Sveriges Asylpolitik Sedan Flyktingkrisen 2015

Antal beviljade asyl och flyktinganhöriga i Sverige 1980–2019
Diagrammet är tillfälligt inaktiverat. Grafer inaktiverades den 18 april 2023 på grund av programvaruproblem. Lila: Flyktinganhöriga. Källa: Migrationsverket

Sveriges asylpolitik sedan flyktingkrisen 2015 har inneburit stora förändringar i både lagstiftning och myndighetspraxis, som en följd av det exceptionellt stora antalet asylsökande i både Sverige och övriga Europa (flyktingkrisen). Sverige var 2015 ett av de länder i EU som tog emot flest asylsökande. Sommaren 2016 stiftades en tillfällig lag om begränsning av asylrätten. De kommande åren stiftades flera nya lagar som framför allt rörde de många ensamkommande barn som sökt asyl. Sommaren 2019 förlängdes den tillfälliga begränsningslagen med två år. Sommaren 2021 antog riksdagen en ny migrationslag med syfte att fastställa en långsiktigt hållbar ordning. Därmed permanentades huvuddelen av den tillfälliga lagen.

Asylsökande till Sverige under 2010–2018 (tusental)
Diagrammet är tillfälligt inaktiverat. Grafer inaktiverades den 18 april 2023 på grund av programvaruproblem. Ensamkommande barn är en delmängd av män/kvinnor. Källa: SCB

År 2015 sökte mer än 163 000 människor asyl i Sverige, som en del av den stora flyktingströmmen till Europa från bland annat krigets Syrien. Detta var det högsta antalet asylsökande någonsin under ett år. 81 procent av de asylsökande år 2015 saknade giltiga identitetshandlingar. Cirka hälften från Syrien och nästan alla från Afghanistan (99 procent) och Somalia saknade identitetshandlingar.

De asylsökande välkomnades av statsminister Stefan Löfven. En mängd statliga myndigheter, kommuner och landsting arbetade med att ta emot de många människor som kom, och civilsamhället ställde upp med sängplatser, soppkök och klädinsamlingar.

Vid ankomsten antecknades den asylsökandes ålder utifrån vad denne själv uppgav och ibland efter visuell bedömning. Många saknade identitetspapper och det var upp till tjänstemannen att bedöma den angivna åldern. De som ansågs vara under 18 år (barn) blev placerade i kommuner, som mot ersättning från staten, skulle förse dem bostad, skolgång, socialsekreterare och god man. De som blev klassade som vuxna skickades till Migrationsverkets boenden för vuxna. Journalisten Thord Eriksson påpekar i boken Dom som stod kvar att de visuella åldersbedömningarnas riktighet samt antalet berörda är okända, men att det finns vittnesmål om godtycke.

Av dem som sökte asyl 2015 registrerades 35 369 personer som ensamkommande barn. Av dem var 23 480 av afghanskt ursprung. Cirka 8 procent av de ensamkommande barnen var flickor.

Den 23 oktober 2015 träffade regeringen, Centerpartiet, Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna den s.k. oktoberöverenskommelsen för insatser med anledning av flyktingkrisen. Därefter föreslog regeringen (på initiativ av socialdemokraterna) ytterligare skärpningar. Den 24 november 2015 meddelade regeringen (socialdemokraterna och miljöpartiet) att det behövdes ett ”andrum” och att den svenska lagstiftningen om rätten till asyl tillfälligt behövde anpassas till minimikrav enligt internationell rätt. På en presskonferens meddelade de en överenskommelse som innebar stängda gränser för de som saknade identitetshandlingar och en kommande lag som kraftigt begränsade rätten till asyl i Sverige. Ministrarna Anders Ygeman och Morgan Johansson deklarerade i januari 2016 att upp till hälften av de asylsökande beräknades få avslag på sina ansökningar.

Lagen om stängda gränser för de som saknade identitetshandlingar behandlades av riksdagen på mindre än en månad och antogs den 21 december 2015. Den motiverades med ”allvarlig fara för den allmänna ordningen”. Lagrådet, som har till uppgift att granska nya lagar och deras förenlighet med grundlagar och tidigare lagar, var kritiskt och påpekade att lagen byggde på otillräcklig analys och att varken Lagrådet eller andra remissinstanser hade fått rimlig tid på sig att ta ställning till lagförslaget. Det finnas risk, påpekade Lagrådet, att den nya lagen stod i strid mot andra svenska lagar. Trots kritiken antogs lagen av riksdagen. Den 4 januari 2016 infördes ID-kontroll för alla som passerade gränsen från Danmark, och antalet personer som sökte asyl i Sverige minskade drastiskt.

Migrationsverket fick instruktioner om att arbeta snabbt och effektivt. Syriska medborgare var ofta "lätta fall" som kunde avgöras relativt snabbt, eftersom inbördeskriget i Syrien ledde till att den som kunde göra sannolikt att hen var därifrån generellt beviljades asyl. Afghaner och speciellt afghanska barn var svårare att utreda, fick vänta längre och fick i högre grad avslag. Motsvarande nedprioritering av afghaner har skett i t.ex. USA. Av dem som sökte asyl under hösten 2015 hade 50 595 personer ännu inte fått beslut i asylfrågan i januari 2017. Av dem var 16 627 ensamkommande barn. Av dem som väntade på beslut hade 40 492 personer ännu inte fått påbörja sin asylutredning i januari 2017. Av dem var 14 933 ensamkommande barn.

I juni 2016 fick lagman Gudrun Antemar regeringens uppdrag att utvärdera berörda aktörers hantering av flyktingsituationen i Sverige 2015. Utredningen pekar på att "varken regeringen, regeringskansliet, statliga eller kommunala myndigheter hade beredskap för att så många människor på flykt skulle välja att komma till Sverige". Den visar också att det förekom vissa rättssäkerhetsbrister i mottagningsskedet, framförallt beroende på otillräcklig kunskap hos myndigheter och volontärer samt otydlig ansvarsfördelning.

I maj 2018 förlängde regeringen gränskontrollerna med hänvisning till den allmänna ordningen och säkerhetsläget.

Den retroaktiva begränsningslagen

Asyllagstiftningen finns i Utlänningslagen, som trädde i kraft 2006.

En tillfällig lag om begränsningar i asylrätten presenterades av regeringen den 6 april 2016. Den innebar vissa skärpningar i förhållande till den i oktober träffade överenskommelsen mellan sex riksdagspartier. En av förändringarna gällde arten av uppehållstillstånd. Enligt oktoberöverenskommelsen skulle tidsbegränsade uppehållstillstånd vara huvudregel under de tre år som lagen skulle gälla, men kvotflyktingar, ensamkommande barn och barnfamiljer skulle fortsatt beviljas permanent uppehållstillstånd. I lagförslaget frångick regeringen överenskommelsen och begränsade undantaget till att gälla enbart kvotflyktingar.

Lagförslaget kritiserades av Lagrådet och en stor mängd andra remissinstanser men klubbades i riksdagen sommaren 2016 och började gälla 20 juli 2016, och gavs retroaktiv verkan genom att den skulle tillämpas även för personer som sökt asyl innan detta datum.. Lagförslaget stöddes av en enig riksdag med undantag från ledamöterna från (V) och (C) samt fyra miljöpartister och en liberal. Med vissa lättnader vad gäller framför allt familjeåterförening förlängdes lagen den 18 juni 2019 med giltighetstid till 19 juli 2021.

De viktiga förändringarna gentemot tidigare lagstiftning är:

- Begränsningar av vilka skäl som ska ge rätt att stanna i Sverige. Tidigare fanns ”övriga skyddsbehövande” och ”ömmande omständigheter”, som kunde tillämpas för till exempel svårt sjuka människor, barn och den som tillhör en utsatt grupp utan att vara personligen hotad. I och med den tillfälliga lagen krävs starka individuella asylskäl.

- Tillfälliga uppehållstillstånd blev det normala, i stället för permanenta. Här gjorde lagen ett undantag för barn, men genom att Migrationsverket ändrade sin praxis samt att många av de ensamkommande hann fylla eller skrivas upp till 18 år innan beslutet fick detta bara begränsad betydelse.

- Möjligheterna för familjeåterförening begränsades kraftigt.

I och med denna lag ligger Sverige på EU:s miniminivå när det gäller asylrätt, något som också var regeringens uttryckliga avsikt med lagen.

Dublinförordningen

Dublinförordningen är en europeisk förordning reglerar vilken medlemsstat som ansvarar för en asylsökande inom Europeiska unionen (Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz omfattas också genom bilaterala avtal med unionen). Enligt förordningen ska en asylansökan endast behandlas av ett av länderna. Den skrevs i sin tidigaste form redan år 1990. 2016 gick Sveriges asyllagstiftning från att ha varit EU:s mest generösa till att läggas på EU:s miniminivå. Dublinförordningen innebar att asylsökande som hade valt Sverige framför andra länder på grund av den relativt generösa lagstiftningen inte kunde försöka någon annanstans när lagen i efterhand blev strängare.

Gymnasielagarna

Våren 2017 presenterade regeringen ett lagförslag som gjorde att de som fått avslag men ännu inte fyllt 18 kunde få chansen att stanna och studera på gymnasiet, om vissa andra krav var uppfyllda. Förslaget fick skarp kritik, både för att den inte dög för det uttalade syftet och för att den var svårtolkad. Lagen antogs av Riksdagen 3 maj 2017, men det visade sig snart att endast en mycket liten del av de ungdomar som fått avslag omfattades av lagen. I april 2018 hade den givit uppehållstillstånd åt 130 personer.

I början av 2018 presenterade regeringen (socialdemokraterna och miljöpartiet) ett nytt lagförslag om att ge tillfälliga uppehållstillstånd för gymnasiestudier till en del av dem som fått avslag på sina asylansökningar men ändå fanns kvar i Sverige. Reglerna var bland annat att man skulle ha sökt asyl som ensamkommande barn senast 24 november 2015, ha fått avslag på asylansökan mer än 15 månader efter ansökan och ha fyllt 18 år när man fick sitt avslag. Enligt lagen ska uppehållstillståndet omprövas efter 13 månader, med kravet att ungdomen ska ha påbörjat godkända studier. Efter avslutade studier kan man få permanent uppehållstillstånd om man inom 6 månader hittar en varaktig försörjning.

