Salomonöarna: Konstitutionell monarki i Stilla havet

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Salomonöarna är en suverän stat i Oceanien, öster om Papua Nya Guinea, bestående av närmare tusen öar (större delen av ögruppen Salomonöarna samt Santa Cruzöarna). Staten omfattar en landmassa på 28 400 km². Huvudstaden Honiara ligger på ön Guadalcanal. Salomonöarna är medlem i Samväldet.

Solomon Islands
Flagga Statsvapen
Valspråk: To Lead is to Serve (Att leda är att tjäna)
Nationalsång: God Save Our Solomon Islands
Huvudstad		Honiara
Officiellt språk		engelska
Statsskick		Monarki (samväldesrike)
-	Kung	Charles III
-	Generalguvernör	David Vunagi
-	Premiärminister	Rick Houenipwela
Självständighet		från Storbritannien
-	Erkänd	7 juli 1978
Area
-	Totalt	28 896 km² (140:e)
-	Vatten (%)	3,2 %
Befolkning
-	2015 (juli) års uppskattning	622 469 (160:e)
-	Befolkningstäthet	21,5 inv./km² (157:e)
BNP (PPP)		2014 års beräkning
-	Totalt	$109 miljoner (175:e)
-	Per capita	1 900
HDI (2021)		▲ 0,564 (155:e)
Valuta		Salomondollar (SBD)
Tidszon		UTC+11
Topografi
-	Högsta punkt	Mount Makarakomburu, 2 447 m ö.h.
Nationaldag		7 juli
Nationalitetsmärke		SLB
Landskod		SB, SLB, 090
Toppdomän		.sb
Landsnummer		677

Salomonöarna tros ha varit bebott av melanesier i många tusen år. Spanska sjöfararen Alvaro de Mendana var den första europé som anlände till Salomonöarna år 1568 och han namngav dem Islas Salomon. Britterna etablerade ett protektorat över Salomonöarna 1893. Under andra världskriget var det hårda strider mellan amerikaner och japaner under slaget om Salomonöarna 1942-45, inklusive slaget om Guadalcanal.

Självstyrelse uppnåddes år 1976 och självständighet två år senare. Salomonöarna är en konstitutionell monarki med Salomonöarnas kung Charles III som statschef. Rick Houenipwela är den tolfte och nuvarande premiärminister i Salomonöarna. Han valdes i november 2017.

Storbritannien gjorde Salomonöarna till ett protektorat på 1890-talet. Under andra världskriget utkämpades strider på Salomonöarna, bland annat slaget vid Guadalcanal. 1976 fick landet självstyre och självständighet uppnåddes 1978. Salomonöarna har på senare upplevt flera inbördeskrig, senast efter valet 2006 då uppgifter om kinesiska mutor krävde den valde premiärministern Snyder Rinis avgång.

Självständighetsrörelsen på ön Bougainville i grannlandet Papua Nya Guinea har gjort att relationerna länderna emellan har varit ansträngda.

 

På Salomonöarna finns naturresurser i form av fisk, skog, guld, bauxit, fosfat, bly, zink och nickel. Det mesta av landets naturtillgångar i form av olika mineral är dock oexploaterat. Cirka 1,5 % av landets yta är odlingsbar mark.^{[källa behövs]}

Klimatet är tropiskt med små temperaturvariationer. Det förekommer oväder, men de är sällan allvarliga. Området är geologiskt aktivt med regelbundna jordbävningar och vulkanisk aktivitet.

Salomonöarna har miljöproblem i form av jorderosion som beror på skogsavverkning. I havet runt öarna finns döda eller döende korallrev. Stigande havsnivåer, cirka 1,5 millimeter per år^{[källa behövs]} och kusterosion har lett till att fem öar i Salomonöarna har försvunnit mellan 1974 och 2014. Dessutom har ytterligare sex öar kraftig erosion. Två av öarna har även övergivits av invånarna när vågorna spolat bort deras byar.

Landet deltar i flera internationella miljöprojekt och har både skrivit under och ratificerat Kyoto-protokollet.

I januari 2013 ledde en konflikt till att 1000 delfiner slaktades som en hämnd mot en miljöorganisation.

• Generalguvernör: David Vunagi

Administrativ indelning

Salomonöarna är indelat i 10 administrativa områden varav nio är provinser och en är staden Honiara.

• Central
• Choiseul (Lauru)
• Guadalcanal
• Honiara (huvudstadsterritorium)
• Isabel
• Makira
• Malaita
• Rennell och Bellona
• Temotu (Santa Cruzöarna)
• Western

Huvuddelen av befolkningen är på något sätt beroende av jordbruk, fiske eller skogsbruk.

Statens ekonomi är mycket dålig, och Salomonöarna har därför problem med att få leveranser av bland annat bränsle. Majoriteten av landets elektricitet produceras av importerad diesel men en rad projekt är på gång för att utveckla källor till förnyelsebar energi, bl.a. vattenkraft, biobränsle (kokosnöt) och solkraft. Japan, Australien, Kina och Nya Zeeland var de största givarna av ekonomiskt bistånd till Salomonöarna 2001. Turism förekommer, speciellt dykning vid de många vraken ifrån andra världskriget.

Importen består till största delen av mat, producerade varor, bränsle och kemikalier. Det mesta av importen sker från Australien, Singapore, Nya Zeeland, Fiji och Papua Nya Guinea (2002). Man exporterar timmer, fisk (tonfisk), kopra, palmolja och kakao, och exporten går främst till Japan, Kina, Sydkorea, Filippinerna, Thailand och Singapore (2002).

Transporter

Salomonöarna har en internationell flygplats Honiara International Airport, som ligger cirka tio kilometer öster om huvudstaden Honiara. Salomonöarna har totalt 35 flygplatser. Det finns ca 1360 kilometer vägar på öarna.

Salomonöarnas officiella språk är engelska, som lärs ut i skolor, men knappt någon har det som modersmål. Pijin har inte officiell ställning, men fungerar som lingua franca. Utöver dessa har Salomonöarna ungefär 80 inhemska språk. Radiosändningar är på engelska och pijin.

Noter

Källförteckning

• Lundström, Klas (2009). Den här platsen faller samman: Reportage från den globala periferin. Murbruk. sid. 69-93. ISBN 9197783277 

•   Wiki Commons har media som rör Salomonöarna.
  Bilder & media