Hokkaido: ö i norra Japan

Namnet betyder norra havsdistriktet. Tidigare hette ön Ezo (japanska: 蝦夷^?, Ezo) eller Ezoti (japanska: 蝦夷地^?, Ezochi). På ursprungsbefolkningen ainus språk heter ön Mosir. Hokkaido är den näst största ön i Japan, med en yta på 77 984 km² och 5,6 miljoner invånare (2005).

Hokkaido (北海道)
Ö
Land	Japan
Högsta punkt	Asahidake
- höjdläge	2 291 m ö.h.
- koordinater	43°39′N 142°51′Ö / 43.650°N 142.850°Ö / 43.650; 142.850
Area	77 984 km²

För andra betydelser, se Hokkaido (olika betydelser).

Administrativt utgör Hokkaido med omgivande öar Hokkaido prefektur. Huvudort är Sapporo. Andra större städer är Hakodate i söder och Asahikawa i öns centrala del.

Arkeologer spekulerar om att Hokkaidō befolkades av Ainu, Nivcher och Oroke-folken för 20 000 år sedan. Nihonshoki sägs ofta ha det första omnämnandet av Hokkaidō i historisk tid. Enligt den texten, så ledde Abe no Hirafu en stor flotta och armé norrut från åren 658 till 660 och kom i kontakt med folken Mishihase och Emishi. En av platserna som Hirafu besökte kallades Watarishima (渡島), vilket vanligen antas vara dagens Hokkaidō. Det finns dock flera teorier kring denna händelses detaljer, inklusive Watarishimas läge och den allmänna uppfattningen att Emishi i Watarishima var förfäder till dagens ainu. Många orter, exempelvis Sapporo, har namn som härstammar från ainuspråket.

Under Nara- och Heianperioderna bedrev folket på Hokkaidō handel med den dåvarande Dewaprovinsen, en utpost av den japanska centrala statsförvaltningen.

Hokkaidō kallades Ezo (蝦夷) fram till Meiji-restaurationen. En kort tid efter Boshinkriget år 1868 förklarade en grupp Tokugawalojalister anförda av Enomoto Takeaki (榎本 武揚) ön som självständig under namnet Republiken Ezo, men upproret krossades i maj 1869. I några år efter Meiji-restaurationen var Hokkaidō uppdelat i fyra län istället för dagens enda.

En jordbävning som mätte 8,0 på Richterskalan inträffade nära ön den 25 september 2003 klockan 19:50:07.

Det finns fortfarande många orörda skogar på Hokkaidō och ön är den del av Japan som är glesast befolkad. På Hokkaido finns sex nationalparker, ytterligare fem områden med liknande status (準国立公園), samt tolv lokala naturreservat.

Nationalparker

• Shiretoko nationalpark (知床)
• Akan (阿寒)
• Kushiro-Shitsugen (釧路湿原)
• Taisetsuzan (大雪山)
• Shikotsu-Toya (支笏洞爺)
• Rishiri-Rebun-Sarobetsu(利尻礼文サロベツ)

Hokkaidō är känt för sina svala somrar (vilket lockar turister från resten av Japan) och kalla vintrar. Medeltemperaturen i augusti ligger kring 22 °C, och i januari mellan -12 °C och -4 °C beroende på höjd och latitud.

Under vintern fryser Ochotska havet, vilket förhindrar marin trafik och stoppar det lukrativa fisket.

 

Hokkaidō är Japans främsta jordbruksområde. Där produceras mest ris och fisk i hela landet, och man producerar även mycket grönsaker.

Trots att det finns viss lätt industri (exempelvis papperstillverkning, bryggerier och livsmedelsproduktion) arbetar större delen av befolkningen inom servicesektorn. Turistindustrin är viktig, i synnerhet under de svala sommarmånaderna då besökare till de varma källorna kommer från hela Japan. Under vintern används skidåkning och andra vintersporter för att attrahera turister (1972 hölls vinter-OS där).

De flesta flyger till Hokkaidō. Den största flygplatsen är Nya Chitose-flygplatsen (japanska: 新千歳空港^?, Shin-Chitose Kūkō) i Chitose (千歳) söder om Sapporo. Tokyo-Chitose är världens mest trafikerade flygrutter. Hokkaido kan också nås via färja från Sendai (仙台), Niigata (新潟) och vissa andra orter.

Hokkaidōs enda landväg till resten av Japan är järnvägen genom Seikantunneln (japanska: 青函 トンネル^?, Seikan-ton'neru). Genom den går såväl godståg på smalspår (1067 mm spårvidd) som persontåg (1435 mm spårvidd), Hokkaido Shinkansen. På Hokkaidō finns ett ganska väl utbyggt järnvägsnät, som drivs av JR Hokkaido, men många orter kan endast nås via buss eller bil.

• Hokkaidōs officiella webbsida
• TransGlobal Highway – Den föreslagna vänskapstunneln Hokkaidō-Sakhalin.