Riddarholmsskeppet

En teori är att det är vraket efter ett senmedeltida slagskepp som byggdes kring 1517 i samband med Gustav Vasas befrielsekrig och den första svenska flottan.

Fyndet anses vara en direkt anledning till grundandet av Stockholms stadsmuseum och är stadsmuseets första registrerade arkeologiska föremål. Fyndet betecknas som ett av de mest betydelsefulla som gjorts inom Stockholms stads område. Skeppet var utställt på Medeltidsmuseet fram till och med den 5 november 2023, då museet stängde sin verksamhet på Helgeandsholmen. Det är oklart var det unika vraket kommer att förvaras eller ställas ut efter att museet stängts. Riddarholmsskeppet kommer inte att få plats i Medeltidsmuseets nya, påtänkta lokaler i Börshuset i Stockholm, dit delar av museets samlingar planeras att placeras efter det att Nobelmuseet flyttat in i nya lokaler i en planerad fastighet vid Slussen.

I samband med muddringsarbeten för bygget av Vasaleden, mellan Riddarholmen och Munkbron, påträffades två fartyg på ett djup av cirka två meter under Riddarholmskanalens vattenyta. 1930 utfördes arkeologiska undersökningar vid den plats där Gamla stans tunnelbanestation idag befinner sig, närmare bestämt där spår och perrong för gröna linjens norrgående tåg ligger idag. Kanoner hittades i februari och i juni hittades två fartyg i Riddarholmskanalen, varvid det största grävdes ut.

Bilder från utgrävningen 1930

•  
  Skeppets ankare
•  
  Skeppets bäst bevarade spant
•  
  Skeppets förstäv och klinkbordläggning
•  
  Skeppets kanon och andra föremål

Fyndet bestod av 2465 olika föremål, varvid större delen av skrovet var bevarat, tre kanoner återfanns samt en stor del av lasten, bestående av kanonkulor, block, ankare, skor, trebensgrytor, krutkammare samt kartescher.

Fartyget låg på styrbordssidan, med fören mot norr. Skrovet bestod av ek, och garneringar samt däck av furu. Nya dendrokronologiska analyser har visat att timret avverkades 1516-1524 och att eken troligen vuxit i Småland eller möjligen Halland, Skåne eller Blekinge, medan furun vuxit i Österåker alternativt Stockholms skärgård. Detta gör det troligt att fartyget är byggt antingen i Kalmar, Stockholm, eller någonstans längs kuststräckan mellan dessa två orter. Både i Kalmar och Stockholm fanns vid denna tid skeppsgårdar som hade kunnat klara av ett bygge i denna storlek.

Uppgifter om skeppets dimensioner varierar i olika skrifter. Den bevarade längden är 19,7 meter och skeppets ursprungliga längd över stävarna har uppskattats till 21-22 meter. Enligt en äldre rekonstruktion har skrovets bredd uppskattats till 6,25 meter, haft ett djupgående på 3,35 meter i och ett beräknat deplacement på ca 180-250 ton, troligen 200-250. En ny rekonstruktion visar att skrovet varit omkring 5,5 meter brett. Om skeppet lastas ner så att djupgåendet blir 2,1 meter deplacerar det 60-70 ton.

De många krutkamrarna samt kanonkulorna, i kombination med fartygets storlek vittnar om att detta är ett krigsfartyg bestyckat med ca 21-40 kanoner.  

I de förteckningar över fartyg i storleken 100-300 ton i deplacement för tiden 1510-1530 återfinns endast ett skepp som byggts i Sverige. Detta skepp byggdes i Kalmar med byggstart ca 1516 och ägdes av Biskop Hans Brask, samt ingick 1522 i Gustav Vasas flotta och omnämns sista gången tidigt 1523. Dess öde efter 1523 samt dess förlisningsplats finns inte nämnt i några källor.

Riddarholmsskeppets förmodade livsperiod ca 1517-1523 är en dramatisk tid i Sveriges historia. Här finner vi Slaget vid Brännkyrka 1518, Stockholms blodbad 1520, Gustav Vasas befrielsekrig 1521-1523, inklusive Svenska flottans grundande 7 juni 1522 och Stockholms befrielse 1523. I den här kontexten växer vrakets betydelse fram som en del i flera av dessa händelser.

