Ismail Kadare: Albansk poet och författare

Ismail Kadare föddes 1936, och upplevde därmed andra världskriget och dess påverkan på Albanien, med först italiensk och sedan nazitysk ockupation, varefter landet, efter dess befrielse av kommunistiska partisaner 1944, hamnade i Östblocket under Sovjetunionens inflytande. Efter grundskola och gymnasium i födelsestaden, inskrevs han vid Tiranas universitet, där han studerade språk och litteratur. 1956 tog Kadare lärarexamen. Han studerade därefter världslitteratur vid Maksim Gorkijs litteraturinstitut i Moskva, men återvände till hemlandet efter splittringen mellan Sovjetunionen och Albanien 1960.

Från 1960-talet var han en av Albaniens ledande kulturpersoner. Trots att han är och var marxist, blev hans kritik mot Enver Hoxhas regim utslagsgivande för hans författarskap, då han på olika sätt i skönlitterär dräkt försökte mana till befrielse. 1970 invaldes han i parlamentet, vilket medgav en viss rörelsefrihet; han kunde därmed resa utomlands. Han åsamkade sig missnöje med en politisk satir 1975 och förbjöds då i tre år att utge något verk. Han var dock inte att betrakta som en dissident under Hoxha.

I protest mot Ramiz Alia, som var den siste kommunistiske presidenten i Albanien före demokratiseringen, sökte och fick Kadare med familj politisk asyl i Frankrike 1991. Han var redaktör för den franskspråkiga litterära tidskriften Les Lettres Albanaises.

Han har tilldelats flera pris, däribland Prinsen av Asturiens pris (2009) och historiens första Man Booker International Prize (2005).

Ämnet i de flesta av hans romaner är albanernas historia från och med den turkiska erövringen i mitten av 1400-talet och fram till nutid. Till en början gjorde sig Kadare ett namn som lyriker, men han gav snart upp denna genre och gjorde 1964 succé med romanen Gjenerali i ushtrisë së vdekur (Den döda arméns general), som också har filmatiserats flera gånger, bland annat med Marcello Mastroianni. Trots kritik och censuråtgärder från den kommunistiska regimens sida lyckades han nå en internationell publik med många av sina romaner.

I kritik mot den då rådande socialistiska realismen använde Kadare tidigt i sitt författarskap en allegorisk form för sitt berättande. Hans stil har jämförts med både Gabriel Garcia Marquez magiska realism, och med Franz Kafka. Gestaltat med historiska romaner, kretsar hans romaner kring frågor om minne och sanning.

• Den döda arméns general (Gjenerali i ushtrisë së vdekur) (översatt från franskan av Britt Arenander, Bonnier, 1973)
• Krönika i sten (Kronikë në gur) (översättning från franskan av Britt Arenander, Bonnier, 1975)
• Bröllopet (Dasma) (översättning [från franskan?] av Lars Åke Augustsson, Oktoberförlaget, 1976)
• Den hårda vintern (Dimri i vetmisë së madhe) (översättning från franskan av Marianne Eyre, Bonnier, 1980)
• Stäppgudarnas skymning (Muzgu i perendive te stepes) (översättning av Lillemor Gustavsson, Bonnier, 1983)
• Nischen i muren (La niche de la honte) (översättning från franskan av Marianne Eyre, Bonnier, 1986)
• Vem förde hem Doruntine? (Qui a ramené Doruntine?) (översättning från franskan av Marianne Eyre, Bonnier, 1988)
• Bergens Homeros (Le dossier Homeros) (översättning från franskan av Agneta Westerdahl, Bonnier, 1990)
• Drömmarnas palats (Nepunesi i pallatit te endrrave) (översättning från franskan av Agneta Westerdahl, Bonnier, 1992)
• Monstret (Le monstre) (översättning från franskan av Agneta Westerdahl, Bonnier, 1994)
• Aprils frusna blommor (Froides fleurs d'avril) (översättning från franskan av Dagmar Olsson, Bonnier, 2003)
• Grymma april (Prilli i thyer) (översättning från franskan av Dagmar Olsson, Bonnier, 2007)

• Albansk litteratur

• Robert Elsie, Albanian Litterature in Translation: Ismail Kadare, läst 2008
• Books of the World, Ismail Kadare 10/06/2009
• The New York Sun, "Mystery of Man: Just Who Is Ismail Kadare?", juni 2005

Noter

Kajsa Ekis Ekman: Mannen som tog avstånd från sig själv, DN 25 feb 2010.

•   Wiki Commons har media som rör Ismail Kadare.
  Bilder & media