Fasans dal/Kapitel 15

[ 136 ]

Epilog.

Det återstår ej mycket att berätta.Scanlan hade fått ett förseglat brev att överlämna till miss Ettie Shafter, ett uppdragsom han åtagit sig med en blinkning och ettknipslugt leende. Tidigt på morgonen stego envacker kvinna och en man med uppslagen rockkrage på ett extratåg, som blivit sänt tillVermissa av järnvägsbolaget, och anträdde ensnabb och ostörd resa från farans land. Detvar sista gången Ettie och hennes trolovadesatte sin fot i Fasans dal. Tio dagar därefter gifte de sig i Chicago med den gamle Jacob Shafter som vittne.

Rannsakningen med Strövarna hölls långtfrån den ort där deras anhängare satt skräcki rättvisans vaktare, Fåfängt spjärnade deemot. Fåfängt öste logen ut pengar — genomutpressning åtkomna pengar — under sinaförsök att rädda dem, Den kalla, klara passionsfria framställningen av en som i var detalj kände deras liv, deras organisation ochderas brott kunde icke rubbas av försvarsadvokaternas ränker. Till sist, efter så många [ 137 ]år, sprängdes och skingrades förbundet, ochmolnet lyfte sig för alltid från dalen.

Mc Ginty mötte sitt öde på schavotten,gnällande och fegt, då hans sista stund kom.Åtta av hans förnämsta anhängare deladehans öde. Några och femtio dömdes tilllängre eller kortare fängelse. Birdy Edwardshade fullbordat sitt värv.

Och ändå var spelet — som han ganskariktigt gissat — icke slut än. Det upptogsånyo gång på gång. Ted Baldwin var en avdem som undgått schavotten. Detsamma varfallet med bröderna Willaby jämte åtskilligaandra av bandets fräckaste medlemmar. Itio år försvunno de ur världen, men så komen dag då de frigåvos — en dag som Edwards,vilken kände sina män, ansåg beteckna slutet på hans frid här i världen. De hade, vidallt vad de höllo heligt, svurit att utkrävahans blod som hämnd på kamraternas. Ochde försökte hålla sin ed!

Från Chicago blev han förjagad efter tvåförsök, som varit så nära att lyckas att etttredje måst krönas med framgång. Från Chicago begav han sig under annat namn till Kalifornien, och där var det som ljuset i hansliv till en tid slocknade, då Ettie Edwardsdog. Återigen höll han på att bli dödad, återigen arbetade han under namn av Douglas iett smalt pass, där han i kompaniskap med [ 138 ]en engelsman vid namn Barker samlade förmögenhet. Till sist blev han här varnad för att blodhundarna voro honom på spåren, och med knapp nöd lyckades han fly undan dem till England.