Objective-C är en objektorienterad påbyggnad på vanliga C.
Det går därför att blanda C och Objective-C relativt obehindrat i samma källkod. Till skillnad mot till exempel C++ kan man skicka meddelanden på ett liknande sätt som i Smalltalk.
Idag används Objective-C framförallt i Apples Mac OS, iOS och GNUstep, två miljöer som baseras på OpenStep-standarden. Det är också det i huvudsak använda programmeringsspråket i NeXTSTEP, OPENSTEP och Cocoa-ramverket. Dessa bibliotek är inga krav för att skriva ett program i Objective-C, vilket visas i exempel nedan. Ett sådant program kan kompileras på alla operativsystem som har tillgång till gcc, som har en modul för Objective-C. Det gör man genom att vid kompilering tillföra flaggan -lobjc.
En klass i Objective-C har en interface- och en implementation-del som är två skilda block av kod. Normalt placeras interface-delen i en header-fil, med filändelsen .h. Implementationsdelen i en kodfil, med filändelsen .m, men de kan lika gärna vara i samma fil och filändelsen kan variera.
Interfacedelen fungerar så här:
@interface klass : superklass { // instansvariabler } + klassMetod1; + (retur_typ)klassMetod2; + (retur_typ)klassMetod3:(param1_typ)param1_varNamn; - (retur_typ)instansMetod1:(param1_typ)param1_varNamn: (param2_typ)param2_varNamn; - (retur_typ)instansMetod2MedParamter: (param1_typ)param1_varNamn ochAnnanParameter:(param2_typ)param2_varNamn; @end
Implementationsdelen fungerar så här:
@implementation klass + (retur_typ)klassMetod { // implementation } - (retur_typ)instansMetod { // implementation } @end
I Objective-C skickar man till skillnad mot Simula-modellen meddelanden till objekten. I Objective-C anropar man inte metoder, man skickar meddelanden. Ett objekt vid namn mottagare kan ha en metod som heter metodnamn, den anropas i så fall på följande sätt:
[mottagare metodnamn];
Ett meddelande kan skickas till ett objekt även om objektet inte kan svara på det. Det möjliggör bland annat för mottagaren att skicka meddelandet vidare i en kedja, t.ex. en länkad lista till dess det kommer fram till någon som kan svara på det.
Man kan även skicka med argument i ett meddelande. Om metoden metodnamn även kan ta emot ett objekt av typen id kan det se ut så här:
id enId = [[Klass alloc] init]; [mottagare metodnamn: enId];
Då skulle motsvarande metodsignatur kunna se ut så här:
- (void)metodnamn:(id)objekt;
Som man kan se i metodsignaturen skrivs objektets typ inom parenteser. Det inledande void betyder vad för typ av objekt metoden skickar tillbaka. I det här fallet är det void vilket betyder att inget returneras.
Man kan skicka flera argument. Lägger vi till ett argument av typen int kan det se ut så här:
id enId = [[Klass alloc] init]; int enInt = 7; [mottagare metodnamn:enId medInt:enInt];
Då skulle motsvarande metodsignatur kunna se ut så här:
- (void)metodnamn:(id)objekt medInt:(int)enInt;
Ett exempel på ett program som skriver ut texten "hello, World!".
/* Kompilera med t ex: gcc hello.m -lobjc -o hello */ #import #import @interface MyClass : Object { } - (void)world; @end @implementation MyClass - (void)world { printf("hello, World!\n"); } @end int main() { id hello = [[MyClass alloc] init]; [hello world]; return 0; }
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Objective-C, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.