Jayne Mansfield: Amerikansk skådespelare

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Bland Mansfields filmer märks Flickan rår inte för det (1956), Åh, en så'n karl! (1957), Buss på villovägar (1957) och För het att ta på (1960).

Jayne Mansfield
Jayne Mansfield på en PR-bild för filmen Åh, en så'n karl! från 1957.
Född	Vera Jane Palmer 19 april 1933 Bryn Mawr, Pennsylvania, USA
Död	29 juni 1967 (34 år) Rigolets Bridge, Slidell, Louisiana, USA
Utbildad vid	University of Texas at Austin, University of California, Los Angeles, Southern Methodist University och Highland Park High School
Aktiva år	1954–1967
Make	Paul Mansfield (1950–1958) Mickey Hargitay (1958–1964) Matt Cimber (1964–1966)
Webbplats	jaynemansfield.com
Betydande roller
Jerri Jordan i Flickan rår inte för det Rita Marlowe i Åh, en så'n karl! Midnight Franklin i För het att ta på
Golden Globe Awards 1957 – Most Promising Newcomer – Female (tillsammans med Carroll Baker och Natalie Wood)
Signatur
IMDb SFDb IBDb

Mansfield gifte sig som 16-åring och födde sitt första barn året därpå. Hon gick på teaterskola vid University of Texas och sedan vid UCLA; hennes mål var att bli filmstjärna. Hon vann en del mindre skönhetstävlingar före filmdebuten 1955. Hon fick sitt genombrott på Broadway senare samma år, iklädd endast en badhandduk, i pjäsen Flickan rår inte för det, en framgång hon sedan upprepade på filmduken.

Hon betraktades som en sexsymbol under sin Hollywood-karriär på 1950- och 1960-talen. Hon var även hyllad som bystdrottning.

År 1958 gifte hon sig med muskelknutten Mickey Hargitay. I äktenskapet föddes tre barn, och ett av barnen är skådespelaren Mariska Hargitay, känd från tv-serien Law & Order: Special Victims Unit. Paret skilde sig 1964. I sitt tredje äktenskap (1964-1966) med regissören Matt Cimber fick Jayne ytterligare ett barn.

 

1963 blev Mansfield den första amerikanska mainstreamfilmstjärna som visade sig naken på ljudfilm i Promises! Promises!.

Den 22 maj 1967 uppträdde Jayne Mansfield på Gröna Lund i Stockholm. Björn Vinberg i tidningen Expressen skrev en recension: "Damen lyckades inte träffa en ton rätt i de sånger hon framförde. Hennes sätt att vara på scenen tydde endast på ett stort Marilyn Monroe-komplex. Tillställningen var beklämmande. Visst skrattade vi, som var publik, men det var ett beklämt, generat skratt. Vi tyckte synd om Jayne."

Hon var på väg till ett TV-framträdande i New Orleans då hon omkom i en bilolycka. Olyckan ägde rum runt klockan 14:25, 29 juni 1967, i ett träskområde vid Highway 90, strax öster om staden. Chauffören körde rakt in i en lastbil, som saktat in på grund av ett besprutningsfordon, och gled in under lastbilssläpet. Mansfield, hennes advokat Sam Brodie samt den 20-årige chauffören Ronnie Harryson dödades omedelbart, och tre av hennes barn som var passagerare i bilen (bland dem Mariska Hargitay) skadades.

Mansfield har en stjärna på Hollywood Walk of Fame, vid 6328 Hollywood Boulevard.

• 1955 – Nattens blondiner
• 1955 – Pete Kelly's Blues
• 1955 – Mord på fel person
• 1955 – Frisco Bay
• 1956 – Flickan rår inte för det
• 1957 – Buss på villovägar
• 1957 – Inbrottstjuven
• 1957 – Åh, en så'n karl!
• 1957 – Kyss dom från mej
• 1958 – En gentleman i vildaste västern
• 1960 – För het att ta på
• 1960 – The Challenge
• 1961 – I Satans garn
• 1963 – Promises! Promises!
• 1964 – Oss svindlare emellan
• 1966 – The Fat Spy
• 1966 – The Las Vegas Hillbillys
• 1967 – Guide för gifta män
• 1968 – Single Room Furnished

•   Wiki Commons har media som rör Jayne Mansfield.
  Bilder & media
• Jayne Mansfield på Internet Movie Database (engelska)
• Official Jayne Mansfield Web Site