Dimitrij Stepanovitj Bortnjanskij, född 28 oktober 1751 och död 10 oktober 1825, var en rysk tonsättare.
Dimitrij Bortnjanskij | |
Född | 28 oktober 1751 Hluchiv |
---|---|
Död | 10 oktober 1825 (ej angiven kalender, antar juliansk) (73 år) Sankt Petersburg |
Begravd | Tichvinkyrkogården |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
Utbildad vid | Kiev-Mohyla-akademin |
Sysselsättning | Kompositör, dirigent, sopranist |
Arbetsgivare | Katarina II av Ryssland (1779–1796) Paul I av Ryssland (1796–1801) |
Redigera Wikidata |
Bortnjanskij påbörjade sina musikstudier hos den italienske kompositören och direktören för hovkören i Sankt PetersburgBaldassare Galuppi, och fortsatte med understöd av Katarina II, att studera i Italien. År 1779 återvände han till Sankt Petersburg där han 1796 blev dirigent för hovkören, som under hans ledning nådde internationell berömmelse.
Redan i Italien hade Bortnjanskij lyckats få ett par operor uppförda, som Creonte (1776), Quinto Fabio (1778) och Alcide från samma period. Senare följde Le faucon (1786) och Le fils rival (1787). Bortnjanskij skrev dessutom kammarmusik, pianosonater, sånger samt en symfoni. Den mest betydande insaten brukar dock anses vara hans omfattande kyrkomusikaliska produktion, som delvis bygger på den grekisk-ortodoxa liturgins toner. Dessa utgavs i ny upplaga i tio band av Pjotr Tjajkovskij.
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Dimitrij Bortnjanskij, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.