Sveriges Herrlandslag I Ishockey: Herrlandslag i ishockey som representerar Sverige

	; Sveriges herrlandslag i ishockey
IIHF:s rankning	5 (▲ 2) ; 30 mars 2022
Coach	Sam Hallam
Matchställ
Guld	11 (1953, 1957, 1962, 1987, 1991, 1992, 1998, 2006, 2013, 2017, 2018)
Silver	19 (1947, 1951, 1963, 1967, 1969, 1970, 1973, 1977, 1981, 1986, 1990, 1993, 1995, 1997, 2003, 2004, 2011)
Brons	17 (1952, 1954, 1958, 1965, 1971, 1972, 1974, 1975, 1976, 1979, 1994, 1999, 2001, 2002, 2009, 2010, 2014)
OS-meriter
Guld	2 (1994, 2006)
Silver	3 (1928, 1964, 2014)
Brons	4 (1952, 1980, 1984, 1988)
Canada/World Cup-meriter
Guld	0
Silver	1 (1984)
Brons	3 (1987, 1996, 2016)

För andra svenska ishockeylandslag, se Sveriges landslag i ishockey.

Laget representerar Sverige i internationella tävlingar och landskamper.

Historik

OS 1920 i Antwerpen

Sveriges första landslag i ishockey ställde upp vid i de Olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen. Laget hade tillkommit på initiativ av filmdirektören Raoul Le Mat och sekreteraren i Svenska Fotbollförbundet Anton Johanson och finansierades av fotbollsförbundet, centrala idrottsledningen och konsuln Isaac Westergren. Spelarna hämtades från bandylagen IFK Uppsala, IK Göta, Järva IS samt tre svenska ishockeyspelare aktiva i Berliner SC. Le Mat utsågs till gruppens ledare.

Den första matchen spelades den 23 april 1920, då Sverige överraskande besegrade regerande EM-trean (från 1914, före tävlingsuppehållet under första världskriget) Belgien. 1914 års EM-bronsmedaljörer var försvagade efter världskrig och spanska sjukan, medan de bandytränade och skridskovana svenska spelarna hade ett helt annat fysiskt spel.

Matchen utkämpades på kvällen, och den två perioder långa matchen hade halvtidsvila mellan 21:55 och 22:08. Den historiska premiärmålskytten hette Erik Burman, efter ett "mål från klunga"; Burman gjorde ytterligare två mål och var lagets stjärna. I det svenska målet stod den rutinerade landsmannen i bandy och fotboll Seth Howander, som nollade de för stunden underlägsna OS-värdarna. Howander hade landskampsspel i både bandy och fotboll bakom sig, medan Burman hade erfarenhet från flera års utlandsspel i Tyskland; Burman blev 1914 EM-sjua på 500 meter skridsko (då tävlandes för Danmark). Einar Lindqvist och Georg Johansson-Brandius gjorde två mål vardera, och Nils Molander gjorde ett mål. Övriga spelare var Einar Lundell, Einar Svensson, Wilhelm Arwe, Hansjacob Mattsson och David Säfwenberg.

Därefter vann Sverige över Frankrike med 4–0 och förlorade finalen mot Kanada med 1–12. Tredjeprismatchen slutade med förlust mot Tjeckoslovakien med 0–1. Sverige slutade således på en hedrande fjärdeplats i turneringen, som spelades som en uppvisningsturnering. Internationella ishockeyförbundet gav senare turneringen VM-status.

1921–1949

Året därpå arrangerade Sverige Europamästerskapet där man besegrade Tjeckoslovakien med 7–4 på Stockholms Stadion. Då inga andra lag deltog i tävlingen innebar det svenskt EM-guld. Sverige kom sedan tvåa i EM 1922, vann EM 1923 men blev tvåa på nytt 1924. 1928 tog Sverige OS-silver i Sankt Moritz i Schweiz. Vid världsmästerskapet 1931 i Krynica i Polen lyckades Sverige som första lag ta poäng av Kanada i en mästerskapsmatch, 0–0 blev slutresultatet. 1932 vann Sverige EM i Berlin.

Namnet ”Tre Kronor” användes första gången vid världsmästerskapet i ishockey för herrar 1938 i Prag. Den tidigare gula tröjan med den svenska flaggan på byttes ut mot en blå tröja med tre gula kronor på. Initiativet togs av Birger Nilsson och Herman Carlson som låtit sig inspireras av symbolen Tre kronor ut den svenska historien.

