså fall med tillex.Johannes Maguns Kronika om slagen 1200 talet. tex.1210 efter att Sunne Folkesson och hans män dödade Sverker Karlsson, och sen kloster röva Helena Sverkers dotter ect. det läste ansvarige arkivarie eller vad han nu var upp diirekt ifrån krönnikan när dom gjorde filmen om Arn så det har hela svenska folket sett att inte ens Jan Gullio fick hålla i boken eller läsa ur den gamla krönika ,har jag uttrykt mej tydligt nog att jag inte riktigt tror på att alla gamla krönikor från den tiden försvunnit,jag kan tro att en del gamla krönikor som mam hade till gång till på 1600/1700 talet början kanske har försvunnit i brand ect.rätta mej gärna om jag har fel.--Marc Hernelind 5 juni 2010 kl. 02.34 (CEST)

i väntan på svar kan jag sammanfatta mina intryck av denna dissuktion med detta inlägg som jag tycker var bra "Man kan inte använda så gamla böcker som källor till sanningen. Däremot är de utmärkta som källor till vad man en gång i tiden tagit för sanning." samma är det på sätt är det med gamla medeltida brev " och båda källora kan vara duperade av den tidens mäktga som tax. styrde landet. --Användare:Marc Hernelind 5 juni 2010 kl. 03.04 (CEST)

Läs om annaler på wikipedia, annars går det nog att hitta vidare läsning i ämnet - helst något som inte är från 1600-talet :-). Du har annars rätt i att enkelt sagt varken medeltidshandlingar eller 1600-tal går att lita full och fast på. Det är dock bättre med medeltidsdokument, än medeltidsdokunent som vantolkats på 1600-talet :-)--FBQ 7 juni 2010 kl. 10.29 (CEST)

Tack FBQ jag läste om annaler jag håller med dej nu ,och får ändra min inställning till att dessa Krönikor skulle vara säkra källor och på samma sätt som inte alltid håller var de lovar så är de tydligen många gånger skrivna i efterhand. mad andra ord så kan man inte belägga Fåle Bure som en historisk person mvh.--Marc Hernelind 7 juni 2010 kl. 12.39 (CEST)

Jag har flera gånger upptäckt fakta fel i artikeln,och med samma rätt som övriga medlemar satt in fakta,och direkt är någon där och lägger in den felaktiga informationen igen och raderar min info. skall inte någon adminstratör motverka sånt, det verkar jobbigt om det skall av någon cencureas så bara denna persons vikling kommer fram när det så att säga finns ovinklad fakta ett exmpel är:

i artikeln Namnen Bure och Burman

för det första så skriver ingen om namnen Burman där finns hur mycket som helst men när man tar med belagda Anders Burman som äldsta belagda Burman så är det förstås rätt ,Jag skrev en artikel om honom som togs bort i det brev som nämns i från Strue arkivet 1489 står Ands Burman som skulle vara Anders Bureman enligt Carl Sazbad och Roger Axelsson kopiera av detta orginal brev i anbytar forum. och jag tyckte det var viktigt att när man talar namnen Bure och Burman att det blir rätt alltså han skulle kallas Anders Bureman. på SDHK 34062 brevet står det vissrligen Anders Burman men det kan av avskrift läsaren vara en förenkling av Anders Bureman.

nåja till saken här kommer en del felaktigheter som klart finns nedteknade 1)kyrkoherden på Gråmunkeholmen Lars Bure står det i HSH Av Bygden inte Latiniseringen Bureus ,det ändra jag tre gånger

2)Jacobus Johannis Zebrozynthius det är fel tillnamnet Zebrozynthius fick han efter inskrivningen Gävle skola, latiniseringen var därinnan Jacobus Johannis Bureus så egentiligen hette han Jacob Hansson Bure och det är Bure som det står på gravstenen inte Bureus så han och Stormor Bureus i dalom kalla sig uppenbarligen för Bure,jag skrev i fakta om dessa i deras artiklar som någon tog bort igen ,Vaför är man rädd förr fakta ?

jag skriver ned det jag skrev om Jacob Hansson Bures (På svenska jag förstår inte varför man envisas med Latiniseringen på personer bara för dom är kyrkoherdar eller biskopar vi lever på 2000 talet och inte på 1600 talet) det är den info Jag skrev om vad som står på gravsten.

Gravstenar nyare tiden fig. 97 Gravsten (2) över Biskop Jakob Bure ,kallad Sæbrosynthius d.1642 foto S. Hallgren 1974. men jag kan citera lite av texen på gravstenen : ..HÄR LIGGER BEGRAFVEN ÄHRE/WYRDIGH OCH HÖGLÄRDE HERRE M. JACOB SEBRASYNHVS BVRE /BISCOPI STRENGNÄS/ FÖDDES XVII NOVEMB MDLXXXII/AVFSOMNADE IX IVLI A MDCXLII/PÅ SIN ÅLDERS ÅR LX. .. "Han begravdes 25 jul 1642,då lät arvingarna läto sätta upp en minnes sten i Strängnäs domkyrka, och en sten visar hans grav plats under golvet." Han syster Stormor Bureus i dalom ,Hette uppbarligen Bure och med Latiniseringen Bureus,detta skrev jag och någon tog bort fakta igen

Stormor i Dalom egentiligen. Margareta Hansdotter Bure kallas Säbråzynthia latinisering av födelseorten Säbrå. född 1594 5/3 i prästgården i Helgum, Säbrå sn , död 1657 i prästgården, Leksand sn Begravd i Leksands kyrka. Bosatt i Leksand sn . "För sitt hederliga utseende, goda hjärta och givmildhet mot de fattiga och sina ".kallades hon för "Stormor i Dalom". (se boken om "Stormor i Dalom". skriven 1930 av Aivva Uppström). Gift 1610 ca med Elaus Terserus, född 1554. Kyrkoherde i Leksand sn.Gift 1618 med Uno Troilus,död 1664 i Leksand sn. Kyrkoherde i Leksand sn. Litteratur: Munktell, Västerås Stifts Herdaminne Boken om "Stormor i Dalom". skriven 1930 av Aivva Uppström Tidnings artiklen i Nya Norrland 14 jan 1999 Margareta ”Stormor Bure i Dalom”

Sen skrev jag om det personer kallas för Bure under 1400 talet också med ankytning till Bure i skellefteå, stödda av förmedlade källor som tex Herdaminet,Johan Bures Bura namn och ätt. m. m.

