Santiago Ramón y Cajal, född 1 maj 1852 i Petilla de Aragón, Navarra, död 18 oktober 1934 i Madrid, var en spansk läkare.
År 1906 erhöll han Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med Camillo Golgi.
Santiago Ramón y Cajal | |
Född | Santiago Ramón y Cajal 1 maj 1852 Petilla de Aragón, Spanien |
---|---|
Död | 17 oktober 1934 (82 år) Madrid |
Begravd | Almudenas kyrkogård |
Medborgare i | Spanien |
Utbildad vid | medicinska fakulteten vid Zaragozas universitet, Universidad Central de Madrid Colegio Escuelas Pías of Jaca |
Sysselsättning | Läkare, patolog, anatom, politiker, fotograf, kemist, professor, neurolog, essäist |
Befattning | |
Professor (1887–) Styrelseledamot i Junta para Ampliación de Estudios e Investigaciones Científicas (1907–1934) Ordförande, Junta para Ampliación de Estudios e Investigaciones Científicas (1907–1934) Ledamot av Spaniens senat (1908–1923) | |
Arbetsgivare | Universitetet i Valencia (1884–1887) Barcelonas universitet (1887–1892) Universidad Central de Madrid (1892–) |
Maka | Silveria Fañanás (g. 1879–1930) |
Föräldrar | Justo Ramón Casasús Antonia Cajal Puente |
Utmärkelser | |
Croonian Medal and Lecture (1894) Hedersdoktor vid Harvard University (1899) Dearest Son of Zaragoza province (1900) Storkorset av Isabella den katolskas orden (1901) Storkorset av Alfons XII:s orden (1902) Helmholtz-medaljen (1904) Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1906) Utländsk ledamot av Royal Society (1909) Pour le Mérite för vetenskap och konst (1915) Hedersdoktor vid Universidad Nacional Autónoma de México (1922) Medalla Echegaray (1922) Plus Ultra-medaljen (1926) Hedersdoktor vid Universitetet i Cambridge | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Ramón y Cajal studerade medicin i Zaragoza, där fadern var professor i anatomi, deltog som militärläkare i en expedition till Kuba 1874–75, blev kort därefter professor vid den medicinska fakulteten i Zaragoza och direktör för museet där 1879 och promoverades till medicine doktor i Madrid 1885. Två år senare erhöll han en professur i histologi och patologisk anatomi i Barcelona och utnämndes slutligen 1892 till professor i samma ämnen vid universitetet i Madrid.
Ramón y Cajal publicerade från 1880 en stor mängd vetenskapliga arbeten, till största delen berörande nervvävnadernas histologi, av vilka många fick grundläggande betydelse för nerv- och hjärnforskningen. I stor utsträckning begagnade han vid sitt vetenskapliga arbete en av Camillo Golgi utarbetad metod, som i hans, men även i Golgis egna händer var ägnad att skapa en ny epok i den morfologiska hjärnforskningens historia. Senare framträdde Ramón y Cajal därjämte med arbeten, utförda med självständig metodik, som tillät ett vida djupare inträngande i nervvävnadens finaste sammansättning, än vad som varit möjligt med Golgis.
Bland Ramón y Cajals främsta arbeten märks Trabajos del laboratorio de investigaciones biológicas de la universidad de Madrid (1888 ff.), Manual de histología normal y técnica micrográfica (1889), Die Retina der Wirbeltiere (1894), Textura del sistema nervioso del hombre y de los vertebrados (1897–99) och Studien über die Hirnrinde des Menschen (1900–03).
Ramón y Cajal var hedersdoktor vid en mängd universitet, belönades vid upprepade tillfällen och i skilda länder med vetenskapliga pris och medaljer och delade med den ovannämnde Camillo Golgi 1906 det Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Han invaldes samma år som ledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg och 1916 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Santiago Ramón y Cajal, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.