Paul Krugman: Amerikansk nationalekonom

Han är professor i nationalekonomi och internationella relationer vid universitetet i Princeton i New Jersey samt kolumnist för New York Times.

Paul Krugman
Född	28 februari 1953 (71 år) Albany, USA
Medborgare i	USA
Utbildad vid	John F. Kennedy High School Grace Hopper College, Yale, 1974 Massachusetts Institute of Technology, 1977
Sysselsättning	Kolumnist, kommentator, journalist, författare, professor, essäist, bloggare, nationalekonom, forskare
Arbetsgivare	Stanforduniversitetet Yale University London School of Economics and Political Science Group of Thirty Banco de Portugal (1976–1976) Yale University (1977–) Massachusetts Institute of Technology (1979–1982) National Bureau of Economic Research (1979–) Council of Economic Advisers (1982–1983) Massachusetts Institute of Technology (1984–) The New York Times (2000–) Princeton University (2000–2015) CUNY Graduate Center (2015–)
Maka	Robin Wells
Utmärkelser
Fellow of the Econometric Society (1986) John Bates Clark-medaljen (1991) Adam Smith Award (1995) Horst-Recktenwald-Preis (2000) Prinsessan av Asturiens pris i socialvetenskap (2004) Clarivate Citation Laureates (2006) Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (2008) Weltwirtschaftlicher Preis (2010) Gerald Loeb Award för kommentar och ledare (2011) Fyra friheter-priset: yttrandefrihet (2013) James Joyce-priset (2014) Hedersdoktor vid University of Toronto Hedersdoktor vid Oxfords universitet Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Hedersdoktor vid nya universitetet i Lissabon Hedersdoktor vid Lissabons universitet Hedersdoktor vid Freie Universität Berlin
Webbplats	eb.mit.edu/krugman/www/
Redigera Wikidata

Krugmans främsta akademiska arbeten har legat inom ämnesområdet internationell ekonomi, där han bland annat har undersökt hur handelsmönster påverkas av stordriftsfördelar.

År 1991 mottog Krugman John Bates Clark-medaljen, som ges vartannat år till den mest framstående amerikanska nationalekonomen under fyrtio års ålder. Han erhöll Riksbankens pris till Alfred Nobels minne för sin "analys av handelsmönster och lokalisering av ekonomisk verksamhet".

Krugman föddes i en judisk familj och växte upp på Long Island i New York. Han är gift i sitt andra äktenskap med Robin Wells, som även hon är professor vid universitetet i Princeton universitet. De har inga barn.

Krugman tog examen på Yale 1974 och sin doktorsexamen vid MIT 1977. Han har undervisat vid bland annat Yale, UC Berkeley och London School of Economics innan han 2000 påbörjade sin tjänst vid Princeton. Vid sidan av sin forskarkarriär har Krugman varit en flitig samhällsdebattör, ekonomisk rådgivare åt presidenten Ronald Reagan och under lång tid arbetat som kolumnist på tidningen New York Times. Han har även skrivit ett tjugotal böcker och sin roll som forskare skrivit över tvåhundra vetenskapliga artiklar.

Forskarkarriär

Krugmans modeller för att förklara företags och länders handel och produktion genom så kallad skalekonomi är speciellt kända.

Krugman anses tillhöra den neo-Keynesianska ekonomiska skolan, och hans verk "Theory and Policy" är en klassisk lärobok i internationell ekonomi där bland annat valutakriser och den till frihandel kritiska teorin om "New Trade" förklaras. Han är dock själv i grunden positivt inställd till frihandel, men menar samtidigt att dess fördelar ibland överdrivs och att enskilda aktörer kan förlora på frihandel.

I "Geografi och Handel" och "The Spatial Economy" har Krugman skrivit om lokalisering. Han föreslår en modell för att förklara hur rörliga fördelar hos företag eller för regioner kan komma att låsas fast vilket leder till stora industridistrikt eller centra. Företag får låga transportkostnader och stordriftsfördelar genom närheten till andra företag som är i samma bransch eller som anställer arbetskraft från en liknande arbetsmarknad. En industriregions fördelar jämfört med angränsande regioner leder till en snöbollseffekt som förklarar de stora industridistriktens lokaliseringsmönster.

