Folketymologi

Ett exempel är hängmatta, som förvisso råkar vara en hängande matta. Ordets ursprung är dock ett annat: Det kommer från nederländskans hangmat, som är en förvrängning av den karibiska ursprungsbefolkningens hamaqa. Det ordet har sedan i sin tur via engelskan kommit in i svenskan än en gång som hammock, men då i den överförda betydelsen ”hängsoffa”.

Folketymologiska bildningar skiljer sig från rena språkfel och hyperkorrektioner genom att de förekommer hos en grupp språkbrukare, och inte bara hos enstaka personer.

Ord som inlånats i språket får ibland en folketymologiskt färgad stavning och/eller betydelse. Ett välkänt exempel på detta är ordet "fogsvans", som idag betecknar en såg som används för att exempelvis kapa plankor. Ordet har däremot ingenting med "fog" att göra, utan kommer från det tyska fuchsschwanz som helt enkelt betyder rävsvans. På samma sätt kommer svenskans "följetong" från franskans feuilleton, som betyder "litet blad" och alltså inte har någonting med verbet "följa" att göra.

Fenomenet förekommer inte sällan vad gäller ord som genom åren försvunnit ur det aktiva ordförrådet. Ett exempel är "övermaga", som idag betyder "övermodigt självsäker". Ordets etymologi har emellertid ingenting med vare sig "över" eller "mage" att göra, utan har sina rötter i det fornsvenska ord som idag är "oförmåga".

Även arvord i bruk kan ändras under folketymologiskt inflytande. Ett exempel är det svenska "armbåge", som inte kommer från ordet "arm". I fornsvenskan hette det "alboghi" eller "alnboghi", en sammansättning av orden för aln (längden av en underarm) och båge. Andra germanska språk har behållit al/aln, som engelska elbow, tyska "ellenbogen" och isländska olnbogi.

Det är vanligt att namn på orter och platser under tidernas lopp har ändrat uttal och form så att den ursprungliga betydelsen inte längre är skönjbar. Folkfantasin har då sökt förklara namnen, och en rätt omfattande sägenbildning har på så sätt uppstått.

Exempel

• "Fyrunga socken i Västergötland har fått sitt namn av att bara fyra ungar där överlevde digerdöden."
• Hovsta i Örebro kommun. Långt in på 1900-talet uttalades namnet som Hosta med långt o som i ho. När Hovsta hade blivit en stadsdel i Örebro började man uttala namnet med långt å som i furstehov och på det sättet tycktes namnet bli "finare". Som Folketymologi är det egentligen ett exempel på 1700-talsforskning då man verkligen trodde att det kom från ordet "hov". En resebeskrivning från 1749 skriver: Från slotteet, syntes Hosta, och Axbergs kyrkior, en half mil norr om staden: jag inbillade mig i förstone att all hosta i hela werlden hade sit urspurng här ifrån, och at Sahl Rådman Axberg i Upsla hade från den andra församlingen sitt namn, men fick sedan weta det Hosta är sammadragit namn af Hof Stad, och skall hörröra deraf, at enär Kung Johan, wistades på Swafwelbruket Dylta som den tiden war Crono, en Liten mil eller 3/4 wäg derifrån beläget i Nordost, skal han här inquarterat sin håf Stat, hwar af kyrkian skall fåt sit namn.

• Muntlig tradition
• Folklore
• Faktoid
• Ortnamn
• Hyperkorrektion
• Lagom

• Ejdestam, Julius (1975). Svenskt folklivslexikon. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7232836. ISBN 91-29-41919-0 

• Noreen, Adolf (1888). Folketymologier. Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folkliv ; VI :5. Stockholm. Libris 576786  - Lexikon. - Fulltext: Kungliga Biblioteket, Litteraturbanken, Projekt Runeberg.
• Noreen, Adolf (1895). Spridda studier : populära uppsatser. [Samling 1]. Stockholm: Geber. sid. 38-51. Libris 13500. https://runeberg.org/naspristud/1/0042.html  - Uppsatsen Svensk folketymologi.
• Olschansky, Heike (1994). Volksetymologie. Würzburg. Libris 2127245 
• Zuckermann, Ghil'ad. (2003). Language Contact and Lexical Enrichment in Israeli Hebrew. Palgrave Macmillan. ISBN 978-1403917232.

• Folketymologier