Påskäggen och deras hedniska ursprung

När kristendomen utbreddes, och de hedniska högtiderna ej längre firades, försvunno icke därför de hedniska bruken; de flesta af dem kvarlefde, ehuru de, omplanterade i kristen jordmån, fingo en annan tydning. Under kristendomens första tid utfärdades visserligen flera stränga förordningar, som förbjödo de kristna att taga del i de hedniska och de judiska festerna, men längre fram i tiden, då man icke så mycket behöfde frukta för återfall i den gamla tron, insåg kyrkan snart nog, att den bäst främjade sitt ändamål, ifall den ej allt för mycket skrämde de nya trosförvanterna, utan läto dem i ett och annat följa sina gamla vanor. Därigenom att kyrkan sålunda sanktionerade bruk, som den ej kunde undertrycka, införlifvades många hedniska föreställningar med den nya tron, hedniska och kristna bruk blandades med hvarandra, och än i dag är ej all hedendom öfvervunnen hos de kristna folken.

Det är i synnerhet i de katolska länderna, som de flesta dylika bruk kvarlefva, enär i de protestantiska många af dem vid reformationen förbjödos såsom varande »påfvisk villfarelse» och hedendom. Bland sådana ursprungligen hedniska bruk må här sålunda anföras offrandet vid heliga källor, hvilket skedde »med mycken vidskepelse, såsom ljus, mässande, korskyss m. m.» Närmast med anledning af att en engelsman, hvilken sade sig härstamma från Sverige, gjort en pilgrimsresa till St Eskils källa i närheten af Strängnäs, skrifver ärkebiskopen Laurentius Petri den 5 aug. 1568 till biskopen därstädes, Nicolaus Helsingius, att han funnit nödigt tillskrifva samtliga biskopar att i hvarje stift uppsöka och igenkasta sådana källor, som icke för vattnets skull behöfdes; de, [ 130 ]som krämpor hade, skulle söka läkare och ingalunda källorna, ty det är ju intet annat än vidskepligt afguderi.^[1]

Vid riksdagen i Västerås år 1527 och mötet i Örebro år 1529 hade flera påfviska ceremonier utmönstrats, men som många svenskar ännu hängde fast vid de påfviska inrättningarna, kunde ej alla på en gång afskaffas. Sålunda behöllos tills vidare vigvattnet, invigningen af palmer, m. m. Och hvad Guds namns åkallande vid matvigningar beträffade, så skulle man icke tänka, att sådana ting därigenom gjordes bättre, utan skedde det till vår förbättring, på det vi dem ej måtte missbruka.^[2] Ehuru påskägg ej direkt här omnämnas, är det likväl troligt, att välsignandet af dem äfven inbegreps i ordet matvigningar. Någon senare förordning om, att dylika matvigningar skulle upphöra, tyckes emellertid icke finnas; det troligaste är väl, att de hörde till de ceremonier, som »med tiden (dock utan någon förargelse och buller) i stillhet kunde afläggas». Vid mötet i Uppsala år 1593, hvarvid för öfrigt ytterligare hvarjehanda påfvedömets kvarlefvor afskaffades, ålades prästerskapet att rådslå om bästa sättet för utrotandet af den påfviska surdegen.^[3] I Danmark ägde välsignelse af mat rum ännu år 1566, denna ceremoni afskaffades dock snart därefter. I Tyskland förbjöds i en kyrkoförordning af år 1543 det sedvanliga invigandet och välsignandet af aska till askonsdagen, palmer till palmsöndagen, ägg till påskdagen o. s. v. »Ty dylikt är afgudiskt och stridande mot Guds ord och tjänar mera till vidskepelse än till ett gudfruktigt lefverne.»^[4]

Flera af de kristna festerna sammanfalla till sin tidpunkt med de hedniska. Enligt en allmänt utbredd åsikt firades den fornnordiska vårbloten eller vårofferhögtiden omkring den 14 april — hvilken dag ännu bär namn af den första sommardagen — eller ungefär vid samma tidpunkt som vårdagjämningen, och som bekant inträffar ju den kristna påsken första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, d. v. s. tiden mellan den 22 mars och den 25 april. Det [ 131 ]mosaiska året började med judarnes påsk eller passah, och de gamlaslaverna, perserna m. fl. folkslag firade äfvenså det nya årets ankomst vid tidpunkten för naturens återuppvaknande. Mångapåskbruk visa äfven tillbaka på hednisk gudadyrkan. Efterallt att döma firades sålunda en hednisk offerhögtid vid ungefärsamma tidpunkt som vår påsk, och de i alla kristna länder brukligapåskäggen, som intaga en framstående plats i påskfirandet, leda sinaanor långt tillbaka i tiden, ja, utgöra antagligen ett minne af ettforntida offerväsende.

Liksom så många andra gamla sedvänjor och bruk har sedenatt färga påskägg allt mer och mer försvunnit. På senare tider harden likväl ånyo tagits upp och åter kommit till heders på trakter,där den redan varit så godt som aflagd. Att denna sed hos ossförr i världen varit ganska allmänt utbredd, visar oss bland andra J.Ihre i sitt år 1769 utgifna Glossarium Suiogothicum, där han säger,att »påskägg kallades på hvarjehanda sätt utsirade eller med olikafärger målade ägg, hvilka fordomdags vid påsktiden skickades såsomgåfva till firande af att ägg återigen fingo ätas, hvilket den katolskatiden varit förbjudet under fastlagen»,^[5] och i den bekante engelsmannen Lloyds skildringar af den svenska allmogens plägseder omtalas,hurusom färgade och förgyllda ägg af folket ömsesidigt gåfvos åthvarandra.^[6] Stundom voro äggen äfven försedda med inskrifter.^[7]Rundt om i svenska bygder ätas visserligen än i dag påskägg, menseden att begåfva hvarann med färgade ägg har starkt aftagit; mesttyckes den ha bibehållit sig i södra delen af landet, såsom i Hallandoch Skåne, De färgade äggen ersättas numera ofta af grannt siradechokolad- och sockerägg eller af äggformiga bonbonniärer af papp, glaso. s. v., som veckorna före påsk i sockerbagarnas fönster söka lockade förbigående att allt fortfarande följa det gamla bruket. I flertalet af våra svenska hem äro väl dock de ägg, som påskaftonenförtäras, numera utan all slags utsmyckning. Ett ganska vanligtsätt är annars att å de löskokta äggen skrifva hvarjehanda rim eller [ 132 ]dedikationer eller att å dem rita »påskkäringar» och andra figurer.Vid äggens afätande läser hvar och en högt hvad som kommit påhans lott.

