Non-Fungible Token: Typ av kryptoteknik

Varje token motsvarar en unik del i en blockkedja som skapar ett slags digitalt fingeravtryck. Detta gör att digitala konstverks originalitet och autenticitet kan verifieras, vilket i sin tur lett till att marknaden för digital konst har vuxit enormt och att priserna skjutit i höjden.

Till skillnad från annan kryptovaluta där varje token är likställd med en annan kan inte en NFT bytas ut, den är alltså inte fungibel (utbytbar). NFT:er är en form av speciesgods.

NFT-tekniken används även för att skapa så kallade digitala samlarkort och tillgångar eller tillträde till olika delar i datorspel.

Teknologin började utvecklas 2014 som ett lager ovanpå Bitcoin. Den fick dock sitt stora genombrott genom samlarkorten Cryptokitties^(en) i december 2017 som kunde köpas med kryptovalutan Ethereum.

I konstvärlden kallas detta "ett potentiellt paradigmskifte". Det har funnits digital konst sedan digitaliseringen infördes på 1960-talet men det är först nu med den nya blockkedjetekniken som man kan försäkra att verket är ett original och därmed skiljer sig från kopiorna.

På samma sätt som andra kryptovalutor som använder sig av bevis-på-arbete har NFT kritiserats för att orsaka stora koldioxidutsläpp, bland annat av artisterna Simon Stålenhag och Memo Akten. Vissa NFT-plattformar arbetar på att i framtiden istället använda sig av bevis-på-insats vilket har en mycket mindre energiåtgång, men har inte lanserats än.