Åsiktskorridor: Metafor för acceptabla åsikter i diskussioner

Termen är besläktad med begreppet politisk korrekthet. Termerna används synonymt, i regel för att belysa ett osunt och slutet debattklimat.

Konceptet liknar Overton-fönstret, som beskriver den bredd av idéer som tolereras i den offentliga diskursen.

Sverige har sedan antagandet av tryckfrihetsförordningen 1766 i huvudsak varit fritt från lagstadgad censur och regelrätt åsiktskontroll från staten.^:3

Bakgrund

Redan innan begreppet myntades hade själva frågan om svårigheten att debattera vissa saker förekommit.

Sveriges Radios migrationskorrespondent Alice Petrén sade 2016 att när hon i slutet på 1990-talet jobbade på Sveriges Television så var det inte möjligt att göra reportage om hedersmord för att den typen av reportage befarades stigmatisera invandrare.

I augusti 2014 sade debattören Pär Ström att han 2012, efter fem år, slutade delta i genusdebatten och att debattera feminism efter vad han beskrev som en strid ström av ojusta påhopp från etablerade debattörer. Han sade att Sverige var ett land med lågt i tak i debatten och hänvisade till begreppet åsiktskorridor, vilket 2012 ännu inte hade myntats. Ström sade redan 2012 att debattmiljön var hopplös och att uttryck för vissa åsikter ledde till hyllningar medan de som uttryckte avvikande åsiker blev brännmärkta som kättare. 2014 släppte han boken Perukklubben, en satirisk saga om djur och en allegori om det offentliga Sverige, debattklimatet och åsiktsfrihet.

I juni 2017 sade Anna Hedenmo, då nybliven ordförande för Publicistklubben, att det 2012 fanns en väldigt tydlig men outtalad regel att den som i den offentliga debatten lyfte frågan om invandringens storlek snabbt var ute i kylan.

I april 2013 debatterade dåvarande Publicistklubbens ordförande Stina Lundberg Dabrowski och Ali Esbati i anslutning till "Våga vägra ta debatten". Lundberg Dabrowski sade att "Det finns en slags konsensuselit som misstänkliggör personer som vågar ha åsikter, kritiska åsikter. Det kan handla om feminism, det kan handla om invandring eller sådana frågor."

Begreppet myntas 2013

Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson beskrev i december 2013 hur han uppfattade att utrymmet för åsiktsrikedom hade blivit snävt kringskuret i den svenska samhällsdebatten. Han myntade begreppet åsiktskorridoren, och gav flera exempel på åsikter som, trots att de är utbredda hos allmänheten, sällan förekom i den offentliga debatten:

• Var sjunde svensk (14 %) anser att det är ett bra förslag att begränsa aborträtten.
• Fyra av tio (40 %) anser att Sverige bör ta emot färre flyktingar.
• Sex av tio (60 %) tycker att det är ett bra förslag att stärka djurens rätt.
• Varannan svensk (50 %) anser att det är ett mycket dåligt förslag att tillåta homosexuella att adoptera barn.
• En av fem (20 %) tycker bra om förslaget att införa dödsstraff för mord.
• Var fjärde svensk (25 %) vill öka antalet vargar i Sverige.
• Nästan var tionde svensk (10 %) vill satsa mycket mindre på eller helt avstå från vindkraft.
• En av tjugo (5 %) tycker det är ett bra förslag att förbjuda skolavslutningar i kyrkan.

Ekengren Oscarsson efterlyste "En mer modererad och respektfull hållning från opinionsbildare". Han skrev även "För att bekämpa sina fiender i den offentliga samhällsdebatten behöver man lära känna deras argument och vara nyfiken på orsaker och sammanhang. Ett seriöst utövande av politisk påverkan kräver en grundläggande respekt, intellektuell nyfikenhet och en vilja att bryta argument mot varandra."

Efter att ha introducerats fick ordet snabbt spridning.

Att i en debatt låta en minoritetsrepresentant få möta en majoritetsrepresentant och låta båda argumentera för sina åsikter på lika villkor kan kontrasteras mot det problematiska med en debatt där två sidor kommer till tals i lika stor utsträckning och som jämbördiga parter trots att den ena parten har vetenskapen på sin sida (så kallad falsk balans).