Personer som tex. Anders Olovsson Bure,Fale Olovsson Bure,Sten Jonsson Bure ,Nils Jonsson Bure, Jon Olsson Bure

Jon Olsson Bure eller Herr Jon som ockskå finns med i herdaminnet och säbrå boken står fölajnde: Lars Svensson Står som stamfar för Adlade Bure i den nya Adelskalendern. Denna Adelsman varit född 1507 och tredje son till hövitsmannen i Medelpad Sven Pedersson och Margareta Boosdotter från Hälsingland. I sin ungdom skall han insatts i Bura-kloster, där han av sin släkting den siste abboten Jonas Olsson Bure, lärde sig läsa och tillvändes klosterlevnaden, kom därifrån till Fransiskanerna i Uppsala och blev altarist i domkyrkan,” deinde praebendam animarum administrandam suscepit”. Vid reformationens början begav han sig till Stockholm och blev Olai Petri lärjunge, sändes därefter till Norrland för att befrämja den nya kyrkoordningens införande och blev, kh i Säbrå 1543, men avböjde det av Ärkebiskop Lars erbjudna förtroendet att mottaga prostbefattningen över Ångermanland. Fr. o. m. 1543 arrenderar han några av de gamla till kronan indragna kyrkojordarna i Säbrå, På landstinget i Bjärtrå 29 okt. 1568 avgav han jämte övriga Ångermanlands pastorer trohetsförsäkran åt Johan III. Enligt taxering för Älvsborgs lösen 1571 utgjorde kyrkoherdens. lösegendom: Silver 128 lod, pgr 380 mark, tenn 1 1/2 pund, mässing 1 pund, koppar 6 pund, kor 13, unghästar 10, bockar och getter 20, får 12, hästar 4 för 75 mk och 1 sto för 9 1/2 mk. sammanlagda värdet uppgick till 1279 mk, vara tiondelen utgavs för ändamålet. Sina söner uppfostrade han först i hemmet, sände dem sedan till Gefle skola och slutligen till Uppsala. Tiondelängderna för år 1572 äro de sista , som bevittnats av Laurentius Svenonis, men enligt uppgift skall han dött först 1579. Källa: HSH av Bygden. Källa:Elgenstierna Ättar tavlor del uder Bure tab.1

Den härifrån Säbrå äldsta Bure släkting är kyrkoherden Lars Svensson (Laurentius Svenonis ) född 1507 i sin ungdom skulle Lars ha satt i Bure Kloster där han av sin släkting Jon Olsson Bure lärde sig läsa och skriva samt leva ett kloster liv i ett convivum sacrum grundat på ett brödra brev från Johanniterklostret i Eskilstuna ,han blev senare Franciscan munk i Uppsala och tjästgjorde även i domkyrkan somalterist blev år 1543 Kyrkoherde i Säbrå. Källa Säbrå boken sid 84.

med andra ord fakta som ej tas med medas man flitig Citerar motsådare till Bureätten som funnits sen 1600 och kanske även före.

Det finns en del fakta fel i artikeln Fale hin unge, Fale hin gamle och Fale Bure

T.ex Fåle Bure i gammla krönikorna är en och samma person som Fale hin Gamle som kynts till samma legend av Johan Bures sagesmän. det har inget med tolknings tradition att göra men däremot om man väljer att ta med denna legend i sin forkning så har det med tolknings tradtion att göra. fast Johan Bure själv tar upp denna person i sin hanskrift, men gör skillnad på sin egen forskning på sin släktsten tavla, där börjar han med Herse från selånger.

Och sen tar man upp Fale Hin Unge eller Fale Bure som dog efter slagen 1208,och 1210 är också en och sammma person som legeden talar om, vars kistlock finn vid sköns kyrka.

Nils Ahnlund,Gunnar Lindgren ,Reinhold Olsson ,Johan Bure mfl. säger att detta kistlock till hör Fale Bure som levde på 1200 talet ,och att mellan honom och Herse (Falesson) f.ca 1380 finns ett antal mellan liggande genrationer Nils Ahnliun och Gunnar lindgren med fler. tillfogade i dessa mellan led Fale Unge ,Nils Falesson ,Fale d.ä. och sen till sist sonen till Fale hin unge (Fale Bure) Herse som levde på 1200 talets början.

Men Leornad Bygdén ville knyta detta kistlock till den belagda Fale Unge som levde under 1340 talet, men han var ensam tillsammans med Bure kritikerna/ motståndarna, så Bygdén förde inte alls någon tradtionell linje. som det stod i artikeln. med alla andra egena åsikts fel som inbakas.

Bygdén gav Bure motståndarna "morron luft" nu fick man en orsak att ta bor enda krönikan som nämnde Fale hin Unge dvs. Fale Bure nämligen i det norska medeltidsarkivet där man i krönikan hyllat Fale Bure.och tala om hur Erik knutsson räddas undan Sverker var där i Norge en tid.

