Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 105

V. CAPITLET
Om Söder-malms första bebyggande.

Om Södra Malmens bebyggande och tillväxt, harman af Stadens tid efter annan erhållne Privilegier,i det föregående trodt sig finna, att Åsöna ellerStadens betesmark, icke förr än ifrån K. Gustaf I:stid, kan anses, såsom en till Staden hörande deleller Förstad. Att den i början af 16:de och äfvenförut i medlet af 15:de Seculo, varit på sinaställen bebyggd och haft några få Invånare, kan ickebestridas. Således berättas att Södermalm d. 27Junii 1454 afbrunnit, så mycket som då byggdt var.Samt 1495 en stor del af Södermalm^[1], och blandgamla Handlingarne finnes ett Fundations-bref, till enPrebende 1485, hvarutinnan gifves tvänneträgårdstomter på Södermalm liggande, den ena på Norrasidan vid färska vattnet, som beskrifves hålla 64alnar till vattnet i längden, och ut uppå vattnet,som pålat var 34 alnar och på bredden 13 alnar.Den andre höll 44 alnar, på längden och 15 påbredden, och låg emellan Mårten Fromes ochPeder Dobbins tomt.

Belägenheten så nära Staden, der StockholmsBorgare förmodeligen, äfven som på Norremalmhaft någre inhägnader och Kålgårdar; der detgamla Marie Magdalena och Sture Capellet varanlagdt, med flere skäl, som framdeles förekomma;synes sådant nogsamt bestyrka; men så bör ockdervid i hugkommas de förödelser, som så oftaöfvergingo Malmarne, i synnerhet, då endast far[ 18 ]hågan för en annalkande fiende, föranledde tillderas ödeläggande. Carl Knutsson förböd, i såfredlösa tider, Malmarnes bebyggande med bättreoch fastare hus 1455. Innan han 1457 flydde urRiket, lät Han afbränna både Södra och NorraMalmen, att hindra Stadens belägring afErke-Biskop Jöns Bengtsson, och 1502, d. 12 Maji,tände Stockholms boerne eld, på Malmarne för K.Hanses befarade ankomst.

Vid K. Gustaf I:s lyckeliga intåg i Stockholmd. 23. Junii 1523, fann Han icke Stockholm i dettillstånd, som då han sist hade lämnadt det.Södermalm hade utom sina Capell intet bebodt hus^[2],och med grämelse såg Han sin Hufvudstads förfalloch att den samma var nästan utblottad påInvånare.

Att Malmen sent och långsamt blifvit bebyggdoch bebodd, inhämtas med nog säkerhet, af Stadensälldre räkenskaper. Uti 1:sta Del. 9 Cap. omfolkmängden och husens antal i Stockholm, är ettsammandrag intagit, af mantalet och hushållen påSödermalm; och finnes deraf, att hushållen bestegosig 1517, till ett antal af 17, som betaladeSkottpenningar; 1518 och 1519 allenast till 7, ochunder belägringen 1520 endast till 4, samt deföljande åren, till och med 1525 upptages förSödermalm intet hushåll, som betalat Skot, ellerSkatt till Staden. Af senare räkenskaper återfinnes, uti 1550 års tomtebok, 13 tomter påSödermalm upräknade, som betalade hus och tomtören90 mark och 5 öre, och Skotp:gr betalades sammaår af 16 Borgare derstädes. År 1558 betalade 23Malmboer Skotp:gr 15 m. 7 öre; 1561 tomtören [ 19 ]af Södermalm 165. m. 1. öre. o. s. v., hvaraf nogsamt dömas kan, om Malmens progressiva tillväxtoch förkofran, under K. Gustaf I:s lyckeligaRegemente.

Af 1547 års Charta finnes väl strax utomyttre Södra port och tornet, samt omkring Sture-Capellet, någon början till gator och qvarter, ehuruutan all ordning och regularitet, samt vid Strändernenärmast Staden, åtskillige bodar eller små hus,äfven ut på vattnet anlagde; men att det alltsammansantingen blifvit afbrändt 1502 d. 12 Maji och1554 d. 27 Junii, då Södermalm led stor skada afvådeld (Ryz. l. c. p. 67), eller afröjdt, visar ensenare Charta af 1640, föreställande Södermalm,efter gatu regleringen, omkring år 1636, indelt isina ordenteligare qvarter och med sina räta gatorafmätt och utstakad. Förenämde 1636 års brefinnehöll, att på Södermalm skulle Malmgårdarbyggas.

Att Norra Malmen varit af ållder förr bebyggd,än den Södra, synes deraf bevisligt, att störredelen af förstnämde Malm tillhörde Clarae Kloster,som uthyrde tomter till bebyggande; att K. MagnusLadulås redan 1258, gaf Klostret ett Privilegiumtill befrämjande af dess inkomst, så medelst, attalla som ville bebygga Klostrets tomter, skullenjuta samma friheter som Stadens Borgare innommurarne, och att Invånarne derstädes omkring 1340utgjorde en egen liten församling.

Sedan åter Malmarne vid K. Gustaf I:santräde till Regeringen, voro uti ett lika ödelagdttillstånd, blef förmodeligen de gamle, förutbebodde tomter, med sina Kåltäppor och trägårdar, afforna ägare förr odlade och bebyggde; än att nya [ 20 ]i det ändamålet upptoges på Södra Malmen, somännu till en del var Stadens utmark och mulbete,och dessutan i anseende till sin oländighet, sinahöga berg och backar, som äfven hindrade en vigare tillgång till vatnet; dertill mindre beqväm ochgynnande. Härvid kunde ytterligare det skältilläggas, att Norra Malmen indeltes i tvänneförsamlingar 1643, då en sådan fördelning påSödermalm först skedde 1654.