Ramkonvention Om Skydd För Nationella Minoriteter

Syftet med konventionen är att säkerställa respekten för de nationella minoriteternas fri- och rättigheter i de undertecknande staterna och möjliggöra minoriteternas jämlikhet med majoritetssamhället i respektive stat.

Konventionen antogs av rådets ministerkommitté den 10 november 1994 och från den 1 februari 1995 kunde stater underteckna och ansluta sig till konventionen. Konventionen trädde i kraft den 1 februari 1998 med 12 stater som hade skrivit under och ratificerat konventionen.

I samband med Europarådets återkommande granskning 2023 av Sveriges efterlevnad till ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter släppte människorättsorganisationen Civil Rights Defenders en alternativrapport med rekommendationer till den svenska regeringen. I rapporten kritiserades att Sverige - trots återkommande uppmaningar från Europarådet - inte erbjuder romer från andra EU-länder samma skydd som svenska romer, något som strider mot ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter. Den svenska regeringen får även kritik för att man tillåter romer från andra EU-länder (utsatta EU-medborgare) att leva under ovärdiga levnadsförhållanden med brist på vatten och avlopp, samt de återkommande vräkningar av romer som svenska myndigheter har utfört utan att erbjuda alternativa bostäder. Vidare noteras att hatbrott och antiziganism drabbar romer hårt och regeringen uppmanas att se över lagstiftningen mot hatbrott för att bättre kunna skydda romer.

• Etnicitet
• Europarådets stadga om landsdels- eller minoritetsspråk
• Europeiska byrån för mindre använda språk
• Minoritetsspråk
• SWEBLUL

• Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (engelska, franska, svenska) – Sveriges internationella överenskommelser, SÖ 2000:2
• Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter
• Council of Europe: National Minorities
• Eurominority.org: Karta över ursprungsfolk och nationella minoriteter i Europa