Filosofin kring artificiell intelligens (förenklat: AI-filosofi) försöker besvara sådana frågor som följer:
Dessa tre frågor återspeglar de olika intressena hos AI-forskare, lingvister, kognitiva forskare resp. filosofer. De vetenskapliga svaren på dessa frågor beror på definitionen av "intelligens" och "medvetande" samt exakt vilka "maskiner" som diskuteras.
Viktiga förslag inom AI-filosofin är:
Är det möjligt att skapa en maskin som kan lösa alla problem som människor löser genom att använda sin intelligens? Denna fråga definierar omfattningen av vad maskiner kommer att kunna göra i framtiden och styr riktningen i AI-forskningen. Den handlar emellertid endast om maskinernas beteende och ignorerar frågor av intresse för psykologer, kognitiva vetenskapsmän och filosofer; för att besvara denna fråga, spelar det ingen roll om en maskin egentligen tänker (som en person) eller bara agerar som om den tänker.
Den grundläggande ståndpunkten hos de flesta AI-forskarna sammanfattas i följande uttalande, som dök upp i förslaget till Dartmouth-konferensen 1956:
Argument mot denna grundläggande premiss måste visa att det är omöjligt att bygga ett fungerande AI-system, eftersom det inte finns någon praktisk gräns för förmågan hos datorer samt att det inte finns någon speciell kvalitet hos det mänskliga sinnet som är nödvändig för att tänka, som ännu inte kan dupliceras av en maskin (eller med den nuvarande AI-forskningens metoder). Argument för premissen måste visa att ett sådant system är möjligt.
Det första steget för att besvara frågan är att tydligt definiera "intelligens".
Alan Turing, i sitt berömda och inflytelserika verk Computing Machinery and Intelligence från 1950, reducerade problemet med att definiera intelligens till en enkel fråga om konversation. Han föreslår att: om en maskin kan svara på varje fråga som ställs till den, med samma ord som en vanlig människa skulle, kan denna maskin betraktas som intelligent. En modern version av hans experimentella formgivning skulle kunna utgöras av ett onlinechattrum, där en av deltagarna är en verklig person och en av deltagarna är ett datorprogram. Programmet klarar provet om ingen kan säga vilken av de två deltagarna som är en människa.
En kritik av Turingtestet är att det är uttryckligen antropomorft. Om vårt yttersta mål är att skapa maskiner som mer intelligenta än människor, varför bör vi insistera på att våra maskiner måste likna människor? Russell och Norvig skriver att "texter om flygteknik definierar inte att områdets mål är att 'göra maskiner som kan flyga så precist som duvor så att de kan lura andra duvor'".
Den senaste AI-forskningen definierar intelligens i form av intelligenta agenter. En "agent" är något som uppfattar och agerar i en miljö. Ett "prestationsmått" definierar vad som räknas som framgång för agenten.
Definitioner som denna försöker fånga essensen av intelligens. De har den fördelen att de, till skillnad från Turingtestet, inte också testar för mänskliga egenskaper som vi kanske inte vill betrakta som intelligenta, såsom förmågan att bli förolämpad eller frestelsen att ljuga. De har den nackdelen att de misslyckas med differentiering mellan "saker som tänker" och "saker som inte tänker" baserat på sunt förnuft. Med denna definition, har även en termostat en rudimentär intelligens.
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Filosofin kring artificiell intelligens, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.