1949–1962

1949 var genombrottsåret för ishockey i Sverige. Stockholm arrangerade VM. Sverige, som strax före VM slagit Kanada två gånger, inledde strålande, med segrar mot Finland, Tjeckoslovakien och Österrike, 2–2 mot Kanada och vinst igen mot Schweiz. Förluster mot USA och Tjeckoslovakien i de sista matcherna gjorde dock att Sverige slutade fyra. Sverige lyckades några år senare vinna tre VM-guld, dock i frånvaro av USA och Kanada 1953 och 1957 och Sovjetunionen och Tjeckoslovakien 1962. 1953 i Schweiz var USA och Kanada inte välkomna till Schweiz efter ett skandalslagsmål, och Tjeckoslovakien reste hem mitt under turneringen sedan president Klement Gottwald avlidit. Året därpå, 1954, vann Sovjetunionen VM i Sverige före Kanada och Sverige. Sverige vann VM 1957 i Moskva genom att spela 4–4 mot Sovjetunionen. Vid VM i Colorado i USA 1962 vann Sverige för första gången över Kanada i tävlingssammanhang, 5–3 skrevs de svenska segersiffrorna till. Sverige fortsatte turneringen strålande och vann VM-guldet.

1963–1976

1963 arrangerade Sverige VM och missade guldet på mållinjen. Sverige slog Sovjetunionen med 2–1, men Sovjetunionen vann på målskillnad. Några månader senare beslutade IIHF att inbördes möte i fortsättningen skulle avgöra då två lag kom på samma poäng i VM-serien. Nu inleddes en tid av sovjetisk dominans. Backlegenden Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg omkom i en bilolycka i juli 1972.

1976–1987

Från 1976 tilläts NHL-proffs delta i IIHF-turneringar. Sverige missade finalen i Canada Cup 1976. I takt med att fler spelare lämnade Sverige för spel i NHL kunde Sverige inte längre hävda sig i den yttersta världseliten. Den största förlusten mot Sovjet kom vid VM 1981 i Sverige, 1–13. Men flera silver- och bronsmedaljer i VM och OS blev det, och 1984 kom Sverige tvåa i Canada Cup.

1987–1998

1987 lyckades Sverige högst sensationellt vinna VM i Wien. Sverige var tillbaka i den yttersta världstoppen. Medan östblocket föll samman vann Sverige VM-guld 1991 i Finland och 1992 i Tjeckoslovakien. Vid vinter-OS 1994 i Lillehammer i Norge vann Sverige den olympiska ishockeyturneringen på straffslag mot Kanada i finalmatchen. 1998 hade Sverige flera NHL-proffs med, och vann VM i Schweiz.

1998–2005

Från slutet av 1990-talet började Sverige spela sämre i landslagsturneringarna under säsongerna, även om man vann Euro Hockey Tour säsongen 1998/1999. Några silver- samt bronsmedaljer i VM blev det dock, mycket på grund av hemflugna NHL-spelare. Vid olympiska vinterspelen 2002 i delstaten Utah i USA förlorade Sverige kvartsfinalen mot Belarus med 3–4 och var ute ur turneringen. Även en förlust vid World Cup mot Tjeckien i kvartsfinalen (1–6) var ett ”kvitto” på att det svenska landslagets spel försämrats. Förbundskapten Hardy Nilsson beskylldes av många för motgångarna, och fick sparken. Bengt-Åke Gustafsson tog över den 14 februari 2005.

2005–

Sverige hade återigen börjat spela bättre i landslagsturneringarna under säsongerna. Vid olympiska vinterspelen 2006 i Turin i Italien var Sverige i topp igen. Sverige vann OS-finalen i ishockey för herrar mot Finland med 3–2. Det avgörande målet stod Niklas Lidström för när det endast gått 9 sekunder i den tredje perioden med ett jätteskott i krysset. De svenska framgångarna fortsatte då Sverige vid världsmästerskapet i ishockey för herrar 2006 i Riga i Lettland vann VM-guld efter seger mot Tjeckien med 4–0 i finalmatchen. Sverige blev då också första herrlandslag i ishockey som vunnit både OS-guld och VM-guld under samma säsong.

