Nobels Fredspris: Ett av de fem Nobelprisen, som delas ut av Norska Nobelkommittén

Nobels fredspris är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente.

Priset delas ut årligen av den norska Nobelkommittén i Oslo.

Nobels fredspris
BeskrivningFredspris
UtdelareNorska Nobelkommittén
PlatsOslo
LandNorge Norge
Första utdelning1901
ÅterkommandeÅrligen
Tidpunkt10 december

Alfred Nobels testamente säger att priset skall tilldelas dem som "hafva gjort menskligheten den största nytta" och att en femtedel tilldelas "den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser". Dessutom gällde dessa förutsättningar vad som gjorts under det gångna året. Detta frångicks dock av praktiska skäl av Nobelkommittén redan från början.

Beskrivning

Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
Prisvinnarna 2007, Al Gore och representanten för FN:s klimatpanel Rajendra Pachauri, på balkongen på Grand Hotel i Oslo.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
Henri Dunant delade det första fredspriset med...
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
...Frédéric Passy.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
1905: Bertha von Suttner.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
Internationella rödakorskommittén har tilldelats fredspriset tre gånger – 1917, 1944 och 1963.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
1922: Fridtjof Nansen (till vänster), kung Haakon VII och kronprins Olav.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
1935: Carl von Ossietzky (till vänster).
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
1953: George C. Marshall.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
1964: Martin Luther King.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
Priset till Willy Brandt 1971.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
1979: Moder Teresa.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
FN-organ och personer knutna till FN har tilldelats fredspris 1945, 1951, 1961, 1981, 1982, 1988, 2001 och 2007.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
1993: F.W. de Klerk och Nelson Mandela.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
2003: Shirin Ebadi.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
2006: Mohammad Yunus.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
2008: Martti Ahtisaari (till höger).
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
Barack Obama 2009.
Nobels Fredspris: Beskrivning, Nominering, Fredspriskonserten 
Tawakkul Karman, Leymah Gbowee och Ellen Johnson Sirleaf vid prisutdelningen 2011.

Det är inte klarlagt varför Alfred Nobel ville att fredspriset skulle administreras av Norge, som vid tiden för Nobels död var i union med Sverige. Geir Lundestad, tidigare sekreterare i den norska nobelkommittén, menar att en anledning kan ha varit att Nobel ansåg Norge ha en mindre militaristisk tradition än Sverige och därmed vara bättre lämpat att dela ut priset. Mot slutet av 1800-talet hade också Norge nära samarbete med den Interparlamentariska unionen och dess ansträngningar att lösa konflikter genom medling och skiljenämnder. Vidare menar Lundestad att en orsak kan ha varit att Nobel skrev sitt testamente på den Svensk-Norska klubben i Paris och att han kan ha blivit inspirerad av det, samt förstås att länderna var i union vid tillfället. Den sista möjliga anledningen som Lundestad tar upp är att Nobel beundrade norsk skönlitteratur, främst Bjørnstjerne Bjørnson.

Pristagare utses i oktober av Norska Nobelkommittén (no. Den Norske Nobelkomite) som består av fem ledamöter utsedda av Stortinget. Till skillnad från övriga nobelpris kan även organisationer, och inte bara personer, tilldelas fredspriset. Prisceremonin äger rum i rådhuset i Oslo den 10 december. Det är det enda nobelpris som delas ut i Oslo – de övriga prisen delas ut samma dag i Stockholm. Priset har delats ut sedan 1901. Ett längre uppehåll gjordes 1939–1943 på grund av andra världskriget och Nazitysklands ockupation av Norge.

Sammanlagt har 106 personer och 24 organisationer fått priset, och 32 gånger har två eller fler personer delat priset. Totalt har 12 kvinnor tilldelats fredspriset. Den yngsta pristagaren är Malala Yousafzai som var 17 år när hon 2014 mottog priset. Den äldsta pristagaren är Józef Rotblat var 87 år när han 1995 tilldelades Nobels fredspris.

Kontroverser och kritik

När tysken Carl von Ossietzky erhöll priset 1935 förvägrades han, av den nazityska regeringen, att lämna koncentrationslägret som han befann sig i. Året därefter förbjöd Nazitysklands regim tyskar att ta emot Nobelpriset.

Då fredspriset ofta gäller insatser som kan vara mer politiska till sin natur har valet av pristagare tenderat att bli omstritt oftare än fallet med de vetenskapliga nobelprisen. Kritik har gällt dem som erhållit priset såväl som personer som inte erhållit priset. Några exempel är: Henry Kissinger 1973, Yassir Arafat, Yitzak Rabin och Shimon Peres 1994, Al Gore 2007, Jimmy Carter 2002 och Barack Obama 2009 och Europeiska unionen 2012[källa behövs].