Så det har funnits Bure motsåndare sen 1600 talet. Precis som för Wasa ättlingar så hade moståndarna som tex. släkten Trolle,minmerat Wasa insatts ect. Och man försöker ta bort alla förmedlade källor inom Bure medans i andra släkter ,så räknas dessa förmelade källor dvs,Herdaminen ect. jag skriver det här för jag kämpar för att bevar Oförmalade källor och även förmedlade så inget går förlorat om min släkt det kämpar jag hårt för men jag vill också att fakta skall komma in i Wikipedia som jag tycker bra om .

men adminstatörena kan se på min inlägg som man tagit bort och själv kolla de fakta som finns nu hoppas jag att inte denna person modiferar mitt disskutions inlägg isåfall tolkar jag detta forum som fakta censurerat forum men det kan jag inte tänka med att det skall vara så. det här är bara några exempel på hur någon har tillgång gå efter och ta bort obekäma fakta mvh --Marc Hernelind 7 juni 2010 kl. 10.04 (CEST)

Raderingen gjordes därför att texten, liksom den ovan, var skriven på så dålig svenska att den var näst intill obegriplig. 81.232.127.31 7 juni 2010 kl. 10.14 (CEST)

jag brukar redigera felen ibland i efterhand om artikeln finns kvar(smile),tyvärr har jag inte min hjälpare med mej utomlands som brukar rätta svenskan i mina böcker ,så jag är rädd för att du för stå ut med mina brister.men oläsbart är väl ändå att ta i. Men kanske man som lösning kan ge en fadder här på wikipedia som kan hjälpa med artiklarna språk mässigt för de ord blinda eller dyslektiker som är andvändare här på wikipedia ,för vi är nog några styken ,har jag sett mvh --Marc Hernelind 7 juni 2010 kl. 11.01 (CEST)

Tack för dina många bidrag Marc. Läs gärna ovanstående diskussion. Som jag skrev där: Du gör väldigt stora ändringar med många språkfel och ibland kontroversiellt innehåll, vilket gör att det blir alldeles för mycket jobb för övriga att åtgärda problemen. Gör man så stora omarbetningar krävs betydligt högre kvalitet. Varför inte istället börja lite försiktigt med att förbättra enstaka meningar? Små ändringar behöver inte vara perfekta - vi kan hjälpas åt. Och varför inte göra korta kärnfulla diskussionsinlägg på denna diskussionssida, där du försöker förhandla fram kompromisslösningar. Artikeln bör återspegla många olika uppfattningar och tolkningstraditioner, så länge den tydligt markerar vad som är etablerad uppfattning och vad som inte är det. Mange01 7 juni 2010 kl. 10.31 (CEST)

Tack Mange ,jag vet att i början skrev jag lite kontroversiellt innehåll i artiklarna senare tog jag dom istället under disskution, men senare har jag aldrig tagit bort innehål i artiklarna utan som du föreslog la till lite info, och det som gjorde att jag reagera nu var att de få ställen jag rätta fakta felen exempelvis. på Biskopen Jacoh Hansson i grav i Strängnes på domkyrkans golv står det Bureus det är fel, det står JACOB SEBRASYNHVS BVRE alltså Bure, en del av de övriga felen har jag tagit upp ovan. och det mesta har inget med tolknings tradition att göra. mvh --Marc Hernelind 7 juni 2010 kl. 11.38 (CEST)

Tack till administratören eller till person som fört in en del ändringar jag nämnt ovan till artiken mvh --Marc Hernelind 8 juni 2010 kl. 02.56 (CEST)

Wikiartiklar om kontroversiella ämnen ska inte presentera en absolut "sanning", utan ska återge vilka vanliga signifikanta uppfattningar som finns. Det ska också framgå vilka uppfattningar som är etablerade bland forskare och vilka som inte är det. Jag föreslår därför återigen att två avsnitt läggs in i slutet av artikeln, kallade "skeptisk/etablerad tolkningstradition" och "äldre tolkningstradition". Din uppfattning Sten kan sammanfattas i det senare av avsnittet, och mer skeptiska författare i det första avsnittet. Även argument för och emot uppfattningarna bör läggas här. Jag testar att lägga in avsnitten - vidareutveckla dem gärna. Det skulle vara intressant att höra vilken person som de olika författarna anser vara äldsta bekräftade anfader till släkten Bure. Text i resten av artikeln som är kontroversiell bör flyttas ned till ett av dessa båda avsnitt. Mange01 7 december 2010 kl. 09.18 (CET)

Tack Mange01 för det! Kan bli starten på en normalisering av "Bureätten", dvs något som alla åsiktsriktningar kan godta. Sen bleve jag glad om Magnus Eriksson 1327 och Karl-Henrik Gustafson 1999 finge återuppstå under "äldre/nyaste tolkning" kanske. Det bör väl vara lätt att med trovärdighet hänvisa till Magnus Eriksson för dig!? Se www.falebure.se "Press"!SR Sten Rigedahl (diskussion) 14 december 2010 kl. 12.15 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.) Men om du låter mina med möda infogade inlägg ersättas med att någon "historiker" påstår att runstenar från 1280 verifierar Nils Fardaegnsson ger jag upp! Visst har du en tänkt funktion som "återställare",till förmodad sanning!? eller har jag helt missuppfattat detta med Wikipedia som ett sanningssökande instrument?85.238.197.252 17 december 2010 kl. 08.59 (CET)

:) Mitt namn till trots så har jag inte rätt kvalifikationer för att återuppväcka dessa herrar till liv. Men den nya dispositionen möjliggör att vi kan vara mer liberala. Så känn dig fri att ändra i avsnittet "äldre tolkningstradition". Mange01 14 december 2010 kl. 14.02 (CET)

