Regeringen Branting Ii: Sveriges regering 1921–1923

Regeringen Branting II Sveriges regering
Statschef
Statschef	Gustaf V
Tidsperiod
Tillträde	13 oktober 1921
Frånträde	19 april 1923
Ministrar och partier
Statsminister	Hjalmar Branting
Regeringsparti(er)	Socialdemokraterna
Status i parlamentet	minoritetsregering
Oppositionsparti(er)	Allmänna valmansförbundet Liberala samlingspartiet Bondeförbundet Sveriges kommunistiska parti Sveriges socialdemokratiska vänsterparti
Historik
Val	1921
Senaste valet	93 / 230
Mandatperiod(er)	1922-1924
Företrädare	von Sydow
Efterträdare	Trygger

Vid andrakammarvalet 1921 fick Socialdemokraterna 36,2 procent av rösterna och Hjalmar Branting fick i uppdrag att bilda regering.

Regeringen hade en krävande uppgift framför sig, nämligen att leda Sverige genom den utmanande övergången från krigskonjunkturer till fredsförhållanden med minskande statsinkomster. Regeringen fick allmänt erkännande för flera av sina åtgärder, särskilt den kraftiga minskningen av statens utgifter som genomfördes av finansminister Fredrik Vilhelm Thorsson. En populär åtgärd var den omfattande "kommittéslakten" där cirka fem sjättedelar av de pengakrävande kommittéer och utredningar som var verksamma lades ned eller uppmanades att snabbt lämna sina betänkanden.

Samtidigt stod regeringen inför hårda strider angående sin politik för att bekämpa arbetslöshet och förhållandet gentemot Sovjetunionen. Det handelsavtal som regeringen föreslog med den nya kommuniststaten i öst avslogs av riksdagen eftersom det inte ansågs tillfredsställande nog för svenska medborgare som krävde ersättning för egendom som gått förlorad eller tagits i beslag under bolsjevikrevolutionen.

Diskussionen i början av 1920-talet om försäljning av alkohol hade tvingat alla partier att ta ställning. Den socialdemokratiska partikongressen 1920 förklarade att riksdagen inte borde gå med på förbudslagstiftning om inte en folkomröstning gav två tredjedelars majoritet för ett förbud. Denna regering anordnade en sådan folkomröstning, som slutade med en knapp övervikt för förbudsmotståndarna.

Riksdagen hade 1922 beslutat att anställda i arbetsmarknadskonflikt inte skulle erhålla arbetslöshetsunderstöd. I början av 1923 utbröt en konflikt inom industrin och 4 000 arbetare blev av arbetslöshetskommissionen avstängda från understöd. Regeringen Branting föreslog i en proposition till riksdagen att rätten till understöd skulle kvarstå för de som varit arbetslösa i minst sex månader. När propositionen avslogs av första kammaren avgick regeringen den 6 april 1923.

* Statsminister eller departementschef