Lagen fick kritik från många remissinstanser, däribland Lagrådet, som kritiserade lagens utformning för låg kvalité som gjorde den olämplig att tillämpa. Efter en kort beredningstid och kort remisstid antogs lagen av Riksdagen 7 juni 2018. Migrationsdomstolen i Malmö underkände lagen på grund av att lagtexten om sänkta krav på identitetsbevis gjorde den omöjlig att tillämpa,, en dom som upphävdes av Migrationsöverdomstolen varefter lagen tillämpades.

Inledningsvis antogs att lagen skulle omfatta c:a 9000 personer, mestadels afghaner. Totalt tog Migrationsverket emot 11 776 ansökningar utifrån gymnasielagen. Av dessa fick 7 763 tillfälliga uppehållstillstånd för studier.. Hösten 2019 började det göras omprövningar efter 13 månader. Sveriges kommuner och landsting (SKL) larmade då om att lagen är för svårtolkad och krävde därför en översyn.

I december 2022 hade 4039 personer fått permanent uppehållstillstånd efter att ha avslutat sina studier och fått godkänt arbete, 588 personer hade fortfarande tillfälliga uppehållstillstånd och 2108 hade ansökt om förlängning men ännu inte fått besked.

Förlängningen av den tillfälliga lagen

Den 18 maj 2019 beslutade en i stort sett enig riksdag att förlänga den tillfälliga begränsningslagen i ytterligare två år. Reglerna om familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande gjordes dock mer generösa.

Förlängningen gjordes trots att många tunga remissinstanser hade avrått. Migrationsverket, som har att handlägga den verksamhet som styrs av lagen, menade att lagen är alltför svåröverskådlig och komplex och kommer att leda till mycket svåra avvägningar och öka verkets arbetsbörda, jämfört med en återgång till tidigare lagstiftning. Företagarna kritiserade de tillfälliga uppehållstillstånden och menade att en förlängning av lagen förlänger företagens existerande svårigheter att hitta kompetent arbetskraft. Ett 60-tal sakkunniga migrationsforskare uttryckte sin oro över att ”de rådande tillfälliga uppehållstillstånden bidrar till en rättsosäkerhet i det svenska asylsystemet och på detta vis även hämmar en fundamental grundbult i en demokratisk rättsstat, nämligen invånarnas tilltro till myndigheter”. Organisationer inom civilsamhället pekade på lagens brist på humanitet och på dess negativa konsekvenser för integrationen. Fackförbundens remissvar var också kritiska mot förslaget. TCO och Akademikerförbundet ville ha en återgång till permanenta uppehållstillstånd men välkomnade de förbättrade möjligheterna till återförening. LO varnade i stället för en ”liberalisering” av reglerna utan konsekvensanalys och menade att lagen borde förlängas i sin helhet, utan de föreslagna uppmjukningarna.

Riksdagspartiernas ställningstaganden sedan 2015

I Riksdagen har Vänsterpartiet konsekvent röstat för de förslag som varit för en öppnare migrationspolitik och även lagt egna förslag om amnesti för ensamkommande ungdomar. Sverigedemokraterna och Moderaterna har konsekvent drivit en motsatt linje, medan övriga partier ibland har stött mer restriktiv lagstiftning och ibland röstat för lagförslag som öppnar för utökade möjligheter till uppehållstillstånd.

Barnkonventionen 2020

Den 1 januari 2020 blev Barnkonventionen svensk lag och det innebär att barn tydligare får rätt att komma till tals och bli lyssnade på. Barnkonventionen är en av flera lagar som Migrationsverket tar hänsyn till i barns ärenden. Barnperspektivet stärks, men lagen i sig ger ingen ny rätt för barnet att få uppehållstillstånd i Sverige.

Migrationskommittén 2019-2020

I juni 2019 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att ta ställning till utformningen av den framtida svenska migrationspolitiken i syfte att fastställa en långsiktigt hållbar ordning. Utgångspunkten var att "migrationspolitiken ska vara human, rättssäker och effektiv." I kommittén ingick representanter för samtliga riksdagspartier. De enades inte om ett sammanhållet lagförslag utan presenterade i september 2020 en utredning med ett antal förslag som vart och ett stöddes av en majoritet bestående av olika partier. Det enda parti som stödde samtliga förslag var socialdemokraterna. I oktober 2020 enades regeringspartierna (socialdemokraterna och miljöpartiet) att skicka ut utredningen på remiss. I december presenterade regeringen med stöd av centerpartiet en kompletterande promemoria som bland annat föreslår att barn och vissa vuxna ska kunna beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande.

Ny lag antagen 2021

Efter remissförfararande och bearbetning presenterades det nya lagförslaget i form av lagrådsremiss den 8 april 2021. Lagrådet anger i sitt yttrande att det finns skäl att justera den föreslagna lagtexten på en rad punkter, som framför allt gäller brister i lagtextens tydlighet, brist på överskådlighet, oklarheter och vissa motsägelsefulla skrivningar samt avsaknaden av konsekvent terminologi.

Den 22 juni 2021[ antogs regeringens lagförslag av riksdagen. Detta innebär att stora delar av den tillfälliga lagen har införlivats i den ordinarie utlänningslagen. I förhållande till 2014 års version av utlänningslagen har två viktiga förändringar nu gjorts bestående: tillfälliga uppehållstillstånd är huvudregeln och det ställs högre försörjningskrav för att kunna få återförenas med anhöriga. Förutom av regeringspartierna S och MP fick förslaget stöd av C och V. V deklarerade att de stött förslaget som "det minst dåliga". M, KD och SD röstade tillsammans med L för ett mera restriktivt förslag och lovade att riva upp den nya lagen om de får makten efter nästa val.

Tidöavtalet 2022 och dess följder

Tidöavtalet träffades hösten 2022 mellan Sverigedemokraterna och de blivande regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Avtalet aviserar ett "paradigmskifte" i svensk asylpolitik med bland annat begränsning av anhöriginvandring och av den humanitära skyddsgrunden i asyllagstiftningen. Antalet kvotflyktingar föreslås minskas från 5000 till 900 per år och målet är att svensk asylpolitik ska utgå ifrån att främst ge tillfälligt skydd till personer från Sveriges närområde. I avtalet sägs att asylrätten ska upprätthållas samtidigt som inte i något avseende ska vara mer generöst i synen på asyl än vad som följer som förpliktelser enligt EU-rätt eller andra juridiskt bindande internationella traktat. Avtalets förslag vad gäller asylfrågor har kritiserats från bland andra Amnesty och Flyktinggruppernas Riksråd.

I januari 2023 presenterade regeringen beslut i vissa av de frågor som föreslagits i Tidöavtalet, bland annat minskningen av antalet kvotflyktingar och uppdrag till Migrationsverket att intensifiera arbetet med att personer som fått asylavslag ska återvända och att analysera möjligheter att öka den frivilliga återvandringen. Regeringen presenterade också en internationell informationskampanj om paradigmskiftet i migrationspolitiken.

Antalet asylsökande var år 2015 rekordhöga 163 000 personer. Under 2016-2019 har antalet varit 21-29 000 per år. Den årliga andelen bifall varierade under dessa år mellan 77 procent och 39 procent av förstagångsansökningarna. Den enskilt största nationaliteten bland de sökande var syrisk och syriska sökande beviljades generellt asyl om de kunde göra sannolikt att de var syrier och även sökande från Eritrea och Somalia hade högre bifallsandel än genomsnittet. Afghanska medborgare fick generellt vänta längre på besked och fick oftare avslag på sina ansökningar.

Efter att det 2016 gjorts till regel att nya uppehållstillstånd görs tillfälliga med förlängningsprövning efter 13-36 månader har Migrationsverket handlagt ett stort antal förlängningar. Under åren 2019-2021 avgjordes 20 000 - 29 000 förlängningsärenden per år. För 97 procent av dessa beviljades förlängning.

Nedan ges mer specifika uppgifter om antal asylsökande och antal avgjorda ärenden per år. De avgjorda ärendena innefattar sådana som sökt asyl tidigare år men fick Migrationsverkets beslut detta år.

2015 ansökte nästan 163 000 personer om asyl i Sverige (förlängningsansökningar ej medräknade). De flesta kom från Syrien ( 51 000), Afghanistan (42 000) och Irak (21 000). 33 000 personer fick asyl, varav 57 procent från Syrien. 26 000 personer fick avslag. Vid årets slut var drygt 154 000 förstagångsärenden ännu ej avgjorda.

2016 ansökte nästan 29 000 personer om asyl i Sverige (förlängningsansökningar ej medräknade). 67 000 personer fick asyl och 45 000 fick avslag. Andelen bifall av totalt avgjorda förstagångsärenden var enligt Migrationsverkets årsredovisning för 2016 omkring 60 procent, vilket var något högre än 2014 och 2015. I en senare årsredovisning (2018) anges dock att bifallsandelen för 2016 var 77 procent. Att bifallsandelen i flera år legat över 50 procent förklaras till stor del av att många av de asylsökande kom från Syrien, vilket i sig generellt sett var grund för asyl för sökande som gjorde sannolikt att hen var därifrån. Vid årets slut var knappt 72 000 förstagångsärenden ännu ej avgjorda. Den största gruppen av dessa, 44 procent, var afghanska medborgare.

2017 ansökte nästan 26 000 personer om asyl i Sverige (förlängningsansökningar ej medräknade). Den dominerande nationaliteten var syrier. 27 000 personer fick asyl och 29 000 fick avslag. Andelen bifall av totalt avgjorda förstagångsärenden var enligt Migrationsverkets årsredovisning för 2017 omkring 41 procent. I en senare årsredovisning (2018) anges dock att bifallsandelen för 2017 var 47 procent. Under 2017 prövades fler ärenden från Afghanistan än tidigare år, då framför allt syrier prövades. Vid årets slut var drygt 31 000 förstagångsärenden ännu ej avgjorda. Den största gruppen av dessa, 25 procent, var afghanska medborgare.

2018 ansökte drygt 21 000 personer om asyl i Sverige (förlängningsansökningar ej medräknade). Den största enskilda nationaliteten bland de sökande var syrisk. Av totalt avgjorda förstagångsansökningar fick 39 procent (c:a 14 000 personer) bifall och 61 procent (c:a 22 000 personer) avslag. Myndigheten prioriterade behandlingen av ensamkommande barn och före detta ensamkommande barn och övriga ärenden som väntat länge. Den genomsnittliga handläggningstiden från ansökan till beslut för ensamkommande barn i förstagångsansökningar var drygt 500 dagar 2018, vilket innebär att handläggningstiden har minskat med cirka 70 dagar jämfört med 2017. Vid årets slut fanns totalt drygt 17 000 förstagångsärenden som ännu inte var avgjorda.