Färgandet af ägg tillgår nu för tiden hos oss ganska enkelt, idet att särskilda äggfärger finnas att köpa, såväl i rödt, gult, gröntsom blått. I Stockholm äro påsktiden dylika färger en ganska efterfrågad artikel, och äfven på landsbygden ha de undanträngt de förrbrukliga färgningsmedlen. Äggfärgen upplöses i ljumt vatten, äggetnedlägges däri och omvrides, tills det blir jämnt färgadt. Därefterupptages det och gnides med en fläsksvål, så att det blir glansigt.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 4 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 1—3. Påskägg från Västra Vemmerlöfs sn, Skåne.

Genom att omlinda äggen med för detta ändamål särskildt tillverkadtpapper åstadkommes äfven marmorerade ägg. Först lindas papperetom ägget och därefter en linnelapp, som säkert fastbindes, och därpålägges ägget i med ättika tillsatt varmt vatten. Efter några minuterupptages det och gnides med en svål. Det gamla sättet att omlindaäggen med »hundkäx» (hundloka, Charophyllum silvestre) användesännu såväl i Skåne som Halland. Sedan äggen kokats i med någotfärgämne tillsatt vatten, borttagas de gröna bladen, och äggen befinnas då vackert målade. Bland allmogen i norra Skåne har sedenatt färga ägg mycket aftagit, i södra Skåne däremot, såsom i [ 133 ]Hammarlöfs och Västra Vemmerlöfs socknar samt trakten bortåt Malmö,Trelleborg och Ystad förekommer den allmännare. Så är i de förstnämnda socknarna ännu vanligt att färga äggen med »potatislök»(charlottenlök). Löken lägges i vatten och kokas, tills detta blirbrungult. Därefter påbindas äggen med hvete- eller rågax, bladoch blommor, som fästas medelst tråd, hvilken hårdt viras om äggen,som därefter få koka i vattnet, tills de få en brungul färg, hvarefterde upptagas och, sedan bladen borttagits, gnidas med en svål. Dehär afbildade äggen, fig. 1—5 från Västra Vemmerlöf, ha färgats medäggfärger, men enligt för öfrigt samma tillvägagångssätt som detnyss anförda. Fig. 1 visar ett med band omviradt ägg måladt igult; fig. 2 ett brungult med ax prydt ägg; fig. 3 ett rödt ägg medax och band; fig. 4 ett med grässtrån och hvitsippsblad orneradtägg, å hvilket strån och blad framträda gula å röd botten, och fig. 5åter visar ett ägg med gula smörblommor å blå botten.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 5 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 4—5. Påskägg från Västra Vemmerlöfs sn, Skåne.

Ett vanligt färgningssätt förr i världen var äfven att färga äggi färnbock (»färgbock»), som lades i dricka dagen före. Sedan denkokats upp i vatten, lades äggen däri och kokades i tio minuter.Häraf blefvo äggen rödbruna. Lades de så i stark såplut, blefvo de [ 134 ]gredelina. En annan brun, något marmorerad färg erhölls genom attbinda torra rödlöksskal om äggen och därefter koka dem i kaffesump, fig. 6. Om bondhustrurna i Småland berättar Linné, attde brukade färga sina påskägg gula med björklöf.^[8] I Rönnebergshärad i Skåne färgades de gula äfven med ängsskära (Serratula tinctoria) eller ock endast i vanligt »hösmöle», violett och brunt färgadesi brun bresilja, ljus- och mörkrödt i färnbock. Ville man ha brokigaägg, ombundos de med bitar af rödlöksskal, hundkäx eller andragröna blad.^[9] För en 50 å 60 år sedan var det i Gråmanstorps sn iSkåne vanligt att koka äggen gula medelst barken af vildapel,»surskrabba». I Västra Vemmerlöfs sn färgades äggen bruna i bresiljaoch svarta i med vitriol tillsatt bresilja. Gula färgades de i »småttaffall» af hö, som koktes samman, innan äggen lades i. Förr kokadesäggen alltid hårda, för att färgen skulle bita i, nu för tiden, då äggfärger mest användas, kokas de merendels lösa.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 6 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 6 och 7. Påskägg från Lund. 1891.

I Skåne förekommer äfven »ristade ägg», d. v. s. med en fin knifristar man blommor, djur eller andra figurer å de färgade äggen. [ 135 ]Detta var därstädes mycket brukligt för en 30 å 40 år sedan. Fig.7 visar ett sådant ägg ifrån Lund med årtalet 1891 inristadt. Blommorna framträda hvita mot röd botten. I Gråmanstorps sn kalladesdetta för »skrapning», och var det där för en 50 à 60 år sedan vanligt att sålunda pryda äggen med tuppar och andra figurer. Fig. 8visar ett ägg, som af mor Karna Nordqvist i Svenstorp år 1879skänktes till Nordiska museet. Orneringen är utförd medelst ristningeller skrapning, och den brunröda färgen har troligen åstadkommitsmedelst färnbock. Ägget bär inskriften K. N. D. 1860.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 7 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 8. Påskägg från Svenstorp, Svedala sn, Skåne. Nord. Museet.

I Norge och Danmark förekomma äfven färgade påskägg. I Danmark färgarhusmodern dem i bland annat rödbetsaft,fruktsaft, anilin o. s. v. I Sunnevad iSleswig användes äfven lök till färgämnetillsammans med kaffesump och spenatgrönt. På Island äro påskägg alldelesokända, om man undantar några få danska familjer, hvilka fört detta bruk medfrån Danmark. I Tyskland däremot ärode mycket allmänna och förses där oftamed fint utförda målningar. Flera olikasätt användas, så utföres ibland teckningen medelst schablon enligt bestämdamönster.^[10] Hos venderna i Spreewalduppritas figurerna på det råa ägget medelst en i smält vax doppadstopp- eller knappnål. Färgämnet kokas i vatten, och när dettasvalnat, kokas äggen däri. Röda färgas de med cochenille, gulamed lökskal, svarta med alhängen och blåa med färgträ.^[11] Tillmönster väljas ofta blommor, t. ex. förgätmigej, jämte hjärtan, kuttrande dufvor o. s. v. Ofta äro äggen försedda med inskrifter. Blandungdomen brukas det att till tecken på ynnest och böjelse skänkahvarandra påskägg. Fig. 9 och 10 äro afbildningar af två tyska i Mär[ 136 ]kisches Provinzial-Museum i Berlin förvarade ägg.^[12] — I Frankrike förekomma färgade ägg — för det mesta röda — tämligen sparsamt här ochhvar på landsbygden; där liksom på så många andra håll utträngasde färgade hönsäggen af sockerbagarnas fabrikationer, och till lekaranvändas ägg af metall, sten, porslin, tvål, trä o. s. v.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 8 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 9 och 10. Tyska påskägg i Märkisches Provinzial-Museum, Berlin.

