Änglagård: Svensk film från 1992 regisserad av Colin Nutley

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

För andra betydelser, se Änglagård (olika betydelser).

Filmen var från början tänkt att sändas som TV-serie på SVT. Filmen fick två uppföljare, Änglagård – andra sommaren (1994) och Änglagård – tredje gången gillt (2010).

Änglagård
Genre	drama komedi
Regissör	Colin Nutley
Producent	Lars Jönsson Lars Dahlquist
Manus	Colin Nutley
Skådespelare	Helena Bergström Rikard Wolff Sven Wollter Viveka Seldahl Ernst Günther Tord Peterson Peter Andersson Reine Brynolfsson med flera
Originalmusik	Björn Isfält
Produktionsbolag	Sonet Film Svensk Filmindustri med flera
Distribution	Svensk Filmindustri
Premiär	21 februari 1992 (Sverige)
Speltid	127 minuter
Land	Sverige
Språk	Svenska
Uppföljare	Änglagård – andra sommaren (1994) och Änglagård – tredje gången gillt (2010)
IMDb SFDb Elonet SVT Play

Änglagård är en herrgårdsbyggnad med tillhörande skog- och markegendom som ligger i en isolerad by i Västergötland. När dess ägare, den åldrade enstöringen Erik Zander (Per Oscarsson), dör utan att ha några kända arvingar, räknar byns rikaste man Axel Flogfält (Sven Wollter) med att kunna överta egendomen till ett mycket förmånligt pris. Vid begravningen dyker dock plötsligt Eriks dittills okända barnbarn Fanny Zander (Helena Bergström) upp som ensam arvinge till Änglagård. Ankomsten av Fanny och hennes vän Zac (Rikard Wolff), en uppenbart icke-heterosexuell man, orsakar stort rabalder i den lilla byn, där alla känner varandra sedan länge och inte vill veta av några förändringar eller nymodigheter.

Den ende invånaren i byn som gladeligen tar emot de nyinflyttade med välkomnande värme och sympati är den gamle mannen Gottfrid Pettersson (Ernst Günther) som bor tillsammans med sin bror Ivar (Tord Peterson). Men även Henning Colmer (Reine Brynolfsson), byns präst, tar deras sida i de konflikter som uppstår. Intrigen tätnar då det uppdagas att Fanny haft ytterligare anledning till att flytta till byn, nämligen att söka efter sin okände far, vilken Fanny anar rimligen bör finnas i byn.

• Helena Bergström - Fanny Zander
• Rikard Wolff - Zac
• Sven Wollter - Axel Flogfält
• Reine Brynolfsson - Henning Collmer
• Ernst Günther - Gottfrid Pettersson
• Viveka Seldahl - Rut Flogfält
• Per Oscarsson - Erik Zander
• Tord Peterson - Ivar Pettersson
• Ing-Marie Carlsson - Eva Ågren
• Jan Mybrand - Per-Ove Ågren
• Peter Andersson - Ragnar Zetterberg
• Görel Crona - Anna-Lisa Zetterberg
• Jakob Eklund - Mårten Flogfält
• Carl-Einar Häckner - Sigfried "Siggy"
• Johannes Brost - Fannys kompis

Inspiration till filmen fick Colin Nutley efter att tillsammans med Jens Fischer skildrat ett litet samhälle i Västergötland i dokumentären Där rosor aldrig dör (1986). Gården Änglagård heter i verkligheten Lönnarp och ligger i byn Böne i Ulricehamns kommun. Filmen spelades in i Ulricehamn, Västergötland.

I filmen, samt uppföljaren Änglagård - andra sommaren, spelade Sven Wollter (Axel Flogfält) och Viveka Seldahl (Rut Flogfält) äkta par. I verkliga livet levde de som sambor från 1971 och fram till Seldahls bortgång 2001. De båda har också spelat par på vita duken i långfilmen En sång för Martin (2001).

Filmen belönades med Guldbaggen för Bästa film, Colin Nutley fick Guldbaggen för Bästa regi och Ernst Günther fick en Guldbagge för sin kreativa insats i filmen.

• Änglagård på Internet Movie Database (engelska)
• Änglagård på Svensk Filmdatabas
• Änglagård på SVT Play