2019 ansökte knappt 22 000 personer om asyl i Sverige (förlängningsansökningar ej medräknade). Den största enskilda nationaliteten bland de sökande var syrisk. Av totalt avgjorda förstagångsansökningar fick 35 procent (8 600 personer) bifall och 65 procent (16 000 personer) avslag. Sökande från Syrien, Eritrea och Somalia hade betydligt högre bifallsandel än genomsnittet. Vid årets slut fanns knappt 15 000 förstagångsärenden som ännu inte var avgjorda.

2020 ansökte cirka 13 000 personer om asyl i Sverige (förlängningsansökningar ej medräknade). De sökandes nationalitet redovisas inte i Migrationsverkets årssammanställning. Totalt avgjordes nästan 21 000 förstagångsärenden, varav en stor del alltså var inkomna tidigare år. Bland dem var den största gruppen syrier. Av totalt avgjorda förstagångsansökningar fick 32 procent (6 100 personer) bifall och 68 procent (14 900 personer) avslag. För syrier minskade bifallsandelen från nästan 100 procent till 75 procent på grund av en praxisändring som trädde ikraft under året. Vid årets slut fanns 7 200 förstagångsärenden som ännu inte var avgjorda.

2021 ansökte 11 400 personer om asyl i Sverige (förlängningsansökningar ej medräknade). De sökandes nationalitet redovisas inte i Migrationsverkets årssammanställning. Totalt avgjordes 12 800 förstagångsärenden, varav en del alltså var inkomna tidigare år. Av totalt avgjorda förstagångsansökningar fick 29 procent (3 700 personer) bifall och 71 procent (9 100 personer) avslag. Vid årets slut fanns 5 900 förstagångsärenden som ännu inte var avgjorda. I maj fattade Migrationsverket ett beslut som innebär att en ansökan om asyl kan bedömas som uppenbart ogrundad om ursprungslandet finns med på en förteckning över säkra ursprungsländer.

Sammanställning av dem som sökte asyl 2015

År 2020 gjorde Migrationsverket en sammanställning över alla dem som sökt asyl 2015:

• Antal asylsökande 163 000
• Av dem har 99 000 fått asyl (60 procent)
• Av dem som fick asyl har 60 procent fått permanent uppehållstillstånd, 40 procent har fått tillfälligt uppehållstillstånd
• Av dem som fått asyl är två tredjedelar män och pojkar, en tredjedel kvinnor och flickor.
• Den i särklass största gruppen av dem som fick asyl är syrier (48 procent). 21 procent är afghaner.
• Av de 51 000 syrier som sökte asyl fick 93 procent uppehållstillstånd.
• Av de 42 000 afghaner som sökte asyl fick 50 procent uppehållstillstånd.

Typen av uppehållstillstånd varierade starkt mellan olika nationaliteter. Av 2015 års syriska asylsökande fick 61 procent permanent uppehållstillstånd och 31 procent tillfälligt uppehållstillstånd. Motsvarande för afghanska medborgare var 27 procent permanenta och 21 procent tillfälliga tillstånd.

Besluten för de 23 000 som registrerats som ensamkommande afghanska barn dröjde länge och 4 000 av dem hade hunnit fylla 18 innan de fick sina beslut. Av dem fick 86 procent avslag och 13 procent tillfälliga uppehållstillstånd från Migrationsverket. För de 10 000 som fått sin ålder uppskriven av Migrationsverket var motsvarande siffror 92 procent avslag och 7 procent tillfälliga uppehållstillstånd. Andelen permanenta uppehållstillstånd var för båda grupperna mindre än 1 procent. Av de 8 600 afghaner som fortfarande sågs som barn vid beslutstillfället fick 75 procent uppehållstillstånd, huvudsakligen (63%) permanenta.

Som en del av Europeiska unionen omfattas Sverige av den gemensamma asylpolitiken, som bland annat fastställer gemensamma minimiregler för hur mottagandet av asylsökande ska gå till, hur asylansökningar ska prövas och på vilka grunder asyl ska beviljas. Trots detta visade en jämförelse 2019 mellan Sverige, Frankrike, Tyskland och Nederländerna vad gäller migrationsrätt och migrationspraxis på betydande skillnader i både lagstiftning och tillämpning. När det gäller människor som har flytt från Syrien nekade Frankrike uppehållstillstånd till 40 procent av de sökande, Nederländerna 22 procent, Sverige 20 procent och Tyskland 0,2 procent. För personer som sökte asyl från Afghanistan avslog Sverige 54 procent av asylansökningarna jämfört med Tysklands 37 procent och Frankrikes 38 procent.

När det gäller längden på uppehållstillstånden låg både Tyskland och Sverige år 2019 runt EU:s miniminivå, medan Nederländerna hade fem år för både flyktingar och alternativt skyddsbehövande, och Frankrike gav tio år till flyktingar och fyra år till alternativt skyddsbehövande.

 

I den aktuella politiska debatten präglas de flesta politiska partiers ställningstaganden av bedömningen att Sveriges asylprövningssystem är rättssäkert. År 2011 utvärderade UNHCR det nya svenska asylsystemet. I en utvärdering från år 2011 konstaterade UNHCR att det var kanske ett av de mest rättssäkra systemen som fanns, men de hittade ändå en hel del brister.

Beslutsgången, som har funnits sedan 2006, innebär att beslut som prövats i Migrationsverket kan överklagas till migrationsdomstol. Domen kan sedan överklagas till migrationsöverdomstolen, som ger prövningstillstånd endast om fallet anses vara prejudicerande, något som är mycket ovanligt. Beslut som vunnit laga kraft ska genomföras, även om det senare framkommer att de har fattats med felaktigt underlag eller att Migrationsverket handlagt ärendet på felaktigt sätt.

Migrationsverket genomförde under åren 2017-2019 omfattande nedskärningar. Myndighetens anslagsförbrukning mer än halverades, med kraftiga nedskärningar av både personal- och lokalkostnader. Riksrevisionen inledde hösten 2020 en granskning för att svara på om Migrationsverkets omställning har genomförts på ett ändamålsenligt sätt. Även regeringen, Arbetsgivarverket och Ekonomistyrningsverket omfattas av granskningen, som ska presenteras i en rapport i maj 2021.

Rättssäkerheten i asylprocessen har sedan 2015 ifrågasatts av forskare, jurister, kyrkor, flyktingorganisationer samt andra organisationer inom civilsamhället. Regeringen har under 2019 avkrävt Migrationsverket särskild redovisning av den rättsliga kvaliteten i ärenden som gäller religiös tro och initierat en oberoende granskningskommission om de medicinska åldersbestämningarna. En juridisk doktorsavhandling från Stockholms universitet (Louise Dane) visar att lagstiftningen ger dålig vägledning om hur avvägningen mellan principen om barnets bästa och statens rätt att reglera invandring bör göras.

Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer sade i mars 2019 att asylprövningsprocessen är rättssäker och att detta garanteras av möjligheten att få Migrationsverkets beslut överprövade i domstol. Migrations- och justitieminister Morgan Johansson svarade i april 2019 på en skriftlig fråga i riksdagen om asylprocessens rättssäkerhet när det gäller barn och konstaterar: "Det finns således både regelverk och särskilda regeringsuppdrag på plats för att säkerställa att Migrationsverket kan fatta rättssäkra beslut om avvisning eller uppehållstillstånd, där principen om barnets bästa särskilt ska beaktas."

Under 2017 rapporterades återkommande om att Migrationsverkets handläggningstider var längre än någonsin och att detta framför allt gällde ensamkommande barn. I oktober 2017 meddelade verket att man inte skulle kunna hålla sitt tidigare löfte till regeringen att innan årets slut fatta beslut om alla de ensamkommande barn som kommit under 2015 och 2016. Orsaken angavs främst vara att de medicinska åldersbedömningarna dragit ut på tiden.

Åldersbedömningen vid ankomsten till Sverige

När personer söker asyl i Sverige utan identitetshandlingar och uppger att de är minderåriga görs en bedömning huruvida den uppgivna åldern är rimlig, med avsikt att den som är uppenbart vuxen ska bedömas som sådan. Därmed placeras den vuxne på förläggning för vuxna och tar inte resurser avsedda för barn i anspråk, som en utsedd god man och skolgång. Bedömningen görs under ett möte med Migrationsverkets tjänstemän.

Migrationsverket klargör att detta förfarande får tillämpas enbart om det är tydligt för var och en att det rör sig om en vuxen, eller finns bevisning som tveklöst klarlägger sökandens ålder. Rättschefen Fredrik Beijer, född 1963, tog sig själv som exempel på hur stort utrymmet bör vara. Under oktober 2015 var det enligt Migrationsverket 652 personer som sökt asyl som ensamkommande barn men som direkt blivit uppskrivna till vuxen ålder. Migrationsverket har inte lämnat ut siffror på hur många det rörde sig om totalt. I slutet av 2016 gjorde JO en inspektion på Migrationsverket i Malmö och konstaterade att det i de flesta fall verkade saknas förutsättningar för att utan närmare utredning skriva upp åldern. JO uttryckte i sin rapport stark tveksamhet till hur åldersfrågan hanterats i dessa fall och ifrågasatte om det skett enligt Migrationsverkets riktlinjer. Flera av de handläggare som gjorde sådana bedömningar menar i efterhand att förfarandet var rättsosäkert.

Migrationsverkets asylutredningar

Antalet asylsökande 2015 påverkade Migrationsverket och framför allt asylprövningsenheterna under 2016. De asylansökningar som hade registrerats skulle nu börja handläggas. Samtidigt fanns det äldre ärenden som skulle avgöras. Asylprövningsenheterna hade rekryterat en stor mängd ny personal för att kunna möta behovet av en effektiv och skyndsam handläggning men samtidigt hade antalet erfarna medarbetare minskat, bland annat för att de genom den omorganisation som gjorts hade fått nya roller i verksamheten. Ansökningsenheternas höga arbetsbelastning hösten 2015 medförde vissa förenklingar i förfarandet, vilket sedan krävde extra arbetsinsatser under 2016 för att beslut om uppehållstillstånd skulle kunna fattas. Under 2018 och 2019 ledde nedskärningar av Migrationsverkets resurser till utebliven information och långa väntetider för de asylsökande och en pressad arbetssituation för de anställda. I juli 2019 bedömde Migrationsverket att myndighetens utvecklings- och effektivitetsarbete hade börjat ge resultat men att förutsättningarna för långsiktig planering var otillräckliga.

