Slaver: Europeisk folkgrupp

Slaverna (de slavisktalande folkgrupperna) är sett till folkmängden Europas största etnolingvistiska grupp. Deras geografiska hemvist är Eurasien och det slavisktalande språk- och kulturområdet sträcker sig över två världsdelar – från centrala-, östra- och sydöstra Europa till Nordasien.

Benämningen 'slaver' är ett samlingsnamn på folkgrupper som talar 'slaviska' språk, och som alla tillhör den tänkta gruppen indo-europeiska folk. Om slaver historiskt har varit en kulturellt enhetlig grupp råder det konkurrerande teorier om, men på språkvetenskaplig grund kan de slaviska språkens uppkomst förläggas till ett område nordost om Karpaterna. Benämningen är besläktat med det slaviska ordet 'slovo' som betyder 'ord' eller 'tal', det vill säga 'de som talar (ett begripligt) språk'. Möjligtvis härrör det från det slaviska ordet 'slava' (ära) eller den slaviska benämningen 'slověnci' ('de ärbara', 'de berömda' eller 'de beryktade'). Jämförelsevis benämns tyskar som 'nemci' på flera slaviska språk. Denna benämning kommer från det slaviska ordet 'nem' som betyder 'stum', det vill säga de som inte kan tala (ett begripligt språk).

De moderna slaviskatalande folkgrupperna delas vanligtvis in i de tre undergrupperna sydslaver, västslaver och östslaver.

Den ukrainske arkeologen Vykentyi V. Khvoika (1850–1914) kopplade det slaviska ursprunget till Tripoljekulturen för cirka 4.000 år f.Kr. Därefter spred sig flera slaviska kulturer i generation efter generation, däribland Chernyakhovkulturen och Penkovkakulturen.

Kievriket var en stat med slavisktalande befolkning.

•  
  Utbredningsområdet (700- och 800-talen).
•  
  Polsk-litauiska samväldet.
•  
  En flicka i en nationell slavisk dräkt. Nikolaj Ratjkov,

• "The Making of the Slavs, History and Archaeology of the Lower Danube Region, c. 500-700 A.D " av Dr. Florin Curta, University of Florida

• Europa Veneta, dokument och länkar
• Sorin Paliga, Linguistic Marginalia on Slavic Ethnogenesis^{[död länk]}, University of Bucharest