Samhällsdebattör

 

Som kolumnist i New York Times sedan 2000 har Krugman kommit att bli vad Washington Monthly kallar "den viktigaste politiska kolumnisten i USA" och 2007 startade han sin blogg på tidningens hemsida. År 2007 författade han The Conscience of a Liberal ("En liberals samvete") med utförlig historik över klyftor i inkomster och rikedomar i USA. Krugman förespråkar en politik liknande Roosevelts New Deal samt menar att sjukvård borde statsfinansieras i större utsträckning. Från ett europeiskt perspektiv måste Krugman ses som marknadsvänlig.

I amerikansk politik säger sig Paul Krugman vara liberal, vilket han jämställer med vad som i Europa skulle kallas socialdemokrati. Han var en aktiv kritiker av den republikanska regeringen under George W. Bush och dess politik.

Trots att han tidigt i sin karriär var ekonomisk rådgivare åt den republikanske presidenten Ronald Reagan (1982 till 1983), kom Krugman på tal som rådgivare för Bill Clinton efter den demokratiska valsegern 1993. Han nekades däremot platsen av politiska skäl då han hade blivit en så livlig systemkritiker. På sin blogg för New York Times säger han sig på förhand avstå från att tjänstgöra i en eventuell demokratisk regering efter nästa val.

I slutet av 90-talet uttalade Krugman kritik av den "nya ekonomin" men har också kritiserat fasta växelkurser i Sydostasien och investerare vars existens möjliggjordes av fasta växelkurs i upptakten till 1998 års ryska finanskris.

I Krisen - orsaker, verkan, åtgärder spårar han orsaken till dagens finansiella kris i det system av bankliknande institutioner och värdepapperarrangemang som han kallar för skuggbanker. Dessa institutioner och arrangemang var inte utsatta för samma krav och regler som vanliga banker. Bland annat hade dessa skuggbanker inte några krav på reserver, eget kapital eller på att betala till insättningsgarantisystemet. Ett av dessa arrangemang, som numera har kollapsat var ASR (auction rate-security).

Krugman har skrivit mer än 20 böcker, däribland vetenskapliga verk, läroböcker och populärvetenskapliga böcker, och har publicerat mer än 200 vetenskapliga artiklar i tidskrifter och böcker. Han har också skrivit flera hundra kolumner om ekonomiska och politiska frågor i New York Times, Fortune och Slate. En genomgång av ekonomiprofessorer som gjordes 2011 utnämnde honom till deras favorit bland då levande ekonomer som var yngre än 60 år gamla. Som kommentator har Krugman skrivit om ett vitt fält av ekonomiska frågor, däribland inkomstfördelning, beskattning, makroekonomi och internationell ekonomi.

Bibliografi i svensk översättning

Krugman skriver på engelska men har blivit översatt till svenska i bland annat:

• En tid av minskade förväntningar: USAs ekonomi mellan Reagan och Clinton. Stockholm: Tiden. 1993. Libris 7421938. ISBN 91-550-3955-3 
• Valser om välfärd: idéentreprenörernas farliga förenklingar och den ekonomiska politiken. Stockholm: Juridik & samhälle. 1995. Libris 7621614. ISBN 91-7199-028-3 
• Geografi och handel (1. uppl.). Stockholm: SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle). 1996. Libris 8370822. ISBN 91-7150-589-X 
• Krisen: orsaker, verkan, åtgärder. Stockholm: Leopard. 2009. Libris 1124099. ISBN 978-91-7343-255-9 
• Bankrutt?: den stora vanföreställningen om krisens orsaker och hur den ska lösas. Stockholm: Leopard. 2012. Libris 13239315. ISBN 978-91-7343-423-2 

• Krugman, Paul R.; Eklöf Margareta (1996). Geografi och handel (1. uppl.). Stockholm: SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle). Libris 8370822. ISBN 91-7150-589-X 

Noter

•   Wiki Commons har media som rör Paul Krugman.
  Bilder & media
•   Wikiquote har citat av eller om Paul Krugman.

  Citat
  (engelska)
• "The Conscience of a Liberal", Krugmans blogg/kolumn i New York Times (engelska)
• Paul Krugman i Libris
• "The Unofficial Paul Krugman Archive" – innehåller länkar till många av Krugmans artiklar (engelska)
• Blogg om Krugmans tidningskolumner, mars–september 2006 (engelska)