FN-organet UNHCR har formulerat regler för förfarandet och kriterierna vid fastställande av asylsökandes rättsliga ställning. Bland annat sägs (punkt 196) att "medan bevisbördan i princip ligger på den sökande, delas skyldigheten att ta reda på och värdera alla relevanta fakta mellan den sökande och utredaren. I vissa fall måste utredaren utnyttja alla till buds stående medel för att få fram erforderlig bevisning till stöd för den sökande. En sådan självständig utredning röner dock inte alltid framgång, och det kan även finnas påståenden som inte låter sig bevisas. Om den sökandes redogörelse förefaller trovärdig och det inte finns goda skäl att anta det motsatta bör den sökande i sådana fall ges en fördel av det uppkomna tvivelsmålet".

I Migrationsverkets beskrivning av sitt uppdrag sägs: "Varje ansökan ska prövas individuellt, rättssäkert och utifrån en tydlig och gemensam process" Till stöd för Migrationsverkets arbete med muntliga utsagor utarbetade forskare vid Göteborgs universitet år 2017 ett vetenskapligt baserat beslutsstöd för migrationsärenden. Asylprövningarna lever dock inte alltid upp till de högt ställda målen. År 2017 gjorde Migrationsverket en egen utredning om kvaliteten på asylutredningarna och kom fram till att de ofta är otillräckliga. Rättschefen Fredrik Beijer förklarade detta med att personalen hade otillräcklig utbildning och arbetade under stress. Men fastän bristerna erkänts av Migrationsverket har de drabbade inte fått någon ny utredning. I början av 2018 presenterade ett antal anställda vid Migrationsverket en rapport med allvarlig kritik mot verkets praxis och brist på rättssäkerhet. Asylprövningen beskrivs som ”varken rättssäker, enhetlig, förutsägbar eller hållbar". Ingen av författarna angav sitt namn, och rapporten fick inte stor uppmärksamhet.

Tidskriften Ordfront visar i ett temanummer 2018 att Migrationsverkets olika kontor har stora skillnader i förhållandet avslag/bifall. Under perioden augusti 2016 – juli 2017 fick 61 procent av alla ansökningar bifall (innefattar alla åldrar och länder) men för de olika kontoren varierade siffran mellan 40 procent och 76 procent. Migrationsverket har inte kunnat förklara dessa siffror, som därmed tyder på en stor godtycklighet.

Justitiekanslern (JK) riktade i februari 2020 kritik mot Migrationsverket för handläggningen av två afghanska bröders asylärenden sommaren 2017. Ingen av bröderna ansågs av Migrationsverket ha asylskäl och den äldre brodern, som var 18 år och svårt synskadad, bedömdes kunna fungera som "manligt nätverk" i Afghanistan för den yngre, som fortfarande var minderårig. Efter att den äldre brodern tagit sitt liv beviljades den yngre uppehållstillstånd i Sverige.

Kritiken mot Migrationsverkets asylutredningar gäller ett stort antal moment i olika skeden av processen. Mycket av kritiken har handlat om behandlingen av ensamkommande barn. Det handlar om de gode män som har att företräda minderåriga, de offentliga biträden och tolkar som utses av Migrationsverket och om Migrationsverkets sätt att genomföra intervjuer, värdera beslutsunderlag och formulera beslut. Detta presenteras nedan.

God man

Ensamkommande barn som kommer till Sverige ska få en god man utsedd av överförmyndaren. Gode mannens uppdrag är att vara i vårdnadshavares och förmyndares ställe. Gode mannen har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnets angelägenheter, såväl personliga som ekonomiska och rättsliga. Bland dessa uppgifter finns att biträda barnet vid Migrationsverkets utredning och i möten med barnets offentliga biträde. I den offentliga utredningen om mottagandet år 2015 nämns att ensamkommande barn inte alltid fick en tillräckligt kvalificerad god man i tid. Enligt riktlinjerna ska överförmyndaren utreda gode mannens lämplighet om barnet eller någon annan anmäler att hen missköter sitt uppdrag, men det är inte säkert att barnet får byta en god man som hen inte känner förtroende för. Eftersom gode mannen företräder barnet finns det ingen möjlighet till rättelse i de fall där god man har underlåtit att informera barnet om processens gång eller fattat beslut (t.ex. godkänt handlingar) utan att ta hänsyn till barnets synpunkter.

Det offentliga biträdet

Det offentliga biträde som ska tillgodose den asylsökandes juridiska rättigheter utses normalt av Migrationsverket och ska ha juridisk kompetens och, för underåriga, erfarenhet av barnärenden. Migrationsverket har att kontrollera att biträdena ”är lämpliga för uppdraget” och ger de asylsökande ”bästa möjliga rättsliga bistånd”. Sedan juni 2017 finns dock inget krav på att ombudet ska vara advokat men hen ska ha juristexamen och dokumenterad erfarenhet, för barn även av barnärenden. Den som är förordnad som ombud har möjlighet att i sin tur lämna över ärendet till en annan person. Fram till 2020 hade Migrationsverket inte rätt att föra register över offentliga biträden som har misskött sina uppdrag och saknade övergripande system för att ha koll på de biträden som inte är seriösa, som slarvar, eller som inte är lämpliga Advokatsamfundet föreslog i maj 2020 en lagändring som förhindrar att ombud som missköter sig kan få nya uppdrag att företräda asylsökande. Ett par dagar senare meddelade Migrationsverket att man skärper kraven på att ombud ska bevisa juridisk kunskap och förtydligar för handläggarna att de måste göra en lämplighetskontroll av ombuden.

Nätverket Vi står inte ut och asylrättsjurister har framfört kritik mot att ombuden inte är tillräckligt insatta i sina klienters ärenden och att de inte tillräckligt förklarar för de asylsökande hur själva processen går till och förbereder dem för intervjun. Det finns exempel på att ombudets inlagor och överklaganden inte tar upp de asylskäl som klienten vill föra fram, eller att den information de förmedlar är felaktig. Det förekommer också att ombud inte går att få ta på, att de missar att informera sin klient om avslag eller inte lämnar in överklagan och andra handlingar i tid.

Det finns mycket små möjligheter för klienten att få byta ombud. I maj 2020 angav Migrationsverkets expert att man är restriktiva med att tillåta byte av ombud och väger in både orsaker och kostnader, och att detta beror på de direktiv man fått från lagstiftarna. När sökande anmäler att deras ombud inte tar kontakt eller går att nå så anger Migrationsverket att man inte kan kontrollera dessa uppgifter men utgår från att det finns en dialog.

När fel har begåtts och beslut har vunnit laga kraft finns inga möjligheter för den asylsökande att få rättelse.

I en artikel i Juridisk publikation 2019 argumenterar universitetslektor Sebastian Wejedal för att behörigheten att förordna offentliga biträden i migrationsprocesser flyttas från Migrationsverket till migrationsdomstol, på motsvarande sätt som i straffrättsliga processer. Migrationsverket anser dock att processen är rättssäker och bra och att rutinerna vad gäller ombud och fullmakter inte behöver ändras.

I juni 2022 presenterade Riksrevisionen en granskning av hur Migrationsverket, Polismyndigheten och migrationsdomstolarna förordnar offentliga biträden i migrationsärenden och hur deras lämplighet kontrolleras. Granskningen visade att det i huvudsak fungerar bra men att det finns undantag som riskerar leda till att biträdena saknar tillräcklig kompetens, har dömts för grova brott eller av andra skäl är olämpliga för uppdraget. Detta riskerar att drabba människor i utsatta situationer. Bristerna beror bland annat på att det saknas tydligt regelverk för sammanställning av uppgifter om biträden och att det är oklart vilka uppgifter om misskötsamhet som myndigheterna får dela med varandra,

I juli 2022 tillsatte regeringen en utredare med uppdrag att titta på frågor som rör offent­liga biträden och då med ett särskilt fokus på migrations­processen. Syftet är att stärka rättssäkerheten. Utredningen ska redovisas till justitiedepartementet senast 1 juni 2023.

Tolken

Vid asylutredningar bör det enligt Migrationsverkets riktlinjer användas auktoriserad tolk eller grundutbildad tolk, men det är upp till handläggaren själv att göra avvägningen beroende på det enskilda fallet. I april 2018 visade Kammarkollegiet att mer än hälften av intervjuerna genomförs med icke auktoriserade tolkar. Migrationsverket anger att det beror på att det inte finns tillräckligt många auktoriserade tolkar på de aktuella språken, men när Kammarkollegiet granskade myndigheternas egna dokument fann man att de ofta uttryckligen efterfrågade icke-auktoriserade tolkar. Dessutom uttrycker vissa auktoriserade tolkar en ovilja att arbeta för Migrationsverket på grund av dåliga arbetsvillkor och en upplevelse att processen inte är rättssäker. Det råder brist på tolkar på det afghanska språket dari. Missförstånd under intervjuer kan rättas till i efterhand men det kan påverka intrycket av den asylsökandes trovärdighet. Migrationsverket menar att detta inte är acceptabelt om sådana missförstånd påverkar processen.

Intervjun

Den viktigaste delen av Migrationsverkets utredning är en handläggares intervju med den asylsökande. FN-organet UNHCR har formulerat regler för hur intervjuer ska ge möjligheten för den svarande att förstå vilken information som är relevant för hens ärende och EU:s asylprocedurdirektiv formulerar liknande regler, bland annat att intervjuer med underåriga sker på ett barntillvänt sätt (artikel 14-16).

Enligt en mängd vittnesmål, som samlats och presenterats av nätverket Vi står inte ut, följs inte dessa regler när det gäller unga ensamkommande asylsökande: "Det framkommer att i många fall har större delen av intervjutiden gått åt till handläggarens försök att belägga sökanden med lögn om sin ålder. Konsekvensen av detta är att asylskäl som bygger på hot om våld, klanhämnd, tortyr, sexuell läggning, apostasi, konvertering inte har utretts på grund av tidsbrist eller avsaknad av kompetens."

