Valaker

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Termen valaker/vlacher/vlaker användes första gången på 700-talet.

Termen valaker avser främst på Balkanhalvön med omgivningar boende romansktalande De finns även i Polen, Tjeckien och Turkiet, där de ibland kallas för rumäner, arumäner, morlaker, meglenrumäner och istrorumäner. Vlachiska är på samma sätt en rubrik för språken arumänska, som ibland vlachiska syftar på, morlakiska, meglenorumämänska och istrorumänska. I Nordmakedonien bor valaker huvudsakligen kring städerna Bitola, Resen och Krusevo.

Valakerna/vlacherna/vlakerna är en folkgrupp av omtvistat ursprung. De anses härstamma från de dako-romanska folken i antikens romerska Dakien (Dacia), som sträckte sig från öster om dagens Belgrad åt nordost över det moderna Rumänien och en bit in i dagens Ukraina. Valakerna blev i likhet med olika slaviska folkgrupper pressade mot väst och sydväst och Balkan av hunnernas härjningar under 400-talet.

Valakerna har historiskt sett ofta ägnat sig åt djurhållning, och tidigare exporterade man kastrerade hästar till Nordeuropa. Därav har namnet vallack uppkommit. En person som kastrerar hästar kallas valackare.

• Gino Traiolivic
• Slobodan Maricic
• Mark-Daniel Maricic

• Karlsson, Ingmar (2018). ”Vlacher, gagauzer och lippovaner — de kristna småfolken i sydöstra Europa”. De små folkens historia : minoriteter i Europa. Lund: Historiska media. sid. 183-213. Libris 21750130. ISBN 9789175456188