Fenomenet har uppmärksammats internationellt. I Norge förekommer begreppet "Det svenska tillståndet" som åsyftar det som i Norge uppfattas som en självdestruktiv politisk korrekthet i Sverige som medför ett mindre utrymme att offentligt diskutera vissa svåra frågor.

Möjliga orsaker

Den liberalkonservativa opinionsbildaren Marika Formgren beskrev i en essä publicerad 2014 i magasinet Neo att en åsiktskorridor uppstår som en konsekvens av en demokratisyn som ser en värdegrund som förutsättning för demokratin. Hon kallade det "värdegrundsdemokrati", och sade att det stod i konflikt med "åsiktsfrihetsdemokrati". Till skillnad från de som ser åsikts- och yttrandefrihet som en grund för demokrati, menade Formgren att värdegrundsdemokrater anser att demokrati endast kan uppnås genom att underkasta sig en demokratisk värdegrund som utgår från "allas lika värde". Värdegrundsdemokrater ser det som sin demokratiska plikt att tysta de som inte delar den demokratiska värdegrunden. En metod som används av värdegrundsdemokrater för att tysta de som inte delar den demokratiska värdegrunden menar hon är upprätthållandet av en åsiktskorridor med både fredliga och våldsamma metoder.

Formgren sade också i augusti 2015 att åsiktskorridoren var ett resultat av en konsensuskultur och att den därför inte nödvändigtvis var statisk och därmed inte heller en vänster-höger-fråga. Hon menade att givet en konsensuskultur kan en åsiktskorridor upprättas nästan var som helst. För att bryta fenomenet efterlyste hon pluralism och tolerans inför att människor har olika åsikter och olika sätt att se på världen.

Ann-Charlotte Marteus skrev i februari 2016 att "[åsiktskorridoren] byggdes inte av någon slug maktklick utan växte fram i en hänsynsfull, konfliktundvikande kultur där 'rasist!' är det värsta man kan kallas."

Johan Lundberg påpekade i november 2018 avsaknaden av public intellectuals i den offentliga debatten, politisering av vetenskapen samt att den politiska borgerligheten överlåtit kritik mot radikala föreställningar till populistiska partier vilka i sin tur kunnat profitera på ett legitimt missnöje.

Möjliga konsekvenser

Konsekvenser för individen

Förekomsten av en åsiktskorridor kan innebära konsekvenser för den individ som yttrar en alltför avvikande åsikt och därmed utmanar den för stunden rådande hegemonin. Möjliga konsekvenser är stigmatisering, misstänkliggörande, karaktärsmord eller utfrysning. I januari 2016 sade Mats Knutson att "Sverige är ett mycket konformistiskt och centraliserat land. Det påverkar debatten. De som sticker ut riskerar att äventyra sina karriärer. Oberoende uppmuntras inte."

Bland dem som ifrågasätter åsiktskorridorens existens förekommer argument att man får säga precis vad man vill men även räkna med svar på tal. Den i lag stadgade yttrandefriheten medför dock inte frihet från att utsättas för nämnda sociala utstötningsmekanismer. Avsaknad av statliga censurlagar, men förekomst av dessa utstötningsmekanismer, belyser en skillnad mellan en totalitär stat och ett totalitärt samhälle. I engelska språket förekommer en skillnad mellan begreppen "freedom of speech" och "freedom after speech".

Den som en gång tydligt ställt sig utanför korridoren får sällan tillbaka sin tidigare ställning eller tas åter till heders, inte ens när kollektivet omprövat de tidigare rådande åsikterna. Enligt Johan Lundberg beror detta på att det skulle kunna väcka frågor till kollektivet om varför man tidigare tyckte som man tyckte; varför man nu har ändrat ståndpunkt; och varför man tidigare beskrev den nuvarande ståndpunkten som ett fullgott skäl för bannlysning av andra individer. I samma artikel kallade Lundberg den politiska åsiktskonformiteten för en nutida motsvarighet till konformiteten i Ibsens pjäs En folkefiende (1882).

