Boaormar

Arterna är inte giftiga, utan kramar ihjäl sina byten. De är medelstora till mycket stora ormar, och honorna är vanligen större än hanarna. Om en Boaorm känner sig hotad väser de ljudligt och/eller hugger mot angriparen. De förlitar sig dock på sitt kamouflage i första hand.

Boaormar
Boa constrictor
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Kräldjur Reptilia
Underklass	Diapsider Diapsida
Ordning	Fjällbärande kräldjur Squamata
Underordning	Ormar Serpentes
Familj	Boaormar Boidae
Vetenskapligt namn
§ Boidae
Auktor	Gray, 1825
Släkten
Se text
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Det naturliga utbredningsområdet är Central- och Sydamerika samt Afrika, Sydostasien och Salomonöarna.

Boaormarna har två funktionala lungflyglar. Ibland finns rudimentära rester av bäckenet kvar.

Ormarnas systematik är inte helt utredd. Enligt en morfologisk och molekylärgenetisk studie från 2007 delas familjen boaormar i tre underfamiljer. Denna taxonomi övertogs av The Reptile Database. Underfamiljerna har tillsammans 14 släkten och cirka 50 arter.

• Boinae
  • Acrantophis
    • Dumerils boa (Acrantophis dumerili)
  • Boa
    • Kungsboa (Boa constrictor)
  • Candoia
  • Chilabothrus
  • Trädboaormar (Corallus)
    • Smaragdboa (Corallus caninus)
    • Amazonas trädboa (Corallus hortulanus)
  • Epicrates
    • Regnbågsboa (Epicrates cenchria)
    • Haitiboa (Epicrates striatus)
  • Anakondor (Eunectes)
    • Grön anakonda (Eunectes murinus)
    • Gul anakonda (Eunectes notaeus)
  • Sanzinia
• Erycinae
  • Calabaria
  • Charina
  • Eryx
    • Elegant sandboa (Eryx elegans)
  • Lichanura
    • Rosenboa (Lichanura trivirgata)
• Ungaliophiinae
  • Exiliboa
  • Ungaliophis