Det är emellertid i de slaviska länderna, som påskäggen ägasin största betydelse. I Polen hölls sålunda för en del år sedan enintressant utställning af färgade ägg, hvilken väckte allmän beundranhos i synnerhet alla icke slaviska besökande. Äggen utgöra därstädes den förnämsta rätten på det till helgen uppdukade bordet.Äggen målas med olika färger och olika motiv, ibland förgyllaseller försilfras de. Ibland besås några veckor på förhand en tallrikeller en ask med hafre, och när hafren är uppvuxen, placeras defärgade äggen däri. Påskmaten välsignas af en präst, och när gästerna anländt, börjas måltiden med de invigda äggen, som delasunder ömsesidiga välgångsönskningar. Ett gammalt bruk i Polenfordrar, att hvarje godsägare annandag påsk skall bjuda de besökande ett hårdkokt ägg. Gästen skalar ägget med fingrarna ochdelar det med värden. Ofta skäras äggen sönder i små bitar, ochde besökande ta hvar sin bit. Äfven i främmande land ha polackerna [ 137 ]troget fasthållit vid detta bruk, sålunda lär en påskdag hos en polskfurstinna i Paris ej mindre än 5,000 ägg ha gått åt.

I de grekisk-katolska länderna, såsom i Grekland och Ryssland,åtfölja oftast gåfvor af röda ägg den brukliga påskhälsningen »Kristus är uppstånden», hvarpå svaras: »Ja, han är sannerligen uppståndem. Denna sed har under århundraden oförändrad bibehållit sig.I Grekland färgas äggen på onsdagen eller torsdagen i påskveckan,nu för tiden med anilin, förr med bresilja. Med »röda ägg» förståsalla färgade ägg. Ofta inristas å de ryska äggen med en fin pennknif olika slags teckningar, isynnerhet initialerna X. B., d. v. s.Христось Воскресе = Kristus är uppstånden. I Sverige var detäfven förr brukligt att påskdagen hälsa hvarandra med utropet: Herren är uppstånden, hvilken hälsning besvarades med orden: Han ärsannerligen uppstånden.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 9 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 11. Påskägg från Unt.-Dubňen, Österrike. Vaterländ. Museum i Olmütz.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 9 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 12. Påskägg från Walakiet, Österrike. Vaterländ. Museum i Olmütz.

Konsten att måla ägg är emellertid högst uppdrifven i Österrike, där denna sed bäst tyckes ha bibehållit sig. I hvarje hemarbeta döttrarna ifrigt därmed under fastlagen; dessutom finnes detsärskilda skickliga äggmålerskor, hvilka ha till salu konstnärligtmålade ägg i tusental. Unga och gamla skänka hvarandra sådana [ 138 ]påskägg, och mången, som vistas långt borta från hemmet, ihågkommes vid helgen med en dylik påskhälsning. Fig. 11 visar ettösterrikiskt påskägg med ett omtyckt motiv, en ur ett hjärta uppväxande blomma. Teckningen framträder hvit mot brunröd botten.Å fig. 12 äro figurerna utförda i rödt, gult och hvitt mot svartbotten, och det fig. 13 afbildade ägget är måladt i gult, rödt,brunt och hvitt. Ofta äro äggen äfven försedda med verser ellerkorta inskriptioner såsom t. ex. Med kärlek och trohet, Till minneo. s. v. De slaviska kvinnorna äga ett under generationer uppöfvadt

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 10 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 13. Påskägg från Neudorf bei Veseli, Österrike. Vaterländ. Museum i Olmütz.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 10 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 14. Påskägg från Nezdemic i Slovakiet, Österr. Vaterländ. Museum i Olmütz.

sinne för ornamentik, och rester af den gamla slaviska ornamentikenkvarlefva icke blott i de af dem förfärdigade textilarbetena, utanåterfinnas äfven på de målade påskäggen. Geometriska motiv,symboliska tecken och stiliserade växtornament förekomma mest,dock äfven djur och människofigurer. En österrikisk forskare^[13] haräfven framhållit den öfverensstämmelse, som förefinnes mellan dessaäggs ornering och den på gamla brons- och lerföremål m. m. frånförhistorisk tid befintliga. Granska vi fig. 14 och 15, hvilka framställa österrikiska påskägg i Vaterländiscehes Museum i Olmütz, [ 139 ]så finna vi: symboliska tecken för solen, grekiska kors, fig. 14,triskele, fig. 15. Å fig. 16 förekommer pentagram, hvilket i gamlatider användes som amulett och ännu som värn mot förtrollning.

Äfven i flera andra museer finnas rikhaltiga samlingar af påskägg, såsom i Museum für österreichische Volkskunde i Wien, hvilketensamt äger öfver 1,000 st., Mährisches Kunstgewerbemuseum iBrünn och Märkisches Provinzial-Museum i Berlin m. fl.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 11 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 15. Påskägg från Walakiet, Österrike. Vaterländ. Museum i Olmütz.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 11 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 16. Påskägg från Nezdemic i Slovakiet. Österrike. Vaterländ. Museum i Olmütz.

