Nikolaj Vasiljevitj Repnin (ryska: Николай Васильевич Репнин), född 11 mars 1734, död 12 maj 1801, var rysk furste, krigare och diplomat.
Han var son till generalfältmarskalken furst Vasilij Nikititj Repnin.
Nikolaj Repnin | |
Född | 22 mars 1734 (g.s.) (ospecifierad kalender) Sankt Petersburg |
---|---|
Död | 24 maj 1801 (g.s.) (ospecifierad kalender) (67 år) Riga |
Begravd | Donskoj kloster och Donskoj klosters kyrkogård |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
Sysselsättning | Diplomat, officer, politiker, ämbetsman |
Befattning | |
Kejsardömet Rysslands ambassadör | |
Maka | Natalja Kurakina |
Barn | Alexandra Volkonskaja (f. 1757 och 1757) Adam Jerzy Czartoryski (f. 1770) Stepan Lesovskij (f. 1781 och 1782) |
Föräldrar | Vasilij Repnin Maria Ivanovna Golovina |
Utmärkelser | |
Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden Polska Sankt Stanislaus orden Georgsorden, andra klass Sankt Alexander Nevskij-orden Andreasorden Svarta örns orden Sankt Vladimirs orden, första klassen Vita örnens orden Sankt Annas orden | |
Redigera Wikidata |
Repnin utmärkte sig i sjuåriga kriget och betroddes 1762 med en diplomatisk mission till Berlin. Samma år blev han rysk minister i Warszawa, först som Herman Karl von Keyserlings medhjälpare, men efter dennes död (1764) som Rysslands högste representant. Han gynnades av sin släkting Nikita Panin, men var aldrig i egentlig mening en av tsarinnan Katarinas gunstlingar.
I Polen uppträdde Repnin med stor hänsynslöshet och återkallades 1768 för att i stället överta ett militärt befäl (med generallöjtnants grad) i det nyss utbrutna rysk-turkiska kriget. Han vann flera framgångar, men slitningar med överbefälhavaren Pjotr Rumjantsev medförde hans temporära entledigande 1771. Återkommen till armén 1774, deltog han verksamt i fredsförhandlingarna och belönades med utnämning till general en chef och generaladjutant; 1775 sändes han på beskickning till Konstantinopel.
Repnin användes därefter i den civila administrationen, blev generalguvernör i Smolensk 1777 och ståthållare i Orjol 1778. Samma år sändes han till Berlin och förmedlade 1779 freden i Teschen mellan Preussen och Österrike, hans största diplomatiska triumf. År 1781 blev han ståthållare i Pskov.
Repnin deltog från början i det 1787 utbrytande rysk-turkiska kriget, fick 1790 överbefälet och vann bland annat segern vid Matjin; han deltog också i fredsförhandlingarna 1792. Hans utnämning till generalguvernör över Livland och Estland 1792 innebar intet egentligt gunstbevis, och hans överbefäl i striden mot de upproriska i Polen 1794 blev rent nominellt.
Som administratör av Rysslands nya polska erövringar bedrev Repnin en kraftig russificeringspolitik. Tsar Pauls trontillträde medförde för honom ny hovgunst och utnämningen till generalfältmarskalk 1796; samma år bidrog han verksamt till bondeoroligheternas kuvande. År 1798 sändes han till Berlin för att söka framkalla Preussens brytning med Frankrike, men misslyckades och föll ohjälpligt i onåd.
Repnin, som var gift med furstinnan Natalia Alexandrovna Kurakin, efterlämnade ej någon manlig avkomma.
Repnin hade under flera år ett öppet kärleksförhållande med den gifta polska adelsdamen Izabela Czartoryska.
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Nikolaj Repnin, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.