Ssab: Svenskt stålföretag 1978-

Företaget är börsnoterat på Stockholmsbörsen. Största ägare är svenska staten genom LKAB som meddelade att de stod för 16 procent av rösterna i maj 2021.

SSAB AB
Org.nr	556016-3429
Typ	Publikt aktiebolag Nasdaq Nordic: SSAB A
Huvudkontor	Stockholm, Sverige
Nyckelpersoner	Lennart Evrell Styrelseordförande Martin Lindqvist Koncernchef VD
Bransch	Stål
Produkter	Färgbelagt stål Höghållfast tunnplåt Konstruktionsplåt Skyddsplåt Slitplåt Verktygs- och maskinstål M.fl.
Antal anställda	15 754 – 2023
Historik
Grundat	1978
Grundare	Svenska staten
Avknoppat från	Gränges AB Norrbottens Järnverk AB Stora Kopparbergs Bergslags AB
Bildat av	Gränges AB Norrbottens Järnverk AB Stora Kopparbergs Bergslags AB IPSCO INC. Rautaruukki Abp
Ekonomi
Omsättning	▲ 119,489 miljarder SEK
Rörelseresultat	▲ 16,467 miljarder SEK
Vinst efter skatt	▲ 13,038 miljarder SEK
Tillgångar	▲ 107,839 miljarder SEK
Eget kapital	▲ 67,948 miljarder SEK
Struktur
Dotterbolag	Division Grovplåt Division Tunnplåt Plannja AB Tibnor Division IPSCO
Övrigt
Slogan	A stronger, lighter, and more sustainable world
Webbplats	SSAB.se
Fotnoter	Statistik från 2023 års bokslut.

SSAB:s tillverkningsorter är i Luleå, Borlänge, Oxelösund, Finspång, Brahestad, Tavastehus, Montpelier (Iowa, USA) och Mobile (Alabama, USA), huvudkontoret finns i Stockholm. År 2015 hade SSAB cirka 14 500 anställda. Företaget tillverkar cirka 5,7 miljoner ton malmbaserat råstål per år (2010). Masugnar finns i Luleå, Oxelösund och Brahestad. SSAB:s huvudprodukter är tunnplåt, som tillverkas i Luleå och Borlänge, och grovplåt, som görs i Oxelösund, med inriktning på höghållfast konstruktions- och slitstål. Bland dotterbolagen kan nämnas Dickson Plåt Service Center (klippning av bland annat tunnplåt), Plannja (byggplåtsprodukter) samt Tibnor, som är SSAB:s handelsföretag. VD och koncernchef är sedan 2011 Martin Lindqvist.

Miljöpåverkan

SSAB släpper ut mer koldioxid än något annat företag i Sverige, närmare 5 miljoner ton, och står ensamt för knappt tolv procent av landets koldioxidutsläpp. Merparten kommer från koksmasugnarna i Oxelösund och Luleå, där man också förbränner processgaser . År 2016 inledde bolaget Hybrit Development (gemensamägt av SSAB, LKAB och Vattenfall) en förstudie över möjligheterna att ersätta det kol som används i masugnarna med vätgas, vilket har potentialen att eliminera koldioxidutsläppen. Ett 100 kubikmeter vätgaslager byggs under Svartöberget. Redan omkring 2025 planerar bolaget att ersätta masugnen i Oxelösund med en elektrisk ljusbågsugn, vilket beräknas minska SSAB:s koldioxidutsläpp i Sverige med 25 procent.

Svenskt Stål bildades 1978 efter ett riksdagsbeslut, som en del i omstruktureringen av svensk stålindustri. Stålverksamheten i Stora Kopparbergs Bergslags AB (gruvor och Domnarvets Jernverk), Gränges AB (gruvor, järnverket i Oxelösund och järnvägsrörelsen TGOJ) samt statliga Norrbottens Järnverk AB (NJA) i Luleå övertogs av SSAB. Vid tidpunkten arbetade cirka 18 000 anställda i järnverk, gruvor, grossistföretag och järnvägar. Gruvorna, som till största delen låg i Bergslagen, lades ned ganska omgående. Grängesbergs och Dannemora gruvor kom dock att brytas i ytterligare ett antal år, och lades ned 1989 respektive 1992. Även järnvägsföretaget TGOJ avyttrades i två steg, 1982 och 1989, till Statens Järnvägar.

1970-talets stålkris blir starten för SSAB

Den under 1970-talet rådande internationella stålkrisen blev utgångspunkt för SSAB:s bildande. Domnarvets järnverk hade en komplicerad och splittrad produktion och saknade medel till nödvändiga investeringar. Statliga Norrbottens Järnverk AB (NJA) var förhållandevis omodernt och ständigt förlustdrabbat, samtidigt som Gränges AB med Oxelösunds Järnverks AB var konkursmässigt. Ingen av ägarna ville investera mer pengar i sina företag. Den av staten tillsatta Handelsstålsutredningen under ledning av Lars Nabseth föreslog en ny sammanslagen statlig stålkoncern och NJA:s verkställande direktör Björn Wahlström fick i uppdraget att leda förhandlingar om detta.