Färgandet af ägg tillgår i Österrike ofta sålunda: målarinnan,hvilken alltid målar på fri hand, ställer en liten tallrik med vaxöfver en lampa, så att innehållet ständigt hålles flytande, och uppritar därefter med ett smalt, i vaxet doppadt rör alla de ornament,som skola förbli hvita på ägget; därefter öfverdrages detta medsaffranfärg, som pålägges endera med blotta fingret eller med envåt linnelapp, i hvilken litet saffran inbundits. Så snart färgentorkat, börjas ånyo teckningen med vax, men nu på de ställen,som skola förbli gula, och sålunda fortgår det, ornament tecknasefter ornament, tills alla de önskade färgerna anbragts. Till sistlägges det med vax öfverdragna ägget endera i ett kallnadt afkokpå röd färnbock, eller, om grundfärgen skall bli svart, i vatten, [ 140 ]hvari färnbock kokats tillsammans med albark och alhängen, i hvilken vätska de få ligga i två dagar. Skall äggets ursprungliga hvitafärg synas, så lägges det i en dekokt på surkål (saures Krautwasser), hvilken upplöser färgen på de ställen, där intet vax finnes, såatt ägget där blir rent hvitt.^[14]

Ett i England förr brukligt sätt var att, sedan äggen någraögonblick legat i varmt vatten, medelst spetsen af ett vanligt talgljus å dem inskrifva namn på personer, datum etc., hvarpå de kokades i med cochinell eller annat färgämne tillsatt vatten. Som dylikaägg ofta omsorgsfullt gömdes, kunde de beträffande data lämna likagoda upplysningar som någonsin någon grafsten eller familjebibel.^[15]

Enligt barnens föreställning på flera håll i Europa, såsom t. ex.i Schweiz och i Tyskland, är det göken och än oftare påskharen,som lägger de brokigt färgade äggen.^[16] Vid Dnjepr åter låter sägnen änderna lägga förgyllda ägg,^[17] och i Belgien tro barnen, att deunder fastlagen stumma kyrkklockorna efter fastans slut återkommaifrån Rom och då föra påskäggen med sig. Vid det första ljudetaf kyrkklockorna störta de därför ut i trädgården och söka efter deägg, som klockorna under sin färd genom luften låta falla ned.^[18] —Detta, att det är påskharen, som lägger de färgade äggen, är ejblott en skämtsam, bland barnen utbredd tro, den har förr i världentagits på fullt allvar. Enligt meddelande af Stadtrat E. Friedel i»Brandenburgia» för år 1893 lär det i en naturaliesamling i Ansbachfinnas förvarade ägg, lagda af en hare och liknande vanliga hönsägg,jämte ett intressant protokoll, dagtecknadt d. 28 juli 1758, enligthvilket dessa ägg i mars och april månader lagts af en hare, somuppfödts af en skogvaktare Fuhrmann, hvilken ock med ed kundebekräfta dessa sina uppgifter.^[19] Det är dock blott vid påsktiden,som påskharen lägger ägg, och äro de då alltid färgade, oftast röda. [ 141 ]De små påskharar, fig. 17, som nu för tiden säljas hos sockerbagareoch leksakshandlare äro, säger Friedel, ej blott en lek af fantasien,utan en rest af urgammal germansk religiös föreställning. Harenoch ägget, fruktsamhetens symboler, tyda på ostarakulten (se sid.142, 152), på vårens gudinna och naturlifvets återuppståndelse efterden långa vintersömnen.

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 13 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 17. Tysk påskhare.

Seden att skänka påskharar med påskägg lär vara utbreddäfven i Frankrike, Italien och Tunis, ja äfven hos oss har den påpåskägg och påskkort gjort sitt intåg tack vare tyska importvaroroch deras efterbildningar. På många håll utbytes dock påskharen mot påskalammet. I Tyskland är det en allmänt utbredd sedatt påskaftonen bland rabatter och buskar i trädgården gömma färgade påskägg, och så få barnen dager därpå söka efter de af påskharen lagda äggen. Denna sed förekommer äfven i Sleswig. Påherrgårdar, där de underhafvandes barn bruka inbjudas, kunna sålunda ända till ett par hundra ägg läggas ut. Ibland förfärdigabarnen själfva små bon af mossa eller ställa ut riktiga fågelbon.Då påskägg dagen därpå upptäckas i dessa, är det naturligtvispåskharen, som varit framme och där lagt sina ägg. På många [ 142 ]ställen i Tyskland och Österrike är det ännu i dag vanligt att tillpåsken skänka barnen bakverk i form af harar, fig. 18, ibland medoch ibland utan ägg, hvilket på sina håll i Tyskland säges ske tillerinran af gudinnan Ostara. I forntiden var det sed att i ställetför djur offra bakverk, som föreställde dessa.^[20] Haren hölls äfvenaf de hedniska germanerna för helig, de åto honom icke.^[21] Gudinnan Östaras existens är emellertid mycket omtvistad. Sålunda ansert. ex. Weinhold^[22] henne blott vara en uppfinning af Beda.^[23]

En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 14 i filen Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext:Fig. 18. Påskhare. Tyskt påskbröd, Stuttgart. Ur »Ostergebäcke» von M. Höfler 1906.

I England, där färgade påskägg äfven förekomma, ehuru ej isamma utsträckning som i Tyskland, tyckes påskharen vara okänd.Måhända står dock ett i Coleshill, i grefskapet Warwick, förr befintligt bruk i samband med den tyskapåskharen. Kunde ynglingarna därstädesfånga en hare och innan kl. 10 f. m.annandag påsk föra den till församlingenspastor, så måste denne gifva dem hundraägg, ett kalfhufvud och en viss summapengar.^[24]

De flesta lekar och bruk beträffandepåskäggen ha hos oss längst bibehållitsig i södra Sverige. Så kvarlefver t. ex.ännu i södra Småland, Halland och Skåne seden att »rulla ägg»,»trille» eller »trante Paaskeæg», som dansken kallar det, och i VästraVemmerlöfs sn i Skåne och trakten däromkring förekommer en lek,som kallas »rullkamp», och hvilken tillgår på följande sätt. Äggenställas upp i rad med en fem tums mellanrum. Därefter rullar manmed en femöring utför en kort bräda, de ägg man träffar vinnerman. Alla medspelande ställa upp lika många ägg hvar, och rullandet går i tur och ordning.^[25] De färgade hårdkokta äggen skän[ 143 ]kas till barnen, hvilka sedan leka med dem; ofta gömmas de påi många dagar, tills de slutligen ätas upp, då ofta äfven till sittinnehåll angripna af den ibland använda anilinfärgen. Bland allmogen var det flerstädes vanligt att gömma påskäggen till följandepåsk för att då af deras inre tillstånd se, om rikedom eller fattigdomskulle bli ens lott. Var ägget fullt, blef man rik, var det tomt,blef man fattig.^[26]

