Gösta Johan Harwey Bredefeldt, född 19 december 1935 i Vasa församling, Göteborg, död 10 januari 2010 i Maria Magdalena församling, Stockholm, var en svensk skådespelare och dramatiker.
Han var far till skådespelerskan Ellen Bredefeldt och sångerskan samt sångpedagogen Maria Bredefeldt, äldre bror till skådespelaren Hans Bredefeldt och farfar till skådespelarna Edvin och Einar Bredefeldt.
Gösta Bredefeldt | |
Gösta Bredefelt (t.h.) på besök i Lilla Teatern i Helsingfors år 1964. | |
Född | Gösta Johan Harwey Bredefeldt 19 december 1935 Vasa församling, Göteborg, Sverige |
---|---|
Död | 10 januari 2010 (74 år) Maria Magdalena församling, Stockholm, Sverige |
IMDb SFDb |
Gösta Bredefeldt arbetade i sin ungdom med diverse yrken som piccolo, guldsmedslärling och var även en tid till sjöss. När han återkom till Göteborg uttryckte han en önskan om att få sjunga med orkester och hamnade på teaterskolan Pickwickklubben. Han blev engagerad vid Folkets Husteatern 1953 och vidareutbildade sig sedan vid Gösta Terserus teaterskola i Stockholm. Efter detta flyttade han till Finland och verkade under ett drygt decennium vid olika scener som Svenska Teatern i Helsingfors 1957–1959, 1965–1966, Svenska Teatern i Vasa 1959–1962 samt Svenska Teatern i Åbo 1962.
Vid återkomsten till Stockholm kom han till Stockholms stadsteater 1967 där han förblev i tjugosex år med smärre uppehåll för frilansarbete. 1970 fick han sin första stora huvudroll i filmen om Salaligan, Den magiska cirkeln (regi: Per Berglund). Vid Stadsteatern var han medlem i den grupp som framförde Suzanne Ostens, på sin tid, uppmärksammade och nydanande dramatik såsom "Ge mig adressen" m.fl. Ett flertal av dessa har också gjorts för TV som t.ex. Moa, Östen och Stellan (1974), som byggde på uppsättningen "Ge mig adressen" (1972), och "Kärleksföreställningen" (1975). Han har också verkat som regissör och lärare vid Scenskolan.
Bredefeldt uttryckte en vardaglig vanlighet utan större åthävor i sitt spel och han värjde sig även mot alla former av stjärndyrkan när det gäller skådespeleri. Som yngre var han något av en politisk rebell på yttre vänsterkanten vilket måhända avspeglas i Kunglig toilette (Lars Molin, 1986) där han porträtterar ett vice kommunalråd som håller på sin ungdoms radikala ideal och vägrar fjäska för kungligheterna. De senare åren präglades dock av mer patriarkala roller, kanske ett resultat av hans auktoritativa framtoning. Tydliga exempel är byggmästaren i Tre kärlekar (1989 och 1991), arkitektfadern i TV-serien Storstad (1991) och hotellägaren i Hotel Seger (2000-2001). Hans sista filmroll blev i Män som hatar kvinnor (Niels Arden Oplev, 2009). 1974 erhöll han Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium.
Bredefeldt avled i vad som förmodas ha varit ett slaganfall. Han är begravd på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.
År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
---|---|---|---|
1983 | Snöbollskriget | Hagar Olsson | Riksteatern |
År | Roll | Produktion | Regi |
---|---|---|---|
1970 | Tom | Bilbo - En Hobbits äventyr J.R.R. Tolkien | Staffan Olzon |
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Gösta Bredefeldt, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.