Då ingen pristagare kan sägas ha medverkat till att stående arméer minskats eller avvecklats, har priset mer blivit en prestigesak som också ges ut till personer vars gärningar kan förväntas bli av fredligt slag, till exempel USA:s dåvarande president Barack Obama. Skarp kritik har från olika håll inte sällan framförts mot norska Nobelkommitténs val av pristagare, till exempel i böcker som Nobels Fredspris: Visionen som försvann av Fredrik S. Heffermehl, 2011.

Det nyare svenska humanitära priset Right Livelihood Award erbjöds före sitt instiftande till Nobelkommittén som ett komplement avsett för de många individerna och grupper, som verkar för en fredlig, human utveckling mer i det tysta och lokalt, men avvisades och blev i stället ett fristående pris, utdelat dagen före nobelprisen och ibland benämnt som ett "alternativt nobelpris".[källa behövs]

Nominering

För att erhålla fredspriset måste personen eller organisationen i fråga bli nominerad av en kvalificerad nominerare. Dessa nominerare kan vara:

  • Medlemmar av nationella församlingar och nationella regeringar (regeringsmedlemmar / ministrar) i suveräna stater samt nuvarande statschefer.
  • Medlem i den internationella domstolen i Haag samt permanenta skiljedomstolen.
  • Medlem av Institut de Droit international (även kallat Folkrättsinstitutet).
  • Medlem av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.
  • Universitetsprofessorer, professorer emeriti och så kallade associate professors (nordamerikansk akademisk titel) i historia, juridik, filosofi, teologi, religionsvetenskap eller samhällsvetenskap.
  • Person som tidigare mottagit Nobels fredspris.
  • Medlem i styrelsen av organisationer som tidigare mottagit Nobels fredspris.
  • Nuvarande och tidigare medlemmar i den norska nobelkommittén.
  • Tidigare rådgivare åt den norska nobelkommittén.

Den norska nobelkommittén kan också lägga till namn på listan över nominerade. Detta måste ske vid kommitténs första möte efter att nomineringstiden löpt ut.

Fredspriskonserten

Fredspriskonserten hade sin premiär 1994 och har sedan dess ägt rum i inomhusarenan Oslo Spektrum dagen efter prisutdelningen. Konserten har alltid varit uppmärksammad på grund av de årligen inbjudna fredsambassadörerna/värdarna och mångfalden av internationella musikaliska artister.