Konsekvenser för samhället

Förekomsten av en åsiktskorridor kan, utöver konsekvenserna för individer, även leda till konsekvenser för samhället som helhet. Flera personer har beskrivit hur självcensur orsakad av rädslan för de individuella konsekvenserna fick faktiska konsekvenser för samhället.

Ann-Charlotte Marteus beskrev i en ledarartikel i februari 2015 i Expressen och senare i mars 2016 i Kvartal mycket självkritiskt hur hon själv hade bidragit till upprättandet av åsiktskorridoren som hon menade bidrog till självcensur, rädsla för att förbehållslöst undersöka verkligheten och minskad tilltro till argumentens makt. Hon menade att resultatet blev en fördummad offentlighet, moralfebriga politiker och samhällsproblem som borde ha uppmärksammats och åtgärdats för länge sedan.

Rädslan för individuella konsekvenser fick till följd att vissa personer inom vården i mitten av 00-talet inte vågade uttala sig offentligt i frågan om asylsökande med apatiska barn eftersom frågan var så infekterad.

Paulina Neuding sade i december 2020 att under Coronavirusutbrottet 2020–2021 i Sverige uppstod en temporär åsiktskorridor vilket medförde att mediernas rapportering inte skedde på det sätt det borde ha gjort.

Liksom vid deplattformering kan stigmatisering av en meningsmotståndare, istället för att diskutera, riskera att leda till att denne radikaliseras. Företrädare som kommer från extrema miljöer, och som har parlamentariska ambitioner, kan verka hotdämpande för attentatsrisken från dessa miljöer. Och när en ansenlig del av befolkningen upplever att den saknar representation kan det medföra en ökad påfrestning för säkerheten i samhället.

Om medborgare i stor utsträckning självcensurerar sig för att ingen i den politiska mittfåran vill lyssna finns risk att frustrationer kanaliseras till extrema och populistiska politiska alternativ.^:5m27s

Förändringar utan debatt

I samband med Migrationsöverenskommelsen i oktober 2015 skrev Johan Hakelius att "Ståndpunkter som för bara någon månad sedan ansågs ligga nära gränsen för det anständiga, finns nu i den mitt som sex partier har enats om. [...] Det är nästan magiskt och mycket svenskt. Plötsligt viker korridoren av. Det som var suspekt att säga för någon månad sedan, är plötsligt sunt förnuft i åsiktskorridorens mitt. Skiftet föregås inte av någon fri, frejdig och öppen debatt. I offentligheten pågår snarare arbetet med att hålla ned, brännmärka och förtränga in i det sista. Det är under ytan förbered­elsen sker. [...] Bit för bit rivs [...] hela huset bakom fasaden, som får stå kvar. Så kommer det avgörande ögonblicket. På en given signal faller den gamla fasaden. Bakom den finns redan en ny. Den ser ut att alltid ha stått där. I ett slag är allt ändrat. Politiker, journalister, alla, följer med." Ola Wong sade 2020 om händelsen att "[Det offentliga Sverige svängde] i invandringsfrågan och som på en given signal var det mesta möjligt att diskutera."

I samband med debatten i januari 2016 om den nästan helt uteblivna medierapporteringen kring de sexuella övergreppen under We Are Sthlm sommaren 2015 sade Peter Santesson, chef för opinionsanalys vid Demoskop, att diskussioner, politiska förslag och nyhetsartiklar som kom i november–december 2015 hade mötts av ett ramaskri om de hade kommit under augusti–september 2015.^:31m41s

Malin Ullgren skrev i februari 2016 att om åsiktskorridoren ens hade funnits så var den då borta, och bad alla att sluta skriva och tala om den.

Anders Lindberg ifrågasatte år 2017 förekomsten av en åsiktskorridor i Sverige men sade att om den fanns så bytte den riktning år 2015, det som Marika Formgren givit uttryck för två månader före Migrationsöverenskommelsen.

Johan Lundberg skrev 2018 att "Vid ett givet tillfälle omfattade plötsligt journalister såväl som politiker ståndpunkter som några veckor tidigare hade lett till social stigmatisering och bannlysning." Lundberg skrev också om avsaknaden av egentlig debatt när det sker en omprövning av rådande åsikter, något som även Hakelius hade påpekat i oktober 2015.