Äggrullningen tillgår i Sverige ofta sålunda: en lång banautses på en sandad gång, och vid den ena ändan lägges en tegelpanna i sluttande läge. En efter en låter nu ett ägg löpa utförtegelpannan, och när en spelares ägg träffar en annans, får hantaga upp bägge. De ägg, som gå sönder, ätas upp. På liknandesätt tillgår leken i Tyskland, där äggen rullas ned från små höjder.^[27]I Sleswig rullas de från en takpanna ned i sanden. Företagesleken inomhus, anordnas en liten bana af sand eller ock lägges enmadrass i lutande ställning. I Washington fortlefver alltjämt sammabruk i den s. k. äggrullningsfesten. Annandag påsk, då staden ståri sin fagraste vårgrönska, samlas tusentals barn af alla åldrar ochstånd, såväl svarta som hvita, försedda med korgar med brokigtfärgade ägg för att deltaga i äggrullandet, som äger rum i presidentens park invid Hvita huset.^[28]

Ett spel, som mångenstädes, såväl hos oss som i andra länder,fortfarande är allmänt brukligt, är följande. Tvänne spelare ta hvarsitt ägg och stöta dem samtidigt mot hvarandra. Den, hvars ägggår sönder, har förlorat. Spelandet med röda ägg var tidigt allmänt gängse i Tyskland, såsom framgår af de förbud, som utfärdatsdäremot. Så förbjöds t. ex. i en skrifvelse af den 15 april 1615 attunder påskhelgen spela med röda ägg i kyrkan eller på kyrkogården, hvarigenom icke blott de spelande själfva utan äfven andraförhindrades att lyssna till Guds ord. Den, som därmed beträddes, [ 144 ]skulle af stadsvakten föras i häkte.^[29] Och den flitige engelske fornforskaren Brand^[30] citerar den lärde orientalisten professor ThomasHyde, som i arbetet »De Ludis Orientalibus» (1694) omtalar, hurusom denna lek påskdagarna förekom bland de kristna i Mesopotamien. De målade äggen röda till åminnelse af Kristi blod. Somligafärgade dem äfven gula och gröna, och funnos de under påskhelgenständigt till salu på torgen. Dylika äggspel lära ha förekommitäfven i Italien, Spanien och Provence, och ansågs det, att de härledde sig från judarna och hedningarna.

Men de färgade äggen ha ej blott förekommit som högtidsrättunder påskhelgen eller vid alla de olika påsklekarna, de ha blandannat äfven ganska allmänt ingått i de grafmåltider och grafoffer,som förr i tiden hos många folkslag voro så gängse, och som äfvenhos oss torde ha varit brukliga. Ännu i dag förekommer på sinaställen en dylik dödskult. Så är det t. ex. vanligt bland de grekisk-ortodoxa i Bosnien och Herzegovina att — så snart den dödeblifvit begrafven — en måltid intages endera på själfva grafven ellerbredvid densamma, hvarvid det ätes och drickes för den aflidnes välfärd. Förutom dessa enskilda offermåltider gifves det första fredagen efter påsk äfven allmänna sådana, hvarvid bedjes för de aflidnassjälar. De döda få också sin andel, i det att färgade ägg och »kolaçen», ett slags påskbröd, läggas på grafvarna.^[31] I Ukraine, Lillryssland, lägger änkan påskägg jämte bröd på sin makes graf,^[32] ochäfven i Serbien^[33] lär det vara vanligt att lägga röda ägg på de aflidnasgrafvar, votjäkerna lägga bitarna af tre sönderskurna hårdkoktaägg på grafven, sägande: »detta är för dig», och hos judarna i Ostgalizien intages en begrafningsmåltid bestående af ägg och »Beugel»,ett slags ringformigt nyårsbröd^[34]. Äfven i själfva grafvarna ladesägg; så har man t. ex. i etruskiska grafvar från femte och sjätte [ 145 ]århundradet före Kristus, äfvensom från tidigare perioder, funnitsåväl ägg som äggskal,^[35] och i gamla romerska och forngrekiskagrafvar ha äfven ägg ofta anträffats. I Tyskland lär man i engermansk barngraf från 300-talet ha påträffat färgade ägg,^[36] och häri Sverige har man i hednagrafvar på Björkö i Mälaren, platsen fördet forna Birka, bland de i grafkärlen förvarade människobenen ocksåhittat skal af hönsägg.^[37]

I gamla germanska grafvar har man föröfrigt ofta funnit spår af brända äggskal och s. k. »äggstenar»,d. v. s. äggformiga föremål af bränd lera med ett skramlande hårdtföremål inuti. Liknande fynd har äfven gjorts hos oss, i det attbland fornsaker, hvilka af en arbetare år1893 anträffades i en hagmark vid LillaRingome i Alfa sn på Gottland, äfven lågett ägg af brunglaserad bränd lera, fig. 19.Mellan de upphöjda ornamenten finnes fyllning af gul färg. Ägget är ihåligt och åbåda ändar försedt med hål liksom på enpärla. Inuti ligger en lös, skramlande kula.^[38]Detta ägg är nästan fullkomligt lika ettvid Kieff i Ryssland i en gammalslaviskgraf från 2:dra—6:te århundradet funnet ägg,å hvars bredare ända finns ett rundt hål.^[39]Förekomsten af ägg och äggstenar i gamla grafvar har man velat sätta i förbindelse med föreställningen om en tillvaro efter döden, i det att ägget skulleutgöra en sinnebild af uppståndelsen och ett nytt lif.

