språk: svenska, ordklass: substantiv, problem: Det man gör med något man använder en tving till. Att tvinga en bräda.

Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av tvinga AktivPassiv
Infinitivtvingatvingas
Presenstvingartvingas
Preteritumtvingadetvingades
Supinumtvingattvingats
Imperativtvinga
Particip
Presenstvingande, tvingandes
Perfekttvingad
Not:

Svag böjning

Böjningar av tvinga AktivPassiv
Infinitivtvingatvingas
Presenstvingartvingas
Preteritumtvangtvangs
Supinumtvungittvungits
Imperativtvinga
Particip
Presenstvingande, tvingandes
Perfekttvungen
Not:

Stark böjning

tvinga

  1. försöka någon att göra något mot dennes vilja
    2012 (10 feb): På rätt hylla i livet (Språktidningen), Maria Leijonhielm:
    Eftersom hon inte kunde skriva tvang hon sin storasyster Anne att ta upp diktamen medan hon spann en historia runt deras gamla trötta grannfru.
    Jämför: nödga
    Fraser: tvinga av, tvinga fram, tvinga ifrån, tvinga på, tvinga sig till, tvinga till sig
    Sammansättningar: avtvinga, framtvinga, fråntvinga, påtvinga, tilltvinga
    Etymologi: Av fornsvenska þvinga.[1][2]
    Besläktade ord: tving, tvång

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "tvinga"
  2. Ordbok öfver svenska medeltids-språket: "þvinga"