Khubilai Khan: Grundare av den kines-mongoliska Yuandynastin, barnbarn till Djingis khan

Han var andre son till Djingis khans fjärde son, Tolui. och hette ursprungligen Kublai Borjigin. Från 1260 fram till sin död var han khan över Mongolväldet.

Khubilai khan
Regeringstid	1260–1294
Företrädare	Möngke
Efterträdare	Temür Khan
Gemål	Tegulen, Chabi, Nambui
Barn	Prins Zhenjin
Personnamn	Kublai Borjigin
Postumt namn	Kejsar Shengde Shengong Wenwu (聖德神功文武皇帝)
Tempelnamn	Shizu (世祖)
Ätt	Borjiginerna
Far	Tolui
Mor	Sorghaghtani Beki
Född	1215
Död	1294 Khanbaliq (Peking)
Begravd	Qiniandalen (起輦谷)

Kublai khan var på 1250-talet ståthållare i norra Kina åt sin äldre bror Möngke och blev efter Möngkes död 1259 mongolernas khagan ("storkhan"), och hans välde räckte då ända till Rus och Persien i väster. Hans sommarhuvudstad, Xanadu, blev mytomspunnen för sin prakt. År 1253 erövras kungariket Dali under ledning av Kublai khan.

Officiellt flyttade Kublai khan 1264 mongolväldets huvudstad till Zhongdu (dagens Peking, på mongoliska Khanbalik (äldre transkribering Kanbaluk), "khanens stad", av Marco Polo uppfattad som Cambaluc), där han beordrade uppförandet av staden Dadu. År 1271 grundade Kublai khan Yuandynastin trots att hela Songdynastin ännu inte var erövrad. Han kom i vissa delar att använda den tidigare Songdynastins byråkrati, men han avskaffade examinationssystemet för tjänstemän. I den mongoliska traditionen var det självklart att en ämbetsman ersattes av sin son. Kublai khan byggde 1272 Trumtornet i Yanjing. Detta restaurerades dock under Mingdynastin och fick då sitt nuvarande utseende. Kublai khan grundade även Konfuciustemplet som senare byggdes upp av Kublai khans sonson Temur.

Den kinesiska Songdynastin i söder störtades slutligen 1279. Hans försök att från Korea göra sig till herre över Japan (se mongoliska invasionerna av Japan), samt hans angrepp på Java och Vietnam misslyckades dock. Han förde även krig i Burma och Tonkin och underlade sig Tibet. I Kina höll han ett glänsande hov, vid vilket Marco Polo vistades 1275-1292, och vårdade sig såväl om handel, näringar och samfärdsel som om den lärda odlingen. Från påven begärde Kublai i början av sin regering europeiska missionärer, men övergick sedan till den tibetanska buddhismen under påverkan från sin lärare Drogön Chögyal Phagpa.

• Lista över Yuandynastins kejsare

Noter

Tryckta källor

• Kublai-kan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
• Morgan, David (1986) (på engelska). The Mongols. The peoples of Europe, 99-0615171-4. Oxford: Blackwell. Libris 5082561. ISBN 0-631-13556-1 (inb.) 
• Mote, F.W. (2003) (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. ISBN 0674012127. http://www.amazon.com/Imperial-China-900-1800-F-Mote/dp/0674012127 
• Polo, Marco (1982). Marco Polos resor i Asien 1271-1295. övers. Thordeman, Bengt. FORUM. ISBN 91-37-08045-8 
• Ji, Yang (2006). Imperial mausoleums of China. China National Art Photograph Publishing House. ISBN 7-80069-732-0 
• Hägerdal, Hans (2012). Kinas historia. Historiska media. ISBN 978-91-87031-24-3 
• Gernet, Jacques (1996) (på engelska). A History of Chinese Civilization. Cambridge University Press. ISBN 0521497817. http://www.amazon.com/History-Chinese-Civilization-Jacques-Gernet/dp/0521497817 
• 张, 英聘 (2003) (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. ISBN 7-5073-1360-3. http://www.amazon.com/History-Civilization-China-Zhang-Yingpin/dp/7507313603