Karl-Henrik är högst levande och han och jag har spelat en viss roll i att "ättetavlan" återbördades ur "fähuset" utanför Uppsala, där den legat sedan 1960. En sak till "belagd" skriftligt kan man väl vara även med runor(Nolby). 1327 har nr Sv Ra perg s 97 dipl Sv IV 2606.
Herse "namnet" var fram till Harald Hårfagre (obs inte släkt tyvärr) (850-933) en småkungatitel (lydde varken under jarl eller kung): men allt detta och mer därtill känner du naturligtvis redan till. Sten Rigedahl Sten Rigedahl (diskussion) 14 december 2010 kl. 12.15 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)
En sak till enligt Leonard Bygdéns "Ursprunget till historien om Fale Bure, s 61" skulle det vara Johannes Bureus som (inom parentes) fogat de geografiska förklaringarna till den berättelse som han fått av kyrkoherden i Skön Petrus Laurentius, vars källa är dennes fader tidigare kyrkoherden Laurentius Jacobi. Denne var förutom kyrkoherde också ståndsriksdagsman och deltog i Uppsala möte 1593, där Johannes Bureus var sekreterare. Sten Rigedahl Sten Rigedahl (diskussion) 15 december 2010 kl. 02.48 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Ja, runstenar borde kunna betraktas som samtida skriftliga källor. Frågan är väl inte främst om de äldsta ledens existens är belaggd, utan om deras släktskap med Buresläkten är belaggd i samtida källor. Mange01 15 december 2010 kl. 11.52 (CET)

"Samtida källor"?i har 14 samtida källor om du menar RUNSTENAR i Medelpad. Faerdegn har bara ristat en sten den i Nolby över Bure. I Selånger fanns en sten som J:B: läste vara över Tords Erik alltså en förmodad son till Tord i Skokloster. Magnus, om det här med två grenar av forskningen runt Bueätten ska fungera borde vi kanske försöka undvika att använda diskriminerande och negativa formuleringar som "påstås" av Bureues "en gissning Johan Bure förmodligen drog till med" och dylikt. Framställningen vinner på att vi respekterar Wikipedias anda av neutral saklighet och de personers integritet vars åsikter vi refererar. Sten Rigedahl

Instämmer. Har nu försökt nyansera dessa osakliga formuleringar. Samtidigt måste språket markera vilka uppgifter som bygger på tolkningar och har låg sannolikhet. Sannolikheten att Eriks far är samme Tord som Tord i Skokloster är ju inte precis 100%-ig.Mange01 15 december 2010 kl. 19.57 (CET)

Tack för sakligheten men ändringen på de sista raderna blev inte rätt. Nils Faerdegnsson är inte verifierad på någon runsten. Däremot är Bure och Faerdegn verifierade för första gången skriftligt på Nolbystenen. Klosterholmen i Bureå med byggnadslämningar finns än idag. Bure herr Jon, abboten, verifierades av självaste domprosten, akademiledamoten och riksdagsmannen C G Nordin. Denne förträfflige kyrkans tjänare hade lärt Nordins anfader att läsa och skriva. Johannes Bureus sagesman farfars bror var abboten själv, så det blir lite konstigt om vi inte alls tror på vad folk säger särskilt som folk inte var så skrivkunniga före 1842 (och inte nu heller enligt Jan Björklund). Förr höll man ju ihop i familjerna, så man visste rätt säkert vem som var ens farfar osv upp till femte led. Släktleden hade man för det mesta i huvudet.
Apropå det läs under "Lättläst " om Berge gård. 17 generationer i samma släkt Bure-anknytning och en orientalisk rustning på väggen. Aj Aj Aj! så nära Guillou kunde vara! www.falebure.se SR

Sten Rigedahl 17 december 2010 kl. 07.56 (CET)

Ursäkta missen - den är nu åtgärdad. Jag är ju en avvikare i detta sammanhang. Majoriten av er som bidrar till denna sida har skrivit egna böcker i ämnet. :)

Något artikeln saknar är en klar definition vilka i historien som man kan skriva "tillhör Bureätten" om. I släkter efter Gustav Vasas tid brukar ätteskapet följa raka fädernet, men som bekant är det inte så med Bureätten (Andreas Laurentii Björnram, Johannes Bureus, Olof Jonsson Buraeus och dennes son Börje Olofsson Cronberg, alla Burmans etc). Så är det inte - men hur är det?

Som det är nu står det: "Bureätten är sedan 1600-talet en kollektiv benämning på familjer som på mans- eller kvinnolinjen härstammar från en släkt i Bure i Skellefteå, nuvarande Bureå. Avkomlingar till Bureätten kallas vanligen Bureättlingar."

Att vara ättling till innebär ju inte att man tillhör ätten, det kan man väl komma överens om. Jag är ättling till andra ätter på kvinnosidorna och räknas inte som medlem av dessa ätter - det förvånar ingen. Så sista meningen bör skrivas om - Bureättling är inte samma sak som att tillhöra Bureätten. Bureätten existerar inte som en social korporation, och har inte gjort det åtminstone de senaste hundratals åren.

"en släkt Bure i Skellefteå" är också komplicerat. Ska vi kalla det släkt och ska vi kalla släkten i så fall Bure? Ja, det är nog inte alla överens om. För det första är inte ätt och släkt samma sak - en ätt är äldre. Det vanliga sättet att se det är nog att Bureätten - eller t.o.m. den så kallade Bureätten - gett upphov till flera släkter.