Före detta hovrättsrådet Nanna Töcksberg Zelano skriver i en debattartikel att Migrationsverkets utredningsskyldighet av individens skyddsskäl inte fullgörs och att asylsökande inte får tillräckligt med tid för att förklara sig. "Utredarna har för dålig kunskap om kulturella, religiösa, och etniska strukturer i Afghanistan för att kunna ställa relevanta följdfrågor och fånga upp ungdomarnas historia. Ju svårare upplevelser, desto längre tid tar det att berätta." Migrationsverket erkände i november 2017 att de inte alltid var så bra på att följa sina egna riktlinjer vad gäller att prata med barn.

Beslutet

Migrationsverkets beslut att bevilja eller avslå asylansökan ska grunda sig på intervjun med den asylsökande och på kompletterande skriftlig bevisning. Madelaine Seidlitz, jurist på svenska sektionen av Amnesty, påpekar att ärenden med likadana grundförutsättningar kan leda till antingen bifall eller avslag. Hon tolkar det som ett utslag av att Migrationsverkets arbetsbörda är så stor att personalen inte hinner stämma av med varandra. Carl Bexelius, biträdande rättschef på Migrationsverket, hävdar att alla ärenden utreds efter sin egen beskaffenhet och att beslutens kvalitet säkerställs av att två personer är inblandade i handläggningen av varje ärende.

Frågan om en ung person har hunnit fylla 18 år eller ej kan vara helt avgörande i ett asylärende. Sedan våren 2017 görs medicinska åldersbedömningar genom röntgen av knäled och tänder. Innan dess var det vanligast att åldern avgjordes på annat sätt. Enligt svensk lagstiftning och praxis är det barnet som har bevisbördan för sin identitet, och i identiteten ingår åldern. I avsaknad av medicinska bedömningar och om barnet saknade identitetshandlingar eller om de handlingar som fanns bedömdes vara otillförlitliga, var det barnets berättelse som skulle ligga till grund för bedömningen. Såhär beskrivs detta i Migrationsverkets svar på en fråga i december 2016:

"Frågan om ålder utreds under asylutredningen. En asylutredning syftar till att klarlägga den sökandes identitet och eventuella skyddsskäl. I identiteten ingår att kunna göra sin ålder sannolik och det är den sökande som har bevisbördan för att göra sannolikt att han/hon är under 18 år. I samband med asylbeslutet gör Migrationsverket en samlad bedömning av all bevisning som lämnats in, id-handlingar, muntliga uppgifter och annan typ av skriftlig bevisning för att avgöra om åldersuppgiften är sannolik. Om den samlade bedömningen inte är att personen sannolikt är under 18 år, kommer åldern att skrivas upp. Observera att det inte är så att myndigheterna bestämmer en ålder, utan det är en bedömning som görs huruvida någon är under eller över 18 år."

Efter en inspektion av Migrationsverkets asylprövningsenhet i Malmö november-december 2016 konstaterar Justitieombudsmannen (JO) att motiveringarna till besluten om åldersuppskrivningar var av skiftande kvalitet. Vad gäller yttranden från socialnämnder med flera skriver JO: "Jag avstår från att uttala mig om Migrationsverkets bedömning av bevisvärdet av dessa yttranden och om utredningsåtgärden som sådan. Med hänsyn till den inställning till yttrandena som Migrationsverket förmedlat i de granskade besluten framstår det dock som oklart vad syftet med den relativt omfattande inhämtningen av yttranden är."

I januari 2017 bekräftade Migrationsverket att ”myndighetens slutliga åldersbedömning bygger på en mängd olika uppgifter, och att det i dag inte finns några bestämda regler kring vilka bevis som ska hämtas in. […]. Vi fastställer inte exakt ålder, vi bedömer dels om det är sannolikt att sökande är så gammal som hon eller han säger sig vara och dels om personen är barn, det vill säga över eller under 18 år. Om vi vid den samlade bedömningen fortfarande hyser tvivel om ålder ska vi utgå ifrån att sökande är underårig förutsatt att sökande gjort ett ärligt försök att klargöra sin ålder. Det ska alltså landa till sökandes fördel om det står och väger.”

Nätverket Vi står inte ut och Flyktinggruppernas Riksråd har presenterat vittnesmål från asylsökande unga och deras gode män visar dock på att åldern mycket ofta skrivits upp från den som den unge angivit, utan att detta har motiverats på annat sätt än genom frånvaron av, eller underkännandet av dokument. Flera fall av sådana åldersuppskrivningar har JO-anmälts men inte lett till någon åtgärd från JO.

Frågan om bedömning av den asylsökandes trovärdighet som grund för beslut diskuteras ingående i Sveriges Advokatsamfunds tidskrift Advokaten (2015): "Vi ser att grunden för avslag väldigt ofta ligger i bristande trovärdighet. När man sedan läser besluten är det ofta väldigt svårt att utläsa hur beslutsfattaren kommit fram till att den sökande brister i trovärdighet" sade Karolina Lindholm-Billing, biträdande regionchef vid UNHCR:s kontor för norra Europa. Frågan behandlas också i en doktorsavhandling (2016) av Daniel Hedlund. Han skriver bland annat:

"De flesta asylärenden om barn behandlas ungefär likadant. Standardformuleringar om trovärdighet används oavsett om ansökan avslås eller beviljas. Individuella prövningar verkar alltså sällan göras i praktiken. Detta trots att det är ett vanligt argument från verket att ärenden avgörs individuellt. I beslut ifrågasätts uppgifter om barns politiska engagemang, de ses som överdrivna. Ifrågasättandet av barnens berättelser görs konsekvent så att till och med humanitära aspekter förminskas. /..../"

I en rapport från Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar riktas hård kritik mot hur Migrationsverket bedömer det som framkommit under intervjuerna. Bland annat konstateras att trovärdigheten är ett kriterium med starkt subjektiva inslag.

Svenska läkarintyg om troliga tortyrskador bör enligt Migrationsverkets rättsliga ställningstagande ge rätt till ytterligare utredning på statens bekostnad, men undantag görs om den sökandes berättelse inte bedöms som trovärdig. När det gäller hotbrev och andra dokument från hemlandet finns en generell svårighet för till exempel Afghanistan, som är ett av världens mest korrupta länder.

Forskare vid Linköpings universitet hävdar att Migrationsverkets praxis har brutit mot de aktuella lagarna och de förarbeten som ligger till grund för dem. Asylsökande som kom före 24 november 2015 har inte blivit bedömda på det sätt som anges den tillfälliga lagen som trädde i kraft den 20 juli 2016. Enligt den lagen skulle barn undantas om de registrerades som asylsökande före den 24 november 2015. I regeringens lagrådsremiss pekas barn ut som särskilt utsatta: "Med hänsyn till att barn kan antas bli särskilt utsatta genom de nya reglerna [...] bör [det] därför finnas en övergångsbestämmelse som anger att lagen inte ska tillämpas när ansökningar om uppehållstillstånd prövas i dessa fall". Detta har inte tillämpats. Migrationsverkets rättsliga ställningstagande från april 2016 anger i stället att barn inte ska få de permanenta uppehållstillstånd som anges i den äldre lagstiftningen, utan i stället ska få tillfälliga uppehållstillstånd eller avslag med uppskjuten verkställighet till 18-årsdagen. Samtidigt som den första gymnasielagen trädde i kraft sommaren 2017, med intentionen att de flesta minderåriga skulle få möjlighet att stanna, började Migrationsverket skriva upp åldern på ungdomarna så att de inte längre omfattades av lagen.

Falska asylberättelser

Enligt Sveriges Radio försiggår handel på sociala medier med falska berättelser där den asylsökande kan köpa sig en bakgrund som regimkritiker. De som säljer falska asylberättelser vänder sig till iranier och erbjuder paket med berättelser, visum och andra handlingar skräddarsydda för olika länder som Sverige, Storbritannien eller Tyskland.

Migrationsdomstolarna

2006 infördes en ny instans- och processordning i migrationsärenden. Tidigare kunde Migrationsverkets beslut överklagas till Utlänningsnämnden, men 2006 flyttades ansvaret för överklagade beslut till de nyinrättade migrationsdomstolarna. Samtidigt infördes även möjligheten att överklaga till Migrationsöverdomstolen. Denna förändring har granskats av statsvetaren Livia Johannesson i hennes doktorsavhandling. Hon menar att rättssäkerheten inte ökat med den nya processordningen. Hon visar bland annat att även om alla kan överklaga så är det bara en liten del som får presentera sin sak muntligt i domstolen. Målen avgörs i stället med endast skriftlig bevisning. Därmed försvinner mycket av det i lagens förarbeten angavs som motiv för möjligheten att överklaga till domstol, det att den sökande skulle få komma till tals med egna ord. Även när förhandlingen är muntlig är det ofta så att den svarande inte får berätta fritt, utan i stället uppmanas att fatta sig kort och svara på frågorna.

Migrationsmålen hålls vid förvaltningsdomstolar där domen fälls av en juridiskt utbildad domare och tre nämndemän utan specialkompetens. Nämndemännen är tillsatta via de politiska partierna. En studie från Uppsala universitet (2015) visar att nämndemännens politiska tillhörighet påverkar deras beslut i domstolen, vilket innebär att den asylsökande riskerar att inte få en opartisk prövning. Överklaganden tenderade att oftare godkännas med nämndemän från Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet och oftare avvisas med nämndemän ifrån Sverigedemokraterna. Samma sak visas i en undersökning av domstolars bedömning av asylsökande barn 2018-2019. Frikyrkoförbundens utredning från våren 2019 visar att 93 procent av nämndemän från Sverigedemokraterna avstyrkte asyl för personer som åberopade konvertering till kristendomen, medan motsvarande siffra för nämndemän från Vänsterpartiet var 15 procent.

Migrationsverkets representant har en dubbelroll. Å ena sidan är hen den sökandes motpart, som har att försvara Migrationsverkets avslagsbeslut. Å andra sidan fungerar hen som specialist på riskerna i den sökandes hemland. Detta innebär enligt flera bedömare en risk för rättsosäkra domar.