Domnarvet, NJA och Oxelösund blir ett företag

 

 

Ägandet i det nya företaget fördelades 1978 på de tidigare ägargrupperingarna med 50 procent på Statsföretag och 25 procent vardera på Gränges och Stora Kopparberg. Till verkställande direktör valdes Björn Wahlström med uppdrag att omstrukturera företaget. Tillverkningsenheter lades ned och investeringar koncentrerades till ett fåtal produkter och till ett fåtal orter. År 1982 blev det första vinståret. Stora Kopparbergs och Gränges andelar i SSAB löstes ut 1981 respektive 1986.

En av landets största industriinvesteringar genomfördes med en tunnplåtsanläggning i Borlänge för att göra bilplåt med högre kvalitet.

SSAB Tunnplåt och SSAB Oxelösund bildas

På basis av en ny strukturplan 1987 beslöts att koncentrera verksamheten till tunnplåtsområdet och att avveckla olönsamma produktionsenheter och produktprogram. Således avvecklades gruvverksamheten i Grängesberg och Dannemora gruvor 1989 respektive 1992.

Under 1988 omorganiserades återigen SSAB. Stålverken i Luleå och Borlänge slogs ihop till dotterbolaget SSAB Tunnplåt AB. Oxelösunds stålverk blev ett dotterbolag under namnet SSAB Oxelösund AB. Ett tredje dotterbolag, SSAB Profiler, bildades också, men såldes senare till Ovako Steel. Eftersom en överkapacitet fanns inom metallurgin, nedlades Domnarvets elektrostålverk 1989 och fokus lades på valsning av ämnen tillverkade i Luleå.

Efter det att verksamheten vänts till vinst, börsnoterades företaget 1989, och 1992 sålde staten resterande aktier i SSAB.

År 1989 förvärvades Korrugals bandlackeringslinje i Finspång och en ny stegbalksugn byggdes i Borlänge. Samma år invigdes den femte och nya strängjutningslinjen, så kallade Sträng 5 (Sträng 4 fanns sedan 1980) i Luleå, varpå stränggjutningsanläggningen lokalt kommit att kallas Sträng 45. 1993 togs även en s.k. CAS-OB-anläggning i bruk i Luleå. SSAB Laminated Steel AB i Ronneby som tillverkar laminerad tunnplåt under produktnamnet Dobel införlivades 1992 med SSAB Tunnplåt och 1994 invigdes Betsträcka 3 i Borlänge. Två av de hittills största investeringarna i SSAB är det nya förvalsparet i bredbandverket i Borlänge 1999 och den nya masugnen (Masugn 3) i Luleå 2000. Trots det pågående kriget i Ukraina, har SSAB Oxelösund valt att fortsätta köpa gas från Ryssland.

Förvärv av Ipsco och samgående med Rautaruukki

År 2008 förvärvades amerikanska Ipsco, med stålverk i Montpelier i Iowa och Mobile i Alabama. De två stålverken producerade skrotbaserad grovplåt med elektrisk smältning utan masugn.

Aktieägarna i det finländska stålföretaget Rautaruukki erbjöds i januari 2014 att byta sina aktier till aktier i SSAB. Detta medförde att finska statsägda Solidium blev SSAB:s tredje största ägare efter Industrivärden och LKAB. Med köpet av Rautaruukki tillfördes ytterligare 2,6 miljoner ton i kapacitet. Av Rautaruukis tidigare produktionsanläggningar kvarstår inom SSAB stålverket i Brahestad och fabriken för tunnplåt och rör i Tavastehus.

SSAB:s största produktvarumärken är:

• Hardox
• Strenx
• Docol
• GreenCoat
• Toolox
• Armox
• SSAB Boron
• SSAB Domex
• SSAB Form
• SSAB Laser
• SSAB Weathering
• SSAB Multisteel
• Hardox In My Body
• My Inner Strenx
• Hardox Wearparts

• 1978–1981: Björn Wahlström
• 1981-1987: Orvar Nyquist
• 1987–1998: Leif Gustafsson
• 1998–2000: Torsten Sandin
• (t.f. 2000) 2001–2006: Anders Ullberg
• 2006–2010: Olof Faxander
• 2011–: Martin Lindqvist

• Stålverk 80

Noter

• Jonsson, Sverker (2009). Skuta på stormigt hav: SSAB under tre decennier. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie, 0347-4283 ; 45 (1. uppl.). Stockholm: Jernkontoret. Libris 11323587. ISBN 978-91-977783-0-5 (inb.) 

•   Wiki Commons har media som rör SSAB.
  Bilder & media
• SSAB:s webbplats