I nordiska hednagrafvar ha ofta lämningar af matvaror anträffats. Matvaror voro en af de äldsta formerna för offer, och sär[ 146 ]skildt voro ägg och bröd vanliga offergåfvor. När de hedniskaoffren upphörde, behöllo kyrkan och prästerna offergåfvorna för sig.Dessa offer af naturalier öfvergingo senare till andra förmåner elleromsattes i deras myntvärde. Detta var på sina ställen äfven förhållandet med äggoffren, hvilka dock fortfarande gingo under namnaf »Ostereier», vare sig det var verkliga hönsägg eller penningarsom offrades.^[40] Dessa offergåfvor lades förr på altaret i kyrkan.^[41]Hos oss förekom äfven påskoffer, som bestod af penningeafgift tillprästerna, och som på 1500-talet benämndes »påske-altare» och»påsche-måle», något som då af ålder varit brukligt. — Söder omNeuem i Österrike ligger på toppen af ett berg ett litet kapell,helgadt åt den heliga Kunigunda. Den 1 maj bruka bondkvinnornai trakten vallfärda dit och lägga ned äggoffer vid altaret. Förrförde de med sig hela korgar fulla med ägg, hvilka tillföllo själasörjaren.^[42] På många ställen i Tyskland fortlefver ännu bruket attlämna offer af ägg till församlingens präst och klockare. Sammaär äfven förhållandet i vissa provinser i Frankrike, där prästengenom klockaren eller kyrktjänaren låter insamla offergåfvor afägg. Det nu för tiden vanligaste är dock, att det är korbarnen,som gå omkring och insamla dem för egen räkning. Äfven hos ossförekommer påskaftonen ett dylikt ägginsamlande. I socknarna isödra Skåne gå barnen då omkring i bondgårdarna för att få ägg.Förr gingo de icke förrän vid 9-, 10-tiden, nu begynna de redankl. 8. Högtidsklädda vandra de från den ena gården till den andra,de stanna innanför dörren, och husmodern vet då genast, hvad devilja. Sång förekommer icke, som förhållandet är vid ägginsamlandet valborgsmässoaftonen. På somliga ställen erhålla de ett hvittoch ett färgadt ägg, på andra ett eller två färgade. De få dockinga ägg med figurer på, ty dessa äro blott afsedda för familjemedlemmarna. Förr fingo de äfven en brödkaka i de större bondgårdarna. Barnen i huset och tjänarna få ett visst antal ägg hvar, sju [ 147 ]till tio stycken.^[43] I Rönneberga sn erhöllo förr i tiden drängar ochpigor påskamat, bestående af ett halft tjog ägg för »störstdrängen»och »störstpigan», de öfriga fingo nöja sig med åtta, sex eller femstycken hvar.^[44]

Vid åkerbruket spela de röda äggen såväl i Tyskland som iÖsterrike en stor roll i egenskap af så- och plöjningsoffer såsommedel till erhållande af god växtlighet. Ofta nedgräfvas påskägguti åkerns alla hörn eller ängens midt för att tillförsäkra ägarnagod skörd och skydda fälten för råttor och andra förstörelsebringandedjur.^[45] Ägg som såoffer förekommer äfven i andra länder, så hardet t. ex. hos oss här i Sverige, i Harakers socken i Västmanland,varit brukligt att såägg ätas, d. v. s. såningsmannen förtär vidsåningens början ett ägg.^[46] På samma sätt äter i Thüringen såningsmannen tillsammans med sin familj ett par färska ägg på det nysådda fältet.^[47] Flerstädes i Tyskland inbindes vid skörden i denförsta sädeskärfven ett bröd och ett ägg, för att ett frodigt återuppspirande och en riklig skörd måtte erhållas. Äfvenså föres plogen, första gången den sättes i jorden, öfver ett ägg och ett bröd.^[48]På liknande sätt som såägget användes, förekommer äfven hos osssåbröd som plöjningsoftfer, och finnes det sådana, som föreställa enpå ägg rufvande höna.^[49] I Österrike slås första gången det plöjespå våren ett ägg i pannan på den på höger sidaplogen spändaoxen, och i den först upplöjda fåran lägges ett ägg.^[50] Hos esternasäges det vara »Nurmejesä», fältets fader, som förlänar fälten derasbördighet, och honom bringas offergåfvor första gången fälten gödslaspå våren. Ägaren lägger då ned ett ägg i ett hörn af fältet.^[51]

[ 148 ]Påskäggens kraftbringande verkan finns äfven innesluten i skalet,efter det innehållet förtärts. Mångenstädes nedgräfver man därföromsorgsfullt skalen efter dessa ägg, men säges orsaken härtill oftablott vara den, att man ej vill bortkasta skalen efter vigda ägg. Påsina håll i Tyskland tros det emellertid, att om dylika skal nedgräfvas på en betesplats, så kan man vara förvissad om att få behålla hjorden oskadad, nedgräfvas de eller strös ut på åkrarna, såskyddas dessa för hagel,^[52] och skörden blir riklig. Blandar man iutsädet de sönderstötta skalen efter ägg, som förtärts påskdagen,så får man lycka med skörden.^[53] I Bukovina tros det, att om skaletefter ett vigdt påskägg nedgräfves uti jorden, så uppväxer därur enplanta, kallad Maruna eller Matryguna. Äfvenså är det därstädesbrukligt att kasta skalen af påskäggen i en bäck, damm eller annatvattendrag. Det tros nämligen, att i den tredje underjorden lefverett folk kalladt Rachmanen, som firar påsk, så snart det erhållitsådana äggskal. Å andra trakter i Österrike sägas äggskalen flytabort till de i Orienten boende »Rachmanen» förkunnande dem attpåsk firas. Deras påsk tros infalla omkring 5 veckor senare.^[54]

Påskäggen anses flerstädes äga en hälsobringande och underbarkraft, och tros det, att de rätt använda skydda mot allehanda sjukdomar och trolleri m. m. I Österrike lägges påskdagen ett rödtägg jämte en silfverslant och Basilienkraut i tvättvattnet.^[55] I Egerland i Westböhmen är det påskdagen brukligt, att barnen möta sinfar på vägen från kyrkan med hårdkokta ofärgade ägg, hvilka tilllika med skalen förtäras på stående fot; de skydda mot halssjukdomar och äro öfverhufvud taget välgörande för hälsan.^[56] I Ostschlesien sönderskär familjefadern påskdagen efter middagsmålet etthårdkokt ägg i lika många delar, som det finnes familjemedlemmar,och hvar och en erhåller en bit, för att, om någon under året skulle gå [ 149 ]vilse, han skall kunna finna rätta vägen igen. Alla blifva sålunda delaktiga af offrets kraftbringande verkan. I Böhmerwaldätas påskäggen med skalet på. Går en person därefter vilse, såbehöfver han blott tänka på det gemensamma äggätandet för attkomma på rätt stråt igen. Samma tro finnes äfven hos magyarerna.^[57]