Kronologisk lista över pristagare

År Pristagare Anledning/Verksamhet Nationalitet
1901 Henri Dunant, Frédéric Passy Grundare av Röda Korset respektive Franska Fredsföreningen Schweiz, Frankrike
1902 Élie Ducommun, Albert Gobat Högt uppsatta ledamöter i Internationella fredsbyrån Schweiz
1903 Randal Cremer För hans långvariga och hängivna ansträngningar till förmån för idéerna om fred och skiljedom. Storbritannien
1904 Institut de droit international Studier av internationell rätt Belgien
1905 Bertha von Suttner Engagemang i fredsrörelsen Österrike-Ungern
1906 Theodore Roosevelt Medlare i det rysk-japanska kriget USA
1907 Ernesto Moneta, Louis Renault President för fredsförbundet i Lombardo respektive professor i internationell rätt Italien, Frankrike
1908 Klas Pontus Arnoldson, Fredrik Bajer Grundare av Svenska freds- och skiljedomsföreningen respektive president för Internationella fredsbyrån Sverige, Danmark
1909 Auguste Beernaert, Paul Henri d'Estournelles de Constant Engagemang i fredsrörelsen Belgien, Frankrike
1910 Permanent International Peace Bureau (Permanenta Internationella Fredsbyrån) För att de fungerar som en länk mellan olika ländernas fredsorganisationer och hjälper dem att organisera den internationella fredsrörelsens världsmöten
1911 Tobias Asser, Alfred Fried Initiativtagare till Conférences de Droit international privé i Haag respektive grundare av tidningen Die Waffen Nieder Nederländerna, Österrike-Ungern
1912 Elihu Root Root fick fredspriset för sin strävan att internationella konflikter skulle lösas genom skiljedom. USA
1913 Henri La Fontaine President för Permanenta Internationella Fredsbyrån Belgien
1914 Inget pris utdelades
1915 Inget pris utdelades
1916 Inget pris utdelades
1917 Internationella rödakorskommittén Arbetet med omhändertagande av skadade i krig, krigsfångars och deras familjers intressen
1918 Inget pris utdelades
1919 Woodrow Wilson Initiativtagare till Nationernas förbund USA
1920 Léon Bourgeois President för Nationernas Förbund Frankrike
1921 Hjalmar Branting, Christian Lous Lange För deras livslånga bidrag till fredens sak och organiserad internationalism Sverige, Norge
1922 Fridtjof Nansen Initiativtagare till Nansenpasset Norge
1923 Inget pris utdelades
1924 Inget pris utdelades
1925 Sir Austen Chamberlain, Charles G. Dawes Utarbetade Locarnofördragen respektive initiativtagare till Dawesplanen Storbritannien, USA
1926 Aristide Briand, Gustav Stresemann Var med och utarbetade Locarnofördragen Frankrike, Tyskland
1927 Ferdinand Buisson, Ludwig Quidde Grundare av Kommissionen för Mänskliga Rättigheter respektive engagemang i internationellt fredsarbete Frankrike, Tyskland
1928 Inget pris utdelades
1929 Frank B. Kellogg Utarbetade Briand–Kellogg-pakten USA
1930 Nathan Söderblom Ledare för den ekumeniska rörelsen Sverige
1931 Jane Addams, Nicholas Murray Butler President för Women's International League for Peace and Freedom (Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet) respektive förkämpe för Briand-Kelloggpakten. USA
1932 Inget pris utdelades
1933 Sir Norman Angell Medlem av Nationernas Förbunds exekutiva kommitté Storbritannien
1934 Arthur Henderson President for Nationernas Förbunds nedrustningskonferens 1931–1934 Storbritannien
1935 Carl von Ossietzky Journalist och pacifist Tyskland
1936 Carlos Saavedra Lamas Medling i konflikten mellan Paraguay och Bolivia 1935 Argentina
1937 Robert Cecil Grundare och president för International Peace Campaign Storbritannien
1938 Nansenbyrån Internationell hjälporganisation för flyktingar
1939 Inget pris utdelades
1940 Inget pris utdelades
1941 Inget pris utdelades
1942 Inget pris utdelades
1943 Inget pris utdelades
1944 Internationella rödakorskommittén För arbetet för mänskligheten under andra världskriget
1945 Cordell Hull En av initiativtagarna till Förenta nationerna USA
1946 Emily Greene Balch, John R. Mott För hennes livslånga arbete för fredens sak respektive för hans arbete för religiöst brödraskap genom sitt presidentskap i KFUK-KFUM. USA
1947 Friends Service Council, American Friends Service Committee För banbrytande arbete för internationellt fredsarbete, för arbete för att minska mänskligt lidande och arbete för broderskap över nationsgränser
1948 Inget pris utdelades (tänktes ges till Mahatma Gandhi men han blev mördad innan.)
1949 Lord Boyd Orr För sitt livslånga arbete för att besegra hungern, en stor orsak till krig Storbritannien
1950 Ralph Bunche Medling i Palestina, 1948–1949 USA
1951 Léon Jouhaux Delegat i Nationernas Förbund och Förenta Nationerna Frankrike
1952 Albert Schweitzer Grundare av Lambarene-sjukhuset, Gabon Frankrike
1953 George C. Marshall Utformare av Marshallplanen USA
1954 FN:s flyktingkommissariat För dess ansträngningar att läka krigssår genom att hjälpa och skydda flyktingar i hela världen
1955 Inget pris utdelades
1956 Inget pris utdelades
1957 Lester Bowles Pearson Arbetet med Suezkrisen Kanada
1958 Georges Pire Ledare för hjälporganisationen för flyktingar l'Europe du Coeur au Service du Monde Belgien
1959 Philip Noel-Baker Livslångt engagemang i fredsfrågor Storbritannien
1960 Albert Lutuli President för African National Congress som fick priset för sitt anti-våldsarbete mot apartheid. Sydafrika
1961 Dag Hammarskjöld (postumt) Förstärkning av FN-organisationen Sverige
1962 Linus Pauling För sitt arbete mot kärnvapenrustningen mellan öst- och västmakterna USA
1963 Internationella rödakorskommittén
1964 Martin Luther King Icke-våldsarbete för medborgerliga rättigheter USA
1965 FN:s barnfond För dess ansträngningar för att öka solidariteten mellan nationer och att minska skillnaden mellan rika och fattiga stater
1966 Inget pris utdelades
1967 Inget pris utdelades
1968 René Cassin Ordförande Europadomstolen Frankrike
1969 Internationella arbetsorganisationen (ILO) Verka för bättre arbetsvillkor och sociala rättigheter för arbetstagare
1970 Norman Borlaug Forskningsarbete för grödor, forskningsledare International Maize and Wheat Improvement Center USA
1971 Willy Brandt Förbundskansler, utarbetande av den västtyska östpolitiken Västtyskland
1972 Inget pris utdelades
1973 Henry Kissinger, Le Duc Tho Delat pris för utarbetande av fredsplan i Vietnam USA, Vietnam
1974 Seán MacBride, Eisaku Sato Irland, Japan
