Oceanlöpare (Hydrobates castro) är en fågel i familjen nordstormsvalor inom ordningen stormfåglar.
Den häckar på en rad öar i Atlanten samt i Stilla havet i Hawaiiöarna, Galápagosöarna och på öar öster om Japan. Arten minskar i antal, men beståndet anses vara livskraftigt.
Oceanlöpare Status i världen: Livskraftig (lc) | |
Kollage med fotografier av oceanlöpare | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Stormfåglar Procellariiformes |
Familj | Nordstormsvalor Hydrobatidae |
Släkte | Hydrobates |
Art | Oceanlöpare H. castro |
Vetenskapligt namn | |
§ Hydrobates castro | |
Auktor | (Harcourt, 1851) |
Utbredning | |
Synonymer | |
Oceanodroma castro |
Oceanlöparen är en typisk stormsvala med mörk kropp och vit övergump. Den är mest lik klykstjärtad stormsvala och är jämnstor med denna, med en längd på 19–21 centimeter och en vingbredd på 43–46 centimeter. Oceanlöparen har dock mindre kluven stjärt och den vita övergumpen är bredare än lång (det omvända hos klykstjärtad stormsvala). Vidare är det ljusare täckarfältet ovanpå vingarna inte lika tydligt. I flykten syns den något mer lirlika flykten med glid på stela vingar och mindre vinklad vinge vid knogen.
Läten hörs endast på häckplats, ett kuttrande läte samt ett gnissligt, som att gnida fingret mot en fönsterruta.
Oceanlöparen förekommer i de tropiska delarna av Atlanten och Stilla havet och lever stora delar av sitt liv pelagiskt. Den häckar på en rad öar som Farilhão Grande utanför västra Portugal, på Azorerna, Desertasöarna, Selvagensöarna, Roques de Anaga utanför nordöstra Teneriffa, Roques de Salmor, på vissa av Kanarieöarna, Kap Verde, São Tomé och Príncipe, Ascension, St Helena på öar öster om Japan, på vissa öar i Hawaii och på Galapagos.
Traditionellt har den betraktats som odifferentierad genom hela utbredningsområdet, det vill säga att den inte delats in i några underarter. Sentida forskning visar dock att vissa populationer skiljer sig åt så pass mycket att de troligen utgör egna arter. Artbildningen har dels skett på det vanligaste sättet, där geografiska barrirärer gör att en population differentieras genetiskt. På så sätt har populationen i Kap Verdeöarna urskilts som egen art, kapverdestormsvalan (H. jabejabe). DNA-studier visar också att denna är systerart till alla andra av oceanlöparens populationer.
I åtminstone ett fall har artbildningen dock skett tidsmässigt: populationerna förekommer i samma område men de häckar under olika tid. Fåglar som häckar sommartid i Azorerna skiljer sig tydligt genetiskt och även morfologiskt från de som häckar där på vintern. Därför har även denna population urskilts som egen art, azorstormsvala (H. monteiroi).
Möjligen bör även den resterande delen av oceanlöparen delas upp i ytterligare arter. Resultat från vidare forskning tyder på att häckare på Galápagosöarna inte svarar på uppspelade läten från atlantiska oceanlöpare. Genetiska studier visar också att de skildes åt för åtminstone 200 000 år sedan. Skillnaderna mellan de från Galápagos och övriga populationer i Stilla havet anses dock små.
Tidigare placerades arten i släktet Oceanodroma. DNA-studier visar dock att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i det släktet. Numera inkluderas därför arterna Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet.
Oceanlöparen häckar på klippiga kuster på öar. Dagtid ses den endast pelagiskt och där följer den inte fartyg eller uppträder i flock som flera andra stormsvalearter. För att undvika predation av måsar, trutar och labbar kommer oceanlöparen in till häckningskolonierna enbart nattetid och stannar till och med till havs när månljuset är starkt. Den häckar i jordhål eller i en klippskreva, vid olika tid på året beroende på häckningslokal. Den lägger endast ett ägg som ruvas i 38–42 dagar.
Fågeln livnär sig mestadels av kräftdjursplankton, småfisk och bläckfiskar. Den födosöker genom att plocka föda från ytan.
Arten har ett stort utbredningsområde men tros minska i antal till följd av exploatering och predation av dess bo och ungar från invasiva arter. Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer dock att populationen ändå är livskraftig (LC) eftersom den inte minskar tillräckligt snabbt för att anses vara hotad. Världspopulationen uppskattas till 150 000 individer, varav 6 600-6 900 par häckar i Europa.
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Oceanlöpare, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.