"är sedan 1600-talet en kollektiv benämning på familjer" - är det så eller var det så?--90.233.158.205 7 december 2010 kl. 14.41 (CET)

Ätt definerias vanligen som synonymt med släkt, och betyder i allmänhet alla ättlingar till en viss anfader, även kvinnliga ättlingars barn. Adelsätter och ätter i det gamla ättesamhället (som man inte säkert vet om det fanns) innefattar dock med några få undantag endast barn till manliga ättlingar. Se släkt eller NE. Jag ser inget problem med att säga Buresläkten om alla ättlingar till den förste Bure. Möjligen kan "Bureätten" lättare sammanblandas med adelsätten (adelssläkten) Bure, som ju inte är samma sak. Men var inte rädd att ändra i artikeln. Mange01 7 december 2010 kl. 22.33 (CET)

Nej det är inte synonymer. Ofrälse går inte på ätt-träff (gör någon det (: ), åker inte hem på semestern för att träffa ätten - ätt är någonting äldre än släkt, och släkt är inte lika högtidligt. Ättesamhället i Norrland - om de fanns - innefattade som du ser kognatiska ättlingar, man kunde gott säga att man tillhörde sin farmors mors ätt som Börje Olofsson Cronberg gjorde innan han adlades, och även Johannes Bureus (vars far alltså inte hade band till Bureätten, utan bara hans mormor). Det förekom ofta att barn upptog moderns vapen i stället för faderns (det var vanligare med faderns men ingen regel). Det kallades halvfrälse åtminstone från vasatiden.--90.233.158.205 7 december 2010 kl. 23.47 (CET)

NE:s och Wikipedias artikel som släkt och ätt säger väl inte riktigt så? Uppdatera gärna släkt så att den redogör för skillnaden mellan släkt, ätt och adelsätt. Den skulle även kunna beröra Kognatisk härstamning (den artikeln borde skapas) och "på svärdssidan". Och som sagt, ändra gärna denna artikel så att den stämmer. Mange01 8 december 2010 kl. 00.52 (CET)

Nordisk familebok har en artikel om ätt, men den kan i många detaljer vara föråldrad så jag vill inte ta den till en artikel. Men där står i alla fall att det är en odalmannasläkt i forntidens Skandinavien eller på Island. En ätt ska alltså i den betydelsen härstamma från före tiden då det finns skriftliga källor eller i alla fall före modern tid, och förfäderna ska ha varit odalmän (förmodligen skiljer de här mellan ätt och uradel). Som alternativ betydelse anger Nordisk familjebok furstlig eller adlig släkt. Ordet ska alltså bara användas om släkten är riktigt uråldrig eller om den är adlig. Bureätten är på gränsen vad avser ålder - Anrep skriver f.ö. Bureslägten och kallar den aldrig ätt.--90.233.138.25 8 december 2010 kl. 01.27 (CET)

Okej, jag stödjer ditt resonemang. Artikeln bör således byta namn till något som inte innehåller ätt, förslagsvis Buresläkten eller Släkten Bure. Är det rätt uppfattat? Någon däremot? Mange01 8 december 2010 kl. 08.52 (CET)

Inget svar på en vecka. Jag har nu bytt namn på artikeln från Bureätten till Släkten Bure.
Såg just att det fanns en omdirigeringssida som heter Bure (släkter). Är det en etablerad uppfattning att det är flera släkter, eller är det bara en skeptisk hypotes? Mange01 14 december 2010 kl. 16.38 (CET)

Sorry! Jag är inne bara vartannat år på sidan om B u r e ä t t e n eftersom den hätskhet som diskussionen drivits med varit djupt deprimerande för en gammal ädling. Du kan kanske se till att det inte blir så i fortsättningen. Nog tycker jag att en "adel" med förläningar före Adelsö borde också fortsättningsvis få kallas ätt! Förresten är jag själv av den "ätten" se www.falebure.se /SR 85.238.197.252 15 december 2010 kl. 18.38 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Antal sökträffar på Google visar att Bureätten 14 gånger så vanligt begrepp som "Släkten Bure", och 31 gånger vanligare än "Buresläkten". Wikipedia ska inte etablerade ny standard eller skapa förvåning. Jag har nu återställt min namnändring eftersom även den som föreslog det backade.
Vi har en annan artikel som handlar om Bure (Adlig släkt). Bör den också byta namn? Mange01 16 december 2010 kl. 09.22 (CET)

Artikeln har efter de senaste redigeringarna hamnat galet.

Till att börja med menar jag att det var helt fel att byta artikelns namn. Att ordet 'ätt' under det patrilineära släktbegreppets framväxt och dominans har kommit att reduceras till att i första hand avse furstliga och adliga släkter innebär inte att vi därför ska skippa begreppet Bureätten. Det finns mängder med ord och begrepp som för närvarande råkar ha andra konnotationer än de först hade när de myntades, men inte många skulle hävda att vi därför måste döpa om dem med nya begrepp. "Ätt" må numera användas mest om adel och dylikt löst folk, men dess äldre betydelse är "släkt, stam" och det levde länge kvar i denna innebörd i åtminstone vissa norrländska dialekter. [Jfr Hellquist, Elof: Svensk etymologisk ordbok, bd 2, uppl. 3:5 1989, s. 1449f] Likaså hos Johan Bure. Han använder uttrycket Bureätten i betydelsen "den släktgemenskap som har gemensamt ursprung i Bure", och han bibehåller alltså den bilaterala släktuppfattning som länge levde kvar bland allmogen: man räknar släktskap genom både kvinnor och män. (Alltså inte bara genom männen, på svärdssidan, det som blir det dominerande synsättet bland adeln på 1700-talet.) [Se mer om detta i min artikel om Johan Bures minnessten, "Ett göticistiskt släktbygge", i Släktforskarnas årsbok 2010, s. 143-146.]