Jörgen Jönsson blev 11 februari 2007 Sveriges mesta landslagsspelare med 273 landskamper då han spelade för Sverige i LG Hockey Games mot Finland. Säsongen 2006/2007 vann Sverige Euro Hockey Tour. Vid VM noterades svenskarna dock för fjärdeplatser såväl 2007 i Ryssland som 2008 i Kanada. Detta följdes upp med bronsmedaljer 2009 i Schweiz och 2010 i Tyskland, samt silver 2011 i Slovakien. Såväl 2012 och 2013 spelades turneringen i Finland och Sverige, där Sverige åkte ut mot Tjeckien i kvartsfinalen 2012 med 3–4. 2013 tog Sverige dock revansch, och blev världsmästare efter finalseger, 5–1, över Schweiz. 2014 spelade Sverige även olympisk final mot Kanada, och förlorade med 0–3. I maj 2017 blev Sverige på nytt världsmästare, genom att vinna finalen mot Kanada efter straffslag.

Den 20 maj 2018 i Köpenhamn kunde Sverige vinna mot Schweiz i finalen, också efter straffar. VM-guldet innebär också att Rickard Grönborg är den andre svenska förbundskaptenen att vinna guld två år i rad, efter Conny Evensson 1991 samt 1992. Efter Ishockey-VM 2019 meddelade det svenska ishockeyförbundet att Grönborg slutar och ersattes av Johan Garpenlöv, som redan efter en turnering meddelade att han slutar som förbundskapten efter VM 2022.

Framstående spelare

Flest landskamper

Jörgen Jönsson (född 1972) – 285 landskamper (1993–2007)
Jonas Bergqvist (född 1962) – 272 (1978–1998)
Thomas Rundqvist (född 1960) – 267 (1981–1993)
Ronald Pettersson (1935–2010) – 252 (1955–1968)
Sven Tumba (1931–2011) – 245 (1952–1966)
Mats Waltin (född 1953) – 236 (1975–1985)
Roland Stoltz (1931–2001) – 218 (1957–1968)
Lars Björn (född 1931) – 217 (1952–1961)
Tommy Samuelsson (född 1960) – 215 (1979–1990)
Nils Nilsson (1936–2017) – 206 (1956–1967)

Branschenkät 2015

2015 gjorde ishockeysajten hockeysverige.se en enkät bland 182 nuvarande eller före detta spelare, ledare och domare. Detta resulterade i Alla tiders svenska All-Star Team, fördelat på fyra femmor:

Förstafemman: Henrik Lundqvist, Nicklas Lidström, Börje Salming, Peter Forsberg, Mats Sundin, Håkan Loob
Andrafemman: Peter Lindmark, Lennart Svedberg, Erik Karlsson, Henrik Zetterberg, Sven Tumba, Daniel Alfredsson
Tredjefemman: Leif Holmqvist, Roland Stoltz, Tomas Jonsson, Mats Åhlberg, Kent Nilsson, Ulf Sterner
Fjärdefemman: Pelle Lindbergh, Anders Eldebrink, Kenny Jönsson, Nicklas Bäckström, Mats Näslund, Bengt-Åke Gustafsson

Tidigare omröstningar (urval)

Säsongen 1958/1959 röstade Sveriges ishockeyjournalister för första gången fram Tre kronors All Star Team. Den gången valdes Yngve Johansson, Roland Stoltz, Lasse Björn, Ronald Pettersson, Nils Nilsson och Lars-Eric Lundvall.

Ledare

Fördjupning: Ledare för Sveriges herrlandslag i ishockey

Rikstränare / förbundskaptener / coacher

Folke Jansson, coach 1956–1957
Ed Riegle, rikstränare 1957–1960
Arne Strömberg, rikstränare 1960–1971
Billy Harris, förbundskapten 1971–1972
Kjell Svensson, förbundskapten 1972–1974
Ronald Pettersson, förbundskapten 1974–1976
Hans Lindberg, förbundskapten 1976–1978
Tommy Sandlin, förbundskapten 1978–80 samt 1986–1990
Bengt Ohlson, förbundskapten 1980–1981
Anders Parmström, förbundskapten 1981–1984
Leif Boork, förbundskapten 1984–1985
Curt Lindström, förbundskapten 1985–1986
Tommy Sandlin, förbundskapten 1986–1990
Conny Evensson, förbundskapten 1990–1992
Curt Lundmark, förbundskapten 1992–1995
Kent Forsberg, förbundskapten 1995–1998
Peter Wallin, general manager 1998–2000
Hardy Nilsson, förbundskapten 2000–2004
Claes-Göran Wallin, landslagschef 2002–2005
Bengt-Åke Gustafsson, förbundskapten 2005–2010
Pär Mårts, förbundskapten 2010–2016
Rikard Grönborg, förbundskapten 2016–2019
Johan Garpenlöv, förbundskapten 2019–2022
Sam Hallam, förbundskapten 2022–

