Obsidian: Bergart

Ämnet har därför amorf struktur och är inget mineral. Obsidian är ett ogenomskinligt, vanligen mörkgrönt, mörkbrunt eller svart vulkaniskt glas.

Obsidian
Obsidian från Lake County, Oregon.
Kategori	Vulkaniskt glas
Färg	Svart
Spaltning	Ingen
Brott	Mussligt
Hårdhet (Mohs)	5–6
Glans	Glasglans
Ljusbrytning	n=1,45–1,55
Dubbelbrytning	-
Dispersion	0,010 (BG)
Transparens	Delvis transparent
Fluorescens	Ingen
Streckfärg	Vit
Densitet	2,35–2,60
Referenser

Med hänsyn till strukturen kan man skilja mellan a) ren obsidian, som bildar en kompakt glasmassa, b) porfyraktig obsidian, där utfällda kristaller av mineral som sanidin, fältspat med mera ingår, c) sfärolitisk obsidian med strålig struktur, och d) blåsig obsidian, som utgör en övergång till pimpsten.

Obsidian har tydligt mussligt brott, dvs små skålformade brottytor.

Obsidianens sammansättning kan variera beroende på de lavor som den bildats av, men den innehåller alltid mycket kisel (oftast runt 70% eller högre räknat som SiO₂ (kiseldioxid)) och en stor mängd alkalier samt magnesium och järn. Det finns mest kisel när sammansättningen är ryolitisk och mindre då sammansättningen är basaltisk.

Obsidian har hittats på många platser som haft ryolitiska utbrott och förekommer bland annat i Yellowstone National Park, i Mexiko, Melanesien och Anatolien. I Europa förekommer obsidian i Ungern, Lipari i Italien, Melos i Grekland. I trakten av Tbilisi finns obsidianförekomster som bearbetats till smycken och andra konstföremål.

Sin största utbredning i Norden har bergarten på Island, där den kallas Hrafntinna (Korpflinta).

Nära obsidian står så kallad pärlsten eller perlit, som är klotformigt (sfäroidiskt) utsöndrad. Hit räknas även en brun, ibland gul eller röd obsidian som förekommer vid floden Marekanka i Sibirien och som kallas marekanit.

Obsidian användes från stenåldern till vapen och verktyg, idag till skalpeller. Eggen på nyslagna bitar är nämligen mycket vass och är endast ca tre nanometer tjock. I Mexiko används den än idag för att tillverka dödsmasker, knivar och allehanda prydnadsföremål. Den svarta obsidianen som skimrar i regnbågsfärgerna är den mest eftertraktade.

Uppkallat efter Obsius som var en romersk resenär i Etiopien. Den enda källan för detta är dock Plinius den äldre, som i sin Naturalis Historia på ett enda ställe skriver att "Denna sten hittades av Obsius i Etiopien". Man vet inget vidare om denne Obsius och hans namn förvrängdes dessutom under medeltiden till Obsidius.

Noter

Tryckta källor

• Meyers varulexikon, Forum, 1952

Översättning

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wiki, Obsidian, 26 februari 2012.

•   Wiki Commons har media som rör Obsidian.
  Bilder & media