Bureätten är ett begrepp för sig sedan åtminstone 1600-talets början. Det användes redan av Johan Bure och, att döma av hans återgivande av vad andra berättat om denna släktgemenskap, också andra på hans tid. Det har sedan använts in i våra dagar och är fortfarande ett välkänt begrepp bland otaliga släktforskare. Artikelns inledning var tidigare helt korrekt: "Bureätten är sedan 1600-talet en kollektiv benämning på familjer som på mans- eller kvinnolinjen härstammar från en släkt i Bure i Skellefteå, nuvarande Bureå. Avkomlingar till Bureätten kallas vanligen Bureättlingar." Det är däremot direkt felaktigt att som nu inleda artikeln med att "släkten Bure ... är sedan 1600-talet en kollektiv benämning på familjer som på mans- eller kvinnolinjen härstammar från en släkt i Bure"; "släkten Bure" har aldrig varit en sådan benämning. Ska man modernisera benämningen Bureätten känns det för mig inte så modernt att utgå från just det snäva, stockkonservativa släktperspektiv som användes i 1700- och 1800-talens högreståndsgenealogier.

Rent förfärande är att se hur plötsligt källkritiskt framtagna forskningsresultat i artikeln reducerats till att betecknas som en "skeptisk tolkningstradition", likvärdig med den "äldre tolkningstraditionen". Den senare anammar allt som får Bureätten att framstå som bättre, också 1700-talets omfattande förskönande falsarier för de äldre leden, och bortser konsekvent ifrån att denna "tolkningstradition" inte har något som helst med den historiska metoden, källkritisk historieforskning, att göra. Ska vi på liknande sätt presentera artikeln om Förintelsen uppdelad i två jämlika tolkningstraditioner, den som menar att Förintelsen ägt rum och den som menar att den inte ägt rum, och på så sätt försöka få det att framstå som att det finns lika goda argument för att tro på den ena som den andra? Stycket om den "äldre tolkningstraditionen" Bureartikeln är i sig ett exempel på hur lättvindigt man far fram. Karl-Henrik Gustafsson har i den åberopade artikeln inte kunnat belägga någon koppling som helst mellan Västerbottensyndromet och den ångermanländske stormannen Nils Fartegnsson, inte heller finns denne storman nämnd på runstenar eller anges i någon som helst källa vara född år 1280. Ja, det är ju Wikipediamediet förbehållet att det man skriver förvrängs av nästa "intressent". Jag kan bara hoppas att Magnus återställer. ALLVARLIGAST ÄR DET NATURLIGTVIS OM EN ENDA ÅSIKT FÅR RÅDA OCH MOD HOS KONTRAHENTERNA TILL MENINGSUTBYTE SAKNAS.eLLER ATT MAN TROR SIG VARA DEN ENDE SOM VERKLIGEN KÄNNER TILL FAKTA![[Användare:Sten Rigedahl| 17 december 2010 kl. 09.11 (CET) Det bästa vore väl att rulla tillbaka artikeln helt så att ändringarna under december blir ogjorda. Eller det kanske är så att det i praktiken är omöjligt att få till en källkritiskt korrekt beskrivning av Bureätten på Wikipedia, så att vi får lämna den här artikeln åt sitt öde. Sveriges Släktforskarförbunds nya Släkt-Wiki är kanske ett bättre forum om man vill säkerställa att framställningen inte konsekvent förvrängs. / Urban Sikeborg. --Minor 15 december 2010 kl. 20.13 (CET)

Urban, du får jättegärna skriva artikeln ätt. Men jag kollade i de andra landskapslagarna, och det verkar som om det bara är norrlänningar som jämställde kvinnor och män, i alla fall juridiskt. jag behöll därför de stockholmska stockkonservativa beskrivningarna om ättens patriarkala principer, men med mycket dåligt samvete eftersom Norrland är för stort för att helt undantas i definitionen. Jag kan iofs också köpa att vi kallar det Bureätten av hävd, men fär den skull är jag inte nöjd med den inledande definitionen och vissa av mina förbehåll ovan skulle jag vilja att du förtydligade för jag tror att du kan det bäst. Vilka tillhör/tillhörde Bureätten? Frågan kommer nog inte att få ett entydigt svar vem som än skulle formulera det, men det som kanske är det viktigaste i ett uppslagsverk är helt förbisett.--90.233.149.216 15 december 2010 kl. 20.24 (CET)

Bureätten är en benämning som har kommit att bli ett "stam-namn", eller vad man nu ska kalla det, och vi ändrar inte äldre namn bara därför att någon ingående del av namnet är ett substantiv eller adjektiv som nu har annorlunda konnotationer. Den inledande definition jag skrev för något år sedan, den att "Bureätten är sedan 1600-talet en kollektiv benämning på familjer som på mans- eller kvinnolinjen härstammar från en släkt i Bure", är det närmaste jag kan komma som täcker hur begreppet använts och fortfarande används. (I mitt arbete ingår bland annat att skriva definitioner för finansiella termer, så jag har haft anledning att fundera en del över ämnet som sådant.) På din fråga om vilka som tillhör eller tillhörde Bureätten är mitt svar: de som har känt/känner en tillhörighet med Bureätten, på samma sätt som vi också i dag ofta känner oss mer befryndade eller ha mer gemensamt med en viss gren av våra släkter (eller inte vill veta av andra släktingar). Och det är ju uppenbart att för vissa nu levande personer är anknytningen till just Bureätten långt viktigare än andra släktförbindelser, oavsett att de ursprungliga medlemmarna av släkten utgör långt mindre än en promille av deras förfäder. Den nuvarande Riddarhusgenealogen nämnde härom året att han får en hel del förfrågningar från släktforskare om just deras härstamning från Bureätten. Vilket i sig också talar för att namnändringen av den här artikeln till Släkten Bure inte var så bra. / Urban Sikeborg, --Minor 15 december 2010 kl. 20.55 (CET)