Källor: (1957–2004), (1957–2019), (2019–2022), (2022–).

Större turneringar

Olympiska spelen genom tiderna

1920 – 4:a
1924 – 4:a
1928 – Silver
1932 – Deltog ej
1936 – 5:a
1948 – 4:a
1952 – Brons

1956 – 4:a
1960 – 5:a
1964 – Silver
1968 – 4:a
1972 – 4:a
1976 – Deltog ej
1980 – Brons

1984 – Brons
1988 – Brons
1992 – 5:a
1994 – Guld
1998 – 5:a
2002 – 5:a
2006 – Guld

2010 – 5:a
2014 – Silver
2018 – 5:a
2022 – 4:a

Canada Cup/World Cup genom tiderna

Canada Cup 1976 – 4:a
Canada Cup 1981 – 5:a
Canada Cup 1984 – Silver
Canada Cup 1987 – Brons

Canada Cup 1991 – 4:a
World Cup 1996 – Brons
World Cup 2004 – 5:a
World Cup 2016 – 3:a

VM genom tiderna

1930 – Deltog ej
1931 – 6:a
1933 – Deltog ej
1934 – Deltog ej
1935 – 5:a
1937 – 9:a
1938 – 5:a
1939 – Deltog ej
1947 – Silver
1949 – 4:a
1950 – 5:a
1951 – Silver
1953 – Guld
1954 – Brons
1955 – 5:a
1957 – Guld
1958 – Brons
1959 – 5:a
1961 – 4:a

1962 – Guld
1963 – Silver
1965 – Brons
1966 – 4:a
1967 – Silver
1969 – Silver
1970 – Silver
1971 – Brons
1972 – Brons
1973 – Silver
1974 – Brons
1975 – Brons
1976 – Brons
1977 – Silver
1978 – 4:a
1979 – Brons
1981 – Silver
1982 – 4:a
1983 – 4:a

1985 – 6:a
1986 – Silver
1987 – Guld
1989 – 4:a
1990 – Silver
1991 – Guld
1992 – Guld
1993 – Silver
1994 – Brons
1995 – Silver
1996 – 6:a
1997 – Silver
1998 – Guld
1999 – Brons
2000 – 7:a
2001 – Brons
2002 – Brons
2003 – Silver
2004 – Silver

2005 – 4:a
2006 – Guld
2007 – 4:a
2008 – 4:a
2009 – Brons
2010 – Brons
2011 – Silver
2012 – 6:a
2013 – Guld
2014 – Brons
2015 – 5:a
2016 – 6:a
2017 – Guld
2018 – Guld
2019 – 5:a
2021 – 9:a
2022 – 6:a
2023 – 6:a

EM genom tiderna

1910-1914 – Deltog ej
1921 – Guld
1922 – Silver
1923 – Guld
1924 – Silver
1925–1930 – Deltog ej
1931 – 4:a
1932 – Guld
1933–1934 – Deltog ej
1935 – 4:a
1936 – 4:a
1937 – 9:a
1938 – 4:a
1939 – Deltog ej
1947 – Silver
1948 – Brons
1949 – Silver
1950 – Brons
1951 – Guld

1952 – Guld
1953 – Guld
1954 – Silver
1955 – Brons
1956 – Silver
1957 – Guld
1958 – Silver
1959 – Brons
1960 – Brons
1961 – Brons
1962 – Guld
1963 – Silver
1964 – Silver
1965 – Brons
1966 – 4:a
1967 – Silver
1968 – Brons
1969 – Silver
1970 – Silver

