Gabarhök: Afrikansk hökfågel

IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Gabarhök Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Hökfåglar Accipitriformes
Familj	Hökar Accipitridae
Släkte	Micronisus G.R. Gray, 1840
Art	Gabarhök M. gabar
Vetenskapligt namn
§ Micronisus gabar
Auktor	(Daudin, 1800)
Synonymer
Melierax gabar

Gabarhöken är en liten rovfågel, endast 28–36 centimeter i kroppslängd, där honor är tydligt större än hanar. Den uppträder i två morfer. Den vanligaste bleka formen är mestadels grå ovan med en tydlig vit övergump. Undersidan är grå- och vitbandad, liksom stjärten. Ungefär 25 % av individerna i genomsnitt är istället nästan helt svarta. Hos båda former har den adulta fågeln mörka ögon, långa ben och röd vaxhud mellan näbb och öga.

Gabarhöken är mestadels tystlåten, förutom under spelet. Lätena skiljer sig tydligt från utseendemässigt liknande Accipiter-hökar, i engelsk litteratur återgivna som pipiga "kew-he, kew-he, kew-heee" från sittplats och skanderande "sweee-pee-pee-pee-pee" eller "twee-twit-twee-twee-twit", påminnande om didrikgök eller till och med senegaltjockfot. Nära boet hörs snabbt upprepade "twi-twi-twi-twi-twi".

Gabarhöken förekommer i Afrika söder om Sahara samt på sydvästra Arabiska halvön. Den delas upp i tre underarter med följande utbredning:

• Micronisus gabar niger – Senegal och Gambia till Sudan, norra Etiopien och sydvästra Arabiska halvön
• Micronisus gabar aequatorius – höglänta områden i Etiopien till Demokratiska republiken Kongo, Zambia och norra Moçambique
• Micronisus gabar gabar – södra Angola till Zambia, Moçambique och Sydafrika

 

Fågeln är närmast släkt med de likaledes afrikanska arterna ödlehök (Kaupifalco monogrammicus) och långstjärtad hök (Urotriorchis macrourus) samt sånghökarna i Melierax. Tidigare har den även placerats i Melierax, men placeras numera allmänt som ensam art i Micronisus.

Gabarhöken hittas i öppen skogsmark, framför allt Acacia-savann och skogslandskap med miombo (Brachystegia), Terminalia och mopane. I mer arida regioner är den begränsad till trädkantade vattendrag, men kan också söka sig in till byar och städer.

Fågeln ses oftast enstaka, men framför allt under häckingssäsongen i par när hanen jagar honan genom träden eller ropar från en sittplats. Boet, en liten plattform av kvistar, placeras i en grenklyka i en trädkrona, exempelvis i en akacia. En intressant detalj är att gabarhöken samlar in spindelnät med medföljande spindlar som fortsätter spinna sina nät och på så sätt möjligen hjälper gabarhöken att kamouflera boet, samtidigt som spindeln tar leddjur som annars skulle parasitera på ungarna.

Gabarhöken lägger upp till fyra ägg, men vanligtvis två, från juli till december, med en topp i september till november. Honan ruvar i 33-38 dagar och fortsätter ta hand om dem i ytterligare 19–21 dagar efter kläckning, medan hanen hämtar mat till henne och ungarna. Ungarna lämnar boet vid 35-36 dagars ålder men blir helt självständiga först en månad senare.

Gabarhöken lever huvudsakligen av småfåglar, men även små däggdjur, reptiler och insekter. Den överraskar oftast bytet i ett träd och följer det i en intensiv jakt. Ibland jagar den från en sittplats varifrån den gör utfall för att fånga byten i luften eller på marken. Den har även setts attackera kolonihäckande fåglar som vävare genom att gräva ut bona ovanifrån med klorna på jakt efter ungar.

 

Gabarhöken själv har setts utgöra byten åt savannörn, ödleörn och fläckörn.

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).

Fågelns både svenska och vetenskapliga artnamn är en fransk sammandragning garde ("vakt") och barré ("bandad").

•   Wiki Commons har media som rör gabarhök.
  Bilder & media
•   Wikispecies har information om Micronisus gabar.
  Artförteckning
• Läten på xeno-canto.org