Jag är för de båda återställningar som du föreslår, och ber om ursäkt ifall jag förorsakade ett artikelnnamnbyte. Mina förbehåll grundade sig på att man ju ofta skriver "den så kallade", men jag kanske överreagerade. Jag skulle gärna be dig titta över artikeln ätt som jag skrev igår, eftersom den typen av begreppsförtydligande artiklar är axiomatiska i sådana här diskussioner, och artikeln ätt har brister.--90.233.149.216 15 december 2010 kl. 21.03 (CET)

Jag erinrar mig att det på 1990-talet skrevs eller debatterades en del om den felaktiga bild av ett ättesamhälle som länge dominerat i litteraturen, där man läste in sentida föreställningar i de äldre källornas uppgifter, men eftersom dessa arbeten inte ingår i mitt begränsade bibliotek så har jag svårt att ge några användbara hänvisningar till dem. Däremot så är Christer Winbergs slutsatser i avhandlingen "Grenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier" (1985) viktiga i sammanhanget. Han ägnar hela det andra kapitlet till att behandla ättsamhället och bördsrätten, tidigare uppfattningar och vad de medeltida källorna faktiskt visar (nämligen att släktskapen räknades på både fädernet och mödernet). Artikeln Ätt i Kulturhistoriskt Lexikon för Nordisk Medeltid, bd 20, är inte särskilt användbar för Sveriges del, däremot. / Urban Sikeborg, --Minor 15 december 2010 kl. 21.26 (CET)

Vad artikeln Bureätten beträffar borde den skrivas om ordentligt, men jag har inte möjlighet att göra det nu. Jag har planerat att skriva en längre artikel där jag går igenom allt som skrivits i litteraturen om Bureätten t.o.m. år 1800 (med några senare utvikningar också) och visa hur olika skriftställare och adelsgenealoger allt eftersom lagt till nya uppgifter. Jag har fått löfte om att få den publicerad i Släktforskarnas årsbok 2011, men det är tveksamt om jag kommer att klara av det till dess. Anden är villig men kroppen är svag. Om och när den artikeln blir färdig tror jag att jag har täckt in de viktigaste källkritiska aspekterna då det gäller de äldre leden, om man inbegriper vad jag publicerat 1996, 2008 och 2010. Eftersom jag planerar att göra en detaljerad redovisning per författare så kan det användas som underlag för en omarbetad, längre Bureätten-artikel på Wiki Svenska. Vi får se hur det blir. / Urban Sikeborg, --Minor 15 december 2010 kl. 21.39 (CET)

Bra Urban! Håll dig till Släktforskarnas årsbok. Sten Rigedahl 17 december 2010 kl. 08.31 (CET)

Min ingång i arbetet med denna sida var att hjälp med denna artikel för en tid sedan efterfrågades på wp:Bybrunnen, se ovan. Jag har därför föreslagit kompromisser ett antal gånger. Svarstiden har dock varit lång och svarsfrekvens låg på detta forum. Med anledning av de synpunkter genomförandet av förslagen till slut renderade i har jag nu bytt namn på avsnittet "Skeptisk tolkningstradition" till "Etablerad tolkningstradition", och markerat att denna artikel följer den traditionen. Ok?

Jag har även nyanserat en rad starka avståndstaganden från den äldre tolkningstradition, raderat ett tvärsäkert påstående att densamma skulle vara bevisad, och lagt in en mall med begäran av precisering av vad som menas med de "så pass många allvarliga historiska felaktighet" som berättelsen om Fale Bure innehåller. Artikeln blir mer trovärdig om den består av sakliga istället för argumentativa och svepande formuleringar.

Följande text lades in av Sten Rigedahl i slutet av avsnittet "Äldre tolkningstraditon", men raderades av en annan användare:

Till detta ska kanske läggas innehållet i Dipl. Sv IV n 2606 som talar om att Nils Fardiaeknsson, Petrus Unge (son?), ärkebiskop Olof i Uppsala och fogden i Hälsingland Johan Ingemari överenskommit med Kung Magnus Eriksson 1327 att erhålla området mellan Skellefte och Uli älvar till uppodling. Det första skriftliga (i runor)belägget för buresläkten skulle alltså kunna vara Nolbystenen och nutida forskning ha bevisat att kolonisationen av Bureå och Västerbotten skedde från Sundsvallsområdet. Med den logiken skulle släkten Bure givit namn åt Bureå inte tvärtom. För detta talar också berättelsen om Bura kloster som ska vara byggt av Herse Falesson och sonen Olof. Allt enligt fortfarande levande tradition i Bureå. Se www.falebure se under rubriken "Gruvan" "Nordanland".Tacksam om detta återställs så att sambandet med Bura kloster finns med. Att sitta och plocka in fakta gång efter annan när så ytterligt okunniga som de som placerar runstenar på slutet av 1200-talet får husera känns meningslöst.Sten Rigedahl 17 december 2010 kl. 15.21 (CET)

För Burenybörjare som undertecknad är texten svårbegriplig och summarisk. Man ska inte behöva läsa www.falebure.se för att förstå Wiki Svenska. "Fortfarande levande tradition i Bureå" känns inte som ett övertygande argument. Men gör gärna ett nytt försök att lägga in en text.

