Ingemar Eliasson: Svensk ämbetsman och politiker

Han var landshövding i Värmlands län 1990–2002, Sveriges riksmarskalk 2003-2010 och kansler vid Kungl. Maj:ts Orden 2009-2018.

Ingemar Eliasson
Ingemar Eliasson 2013.
Sveriges riksmarskalk
Tid i befattningen 1 september 2003–1 januari 2010
Monark	Carl XVI Gustaf
Företrädare	Gunnar Brodin
Efterträdare	Svante Lindqvist
Landshövding i Värmlands län
Tid i befattningen 1990–2002
Företrädare	Bengt Norling
Efterträdare	Björn Sandborgh
Folkpartiets gruppledare i riksdagen
Tid i befattningen 1985–1990
Företrädare	Jörgen Ullenhag
Efterträdare	Birgit Friggebo
Ledamot av Sveriges riksdag
Tid i befattningen 4 oktober 1982–30 juni 1990
Efterträdare	Sören Norrby
Valkrets	Stockholms län
Sveriges energiminister
Tid i befattningen 22 maj 1981–8 oktober 1982
Statsminister	Thorbjörn Fälldin
Företrädare	Carl Axel Petri
Efterträdare	Birgitta Dahl
Sveriges arbetsmarknadsminister
Tid i befattningen 31 juli 1980–8 oktober 1982
Statsminister	Thorbjörn Fälldin
Företrädare	Rolf Wirtén
Efterträdare	Anna-Greta Leijon
Född	30 mars 1939 (85 år) Visnums-Kil, Värmland
Politiskt parti	Liberalerna (Folkpartiet)
Yrke	civilekonom
Maka	Carin Eliasson

Eliasson föddes in i en lanthandlarfamilj, som han själv betecknat som frisinnad. Efter realskola i Kristinehamn och handelsgymnasium i Karlstad fortsatte han till en civilekonomutbildning. Efter en tid som anställd i Hallstahammars kommun blev han sekreterare på Folkpartiets kansli i Stockholm. Efter ett år som Gunnar Heléns särskilde sekreterare blev han senare kanslichef.

Efter regeringsskiftet 1976 blev Eliasson statssekreterare i Arbetsmarknadsdepartementet där Per Ahlmark blev statsråd och departementschef och 1978 efterträddes av Rolf Wirtén. Efter att Ingemar Mundebo lämnade posten som budgetminister tog Wirtén över denna post, och Eliasson flyttade efter fyra år som statssekreterare upp till posten som arbetsmarknadsminister. Mellan 1981 och 1982 hade han även ansvar för energifrågorna, sedan Carl Axel Petri lämnat dessa uppgifter sedan han blivit justitieminister.

Riksdagsvalet 1982 ledde till att de borgerliga partierna förlorade regeringsmakten. Eftersom Folkpartiets vid valet nästan halverade sitt röstetal, restes krav på att partiledaren Ola Ullsten skulle avgå. Partiets två vice ordförande, Birgit Friggebo och Eliasson, kom då överens om att bägge skulle stå till förfogande som partiledarkandidater. Eliasson uppgav, att han i grunden inte var intresserad av posten och inte heller ansåg sig lämplig för denna. Sommaren 1983 avgick partiledaren Ola Ullsten och det fanns fyra kandidater till partiledarposten: Bengt Westerberg, riksdagsgruppens ledare Björn Molin, tidigare statsråden Birgit Friggebo och Ingemar Eliasson. Vid partiets landsmöte i oktober 1983 blev Westerberg vald till partiledare. Vid valet hade han stöd av alla länsförbund men FPU förespråkade Björn Molin.

Eliasson var riksdagsledamot 1982–1990 och 1985–1990 Folkpartiets gruppledare i riksdagen. År 1989 lät han förstå att han var intresserad av ett nytt uppdrag innan mandatperiodens slut, och meddelade detta till Odd Engström, som då var det statsråd som hade hand om regeringens utnämningar. Han var därefter landshövding i Värmlands län 1990–2002.

Eliasson var riksmarskalk från den 1 september 2003 till 1 januari 2010. Han efterträddes av Svante Lindqvist. Därefter har Eliasson varit kansler vid Kungl. Maj:ts orden 2009-2018, med ”ansvar för vård och skötsel av det svenska ordensväsendet”.

•   H.M. Konungens medalj i 12:e storleken med kedja (2010)
•   Sveriges Civilförsvarsförbunds medalj i guld (SCFGM)
•   Karlstad kommuns förtjänstmedalj (KstadGM)
•   Folkpartiet liberalernas stora Karl Staaff-medalj i guld (FpstGM, 2010)
•   Storkors av Finlands Vita Ros' orden (StkFVRO)
•   Storkors av Isländska falkorden (StkIFO, i samband med statsbesöket 2018)
•   Storkors av Chilenska Bernardo O'Higgins-orden (StkChilBO'HO)
•   Storkors av Grekiska Fenixorden (StkGrFenO)
•   Storkors av Luxemburgska Adolf av Nassaus civil- och militärförtjänstorden (StkLAdNassO, i samband med statsbesöket 2005)
•   Storkors av Rumänska Kulturförtjänstorden (StkRumKfO)
•   Kommendör av Finlands Lejons orden av 1:a klass (KFinlLO1kl)
•   Kommendör av Lettiska Tre Stjärnors orden av 1:a klass (KLettSO1kl)
•   Kommendör av Norska förtjänstorden (KNFO)
•   Kommendör av Franska Hederslegionen (KFrHLO)
•   Påvliga Heliga gravens ordens förtjänstkors av första klass (PåvlHGOFK1kl, 2017)
• Hedersledamot av Vitterhetsakademien (HedLHA, 2009)
• The Swedish Council of America's Great Swedish Heritage Award for promoting knowledge and understanding of the Swedish culture and the Swedish heritage in the United States (2006)

• Eliasson, Ingemar (2013). Jag vet var jag kommer ifrån: stycken om mitt liv. Stockholm: Bonnier. Libris 13565043. ISBN 978-91-0-012990-3 

•   Wiki Commons har media som rör Ingemar Eliasson.
  Bilder & media
• Ingemar Eliasson på Sveriges riksdags webbplats
• Sveriges Radio Värmlands intervju med Ingemar Eliasson i samband med hans 70-årsdag