Korona: Solens yttersta atmosfär

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

För andra betydelser, se Korona (olika betydelser).

Den är extremt varm och har en temperatur på över 1 000 000° C, vilket upptäcktes av Bengt Edlén 1941 när han jämförde koronans spektrallinjer med spektrallinjer som emitterades från ämnen i en högspänningsgnista. Temperaturen kan jämföras med solens synliga "yta", fotosfären, som är mindre än 6 000° C.

Att fotosfären syns bättre än koronan beror på att koronans densitet är lägre. Man vet inte säkert på vilket sätt koronan värms upp, men en trolig teori är uppvärmning genom induktion från solens magnetfält och tryckvågor underifrån. Utkanterna av koronan försvinner hela tiden ut i rymden som solvind.

Solens aktivitet varierar, och under perioder av låg aktivitet samlas koronan mer eller mindre runt solens ekvator och vid polerna uppstår "korona-hål". Vid hög aktivitet är koronan jämnt utbredd runt hela solen, men den största aktiviteten sker vid solfläckarna.

Ibland skjuts enorma mängder av koronans material ut från solen med en hastighet av upp till mer än tolv miljoner km/h. Detta kallas koronamassutkastningar.

Med koronaurladdning avses då elektroner joniserar luften kring en elektrisk ledning för högspänning.

• Kraftledning