Mikojan-Gurevitj MiG-25 (NATO-rapporteringsnamn: Foxbat) är ett sovjetiskt/ryskt jaktflygplan som byggdes för det sovjetiska flygvapnet under 1960-talet för att kunna hinna med och genskjuta de amerikanska bombflygplan som höll på utvecklas.
MiG-25 utvecklades för att ha kapacitet att flyga på hög höjd och i högre hastighet än andra jaktflygplan
MiG-25 | |
Sovjetisk MiG-25U, Zhukovsky, år 1995. | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Jaktflygplan |
Besättning | 1 eller 2 (beror på variant) |
Första flygning | 6 mars 1964 |
I aktiv tjänst | 1970 – 2022 |
Versioner | Se Varianter. |
Ursprung | Sovjetunionen |
Tillverkare | Mikojan-Gurevitj |
Antal tillverkade | 1186 (1964-1984) |
Data | |
Längd | 19,75 meter |
Spännvidd | 14,01 meter |
Höjd | 6,10 meter |
Vingyta | 61,40 m² |
Tomvikt | 20 000 kg |
Max. startvikt | 41 200 kg |
Max. bränslevikt | 15 200 kg |
Motor(er) | 2 × Tumanskij R-15B-300 |
Dragkraft | 2 × 73,5 kN 2 × 100 kN (med EBK) |
Prestanda | |
Max. hastighet | 3 350 km/h (mach 3,2) (utan robotar) 2 970 km/h (mach 2,83) (med robotar) |
Räckvidd med max. bränsle | 865 km (med fyra R-40) |
Transporträckvidd | 2 400 km (med två fälltankar) |
Max. flyghöjd | 20 700 meter |
Dragkraft/vikt: | 0,41 |
Vingbelastning | 598 kg/m² |
Beväpning & bestyckning | |
Robotar | Bisnovat R-40 (AA-6 Acrid) |
Elektronik | |
Radar | RP-25 Smerch (MiG-25P) RP-25 Safir (MiG-25PD) |
Ritning | |
Flygplanet blev närmare känt för västländerna när Viktor Belenko 1976 hoppade av sin tjänst vid det sovjetiska flygvapnet och flög sin MiG-25 till Hakodate i Japan.
Under början av 1950-talet hade USA och Sovjetunionen beställt en ny generation snabba jetflygplan för en ny typ av krigföring. En ny generation jetdrivna långdistansbombplan (B-47 och senare B-52) och högflygande spaningsplan (Lockheed U-2, senare SR-71). För att kunna möta dessa nya hot påbörjade Sovjetunionen utvecklingen ett nytt jaktplan som med förmågan att snabbt kunna ta sig upp till höga höjder för att bekämpa de amerikanska flygplanen.
Efter ha genomgått flera utvecklingsfaser testflögs MiG-25 första gången 6 mars 1964. År 1967 satte den sovjetiska piloten Mikhail M. Komarov nytt hastighetsrekord på 2 981,5 km/h för jetdrivet flygplan. Samma pilot satte också samma år nytt höjdrekord med 29 977 meter. USA trodde först, på grund av planets stora stjärtroder, att planet var ett nytt jaktflygplan med mycket god manöverförmåga. MiG-25 var dock inte avsedd för en högre belastning än 4,5 G och var med andra ord inte lämpad för närstrid.
År 1970 togs planet officiellt i tjänst i det sovjetiska flygvapnet. Produktionen av planet fortsatte fram till 1984 med totalt 1186 plan. Planet exporterades även utanför Warszawapakten till länder som Irak, Syrien och Indien.
År 2010 hade Ryssland 42 MiG-25RB i tjänst, främst för spaning. Ukraina använde sina MiG-25PDS och MiG-25RBT fram till år 1996, medan Ryssland slopade sina sista MiG-25RB(T) i november 2013.
Syrien hade några enstaka MiG-25 i tjänst för spaning år 2018 , men i brist på reservdelar och piloter infördes flygförbud våren 2020. I augusti 2022 slopade Algeriet sina sista MiG-25.
This article uses material from the Wikipedia Svenska article Mikojan-Gurevitj MiG-25, which is released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 license ("CC BY-SA 3.0"); additional terms may apply (view authors). Innehållet är tillgängligt under CC BY-SA 4.0 om ingenting annat anges. Images, videos and audio are available under their respective licenses.
®Wikipedia is a registered trademark of the Wiki Foundation, Inc. Wiki Svenska (DUHOCTRUNGQUOC.VN) is an independent company and has no affiliation with Wiki Foundation.