Utöver den kritik som rör migrationsdomstolarnas lagstadgade och regelstyrda funktionssätt har det påpekats andra missförhållanden. Nämndemän och juristdomare har berättat att nämndemännen vid skriftlig förhandling ofta inte ens får hela beslutsunderlaget utan bara Migrationsverkets sammanfattning med tillhörande beslutsförslag. Det har rapporterats om att nämndemän har sovit under de muntliga domstolsförhandlingarna. Offentliga biträden som har stoppats av Migrationsverket på grund av olämplighet kan ändå företräda klienter i domstolarna på grund av bristande kommunikation mellan myndigheterna. Både Domstolsverket och Migrationsverket påpekar att brist på anslag till domstolarna gör det mycket svårt att hantera det stora antalet ärenden på ett snabbt och rättssäkert sätt.

F.d. hovrättsrådet Nanna Töcksberg Zelano drar i en debattartikel 2017 slutsatsen att Migrationsöverdomstolen skulle behövt pröva många fler fall för att styra upp underdomstolarna med krav på korrekt bevisvärdering, fri prövning av all bevisning och krav på självständiga och tydliga skäl i förhållande till Migrationsverkets bedömningar.

Under de nio första månaderna 2015 avgjorde de fyra migrationsdomstolarna tillsammans drygt 4400 överklaganden i asylmål. De flesta av dem avgjordes av migrationsdomstolen i Stockholm, som i 7 procent av fallen ändrade på Migrationsverkets beslut så att den klagande helt eller delvis fått rätt. För migrationsdomstolen i Göteborg var motsvarande siffra 14 procent, och i Malmö och Luleå mellan 7 och 14 procent. Det är oklart vad skillnaderna beror på.

Rådman Mats Dahlström vid Migrationsdomstolen sade i mars 2019 att det är svårt att göra en korrekt bevisvärdering men att han känner sig trygg med att de beslut som domstolen fattar är korrekta.

Regeringens budget oktober 2019 innebar att migrationsdomstolarna fick mycket mindre medel än vad än vad som enligt Domstolsverket krävdes för att verksamheten ska fungera. Enligt domstolsanställdas fackföreningar skulle detta medföra nedskärningar som gör att väntetiderna för de sökande blir oacceptabelt långa och att personalen får en orimlig arbetsbelastning. Speciellt pekar man på att Migrationsverkets utökade försvarsverksamhet förväntades leda till flera jourmål som tar resurser från övrig verksamhet. Enligt justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) var anslaget till migrationsdomstolarna högre än det som tidigare beräknats, samtidigt som regeringen underlättat för landets domstolar att samarbeta för att få avlastning.

I oktober 2020 meddelade Riksrevisionen att man avser att granska om överklagandeprocessen i migrationsärenden fungerar ändamålsenligt och om Migrationsverket och migrationsdomstolarna har säkerställt en effektiv hantering av migrationsmål.

De medicinska åldersbedömningarna

År 2016 publicerade Socialstyrelsen en rapport om medicinska åldersbedömningar, där slutsatsen blev att "undersökningar med magnetkamera har potential att minska risken att ett barn misstas för en vuxen".

I maj 2016 gav regeringen Rättsmedicinalverket (RMV) i uppdrag att börja genomföra medicinska åldersbedömningar på ett rättssäkert sätt. Syftet var i första hand att vuxna asylsökande inte skulle bedömas som minderåriga. I november 2016 presenterade RMV sin nya metod med resultaten i Socialstyrelsens rapport som grund. Den bygger på en sammantagen bedömning av röntgenundersökning av visdomständer och MR av lårbenets nedre del och utförs av anonyma läkare och tandläkare. Resultaten förs in i en matris framtagen av RMV. En rättsläkare kryssar i sannolikhet i förhållande till 18-årsgränsen i färdigställt formulär. Enligt RMV:s beräkningar skulle 94 procent av alla barn med kronologisk ålder nära 18 år klassificeras korrekt som barn med MR, medan 72 procent de med ålder mellan 18 och 21 år skulle komma att bedömas som vuxna.

Migrationsverket använde i sina åldersbedömningar enbart utlåtandet från RMV. Övrig bevisning, från hemlandet liksom från Sverige, lämnades utan avseende. Någon sammanvägd bedömning som stadgas i lag gjordes som regel inte. Domstolarna gick på Migrationsverkets utredningar utom i ett fåtal fall.

När metoden började användas våren 2017 visade det sig att merparten av de undersökta bedömdes som över 18 år. Detta väckte uppmärksamhet, då det gällde även vissa som uppenbart var under 18 år. Metoden möttes med kritik, bland annat i en artikelserie i Svenska Dagbladet, i Läkartidningen och av rättsläkare, professorer i rättsmedicin och andra läkare. Granskningar i media fortsatte hösten 2018. Även Socialstyrelsens rapport ifrågasattes vilket ledde till att den så småningom drogs tillbaka med uppgift att den skulle revideras.

Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter har riktat kritik mot de medicinska åldersbedömningarna av asylsökande i Sverige. Man poängterar bland annat att ett statistiskt medelvärde inte kan vara grund för en individuell bedömning.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) meddelade i ett brev till nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! (februari 2018) att de medicinska åldersbestämningarna inte står under någon myndighetstillsyn då de ej räknas som sjukvård. De undersökta ungdomarna räknas inte som patienter. Det finns inga krav på journalföring eller namngivna läkare, och det finns ingen klagoinstans. Justitiekanslern har påpekat att det finns ett starkt behov av att kunna kvalitetssäkra sakkunnigutlåtanden från RMV.

Hösten 2018 rekommenderade Svenska Läkaresällskapet en oberoende granskning av de medicinska åldersbedömningarna. Statens medicinsk-etiska råd (SMER) krävde i december 2018 att regeringen tillsätter en oberoende granskning. Svenska Barnläkarföreningen liksom Asylrättscentrum (f.d. Rådgivningsbyrån) ställde sig bakom SMER:s skrivelse.

RMV försvarade metoden. I yttrandet angående SMER:s skrivelse anger RMV att risken för felbedömning inte påverkas av de nya kunskaperna. och anser att man kommunicerat metodens osäkerhet till Migrationsverket.

Sommaren 2019 presenterade Civil Rights Defenders en "skuggrapport" inför FN:s rutingranskning av hur Sverige tillgodoser mänskliga rättigheter. CRD kritiserar Sverige för behandlingen av ensamkommande unga asylsökande. Man menar att de unga som fått avslag inte har fått det skydd som skulle garantera deras säkerhet. CRD tar speciellt upp de medicinska åldersbedömningarna, som har genomförts trots stark kritik från experter och som har lett till att unga utvisats i stället för att få det skydd de borde fått. I en rapport med rekommendationer till FN:s tortyrkommitté 2020 rekommenderar man att sluta använda RMV:s metod för att säkerställa rättssäkerhet och barnens rättigheter.

I den s.k. januariavtalet 2019 mellan regeringen (Socialdemokraterna och Miljöpartiet) och Centerpartiet och Liberalerna överenskoms om att tillsätta en oberoende utredning. I oktober 2019 var den ännu inte tillsatt och justitieminister Morgan Johansson KU-anmäldes på grund av detta. I juni 2020 tillsatte regeringen en oberoende granskning av metoden för medicinska åldersbedömningar. Syftet med uppdraget är att stärka grunden för med vilken säkerhet det går att uttala sig om sannolikheten för att personer med okänd ålder är över eller under 18 år med hjälp av Rättsmedicinalverkets tillämpade metod. En delrapport med granskning av aktuell metod och utländska metoder presenterades hösten 2021. Där konstaterades att det vetenskapliga underlaget för metoden var alltför svagt, att det vetenskapliga underlaget borde ha tagits fram innan metoden började användas, och att de utlåtanden som ges om de undersökta personernas ålder är oklart formulerade. Utredningen skulle ha avgivit sin slutrapport 2024 men i december 2022 fattade regeringen Kristersson beslutet att lägga ned utredningen, vilket mött kritik från bland andra Mikael Sandlund, tidigare ordförande i Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik.

Religions- och hedersproblematik

Bedömning av personer som åberopar kristendom eller ateism som asylskäl

Enligt svensk lag och internationella konventioner ska man få asyl som flykting om man har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse i hemlandet på grund av sin religiösa uppfattning. Varje persons ansökan ska prövas individuellt. Den kristna missionsorganisationen Open Doors listar varje år de länder där förföljelsen mot kristna är som värst. 2019 toppades listan av Nordkorea, Afghanistan, Somalia, Libyen och Pakistan.

Pingströrelsen, Equmeniakyrkan, Evangeliska Frikyrkan, Alliansmissionen och Adventistsamfundet presenterade i mars 2019 Konvertitutredningen som omfattade 619 personer som konverterat till kristendom och åberopat detta som asylskäl. Man konstaterar att Migrationsverket i 68 procent av fallen hade bedömt asylsökandes konvertering till kristendom från en tidigare religion som icke genuin, trots dokument från den nya församlingen. Rapporten bedömer att Migrationsverkets hantering av konvertitärenden är rättsosäker, men detta tillbakavisas av Migrationsverket. Migrationsverket har enligt sin rättschef Fredrik Beijer ansökt hos regeringen om att få föra statistik över konvertitärenden, men nekats med hänvisning till religionsfriheten. I januari 2019 sade Beijer att "om en person är konvertit eller ej ligger i betraktarens öga" och att inga genuina konvertiter utvisas till Afghanistan, där det är olagligt att lämna islam.

När Konvertitutredningen presenterats gav regeringen i uppdrag till Migrationsverket att återrapportera hur rättssäkerheten tillgodoses i ärenden där religion förs fram. I årsredovisningen för 2019 och svaret på regeringens uppdrag hänvisar Migrationsverket till en egen utredning. Den bekräftar konvertitutredningens uppgifter om stora regionala variationer i myndighetens bedömning, mellan 18 procent och 33 procent bifall. Den visar också att efter överklagan har migrationsdomstolarna ändrat Migrationsverkets beslut i betydligt större omfattning i de regioner där andelen bifall var låg. Migrationsverket konstaterar att det finns brister i myndighetens bedömning av dessa ärenden och att det saknas kunskap om orsaken till bristerna. Som åtgärd genomförs vissa utbildningsinsatser och man har tagit fram ett rättsligt ställningstagande med en metod för prövningen av ärenden där religiös uppfattning åberopas som asylskäl.

I mars 2019 stoppade FN:s tortyrkommitté utvisningen till Afghanistan av en person som sökt asyl som konvertit.