Min tanke med avsnitten om de båda tolkningstraditionerna är att de inte främst ska presentera ovedersäglig fakta, utan ska återge vanliga uppfattningar och vanliga argument för tolkningstraditionen ifråga som förekommit under historiens gång, samt vanliga bemötanden av dessa. Sådant som är indikationer på, troliggör och talar för den äldre ledens släktskap med Bure snarare än bevisar densamma passar i avsnittet om "Äldre tolkningstradition". Kan man därför formulera sig som att "Exempel på argument som anförs för den äldre tolkningstraditionen är..."? Mange01 16 december 2010 kl. 23.56 (CET)

Ja den raderades tydligen av en "medarbetare" som bara har respekt för sina egna källkritiska åsikter. Det är just den typen av besserwissers som spolierat vår historia i sin självpåtagna domarkostym.[[Användare:Sten Rigedahl|17 december 2010 kl. 08.17 (CET)

Kan känna mig lite tveksam. Viss kan man redovisa båda sidor. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att trovärdigheten hos argumenten också framgår för en oinvigd läsare. Såsom att förekomsten av namnet Bure (egentligen Buri), ett förnamn som även finns i andra forntida dokument och inte bara inom bureätten inte på något sätt kan sägas bevisa runstenens koppling till släkten - och att existensen av det så kallade "Bura kloster" är en sägen utan några skriftliga bevis. --FBQ 17 december 2010 kl. 13.14 (CET)

Det finns två akuta problem med Riegedals medverkan. Ett är att han inte verkar kunna förstå det FBQ tar upp, att trovärdigheten eller hur utbredd uppfattningen är, ska redovisas som sådan. Är det bara en liten grupp som anser en sak, ska de framgå att de flesta inte håller med dem. Gärna med argumenten. Det andra är att Riegedahl förvanskar diskussionerna genom att lägga in sina inlägg mitt i andras, som Minors inlägg från i förrgår under rubriken närmast ovan. Tidigare har han förvanskat diskussionshistoriken genom att skriva om sina inlägg efter att han fått svar. Det är två anarko-beteenden som gör att det inte går att samarbeta --90.233.137.71 17 december 2010 kl. 13.23 (CET)

Jag håller med om att mot experter av Guds nåde som inte vill läsa andras inlagor finns ingen bot[[Användare:Sten Rigedahl|17 december 2010 kl. 15.21 (CET)
Det här får bli mina avskedsord:jag tror att Magnus hittat rätt metod att skildra Bureätten: ett avsnitt för de som behöver ben eller skrift för att tro och en annan för de som värdesätter den muntliga traditionen. Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två.
Själv är jag glad att ha kunnat bidra i någon mån till en sen upprättelse för vår förste geniale riksantikvarie och till att sägnerna och människorna av kött och blod bakom dem inte glöms.
Låt det alltså bli två likvärdiga avsnitt: jag skrev 2007 ett avsnitt som om det finns kvar skulle kunna användas som det "nytraditionella" avsnittet och ditt eget, Magnus, återställt som det "konservativa" och sen kan var och en meditera över de två versionerna.
Jag återkommer kanske om något år och skådar då förhoppningsvis resultatet och ber att få önska en "god tur" till alla "fans" liksom vedersakare. Läs gärna www.falebure.se och skaffa er litet mer kunskaper än de ni just nu har! Det skadar inte!Sten Rigedahl 17 december 2010 kl. 22.26 (CET)

Nej, min tanke är inte att den äldre tolkningstraditionen ska presenteras som om den vore likvärdig, utan som en ickeetablerad uppfattning. Men den bör inte tigas ihjäl utan bör kommenteras kort på Wikipedia eftersom de äldre leden fortfarande finns kvar i många släktträd, och Mark Hernelind och falebure.se förekommer som källa i dessa träd.

Min erfarenhet från många andra Wikipediaartiklar är att man underlättar strukturering av artiklen och kan minska konflikterna genom att placera argument för och emot synsätt i separata diskussions/kritikavsnitt i slutet av artikeln. Annars riskerar argumenten att återupprepas vid flera tillfällen. Ett avslutande kritikavsnitt gör att artikeln liknar vetenskapliga artiklar, där ett diskussions-/analys-/slutsatsavnitt läggs sist, efter ett resultatavsnitt där mer objektiva empiriska fakta presenteras.

Avsnittet om äldre tolkningstradition behöver inte vara allt för långt för att det inte ska få otillbörlig vikt. Men några fler av Rigedahls och Hernelinds kärnargument borde omnämnas. Problemet är att isåfall bör även viktiga motargument refereras, och jag har inte sett någon mer omfattande recension av Rigedahls och Hernelinds texter. Som sagt, idag ger wp-artikeln tyvärr svepande kritik som behöver preciseras. Vad avses med "så pass många allvarliga historiska felaktighet" som berättelsen om Fale Bure innehåller? Vi kanske får invänta Urban Sikeborgs utlovade text innan det går att åtgärda. Mange01 18 december 2010 kl. 23.23 (CET)

Så vitt jag förstår har du gjort dig skyldig till en rejäl miss när du säger att burenamnet är flitigt förekommande på runstenar. Tvärt emot säger Raa:s runexpert att Nolbystenen i Medelpad är den enda Burestenen. Nu kanske du får anledning att fundera en gång till på min och Johannes Bureus sanningsenlighet10 februari 2011 kl. 14.26 (CET) sorry jag vet att det inte gått ett par år än men beskedet från Raa kom nu!10 februari 2011 kl. 14.26 (CET)

Det hade du faktiskt möjligen rätt i. Alla fall nordiskt runnamnslexikon nämner bara ackusativformen Byri:s förekomst på Nolbystenen, även om den också gör klart att det inte är ända belägget. Svaret får man i Sveriges medeltida personnamn - Byrii är en genitivform och Byri en ackusativform av namnet Birger.--FBQ 10 februari 2011 kl. 23.50 (CET)