Finnskog: Skogbevuxna områden i mellersta Sverige och sydöstra Norge

Ej att förväxla med Finnmarken.

Svedjebruket fordrade storvuxen och tillgänglig skog, vilket förekom i stor mängd i obebodda gränstrakter där marken ännu var obruten.

Bakgrund

Genom skattefrihet under sex år underlättades etableringen och den permanenta bosättningen av skogsmarkerna som eftersträvades blev därmed möjlig. Till detta hör att det i en del finnmarker, som Ramsberg och Ljusnarsberg, började bedrivas bergsbruk. Att sedan svedjebruket förbjöds när bergsbruket behövde skogen för kolning påverkade inte de etableringar som redan skett.

Det sista finskspråkiga området var norra Värmland, bland annat Norra Finnskoga, Södra Finnskoga, Lekvattnet och Östmark. Skogsarbetaren, målaren och vandraren Nitaho-Jussi, Johannes Johansson Oinoinen, som dog 1965, fick Finlands Lejons orden av presidenten Urho Kekkonen som symbol för de sista 15 då ännu finsktalande i Värmlands finnmarker.

Finnskogsområden

De huvudsakliga sammanhängande områdena med finnbosättningar i Sverige och Norge:

Västra och norra Värmland samt östra Hedmark
Sydvästra Värmland, sydligaste Hedmark och östra Akershus
Bergslagen, med intilliggande delar av Västerdalarna och östra Värmland
Östra Dalarna, Västra Gästrikland och Sydvästra Hälsingland
Västra Hälsingland och nordöstra Dalarna
Norra Hälsingland och södra Medelpad
Södra Ångermanland
Tiveden och sydvästra Närke (tidiga bosättningar)
Sydöstra Buskerud, södra Oppland, Østfold fylke, norra och västra Akershus samt norra Oslo

Dessutom fanns spridd finnbebyggelse och mindre koncentrationer i andra delar av Södermanland, Värmland, Hedmark, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Jämtland, Medelpad, Ångermanland och Lappland.

Beskrivningar av Sveriges finnskogar

Carl Axel Gottlund, lektor vid Helsingfors universitet, räknas som en pionjär i beskrivningen av finnskogsområdena i Sverige. I syfte att kartlägga finnskogskulturen företog Gottlund åren 1820−1821 en resa. Gottlund utgav senare en skildring av förhållandena i Grangärde finnmark. I en modern kartläggning av finnskogarnas historia ingår Kari Tarkiainens trebandsverk Finnarnas historia i Sverige. 1995 blev finnskogarna i Värmland föremål för en doktorsavhandling. Intresseorganisationen Finnsam utkom 2001 med boken Det skogsfinska kulturarvet.

Se även

Finnskogar i populärkulturen

Källor

Vidare läsning

Axelson, Maximilian (1852). Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar. Stockholm. Libris 1677604. http://urn.fi/URN:NBN:fi-fd2010-00002042 - Faksimilutgåva. Karlstad: NWT. 1978. Libris 197427
Berglund, Axel; Nilsson Skans, Torsten; Evans, Ailinor (2006). Svenskfinnar : Axel Berglund berättar. Vansbro: Finnmarkens hembygdsförening Kroktorp. Libris 19960596. ISBN 978-91-631-8990-6
Boethius, Jacob (1823). Bref om finnarna i Grangärdet : med noter och tillägg / af G-nd [=Karl Axel Gottlund]. Åbo. Libris 2569309
Ehrenroth, Björn; Sundén-Cullberg, Ann; Shutrick, Helena (2005). Den blommande finnskogen. Torsby: Boviggen. Libris 9882970. ISBN 91-973664-4-7
Enewald, Nils (1920). Sverige och Finnmarken : svensk Finnmarkspolitik under äldre tid och den svensk-norska gränsläggningen 1751. Lund: Gleerup. Libris 384800
Welinder, Stig (2015). Vilka var och är skogsfinnarna? : en historisk begreppsdiskussion. Falun: Finnbygdens förlag. Libris 19279004. ISBN 978-91-88644-34-3

Externa länkar

This article uses material from the Wikipedia Svenska article Finnskog, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.