I januari 2020 fick Sverige kritik av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, som konstaterade att utvisningen av en ateist till Afghanistan skulle innebära konventionsbrott. Kommittén skriver att det är obestritt att individer som avsagt sig sin muslimska tro eller konverterat under asylprocessen löper en verklig risk för förföljelse och dödsstraff i Afghanistan. Migrationsverkets rättsliga expert Anna Carlsson meddelade att om Migrationsverket finner att utlåtandet innehåller delar av mer generellt slag så kommer styrningen på Migrationsverket och Migrationsöverdomstolens praxis att ses över.

Bedömning av personer som åberopar sexuell läggning som asylskäl

En person har rätt att få skydd i Sverige om hen känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin sexuella läggning, sitt kön eller sitt könsuttryck. Ett antal rapporter pekar på att det är svårt att bli bedömd som trovärdig när man söker asyl på grund av sin sexualitet och att bedömningen är godtycklig och påverkas av i vilken grad man motsvarar förutfattade meningar om hur en homosexuell person beter sig. Sedan den tillfälliga lagen infördes 2016 har det blivit svårare för hbtq-personer att få asyl. Migrationsverket har gjort egna kvalitetsuppföljningar av hbtq-ärenden som visat att en tredjedel av besluten är av bristande kvalitet. År 2016 skrev sex socialdemokratiska riksdagsledamöter en motion där man anser att Migrationsverket har en obefintlig uppföljning och kvalitetssäkring av sina ärenden. Motionärerna krävde att regeringen skulle initiera en särskild utvärdering av hur hbt-personers asylmöjligheter påverkats av process- och instansordningen för asylärenden. Motionen avslogs. Rådman Lars I Magnusson angav 2019 att Migrationsdomstolen i Göteborg tar in speciell hbtq-expertis i asylärenden som rör sexuell identitet. och Annika Dahlqvist som arbetar med hbtq-frågor på Migrationsverket säger 2019 att verket aktivt utbildar sin personal i att hantera sådan frågor på ett bättre sätt.

Bedömning av personer som åberopar risk för hedersvåld eller tvångsäktenskap

Migrationsverkets temarapporter och rättsliga ställningstaganden gällande Syrien och Afghanistan pekar på mycket hög förekomst av tvångsäktenskap och hedersvåld och stor rättsosäkerhet när det gäller det som kan karakteriseras som moralbrott. För Afghanistan sägs att verket i bedömningen av skyddsbehov ska ta särskild hänsyn till kvinnors utsatta situation med bland annat tvångsäktenskap. Migrationsverkets statistik visar att under 2018 fick 53 procent av asylsökande afghanska kvinnor avslag på sina ansökningar. Motsvarande siffra för män var 72 procent. Massmedia har rapporterat om ett antal fall där kvinnor fått utvisningsbeslut efter att inte ha blivit trodda när de berättade om hedersvåld och tvångsäktenskap i hemlandet. Unga kvinnor utan familj i landet har fått utvisningsbeslut, trots att Migrationsverkets ställningstaganden innebär att manligt nätverk krävs för att garantera kvinnors säkerhet. Somaliska flickor som könsstympats i hemlandet, flytt för att slippa bli bortgifta och fått öppningsoperation i Sverige har bedömts som inte trovärdiga och fått utvisningsbeslut med kommentaren att ingen behöver veta vilka operationer de genomgått.

Personer som sökt asyl i Sverige och väntar på svar ska om möjligt försörja sig själva. De har enligt lagen om mottagande av asylsökande (LMA) rätt till boende och ekonomiskt bistånd under väntetiden. Den som bor på boende där mat ingår har utöver detta rätt till dagersättning på 19-24 kr per vuxen och 12 kr per barn. Den som bor på annat sätt har rätt till dagersättning på 61-71 kr per vuxen och 19-50 kr per barn. Förutom mat ska dagersättningen räcka till kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter.

Rättigheter och myndighetsansvar för personer som sökt asyl fördelar sig på följande sätt:

• Personer i asylprocessen har rätt till logi och ekonomiskt bistånd enligt LMA. Migrationsverket är ansvarig myndighet
• Personer som fått utvisningsbeslut men detta blivit tillfälligt stoppat (inhiberat) har enligt LMA rätt till ekonomiskt bistånd men inte logi. Migrationsverket är ansvarig myndighet.
• Personer som söker uppehållstillstånd enligt Nya gymnasielagen och väntar på besked har ingen rätt till logi eller ekonomiskt bistånd, och det finns ingen ansvarig myndighet.
• Personer som har lagakraftvunnet utvisningsbeslut har ingen rätt till logi eller ekonomiskt bistånd, och det finns ingen ansvarig myndighet.

För personer som fått uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov övergår ansvaret till kommunen. De har vid behov rätt till logi och ekonomiskt bistånd enligt Socialtjänstlagen.

Den som har fått uppehållstillstånd genom Nya gymnasielagen har rätt till ekonomiskt bistånd men inte logi. De ansvariga myndigheterna är Centrala Studiestödsnämnden och kommunen.

Enligt EU:s återvändandedirektiv ska Sverige och andra medlemsstater se till att personer från länder utanför EU som vistas olagligt här lämnar landet. Detta ska helst ske på frivillig väg, men de ansvariga myndigheterna Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården kan också använda tvångsmedel om det behövs. En stor andel som fick avslag på sin asylansökan återvände inte frivilligt under perioden 1999-2018. Politiskt är det uttalat att återvändande är prioriterat, men diskrepansen är stor mellan det uttalade målet och utfallet. 47 000 av dem som sökte asyl år 2015 fick avslag på sina ansökningar. I oktober 2020 kunde Migrationsverket inte svara på hur många av dessa som lämnat Sverige. 9 000 av dem var fortfarande inskrivna hos Migrationsverket, bland annat för att de sökt asyl på nytt. 13 000 var bosatta i landets kommuner utan att ha uppehållstillstånd, och 14 000 hade gått under jord och försvunnit.

När ett utvisningsbeslut efter eventuell överklagan vunnit laga kraft kallas personen till återvändarsamtal på Migrationsverket för att planera resan till det land man ska utvisas till. De flesta som får avslag förlorar dagersättning, och barnfamiljer får minskade bidrag. Om man inte följer Migrationsverkets instruktioner kan Migrationsverket ta beslut om uppsikt, alltså att man ska anmäla sig hos myndigheten vid bestämda tillfällen. Man kan också tas i förvar som man inte får lämna. En person får hållas i förvar i högst 12 månader. Så småningom överlämnas ärendet till polisen som ansvarar för att personen utvisas.

Den som är förvarstagen kan överföras till häkte, vilket kritiserats av Kriminalvården i en skrivelse till JO. I februari 2019 var totalt 74 förvarstagna personer placerade i häkte. Av dem var 41 dömda till utvisning på grund av att de begått brott. 33 var placerade där istället för på Migrationsverkets förvar på grund av deras egen eller andras säkerhet. Tio var afghanska medborgare som var 21 år eller yngre.

Ända sedan 2015 har migrations- och integrationsfrågor hört till de politiska frågor som har engagerat medborgarna mest. Det finns mycket stor spännvidd i de åsikter som finns i frågan. Hanteringen av de ensamkommande barnen har varit en av de aspekter som har debatterats mycket. Inför riksdagsbeslutet om den nya gymnasielagen 2018 presenterade Expressen/Demoskop en undersökning som visade att 59 procent av väljarna ansåg att frågan var "mycket viktig" och att 54 procent ansåg att det aktuella förslaget var dåligt.

I februari 2015, före den stora flyktingströmmen samma höst, genomförde IPSOS på uppdrag av Dagens Nyheter en opinionsundersökning om attityder till flyktingmottagande. Den visade att 26 procent av väljarna ville se ett ökat mottagande av flyktingar medan 36 procent ville se minskat mottagande. Motsvarande undersökning från februari 2018 visade att endast 12 procent ville att flyktingmottagandet skulle öka, medan 41 procent ville ta emot betydligt färre flyktingar och 19 procent ville ta emot något färre flyktingar.

SOM-institutet vid Göteborgs universitet undersöker varje höst opinionen för eller emot förslaget att Sverige ska ta emot färre flyktingar. År 2015 var det ungefär lika många (cirka 40 procent) av de svarande som var för respektive mot förslaget. 2019 hade andelen som ville ta emot färre flyktingar ökat till 58 procent medan de som tyckte att det var ett dåligt förslag hade minskat till 20 procent.

I juni 2020 genomfördes en opinionsmätning av Novus på uppdrag av SVT. 63 procent av de tillfrågade svarade att de vill att Sverige tar emot färre asylsökande än 2019, då ungefär 22.000 sökte asyl. 8 procent ville se ökat mottagande av asylsökande och 19 procent ville se ett oförändrat antal.

I februari och september 2020 gjorde Novus opinionsundersökningar på uppdrag av Röda Korset, Rädda barnen och Svenska kyrkan. Siffrorna nedan är från september, med februarisiffror inom parentes.

• 74 (73) procent instämde (helt eller delvis) i att barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska språket ska ha en möjlighet att stanna i Sverige. 14 (13) procent tog avstånd från detta (helt eller delvis).
• 58 (62) procent instämde (helt eller delvis) i att personer med humanitära skäl, t.ex. svårt sjuka barn eller vuxna, ska ha möjlighet att stanna i Sverige. 20 (19) procent tog avstånd från detta (helt eller delvis).
• 62 (59) procent instämde (helt eller delvis) i att barn och föräldrar på flykt som splittrats ska ha en möjlighet att återförenas i Sverige. 24 (23) procent tog avstånd från detta (helt eller delvis).

Stöd och hjälp till asylsökande

Frivilligorganisationer spelade en viktig roll vid mottagandet av de många människor som kom till Sverige hösten 2015. Den 29 september 2015 hölls insamlingsgalan Hela Sverige skramlar som sändes av ett stort antal TV-kanaler och inbringade 40 miljoner till UNHCR.

När den tillfälliga lagen trätt i kraft sommaren 2016 blev det uppenbart att många av de människor som sökt asyl året innan skulle bli utvisade från Sverige, och att det dessutom skulle ta mycket lång tid innan de fick sina besked. Engagerade människor slöt sig samman för att hjälpa de utsatta och för att påverka politiken. Redan existerande grupper som FARR (Flyktinggruppernas Riksråd) och Ingen Människa är Illegal tog på sig både opinionsbildande och konkret stödjande uppgifter i förhållande till de asylsökande, och detsamma gällde de stora organisationerna Röda Korset, Rädda Barnen, Amnesty International, Stadsmissionen, Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan och andra kyrkliga sammanslutningar. Hösten 2015 bildades föreningen Refugees Welcome för att ta fram alternativa bostadslösningar för nyanlända i Sverige och det skapades en mängd lokala grupper för flyktingstöd. Regeringen anslog medel, bland annat via Allmänna arvsfonden, för olika integreringsprojekt. Det startades bland annat språkkaféer, studiecirklar, fotbollslag, teatergrupper, orkestrar, barnverksamhet och träffpunkter. Enskilda engagerade sig i familjer och individer.

