Mannaask

Den kan bli upp till 20 meter hög och blommar från april till juni, med vita fluffiga blomställningar. Den har sin naturliga växtplats i lövfällande skogar runt Medelhavet och når ända upp i bergsregionen. Den kan bli jämförelsevis reslig med en vid krona och trivs bäst i kalkstensområden. Bladen är parbladiga, motsatta och mycket lika bladen på ask. Arten förekommer tillfälligt i Sverige, men reproducerar sig inte. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Manna-ask
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen Lamiales
Familj	Syrenväxter Oleaceae
Släkte	Asksläktet Fraxinus
Art	Manna-ask F. ornus
Vetenskapligt namn
§ Fraxinus ornus
Auktor	L.
Utbredning

Manna-ask är omtyckt för sina blommor som sprider en sötaktig doft då de blommar. Den odlas kring medelhavsområdet som prydnadsväxt, men är härdig i Sverige ända upp i Götaland.

Manna utvinns huvudsakligen i plantager på Sicilien. Träden börjar skattas när de är 7 - 12 år gamla, då man i augusti till september gör snitt i barken, där det flyter ut en vätska som smakar bittert och sött. Inom några timmar stelnar mannan till en gulvit kristallinsk massa och den bittra smaken försvinner. Äldre träd ger en mörkare och ej så god kvalitet.

Manna är ett milt laxerande medel och används mycket på Sicilien.

Asken är i nordisk mytologi värdträdet ur vilken mannen skapades. Manna-asken har en liknande betydelse i den sydeuropeiska mytologin. Under forntiden användes virket till lansskaft och spjutskaft.

Den manna som omtalas i Bibeln kan möjligen vara den av tamariskbusken utsöndrade saften eller en nordafrikansk ätlig lavart, Lecanora esculenta.

•   Wiki Commons har media som rör Mannaask.
  Bilder & media
•   Wikispecies har information om Fraxinus ornus.
  Artförteckning