1975 Andrej Sacharov För sitt arbete för mänskliga rättigheter i Sovjetunionen samt för arbete för nedrustning och samarbete mellan nationer Sovjetunionen
1976 Betty Williams, Mairead Corrigan Fredsarbete i Nordirland Nordirland (Storbritannien)
1977 Amnesty International Människorättsarbete för samvetsfångar
1978 Anwar Sadat, Menachem Begin För att tillsammans ha förhandlat fram fred mellan Israel och Egypten 1978 Egypten, Israel
1979 Moder Teresa Grundare av Missionaries of Charity Indien
1980 Adolfo Pérez Esquivel För att vara en inspirationskälla för förtryckta människor, särskilt i Latinamerika Argentina
1981 Förenta Nationernas flyktingkommissariat
1982 Alva Myrdal, Alfonso García Robles För deras arbete för nedrustning och kärnvapenfria och vapenfria zoner Sverige, Mexiko
1983 Lech Wałęsa Ledare för fackföreningsrörelsen Solidaritet Polen
1984 Desmond Tutu För sin roll som en enande ledargestalt i icke-våldskampanjen för att lösa problemet med apartheid i Sydafrika Sydafrika
1985 Internationella läkarrörelsen mot kärnvapen Information kring katastrofala följder av kärnvapen
1986 Elie Wiesel Överlevare från förintelsen, livslångt människorättsarbete USA
1987 Oscar Arias Sánchez Fredsarbete i Centralamerika Costa Rica
1988 FN:s fredsbevarande styrkor För möjliggörande av FN:s föresatser
1989 Den 14:e Dalai Lama (Tenzin Gyatso) Frihetsarbetet för Tibet, konsekvent motstånd till våld Tibet (Kina)
1990 Michail Gorbatjov För sin roll han spelade under de radikala förändringarna i relationerna mellan öst och väst Sovjetunionen
1991 Aung San Suu Kyi För sitt icke-våldsarbete för demokrati och mänskliga rättigheter Myanmar
1992 Rigoberta Menchú Människorättsarbete med fokus på ursprungsbefolkning Guatemala
1993 Nelson Mandela, F.W. de Klerk Delat pris för det fredliga avskaffandet av apartheid Sydafrika
1994 Yassir Arafat, Shimon Peres, Yitzhak Rabin För arbetet att möjliggöra en fredsprocess i Mellanöstern Palestina, Israel
1995 Joseph Rotblat, Pugwash Conferences on Science and World Affairs Arbete för nedrustning av kärnvapen Storbritannien, född i Polen
1996 Carlos Filipe Ximenes Belo, José Ramos-Horta Fredsarbete i Östtimor Östtimor
1997 International Campaign to Ban Landmines, Jody Williams Delat pris för att förbjuda och röja minor USA
1998 John Hume, David Trimble För insatserna att komma till en fredlig lösning i Nordirlandskonflikten Nordirland (Storbritannien)
1999 Läkare utan gränser (Médecins Sans Frontières) För humanitära insatser på flera kontinenter
2000 Kim Dae-jung Fredsarbete i Östasien, speciellt arbetat för fred och försoning mellan Sydkorea och Nordkorea Sydkorea
2001 Förenta nationerna, Kofi Annan För arbetet med en fredligare och bättre organiserad värld Ghana
2002 Jimmy Carter För arbetet att nå fredliga lösningar på internationella konflikter USA
2003 Shirin Ebadi För arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter, i synnerhet för barn och kvinnor. Iran
2004 Wangari Maathai Insatser för hållbar utveckling, demokrati och fred Kenya
2005 Internationella atomenergiorganet, Mohamed el-Baradei För arbetet att förhindra att civil kärnkraftsutveckling används i militära syften Egypten
2006 Grameen Bank, Mohammad Yunus Skapandet av ekonomisk och social utveckling med mikrokrediter Bangladesh
2007 Al Gore, FN:s klimatpanel För skapandet och spridandet av kunskap om människoskapad klimatpåverkan USA
2008 Martti Ahtisaari För arbetet, under mer än tre decennier och på flera kontinenter, att nå fredliga lösningar på internationella konflikter Finland
2009 Barack Obama För extraordinära insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk USA
2010 Liu Xiaobo För hans långa och icke-våldsamma kamp för centrala mänskliga rättigheter i Kina Kina
2011 Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee, Tawakkul Karman För deras icke-våldskamp för kvinnors säkerhet och deras rätt till fullt deltagande i fredsbyggande arbete Liberia, Liberia, Jemen
2012 Europeiska unionen För att i över 60 år ha bidragit till fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa.
2013 Organisationen för förbud mot kemiska vapen För dess omfattande arbete att förstöra kemiska vapen.
2014 Malala Yousafzai, Kailash Satyarthi För deras kamp mot förtryck av barn och unga människor och för rätten till utbildning för alla barn. Pakistan, Indien
2015 Tunisiens nationella dialogkvartett För dess avgörande bidrag till uppbyggandet av en pluralistisk demokrati i Tunisien i kölvattnet av jasminrevolutionen 2011. Tunisien
2016 Juan Manuel Santos För hans beslutsamma ansträngning att skapa fred i sitt land Colombia
2017 International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) För organisationens arbete för att uppmärksamma de katastrofala humanitära konsekvenserna av all användning av kärnvapen och för dess banbrytande ansträngningar att uppnå ett fördragsbaserat förbud mot sådana vapen.
2018 Denis Mukwege, Nadia Murad För deras arbete mot sexualiserat våld som vapen i krig och konflikter. Kongo-Kinshasa, Irak
2019 Abiy Ahmed För sitt arbete för att uppnå fred och internationellt samarbete, och särskilt för sitt avgörande initiativ för att lösa gränskonflikten med grannlandet Eritrea. Etiopien
2020 Världslivsmedelsprogrammet För sin insats i kampen mot svält, för sitt bidrag till att skapa förutsättningar för fred i konfliktdrabbade områden och för att vara pådrivande i arbetet mot användningen av hunger som ett vapen i krig och konflikter.
2021 Maria Ressa, Dmitrij Muratov För deras insatser att skydda yttrandefrihet, som är en förutsättning för demokrati och varaktig fred. Filippinerna, Ryssland
2022 Ales Bjaljatski, Memorial, Center for Civil Liberties Pristagarna representerar det civila samhället i sina hemländer. De har under många år främjat rätten att kritisera makten och skydda medborgarnas grundläggande rättigheter. De har gjort en enastående insats för att dokumentera krigsförbrytelser, kränkningar av mänskliga rättigheter och maktmissbruk. Tillsammans visar de civilsamhällets betydelse för fred och demokrati. Belarus, Ryssland, Ukraina
2023 Narges Mohammadi För hennes kamp mot förtrycket av kvinnor i Iran och hennes kamp för att främja mänskliga rättigheter och frihet för alla. Iran