Särskild kraft tillskrifves emellertid de ägg, som lagts långfredagen, och än mer de, som lagts skärtorsdagen. Förtär mandylika ägg påskdagsmorgonen på fastande mage, så skyddas manmot brottskador.^[58] Den, som äter skärtorsdagsägg, blir stark ochförlyfter sig aldrig,^[59] och ett långfredagsägg har så starkt skal, attdet vid alla lekar krossar de andra motståndarnes ägg.^[58] I Österrikesäljas icke gärna skärtorsdagsägg, de stå högt i anseende. Det händersålunda, att äldre husmödrar icke ens vilja beröra dem med sinahänder utan taga dem med en näsduk ut ur nästet.^[60] Ur ägg, hvilkalagts skärtorsdagen, kläckas hönor, som hvarje år växla färgen påsina fjädrar,^[61] liksom den nya årstiden hvarje vår ikläder sig ny dräkt.I Elsass, Oberpfalz, Kärnthen, Belgien, England och Ryssland trosdet, att ett skärtorsdags- och ibland äfven långfredagsägg skyddarmot eldsvåda och släcker elden, om det kastas i den.^[62] Enligt engammal mährisk sed kastades skärtorsdagsägg öfver takåsen ochnedgrofvos på den plats, där de föllo ned, för att blixten under åretej skulle slå ned i huset.^[63] Med tillhjälp af ett skärtorsdagsäggkan man äfven känna igen häxor i kyrkan eller vid en korsväg.^[64]I Skåne^[65] var tron den, att alla häxor påskdagen måste bevista gudstjänsten i kyrkorna, men de läsa då alla böner baklänges. Man kandå få se, hvilka som äro häxor, om man i fickan har tre ägg, deförsta som värpts af unga hönor.

[ 150 ]Men icke blott själfva påskäggen ha magisk kraft, utan äfvenskalen och till och med vattnet, i hvilket de kokats. Det har sålunda varit en allmänt utbredd tro, att dämoniska makter få tillfälle att drifva sitt spel, ifall de lyckas komma öfver skalen efterpåskägg: Påskägg ansågs visserligen skydda mot onda makters inflytande, men kunde dessa sätta sig i besittning af okrossade skalefter dylika ägg, så kunde de också tillgodogöra sig den i demförborgade och från påskäggen öfvergångna makten. Ett skyddsmedel häremot var därför den i de flesta europeiska länder ännubefintliga seden att, efter det man ätit äggen, omsorgsfullt krossaskalen. Oftast är man dock nu i okunnighet om den egentliga orsaken därtill. Hos oss i Sverige säges det emellertid ske, för att ejtrollkäringen må kunna trolla med dem,^[66] ej trollen skola dansa ellerock som hjälp åt skeppsbrutna sjömän. Denna sed kan spåras långttillbaka. Redan Plinius, hvilken som bekant föddes år 23 efter Kristifödelse, omtalar bland andra kvarlefvor af vidskepliga bruk äfvenkrossandet af äggskalen, efter det innehållet förtärts. De krossadesgenast endera med foten eller med en sked.^[67] Den förut citeradefornforskaren Brand anför den lärde nederländske jesuiten M. A.Delrio (f. 1551, d. 1608), hvilken i sitt arbete Disquisitionum Magicarum säger: när ägget uppätits, lägges icke äggskalet ned på tallriken,förrän det tvänne gånger krossats medelst en knif. Underlät mandetta, gaf man häxorna tillfälle till att göra en skada. Vidareciterar han den engelske läkaren och filosofen sir Thomas Brown(f. 1605, d. 1682), hvilken säger, att afsikten härmed var att skyddasig mot trolldom. Skalen krossades för att icke häxorna skulle idem kunna rista sina namn och tillfoga en skada.^[68] Skalen af påskägg troddes kunna förskaffa häxorna mycken makt, de kunde t. ex.i dylika skal företaga långa färder, såsom från England till Ostindien. I Holland tror man, att de resa öfver till England ochi Portugal, att de med tillhjälp af äggskal kunna genom luften fortskaffa sig ända till Indien och andra långt aflägsna trakter, där de [ 151 ]utsuga blodet på odöpta barn eller utföra andra ondskefulla bedrifter.^[69] Fann en häxa ett helt äggskal, kunde hon smyga sin trolldryck däri, till skada såväl för den människa, som ätit ägget, somför hönan som lagt detsamma.^[70]

Seden att vid påsken begåfva hvarandra med färgade ägg hargjorts till föremål för många olika uttydningar. Sålunda har manbland annat velat tyda påskäggens röda färg såsom glädjens färg,de skulle nämligen ha målats så i glädje öfver att det efter fastanåter var tillåtet att äta ägg. En allmänt utbredd åsikt var äfvenden förut anförda, att det skedde till åminnelse af Kristi blod.Äfven skulle påskäggen vara såväl en »sinnebild af det nya lif, hvilketgenom Kristus kommit i världen som af den uppståndelse vi för våregen del med visshet motse, sedan Kristus slitit dödens band»^[71] Denkatolska kyrkan betraktade påskäggen som en symbol af Kristiuppståndelse, såsom framgår af följande bön ur den af påfven PaulV (1605—1621) för England, Skottland och Irland utfärdade ritualen:O Herre, vi bedja dig, välsigna denna din skapelse ägget, att detmåtte blifva till hälsosam föda för dina trogna tjänare, på det demå äta det i tacksam åminnelse af vår Herre Jesu Kristi uppståndelse.^[72] Liksom Kristus bräckte grafvens insegel, bräcker kycklingensitt skal. Enligt en rumänsk sägen färgas äggen röda till minneaf uttåget ur Egypten, då israeliterna beströko dörrposterna medpåskalammets blod.^[73] Påskäggens röda färg har äfven tolkats sålunda, att äggen skulle ha försetts med glädjens röda färg tillfirande af det nya årets ankomst. Hos vissa folkstammar, somt. ex. hos slaverna, firades nämligen nyåret vid påsktiden. Attskänka ett rödt ägg skulle sålunda vara ett uttryck för öfverbringarens önskan, att det nya året måtte bli lyckobringande. Hos per[ 152 ]serna användes färgade, i synnerhet röda ägg, till nyårsgåfva.^[74] —Enligt en i Tyskland ganska utbredd tro skulle återigen påskäggetutgöra ett minne af gudinnan Ostara. Hos germanerna säges detnämligen vara vårgudinnan Ostara, hvilken väckte naturen ur dessvintersömn, och till henne anses ägget och haren — uppståndelsens och fruktsamhetens symboler — hafva helgats. Ostara skullemotsvara en anglosachsisk gudinna Eastre, Eostre, efter hvilkenapril månad af anglosachserna kallats Eosturmônadh, hvilket namnännu kvarlefver i den engelska benämningen på påsk, Easter. ITyskland kallas april månad för Ostermonat, på fornhögtyska,Ôstarmônath, och anses af många äfven den tyska benämningenpå påsk, Ostern, leda sitt ursprung från gudinnan Ostaras namn.Enligt en annan förklaring åter skulle dock Easter och Ostern varaatt härleda från East och Ôstara, som betyder uppgång, morgonrodnad, d. v. s. vårens, det nya årets början^[75]. — Ytterligare en tydning af påskäggen är, att de röda och gula äggen skulle såsomsinnebilder af den återvändande solen utgöra en kvarlefva af solkulten. — Åter en annan förklaring är följande: enligt flera gamlafilosofers tro var första upphofvet till världen ett ägg. Denna skapelsehistoria med ägget såsom världens ursprung kvarlefde i medvetandethos de gamla folken, gjordes till föremål för deras sånger och gafupphof till en mängd allegoriska fabler, och minnet däraf bibehöll siggenom de vid deras lekar allmänt brukliga röda äggen^[76]. Af andradäremot tillskrifvas påskäggen ingen annan betydelse än den, atthönsen vid denna tid började värpa.^[77] — En gammal vacker bukowinsksägen förtäljer följande om påskäggens uppkomst. Då Frälsaren tillfångatagits af sina fiender och öfverlämnats till korsets död, beslötden af smärta uppfyllda Guds moder att göra ett försök till hansräddning. Hon färgade särskildt utvalda ägg med en gyllene penseloch lade dem i en liten förgylld korg. Därpå tog hon en vackerhöna och bar så alltsammans till Pilatus. Inför honom sjönk hon [ 153 ]ned på sina knän och bad för sin son. »Gråt icke», svarade hennePilatus, »din son har upphört att lida, man har just nyss marterathonom till döds.» Liksom träffad af blixten sjönk Guds moder nedtill marken. Men påskäggen rullade om hvarandra ut i världen. —I denna sägen finnes en antydan om, att ägg brukades som offergåfva,i det den låter den heliga modern frambära gyllene ägg såsom engärd för sin sons lif.^[78]