1971 – Brons
1972 – Brons
1973 – Silver
1974 – Brons
1975 – Brons
1976 – Brons
1977 – Silver
1978 – Brons
1979 – Brons
1981 – Silver
1982 – Brons
1983 – Brons
1985 – 4:a
1986 – Silver
1987 – 4:a
1989 – Brons
1990 – Guld
1991 – Silver

VM-statistik

1920–2006

VM-turneringar	Matcher	Segrar	Oavgjorda	Förluster	Gjorda mål	Insläppta mål	Poäng
A-VM	526	304	55	167	2220	1410	663
B-VM/Division I	0	0	0	0	0	0	0
C-VM/Division II	0	0	0	0	0	0	0
D-VM/Division III	0	0	0	0	0	0	0

2007–

VM-turneringar	Matcher	Segrar	Förluster	Sudden deaths-/Straffläggningssegrar	Sudden deaths-/Straffläggningsförluster	Gjorda mål	Insläppta mål	Poäng
VM	81	52	18	6	5	303	179	173
Division I	0	0	0	0	0	0	0	0
Division II	0	0	0	0	0	0	0	0
Division III	0	0	0	0	0	0	0	0

ändrat poängsystem efter VM 2006, där seger ger 3 poäng istället för 2 och att matcherna får avgöras genom sudden death (övertid) och straffläggning vid oavgjort resultat i full tid. Vinnaren får där 2 poäng, förloraren 1 poäng.

Övriga meriter

Europamästerskapet
- Guld: 10 (1921, 1923, 1928, 1932, 1951, 1952, 1953, 1957, 1962, 1990)
Canada Cup:
- 1976 – 4:a
- 1981 – 5:a
- 1984 – final mot Kanada, som vann med 5–2 och 6–5
- 1987 – semifinal mot Sovjetunionen, som vann med 4–2
- 1991 – semifinal mot Kanada, som vann med 4–0
World Cup
- 1996 – semifinal mot Kanada, som vann med 3–2 efter förlängning.
- 2004 – kvartsfinal mot Tjeckien, som vann med 6–1
- 2016 – semifinal mot Europa, som vann med 3–2 efter förlängning

Övrig statistik

Sveriges största vinst i VM: Sverige 24–1 Belgien (Prag, Tjeckoslovakien; 16 februari 1947)
Sveriges största vinst i OS: Sverige 23–0 Italien (Sankt Moritz, Schweiz; 7 februari 1948)
Sveriges största förlust i VM: Sverige 1–13 Sovjetunionen (Göteborg, Sverige; 24 april 1981)
Sveriges största förlust i OS: Sverige 0–22 Kanada (Chamonix, Frankrike; 29 januari 1924)

Sveriges 1 000:e ishockeylandskamp på herrsidan spelades den 16 december 1982, när Tjeckoslovakien besegrade Sverige med 5–4 i Izvestija i Moskva. Till och med bronsmatchen i VM 2010 har Sveriges herrar spelat totalt 1.824 ishockeylandskamper. Av dessa har Sverige vunnit 946, spelat 221 oavgjorda och förlorat 657. 641 matcher är så kallade officiella landskamper, det vill säga mästerskapsmatcher i Europamästerskap, världsmästerskap och olympiska spel.

Sveriges förste målskytt i ishockey blev Erik ”Jerka” Burman under OS 1920 i inledningsmatchen mot Belgien 23 april 1920. Matchen slutade 8–0 till Sverige.

Flest mål i en landskamp gjordes av Lars Ljungman, som gjorde 12 mål av Sveriges mål, då landslaget vann över Belgien med 24–1 den 16 februari 1947 i Prag, Tjeckoslovakien under världsmästerskapet i ishockey för herrar 1947.

Flest landskamper för Sverige har Jörgen Jönsson, forward med Rögle BK som moderklubb, med 285 matcher. Flest mål har Sven Tumba, forward från Djurgårdens IF, som under 245 matcher gjorde 186 mål. Vissa ”landskamper” mot Kanada under 1960-talet och 1970-talet var egentligen mot kanadensiska klubb- eller distriktslag, men finns ändå med bland inofficiella landskamper. Många gånger spelade kanadensarna under namnet ”Kanada” och under kanadensisk flagg och matchtröja.

Listor över samtliga Sveriges landskamper

Se även

Referenser

Externa länkar

This article uses material from the Wikipedia Svenska article Sveriges herrlandslag i ishockey, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.