Referenser

Fotnoter

Noter

Externa länkar

Tags:

Nobels Fredspris BeskrivningNobels Fredspris NomineringNobels Fredspris FredspriskonsertenNobels Fredspris Kronologisk lista över pristagareNobels Fredspris ReferenserNobels Fredspris Externa länkarNobels FredsprisAlfred NobelFredNobelprisetNorska NobelkommitténOsloTestamente

🔥 Trending searches on Wiki Svenska:

LedartröjaKorpMoa MartinsonMichelle De JonghAllan EdwallHammarbybacken (hoppbacke)EpikurosLista över namnsdagar i Sverige i datumordningIndienAnne Sofie von OtterAftonbladetSlovakienStina OscarsonIngmar BergmanLista över nationalitetsmärken för motorfordonFörsta majSurinamCarl von LinnéRomerska siffrorArmenienMarie CurieBallon d'OrMilitärliganJamaicaBulgarienLedamöter av Europaparlamentet från Sverige 2019–2024BjörktrastKarl XIV JohanUppsalaXHamsterJokkmokks-JokkePeriodiska systemetMesopotamienNorrköpingTjäderJan GuillouNorgeStenmurklaBläckfiskarVärldsbokdagenTaroMaltaChang FrickHelsingborgFärg och FormElisabeth Ohlson WallinPartiet NyansKöpenhamnSkrietSvenskaSveriges herrlandslag i fotbollSå länge vi leverHenrik LarssonRobert F. KennedyIndonesienIF ElfsborgJohn AusoniusSchacköppningElla PurnellKjell BergqvistNiklas StrömstedtAnders LundinEva StibergGöran PerssonNKEginaBörsen, KöpenhamnLos AngelesGaslightingLista över länder efter BNP (PPP) per capitaAustralienAC/DCFolklistanFinlandLinnéa ClaesonThiago Emiliano da Silva🡆 More