Paulina Neuding sade i april 2023 (med anledning av den på kort tid stora ändringen i opinionsstödet för NATO) att "Det här är den svenska folksjälen och åsiktskorridoren. Det här är alltså en del av vilka vi är och vår gruppsykologi. I Japan har man teceremonier; I Sverige har vi åsiktskorridorsförflyttningar som är helt episka."

Jörgen Huitfeldt sade 2024 att han sett en förändring sedan 2017; att åsiktskorridoren antingen hade vidgats eller flyttat sig.

Bekräftad förekomst

Demoskop frågade 4398 personer i januari till mars 2015 i vilken utsträckning, och i vilka sammanhang, de upplever att de kan prata uppriktigt om vad de tänker om politik och samhällsfrågor. Demoskop kunde bland annat se:

• Att återhållsamheten ökar i samtal utanför vänkretsen
• Att de med vänsterideologi talar mer öppet medan de som beskriver sig som konservativa och nationalistiska i högre utsträckning upplever sig begränsade
• Att majoriteter riskerar att framstå som minoriteter
• Att den fråga där flest upplevde sig begränsade var frågan om invandring

I en SOM-undersökning 2021 var det 53% som helt eller delvis instämde med påståendet "I dagens politiska klimat kan jag inte öppet uttrycka mina åsikter eftersom andra kan tycka de är stötande". Som jämförelse nämndes USA under McCarthyismen där motsvarande siffra var ca 13%. I dagens USA var siffran ca 40–60%. När självcensuren undersöktes 2022 bekräftades utbredningen, och där man också fann att väjare till höger i högre grad än väljare till vänster uppgav att de lade band på sina yttringar av rädsla för anstöt. Självcensuren var allra lägst bland sympatisörer till Miljöpartiet (28 %); för sympatisörer till Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet, och Liberalerna var den mellan 35 % och 42 %; den var högst för sympatisörer till Moderaterna (57 %) Kristdemokraterna (67 %) och Sverigedemokraterna (82 %). De ämnen som upplevdes som mest kontroversiella var invandring och integration, politisk extremism eller religiös extremism, religion, samt jämställdhet, likabehandling, och HBTQ-rättigheter.^:84-85

Övrigt

Språkrådet listade ordet som ett nyord i december 2014.

Sten Widmalm, en av författarna till boken Skör demokrati, sade i en intervju när han pratade om en svensk kontext att åsiktskorridoren 2022 hade smalnat av radikalt inom forskning och delar av kulturpolitiken; att när myndigheter kopplar ihop sig med politiska krafter, då händer något som gör att korridoren smalnar väldigt fort. Han sade också att debatten hade blivit friare de senaste 10 åren.^:58m50s

Jon Viklund skrev 2022 att "I Sverige finns visserligen en utbredd uppfattning av en vidsträckt åsiktsfrihet och respekt för åsiktsskillnader, men den kombineras med en annan stark känsla, nämligen just för vad som passar sig i debatten." Han skrev även att "ordets metaforiska konstruktion [...] lånar sig till en viss kreativitet i användningen" och gav exempel på syskonord som uppstått: åsiktsfängelse (2014), åsiktstunnel (2017), och åsiktskammare (2018).

Frilansjournalisterna Jens Ganman och Susanne Skata gjorde 2016 radioserien Åsiktskorridoren på finska kanalen Yle. De flesta journalister, redaktörer och politiker som kontaktades var överens om att fenomenet påverkade debatten och att åsiktskorridoren bör diskuteras.

 

• Cancelkultur
• Deplattformering
• Diskursbrott
• Ekokammare
• Kulturell hegemoni
• Problemformuleringsprivilegium
• Tystnadsspiralen
• Värdegrund

•   Wiktionary har ett uppslag om åsiktskorridor.
  Ordbok
• Fredagsintervjun - Henrik Ekengren Oscarsson hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 20 februari 2024). (vid omkring 23m53s), Kvartal, 2 mars 2018.