År 2013 genomförde Ingvar Sjöblom en undersökning i Stadsmuseet/Medeltidsmuseets magasin med syfte att framställa ett referensmaterial av krutkammare och kanonkulor från Riddarholmsskeppet för att senare kunna göra jämförelser i förhoppningen att kunna underlätta identifieringen av skeppet Långe barken som sänktes 1564 av örlogsfartyget Mars.

Forskning i museimagasin är förhållandevis ovanliga idag och ledde till att Sjöblom bjöds in av Stockholms Länsmuseum att presentera detta resultat på en forskningskonferens. Det som framkommit var att mängden kanonkulor, med olika kaliber, inklusive kulor i sten istället för järn, samt mängden krutkammare av olika kaliber visade på ett större fartyg än man tidigare trott. Detta blev startskottet för den forskning som delvis bekostades av Medeltidsmuseet och MARIS (Marinarkeologiska institutet vid Södertörns högskola) som Ingvar Sjöblom presenterade hösten 2018 i form av sin doktorsavhandling vid Försvarshögskolan i Stockholm.

En viktig ledtråd i forskningen kring Riddarholmsskeppet har varit dess stora antal bevarade krutkammare. Två hela kammarladdade kanoner, samt ett eldrör återfanns vid utgrävningen 1930. En krutkammare är en sorts magasin till kanoner, och dessa tillverkades tillsammans med kanonröret för att få bästa möjliga passform. Anledningen till detta var att få en så bra effekt som möjligt på de krutgaser som sköt iväg projektilen. Krutkammare i olika storlekar visar på kanoner av olika kaliber ombord skeppet. Generellt sätt höll man sig med en till tre kammare per kanon, där det under perioden 1450-1521 var vanligare med två eller tre kammare per kanon.

I fören på Riddarholmsskeppet hittades 43 krutkammare av olika kaliber, samt ammunition i något som kan liknas vid ett krutförråd. De två återfunna bakladdade kanonerna var båda laddade med en krutkammare vilket indikerar att resten av kanonerna också varit laddade vid förlisningen. Utifrån detta kan vi anta att skeppet haft 21-40 kanoner beräknat på tre, respektive två krutkammare per kanon.

De bevarade krutrören, samt ammunitionen gör att man kan fastställa att skeppet var bestyckat med fem olika kaliber. Detta överensstämmer med fullstora örlogsfartyg under 1500-talets första del och är ännu en faktor som visar på att Riddarholmsskeppet var betydligt större än det bevarade vraket, som tidigare visades på det 2023 stängda Medeltidsmuseet i Stockholm.

•  
  Kanonkulor från utgrävningarna
•  
  Kartescher, ammunition fylld med flintskärvor

Vraket som var utställt på Medeltidsmuseet på Helgeandsholmen i Stockholm bestod av en del av bottenskrovet till det tremastade örlogsfartyget, som sjönk i Riddarholmskanalen.

•  
  Riddarholmsskeppet i Medeltidsmuseet
•  
  Det cirka tjugo meter långa vraket är placerat mellan två sektioner av den totalt omkring 55 meter långa stadsmuren i Medeltidsmuseet
•  
  Fören

• Lista över svenska vrak

• Ohlmarks, Åke; Vera Siöcrona, Oscar Wieselgren (1953). Boken om Gamla stan: en jubileumsskrift. Stockholm: Förlagsaktiebolaget Boken. Libris 1445167 
• Dahlbäck, Göran (1995) [1987]. I medeltidens Stockholm. Monografier utgivna av Stockholms stad (2:a upplagan). Stockholm: Stockholmia förlag. Libris 7593257. ISBN 91-7031-051-3 

Noter

•   Wiki Commons har media som rör Riddarholmsskeppet.
  Bilder & media
• Medeltidsmuseet i Stockholm
• Försvarshögskolan: Nya rön om Riddarholmsskeppet - Gustav Vasas skepp på YouTube