En utvärdering av 100 integrationsprojekt som fått stöd från Allmänna arvsfonden visar att omläggningen av asylpolitiken förändrade förutsättningarna för projekten. Från att ha satsat på aktiviteter som främjar delaktighet och etablering för bland annat ensamkommande har projekten fått fokusera på att tillgodose basbehov som mat, sovplats och kostnadsfri juridisk rådgivning. Gode män och kontaktpersoner övergick ofta till att bli frivilliga familjehem då adepten fyllde 18 år. Civilsamhällets organisationer och enskilda personer fick i ökande grad ta över ansvaret för de ensamkommandes försörjning när bidragen från stat och kommun uteblev eller var otillräckliga. Även barnfamiljerna har fått mycket stöd från civilsamhället. I takt med att allt fler ungdomar förlorade sina familjehem eller platser på HVB-hem när de blev 18 år bildades många lokala stödgrupper för att hjälpa dem att bo kvar i sin kommun och fortsätta skolan. Barnen och ungdomarna har ofta kommit sina värdfamiljer och kontaktpersoner nära och betraktats som deras egna barn. Den oklara asylprocessen med sina långa perioder av väntan har slitit hårt på de civila som ibland blivit sekundärt traumatiserade. Hösten 2017 bildades föreningen Stöttepelaren för att samla in och förmedla ekonomiskt bistånd till ungdomar som saknar andra möjligheter till försörjning.

Många individer och organisationer har uppmärksammats med lokalt eller nationellt utdelade priser och utmärkelser för sitt stöd till flyktingar.

Opinionsbildning för en mer generös flyktingpolitik

Hösten 2016 bildades de Facebook-baserade nätverken Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa kring kravet på amnesti för alla ensamkommande unga och Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!. 2018 startades nätverket Nu är det nog kring liknande krav.

De och andra organisationer som på olika sätt arbetar för en mera generös migrationspolitik har genomfört en rad demonstrationer och andra manifestationer, skrivit rapporter och upprop, uppvaktat politiker och skrivit en mängd debattartiklar och insändare. Nedan presenteras ett urval:

• Mars 2017. Nätverket Vi står inte ut genomförde en rikstäckande kampanj för solidaritet med ensamkommande barn och ungdomar av alla nationaliteter. I Stockholm samlades drygt 3 000 personer till Röda tråden-marschen den 11 mars.
• Augusti - oktober 2017. Ung i Sverige bildades och genomförde en åtta veckor lång sittstrejk i centrala Stockholm, med krav på att utvisningarna till Afghanistan ska stoppas. I samband med den hålls också flera demonstrationer med stort deltagande av både svenskar och afghaner i alla åldrar. Dessa aktioner fick stor genomslag i massmedia. Även i Göteborg genomfördes en sittstrejk med samma syfte.
• 17 november 2017. 11 organisationer, däribland UNICEF Sverige, Rädda Barnen och Erikshjälpen startade "novemberuppropet" med krav på att *Samtliga utvisningar till Afghanistan av barn och unga som kom 2015 stoppas till dess att uppföljning av genomförda utvisningar har skett. *Uppehållstillstånd på grund av särskilt och synnerligen ömmande omständigheter återinförs.*Gymnasielagen utvidgas till att gälla fler unga
• 12 juni 2019. Sveriges kristna råd skrev ett öppet brev till samtliga ledamöter i Sveriges riksdag inför omröstningen den 18 juni angående en eventuell förlängning av giltigheten för lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Kyrkoledarna uppmanade riksdagsledamöterna till ytterligare reflektion över frågan och att överväga att rösta nej till förlängning av lagen.
• Maj - juni 2019. I en mängd kyrkor ringde klockorna varje tisdag till bön för att samla människor som vill protestera mot utvisningar av flyktingar. Den icke-kyrkliga aktionen "Fem över tolv" spred klockringningsinitiativet till möten på gator och torg.
• Mars 2020. Kulturarbetaren Atoosa Farahmand tog initiativet till projektet #Jagär2015. Projektet, som snabbt uppmärksammades i media, samlar in bilder och berättelser från människor som kom till Sverige 2015.

Ett stort antal offentliga personer har på olika sätt uttalat sig för en mer generös flyktingpolitik. Bland dem finns Jan Eliasson, Pierre Schori och Anders Wijkman. I juli 2020 publicerade de tre före detta ministrarna Hans Blix (L), Jan Eliasson (S) och Alf Svensson (KD) en debattartikel där de, i opposition mot sina respektive partiledningar, förespråkar permanenta uppehållstillstånd för de ensamkommande ungdomar som kom hit innan den tillfälliga lagen trädde i kraft sommaren 2016.

I april 2020 presenterade Socialdemokrater för tro och solidaritet skriften "28 förslag för en human asylpolitik" där man bland annat föreslog stopp för alla utvisningar till Afghanistan, amnesti för ensamkommande unga som varit i Sverige i mer än ett år och permanenta uppehållstillstånd för människor som inte kunnat utvisas på fyra år.

Antalet rapporter och böcker som behandlar flyktingfrågan sedan 2015 ökar starkt, liksom antalet böcker skrivna av ensamkommande ungdomar och deras hjälpare.

Opinionsbildning mot flyktinginvandring

Sedan 2015 är migrationsfrågan en av de viktigaste sakpolitiska frågorna när väljarna rankar politik och de följande åren blev allt fler negativa till att ta emot fler flyktingar. Från hösten 2015 till hösten 2016 skedde en markant förändring i svenska folkets attityd till flyktingar. SOM-institutets undersökning visade att andelen svenskar som tycker att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar hade ökat från 40 procent till 52 procent. SOM-institutets föreståndare professor Henrik Ekengren Oscarsson kopplade ihop det med att det under detta år skett stora förändringar i migrationspolitiken och att svenska folket följer de signaler som regeringen och andra politiska ledare ger. Sommaren 2020 hade andelen som ville ta emot färre flyktingar är året tidigare ökat till 63 procent, enligt en undersökning från Novus.

De som ville ha en restriktiv asylpolitik hänvisade ofta till de afghanska ungdomarna. De kallades "skäggbarn" och ansågs ha ljugit om sin ålder. Sommaren 2015 anmäldes ett stort antal sexuella övergrepp i samband med ungdomsfestivalen We are Sthlm. Det spreds uppgifter om att dessa skulle ha begåtts av afghanska ungdomar. Uppgifterna visade sig senare vara kraftigt överdrivna men föranledde diskussioner om afghaners kvinnosyn. SVT:s Uppdrag granskning tog sommaren 2018 upp att 45 unga afghaner dömts till våldtäkt eller våldtäktsförsök under åren 2012 - 2017, och i programmet för den afghanskfödde polisen Mustafa Panshiri fram teorin att afghanernas överrepresentation beror på idéer som de ”har med sig” om sexualitet och kvinnors ställning. Man har också pekat på att barn kan ha skickats till Sverige utan egentliga asylskäl, för att utgöra ett "ankare" som möjliggör att resten av familjen kan komma efter. Efter att Migrationsverket sommaren 2016 skärpt sin praxis så att även minderåriga kunde få avslagsbeslut försvarade migrationsminister Morgan Johansson detta med att Sverige inte kan ta ansvar för Mellanösterns alla tonårspojkar.

Mycket av motståndet mot asylsökande uttrycks i sociala medier. Bland de debattörer som har argumenterat för en mer restriktiv asyllagstiftning finns Ann Heberlein Joakim Lamotte och Katerina Janouch. Motståndet mot flyktingmottagande anses vara en stor förklaring till att Sverigedemokraterna ökade i riksdagsvalet 2018.

I samband med Ung i Sveriges sittstrejk i Stockholm 2017 organiserades motdemonstrationer av facebookgruppen "Stå upp för Sverige" och fysiska angrepp från nazister.

CEAS – Common European Asylum System

Det EU-gemensamma asylsystemet omfattar bland annat Dublinförordningen, som reglerar i vilket land en person ska söka asyl, och Eurodac, som är en databas där alla asylsökandes fingeravtryck förvaras.

Marockos fingeravtrycksdatabas

År 2017 inleddes ett samarbete mellan Sverige och Marocko kring identifiering av marockaner som fått avslag på asylansökningar i Sverige, Med hjälp av Marockos fingeravtrycksregister kunde personer från Marocko identifieras och Marocko kunde acceptera att de skickades till Marocko. Genom fingeravtrycken kunde även deras ålder fastställas. Av de som uppgett att de var under 18 år visade sig detta vara oriktigt i 90 procent av fallen.

Återvändaravtal med Afghanistan

Mot slutet av 2015 började Sveriges regering förhandla med Afghanistans president Ashraf Ghani om ett återvändaravtal för att göra det lättare för Sverige att skicka tillbaka asylsökare som har fått avslag på sina ansökningar. Tidigare vägrade afghanska myndigheter att ta emot sina landsmän. I oktober 2016 meddelade justitie- och migrationsminister Morgan Johansson att Sverige hade ingått ett återvändaravtal med Afghanistan. Rörelsen Vi står inte ut anordnade protestmanifestationer mot avtalet och Svenska Afghanistankommittén menade att det skulle bli mycket svårt för dem som skickas tillbaka att klara såväl sin försörjning som sin säkerhet. I mars 2019 höll Riksdagen en interpellationsdebatt i frågan, med anledning av en fråga från Christina Höj Larsen, Vänsterpartiet.

Efter talibanernas maktövertagande i augusti 2021 finns inget återvändaravtal mellan Sverige och Afghanistan.

Frontex

Under hösten 2019 genomfördes minst fyra tvångsutvisningar till Afghanistan i chartrade plan i samarbete med den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontex. Ombord har det sammanlagt funnits utvisade 338 personer, varav 3 barn.

• Gemensamma asylpolitiken
• Medicinsk åldersbedömning
• Sveriges invandringspolitik
• Sveriges utvisningar till Afghanistan från 2016
• Utvisning