Brunhök: Fågelart i familjen hökartade rovfåglar

Brunhök är en stor hök (40–55 cm för nominatformen, något mindre för mer tropiska populationer) med långa vingar och lång stjärt. I flykten syns något utbuktande armpennor och spetsigare vingar än andra hökar. Adulta fåglar har gråbrun ovansida med rostfärgad halskrage och rostfärgad undersida med tunna och täta vita tvärband. Ungfågeln är mer mörkbrun ovan. Undertill är den smutsvit med mörkbruna streck på strupen som övergår i kraftiga fläckar på övre delen av bröstet och tvärband på nedre delen av bröstet och buken. På "låren" syns tunna rostfärgade band.

 

 

Huvudsakliga lätet består av en snabb serie med tio till 20 genomträngande gläfsande visslingar, "ki-ki-ki-ki...".

Arten har ett mycket stort utbredningsområde och delas upp i elva underarter.

• Accipiter fasciatus natalis – förekommer på Julön i Indiska oceanen
• Accipiter fasciatus tjendanae – förekommer på Sumba i ögruppen Små Sundaöarna
• Accipiter fasciatus wallacii – förekommer på Lombok, Sumbawa, Flores och närbelägna öar i Små Sundaöarna
• Accipiter fasciatus stresemanni – förekommer på Tanahjampea, Kalao, Bonerate, Kalaotoa, Madu och Tukanbesi.
• Accipiter fasciatus hellmayri – förekommer på Timor, Alor, Semau och Roti i Små Sundaöarna
• Accipiter fasciatus savu –förekommer på Sawu i Små Sundaöarna
• Accipiter fasciatus polycryptus – förekommer på östra Nya Guinea
• Accipiter fasciatus dogwa – förekommer på södra Nya Guinea
• Accipiter fasciatus didimus – förekommer på ön Buru i södra Moluckerna samt i norra Australien
• Accipiter fasciatus fasciatus – förekommer i Australien, på Tasmanien, Salomonöarna (Rennell och Bellona) och Timor
• Accipiter fasciatus vigilax – förekommer på Nya Kaledonien samt i Loyautéöarna och Vanuatu

Vissa urskiljer även underarten buruensis med utbredning på Buru i södra Moluckerna. Det är oklart om denna population utgör övervintrande individer från norra Australien eller är stationära.

Genetiska studier visar att brunhök står nära arterna besra (A. virgatus) och tajgahök (A. gularis), och dessa i sin tur nära kraghök (A. cirrocephalus). Underarten natalis kan möjligen stå nära gråhök alternativt utgöra en egen art. Hybridisering har noterats mellan brun- och gråhök.

Släktestillhörighet

Brunhöken kallades tidigare brun duvhök, men är inte särskilt nära släkt med duvhök. Faktum är att de i framtiden möjligen kan placeras i olika släkten. DNA-studier visar nämligen att kärrhökarna i Circus är inbäddade i Accipiter så som släktet ser ut idag och nära släkt med bland annat duvhöken. Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. Om det senare blir fallet kommer brunhöken med största sannolikhet att flyttas till ett annat släkte, eftersom typarten i Accipiter sparvhök (A. nisus) troligen står närmare kärrhökarna.

Fågeln hittas i skogslandskap, buskmarker, jordbruksbygd med inslag av träd och stadsnära miljöer, från havsnivån till 1500 meters höjd. Födan består av däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och leddjur, ibland även as. Den häckar mellan september och december, på Sumbawa i Små Sundaörna med ungar i slutet av april.

 

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).

På svenska har arten även kallats australisk duvhök och brun duvhök. Den blev tilldelat ett nytt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté 2022 för att betona att arten inte är nära släkt med duvhöken.

•   Wikispecies har information om Accipiter fasciatus.
  Artförteckning
•   Wiki Commons har media som rör Accipiter fasciatus.
  Bilder & media
• Läten på xeno-canto.org