Du Gamla, Du Fria: National anthem of Sweden

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
𝄆 Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna. 𝄇

Du tronar på minnen från fornstora da'r,
Då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.
𝄆 Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden. 𝄇

Jag städs vill dig tjäna, mitt älskade land,
Dig trohet till döden vill jag svära.
Din rätt skall jag värna med håg och med hand,
𝄆 Din fana, högt den bragderika bära. 𝄇

Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd
För Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i denna värld
𝄆 Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden. 𝄇

[dʉː ˈɡâmː.la dʉː ˈfrîː.a dʉː ˈfjɛ̂lː.ˌhøː.ɡa nǔːɖ]
[dʉː ˈtʏ̂sː.ta dʉː ˈɡlɛ̂ːd.jɛ̠.ˌriː.ka ˈɧø̂ː.na]
[jɑː(ɡ) ˈhɛ̂lː.sa‿ɖɛj ˈvɛ̂ː.nas.tɛ̠ lanːd ˈɵ̌p.poː juːɖ]
𝄆 [dɪnː suːl dɪnː ˈhɪ̂m.mɛ̠l ˈdîː.na ˈɛ̂ŋː.dɛ̠r ˈɡrø̂ː.na] 𝄇

[dʉː ˈtrûː.nar poː ˈmɪ̂n.nɛ̠n froːn ˈfûːɳ.ˌʂtuː.ra dɑːr]
[dǒː ˈæ̂ː.rat dɪtː namːn fløːɡ ˈøː.vɛ̠r ˈjǔː.ɖɛ̠n]
[jɑː(ɡ) věːt atː dʉː æːr ɔ(kː) dʉː bliːr vɑː(d) dʉː vɑːr]
𝄆 [jɑː jɑː(ɡ) vɪlː ˈlêː.va jɑː(ɡ) vɪlː døː iː ˈnǔː.ɖɛ̠n] 𝄇

[jɑː(ɡ) stɛːds vɪlː dɛj ˈɕɛ̂ː.na mɪtː ˈɛ̂lː.ska.dɛ̠ lanːd]
[dɛj ˈtrûː.heːt tɪlː ˈdø̌ː.dɛ̠n vɪlː jɑː(ɡ) ˈsvæ̂ː.ra]
[dɪnː rɛtː skalː jɑː(ɡ) ˈvæ̂ː.ɳa meː(d) hoːɡ ɔ(kː) meː(d) hanːd]
𝄆 [dɪnː ˈfɑ̂ː.na hœɡːt dɛnː ˈbrâɡː.dɛ̠.ˌriː.ka ˈbæ̂ː.ra] 𝄇

[meː(d) ɡʉːd skalː jɑː(ɡ) ˈɕɛ̂mː.pa fœːr hɛmː ɔ(kː) fœːr hæːɖ]
[fœː‿ˈʂvæ̌ːr.jɛ dɛ̠nː ˈɕæ̂ː.ra ˈfʊ̂sː.tɛ̠r.ˌjuː.ɖɛ̠n]
[jɑː(ɡ) ˈbŷː.tɛ̠‿ɖɛj ɛj muːt alːt iː ɛnː væːɖ]
𝄆 [nɛj jɑː(ɡ) vɪlː ˈlêː.va jɑː(ɡ) vɪlː døː iː ˈnǔː.ɖɛ̠n] 𝄇

1

Sä jylhä ja ponteva Pohjolanmaa,
sä hiljainen riemun kehto parhain,
sa armahin seutu, min kohdata saa.
|: Maa kukkanurmein, koskein, tähtitarhain. :|

2

Sun muistosi suuret, sun uljahat työs
ei hukkua saata ajanvuolla.
mit ennen voit olla, voit vastakin myös.
|: Ma Pohjolassa tahdon elää, kuolla. :|

Thou ancient, thou glorious, thou mountainous North,
Thou quiet, thou joyful and fair!
I grant thee, most beautiful land upon earth,
𝄆 Thy sun, thy sky, thy meadows green! 𝄇

How proudly we dwell on thy great deeds of yore,
What time thy name was famed in story,
Thy children still are as valiant as before:
𝄆 In thee I'll live and die, thou land of glory! 𝄇

Forever to thee be my loyalty,
Unto my grave I shall serve thee,
With heart and hand thine right defend,
𝄆 Thy banner sternly gleaming advance! 𝄇

God willing, our graceful hearth sustaineth!
Our loved native Northland liveth!
No other clime takes after my heart,
𝄆 From thee I shall ne'er depart! 𝄇