Af hvad ofvan anförts framgår, att påskägg — färgade somofärgade — allmänt förekommit vid en mängd såväl svunna somännu kvarlefvande seder och bruk, med hvilka oftast offertanken varitförbunden. Flera af dem kunna vi spåra tillbaka ända till hedendomens dagar, ägget hade redan då vid de religiösa ceremonierna fåtten djup betydelse. Sålunda ingick äggoffer ofta i de vid själ- ochdödskulten hos de gamla folken så allmänt förekommande grafoffrenoch grafmåltiderna, hvilket framgår af såväl gjorda fynd som på sinaställen ännu befintliga bruk. Äfvenså torde förekomsten af färgadeägg vid de än i dag brukliga lekarna kunna spåras tillbaka tillheden tid. — Ägget hade tidigt blifvit lifvets och fruktsamhetenssymbol — en sinnebild af naturlifvets återuppståndelse. Då allt inaturen åter vaknade till lif, och man började att bruka jorden, vardet helt naturligt, att man skulle söka makternas bistånd. Ochhvilket offer var väl då uttrycksfullare än ägget, som innesluter lifveti sig. Tron på den i ägget inneboende gudomliga kraften gjorde, attägget såsom kraftmedel offrades till vårens, växtlighetens och väderlekens makter för att stämma dem gynnsamma och tillförsäkra sigderas hjälp. Ägg nedlades sålunda i åker och äng för att skördenskulle bli gifvande och ej skadas af hagel, blixt eller annat ovädereller ofredas af hvarjehanda skadedjur, de nedgräfdes i betesmarkernatill skydd för boskapen, äfvenså blandades äggskal bland utsädet föratt framkalla god växtlighet.

Men äggen måste undanhållas de onda makterna, ty kommodessa i besittning af dem, fingo de också större makt att tillfogamänniskorna skada. Ett verksamt skyddsmedel häremot var det [ 154 ]ofvan omnämnda skalkrossandet, ty föll ett helt äggskal i de ondamakternas våld, kunde de till djurs och människors fördärf tillgodogöra sig den i detsamma befintliga kraften. Efter kristendomens införande föllo visserligen så småningom de makter, åt hvilka manoffrat, i glömska, men offret fortlefde alltjämt såsom ett bepröfvadtmedel. Kyrkan, hvilken förgäfves sträfvade att utrota all dylik villfarelse såsom varande »djäfvulens verk», försökte då i stället att i sigupptaga sådana bruk, som den ej kunde undertrycka, och på så sätt,genom att kasta en kristen dräkt öfver de hedniska föreställningarna,bryta den hedniska karaktären. I likhet med flera andra bruk hörsålunda seden med påskägg till de hedniska företeelser, som sedermera fått en kristen tydning, i det att kyrkan, hvilken vid tiden förnaturens pånyttfödelse och den gamla vårofferhögtiden firade minnetaf Kristi uppståndelse, öfvertog ägget som uppståndelsens tecken.Som sådant användes det, såsom vi sett, än i dag under påskenuti Ryssland. Påskäggen buros till kyrkan och välsignades medelstböner, korstecken och vigvatten; härigenom vidgades den i dem inneboende kraften, och de blefvo välsignelsebringande i långt större omfattning än förut, ehuru de äfven fortfarande utan invigning ägdegudomlig kraft. De skyddade nu bland annat äfven mot eldsvåda,allehanda sjukdomar och brottskador, och det förenande gemensammaförtärandet af påskägg hjälpte den, som gått vilse, åter på den rättavägen. Med tillhjälp af påskäggens gudomliga kraft kunde mandessutom äfven skydda sig mot onda makters inflytande. Sålundahjälpte de mot trolleri, och rätt använda förlänade de förmågan attkänna igen häxor. Men liksom förut de hedniska äggen måste äfvenpåskäggen undanhållas de onda makterna, hvilkas förmåga att skadaväxte, i samma mån som äggens gudomliga kraft ökades. Det afPlinius jämte flera andra omnämnda skalkrossandet — hvilken sedän i dag mångenstädes omsorgsfullt iakttages — användes alltjämtför att hindra de onda makternas anslag. I mångt och mycket kunnavi sålunda spåra kvarlefvande hedniska bruk, så kunna vi i denalltjämt så utbredda seden att under välgångsönskningar begåfvahvarandra med påskägg spåra en rest af tron på det hedniska offeräggets gudomliga kraft.